GOLFINSPORESOR

Torsdagsinspo

2018-03-29

Jag blir alltid så glad när jag läser om projekt som tillvaratar och främjar biologisk mångfald. Att vistas i naturen är livskvalitet för mig och emellanåt blir jag så frustrerad och bekymrad över hur illa vi tar hand om naturen och hur vi många djurarter som helt riskerar att dö ut på grund av oss. Men det finns så mycket vi kan göra och med väldigt enkla medel för att styra det åt rätt håll.

För många år sedan inleddes till exempel ett fjärilsprojekt på min hemmaklubb Lindö i Vallentuna. I takt med att det svenska jordbrukslandskapet förändrats och de blommande ängarna som förr var vanliga runt gårdarna tack vare alla betande kor i stället blivit till öppna åkerarealer, parker och golfbanor har många av fjärilarnas naturliga livsmiljöer försvunnit. Alla undersökningar som gjorts kring fjärilar under senare år pekar på att de minskar kraftigt både i antal och arter. När såg ni till exempel en Kronärtsblåvinge eller en Påfågelöga sist?

Det här tog min golfklubb fasta på och bestämde sig för att försöka återskapa fjärilarnas naturliga livsmiljöer.

Fjärilar är beroende av blomrika marker där de suger nektar, och de är jättekänsliga för miljöföroreningar och störningar i den ekologiska balansen. I mitten på 1990-talet började klubben att klippa ner ruffarna på banan (för er som inte spelar golf är det området runtom ett hål där gräset är lite högre). Man ville underlätta för folk att hitta sina bollar och på så sätt påskynda spelet. Visst kortades rondtiderna tack vare det lägre gräset, men med konsekvensen att fjärilarna nästan helt försvann eftersom blommorna aldrig hann blomma eller sätta frö. Det i sin tur medförde att olika gräsarter tog över områdena och så blev det en miljö där bara ett fåtal vanliga fjärilsarter kunde överleva. Även fågellivet på banan påverkades av det. Det säger sig ju självt; när blommorna försvinner så försvinner insekter och fjärilar som äter av blommorna och då försvinner också fåglarna. Det tog liksom bort allt liv på banan.

Vissa fjärilsarter och andra insekter är också väldigt lokala och förflyttar sig bara korta sträckor mellan små biotoper eller ”öar” i landskapet. Avståndet mellan biotopöarna får inte vara för stort, tio meter hit eller dit kan vara direkt avgörande. En viss fjärilsart kanske bara trivs vid utslagsplatsen på hål 2 och försvinner de från det stället har de väldigt svårt att ta sig dit igen.

MEN! Då bestämde man sig för att släppa upp de gräsruffar som inte låg i spel eller påverkade spelet så mycket för att se om fjärilarna skulle ta sig tillbaka – och de gjorde dem. I dag är insekts- och fågellivet på klubben helt annat och det är så glädjande att se och höra. Och lite kul att följa när man spelar, för man lär liksom känna doppingfamiljen på hål si och fjärilsgruppen på hål så.

I alla fall. Nyligen läste jag att Saadiyat Beach Golf Club i Förenade Arabemiraten gått med i ett naturskyddsprogram som en del i deras engagemang för miljö och vilda djur. Syftet är att golfklubben både vill skaffa sig insikter i hur de kan förbättra levnadsvillkoren för olika djurarter och hur de kan skydda naturtillgångarna så att det ska gagna lokalsamhället. Runt och på Saadiyat kan man se flera olika vilda djur som bergsgasell, olika fågelarter och i havet utanför delfiner och sköldpaddor. Hur läckert att spela med betande gaseller i närheten?