TANKAROutfitPersonlig utveckling

Tankar om ledarskap

2020-01-22

Den här veckan samlas återigen den internationella eliten för Världsekonomiskt forum i Davos. Ministrar, bolagschefer, beslutsfattare och internationella ledare som ska diskutera de viktigaste internationella frågorna när det kommer till business, världsekonomi, samarbete och klimat.

Jag har alltid varit väldigt intresserad av ledarskap och funderar mycket på det och på gruppdynamik, processer och personlig utveckling. Min pappa arbetade med detta så det var ett ständigt samtalsämne när jag över hos mina föräldrar och åt middag.

Jag tror att man föds med en viss grundpersonlighet, men beroende på i vilken miljö man växer upp tillåts man att utveckla sina egenskaper olika. Själv är jag en personlighetstyp som vill vara i ständig utveckling. Jag är nyfiken på människor och på att lära mig om nya saker – det har jag varit sedan jag var liten.

Jag tänker att livet är ett livslångt lärande. Målet är aldrig stagnera utan att utvecklas till en bättre person genom hela livet, och beroende på i vilka miljöer och kontexter man befinner sig så kan man utveckla olika sidor hos sig själv, medvetet eller omedvetet.

Men det är lätt att fastna i sina tankegångar och sätta krokben för sig själv. Ibland behöver man någon utomståendes perspektiv för att kunna ta nästa steg, helt enkelt ta hjälp av proffs för att komma vidare. Jag har själv gått i terapi i perioder och utan den hade jag aldrig varit den person jag är i dag. Det har gett mig en oerhört mycket större insikt i vem jag är, mina styrkor och svagheter och varför jag fungerar så som jag gör.

Ta till exempel det här med ledarskap. Vad gör någon till en ledare, arv eller ­miljö? Har man ledarskapet i sig naturligt från födseln? Först bara några ord om skillnaden mellan en chef och en ledare, för där finns en distinktion. Ett chefskap innebär förvaltning/position (styrning, kontroll, problemlösning, resurser, budget och uppföljning etc.) medan ett ledarskap innebär utveckling/relation (att sätta färdriktningen, skapa strategier och vision, utveckla såväl arbetssätt, företag och personal).

Jag tror att en del människor har medfödda egenskaper som gör att de passar väldigt bra som chefer. Sedan är det rätt många som har förutsättningarna men som behöver träning och motivation. Och så finns det förstås de som varken har en vilja att bli chef eller personlighet för det. Så jag tror ju att det krävs ett visst anlag för rollen, i kombination med ambition, socialt engagemang och en vilja att stå i rampljuset och ta det stora ansvar som rollen faktiskt innebär. En ledare är enligt min erfarenhet något man blir, men man har en viss uppsättning medfödda ledaregenskaper, förmågor, som man utvecklar genom livet. Här är emotionell intelligens den kanske viktigaste egenskapen av alla om man ska bli en bra ledare.

 

Ledarskapets kärnpunkt är, enligt min definition, att skapa en miljö så att medarbetarna kan komma till sin rätt, så att de kan skapa positiva resultat för verksamheten och också vill skapa positiva resultat för verksamheten. Men ledarskapets kärnpunkt är också att känna sig själv, att veta vem man är och kunna leda sig själv. Det vill säga skapa förutsättningar för att komma till sin rätt, att vilja och kunna skapa positiva resultat för verksamheten.

För något år sedan läste jag en intressant intervju med britten Ant Middleton, en före detta elitsoldat som lärt sig ledarskap den hårda vägen. Han är en riktig tuffing och har genomgått både fallskärmsjägarutbildning, marinkårens kommando­träning, Special Boat Service (som tydligen har extremt tuffa intagningsprov). Just inom försvaret är ett bra ledarskap extremt viktigt – befinner sig man i krig är detta uppenbart. Eftersom min pappa hade en lång karriär som yrkesofficer innan han gick över till näringslivet utgick mycket av hans pedagogik från tiden i Försvaret där ledarskapsutbildning är en viktig del.

Nyckeln till framgång som ledare är enligt Ant Middleton för det första att inte låta andra människor definiera vem du är. Vi människor tenderar ju att många gånger dra förhastade uppfattningar om vilka personer vi möter baserat på våra första intryck. Får någon ett negativt intryck av dig som du tar åt dig av riskerar du att fastna i den stöpta formen. Bemöt alltid ­negativiteten med positivitet och var stark i att det är du som definierar dig själv. På samma sätt, ge människor en chans innan du avfärdar dem. Du vet aldrig i förväg vem som visar sig vara en oväntad bundsförvant. Om du är lite nyfiken på dig själv kommer du också att bli mer intressant inför andra.

 

Just positivitet är den viktigaste lärdomen, menar Ant. Negativitet föder som bekant negativitet, och för att kunna lösa problem och leda en organisation eller ett team (eller sig själv) framgångsrikt krävs det att man ser positivt på saker oavsett hur illa det ser ut runt omkring en.

Ett framgångsrikt ledarskap inbegriper förmågan att få andra att entusiastiskt sträva mot samma mål, och att växa som människor. Många arbetsuppgifter ska ju lösas av team som ska samarbeta och då blir det viktigt i ledarskapet att förstå hur man startar och utvecklar team. Men teambuilding tänkte jag reflektera kring vid ett annat tillfälle.

Som ledare måste man alltid ha en plan. Att ”ge upp” är aldrig ­någonsin en del av den planen. Men planen måste också vara dynamisk och som ledare måste man våga släppa på prestigen om man håller fast vid en plan som inte fungerar. Ett team förlorar respekten för envisa ledare som av stolthet och principer vägrar ändra sin plan när nya fakta dyker upp. Och det är början till slutet. Misstagen kommer förr eller senare och som ledare måste du ha en strategi för att hantera dem – och sedan göra upp en ny plan.

Outfitdetaljer: Kavaj Massimo Dutti (liknande här) // Jeans Lindex // Polotröja Cos Stores // Stövletter Rizzo // Väska Beck & Söndergaard (liknande här)

Foto: Sean Lewthwaite