TANKARJOBBMODE

Skjortkärlek och kvinnligt företagande

2020-07-09

I samarbete med Shesize.

Starka skjortminnen.

När jag växte upp tyckte jag alltid att min pappa var så stiligt klädd. Om det är något plagg jag förknippar honom med så är det skjortor. Pappa bar ofta skjortor. Som yrkesmilitär skogsgröna förstås, eftersom det var den påbjudna uniformen i armén. Senare, när hade lämnat försvaret och klivit in i konsultbranschen lyste de krispigt vita, eller möjligen ljusblå under kostymen. Men där fanns alltid en viss lekfullhet som kom fram allt mer med åren, i form av ett mönster, en stickning eller en detalj. Att gå klädd i kostym och slips var visserligen något han trivdes med, men det var framför allt skjortor och slacks som blev hans signaturlook.

Alltid när pappa tog på sig en ren, nystruken skjorta betraktade jag honom med beundran. Nu blir han fin, tänkte jag. Ibland, när jag var uppe tidigt nog innan han åkte till jobbet, så lät han mig välja ut slipsen för dagen. Pappa såg alltid stilig och värdig ut, skjorta eller inte – han hade ett alldeles särskilt sätt att kunna lysa upp ett helt rum utan att för den sakens skull ta över från någon annan – men skjortan fick honom att se ut som om han skulle åstadkomma stordåd den dagen.

I mitt eget yrkesliv har jag ibland klätt upp mig med nystruken skjorta och faktiskt då känt lite av det pappa utstrålade. Något säkrare, något stilfullare. Häromdagen tog jag på mig en av pappas skjortor som jag sparat efter honom. Den är vit med ljusblå breda ränder. Pappas skjorta luktar Via, och stärkelse. Och något odefinierbart. Pappas lukt. Nu, vid nyss fyllda fyrtionio, vet jag att pappas själ numera lever i mig och att han där vilar trygg.

Vartefter jag närmar mig femtio så har jag inte bara kommit att uppskatta skjortor allt mer utan även mycket av åren efter att jag fyllt 40, särskilt på hur jag ser på livet och tar mig an nya utmaningar. Det som i mina yngre dagar kändes övermäktigt och otänkbart kliver jag numera in i med självsäkerhet och lust. Jag har landat i vem jag är. Jag bryr mig mindre om vad andra tycker och tänker om mig. Jag fokuserar mer på det som gör mig glad. Jag försöker att inte ta till mig irriterande smågruffs. Visst, somliga dagar är det lättare än andra, men det är också därför jag lovat mig själv att omge mig med människor som delar samma syn på livet och som vägrar att följa i någon annans fotspår utan banar sin egen väg.

Därför blev jag otroligt glad när Emmeli bakom skjortmärket Shesize undrade om jag ville vara med på en liten photo shoot tillsammans med ett gäng mäktiga donnor häromveckan. Jag tyckte det var helt fantastiskt att möta så många grymma powerkvinnor och förebilder, både nya ansikten och sådana jag kände sedan tidigare. Alla är så inspirerande och otroligt drivna och det var svårt att inte känna kraften i den samlade mängden kvinnligt företagande. Det känns otroligt viktigt att vi fortsätter att lyfta varandra på det här sättet. Dessutom dressade Emmeli, som ju själv är en fantastisk entreprenör, upp oss alla i skjortor från Shesize. Hur snygga?! Extra roligt var det att just jag fick en grön skjorta. Kanske var det en blinkning från pappa på något sätt. Oavsett så kommer detta att bli ett nytt skjortminne jag sparar för lång tid framöver.

 

Foto: Sean Lewthwaite