MODEJust nu

Mode och politik – samhällets spegelneuroner

2020-11-02

Detta inlägg innehåller reklamlänkar.

Politiska strömningar och modetrender.

Det drar ihop sig. Det amerikanska presidentvalet är nu bara timmar bort; vallokalerna i USA har ännu inte öppnat. Det är inte utan att känna en rysning utefter ryggraden när jag skriver detta. Hur kommer valutgången att påverka USA:s utveckling? Hur kommer världspolitiken att påverkas? Och vad kan vi vänta oss för modetrender under de kommande åren med tanke på det som nu sker i världen?

Ja, för trots att politik och mode är två till synes orelaterade områden är de ändå djupt sammanflätade. Mode handlar i dag inte enbart om estetik utan om något betydligt mer signifikant: det politiska världsklimatet.

Att politiska oroligheter, samhällsfrågor och skeenden i världen påverkar modebranschen är inget nytt. Genom historien har inte minst t-shirtar blivit till politiska plakat och ett tydligt sätt för modeskapare att visa sin ståndpunkt i viktiga samtidsfrågor. En av pionjärerna var den brittiska designern Katharine Hamnett som 1983 lanserade t-shirtar med budskap som ”Worldwide Nuclear Ban Now”.

2017 flammade trenden upp rejält på grund av en ökande ilska mot världsledare och deras politik, mot missförhållanden och förtryck av såväl minoriteter som den största samhällsgruppen av alla: kvinnor.

Vissa modeskapare har inspirerats av Black Life Matters-rörelsen, andra av metoo-kampanjen, ytterligare andra av det som sker i USA under Trump-administrationen. Just våren 2017 har gått till historien som då politiken på allvar tog steget ut på catwalken. Donald Trump hade kommit till makten några månader tidigare och byxdräkter, militärjackor, etniska mönster, lager på lager, rosa pussy hats och svarta baskrar var något av det som syntes under visningsveckorna i de stora modemetropolerna.

När Raf Simons visade sin herrkollektion i New York i februari 2017 skickade han ut modeller med budskapet ”Jag älskar New York” i intrikat stickade tröjor, färgstarka, randiga armvärmare och bälten runt generösa ytterrockar i form av bred tejp med budskapen ”I ♥ You” och ”New York”.  Amerikanism genomsyrade även Simons debutkollektion hos Calvin Klein en vecka senare; Wall Street-kostymer, workwear, cowboyboots, quiltade parkas med stora huvor, fjäderprydda klänningar och återigen armvärmare på modeller av olika åldrar och etniciteter – en tolkning av Amerikas historia men också en riktad uppmaning till unga amerikaner och världen att stå upp emot de nya politiska omständigheterna i landet, som nu blivit belgarens hem. Med tanke på att musikvalet under visningen var David Bowies “This is not America” var det svårt att missa vad Simons ville säga.

Särskilt tydligt blev den politiska medvetenheten under visningarna i London efter Brexit-omröstningen, då modehus som Burberry dök ner i det brittiska arvet pre-Union Jack-eran och visade ärmar med krås, blomsterprint, jackor och dekonstruerade trenchcoatar i militärstil. En av Londons mest lovande talanger, Phoebe English, valde att visa endast sju looker för SS17, där varje look representerade de sju dagar som ledde fram till den kataklysm som många anser att Storbritanniens kommande uttåg ur EU kommer att medföra.

En tolkning av samhällets olika strömningar

Mode är och har alltid varit en reaktion på och en reflektion över aktuella händelser; Brexit, eurokris, Donald Trumps Amerika, terrorism, svältkatastrofer, klimatförändringar, en oroande världspolitik, och inte minst coronapandemin. Den senaste tidens ökning i sociopolitisk aktivism och i medveten och ansvarsfull modedesign är en direkt konsekvens av larmklockorna som ringer runt omkring – och i – oss. Ett tydligt exempel på det är Angela Luna, en ung modedesigner som efter den stora flyktingkrisen i Syrien designade multifunktionella kläder som såg ut som tält och filtar. Inkomsterna av försäljningen skulle gå till asylsökanden.

Detta är ju inte konstigt. Modeskapare tolkar så klart vad de ser och destillerar samhällets olika strömningar ner till kollektioner. Vissa blir tydligare politiska än andra, utan att ge avkall på det estetiska uttrycket. Självklart kan man hävda att mode är irrelevant i tider med politisk osäkerhet, men man kan också se mode som ett kraftfullt verktyg att göra sin röst hörd och faktiskt kunna bidra till förändring.

Jag tror att vi framöver kommer att få se allt mer politisk aktivism, både hos konsumenter som hos producenter. Konsumenter har blivit aktivister. Med vår köpkraft och var vi väljer att spendera våra pengar håller vi varumärken ansvariga att upprätthålla medborgerliga plikter där regeringar misslyckas. Italienska Gucci, bara för att ge ett exempel, har ett långt track record när det kommer till att tidigt ställa sig bakom viktiga frågor. År 2013 etablerade de bland annat Chime for Change, en global kampanj för att samla in pengar och öka medvetenheten kring kvinnorätts- och jämställdhetsfrågor.

En växande skara globala modeföretag låter sig inte bara inspireras av politiska skeenden utan agerar själva för att sätta spotlight på viktiga frågor och själva bidra till förändring. Det tror jag kommer att bli norm framöver. Vi konsumenter vill lägga våra pengar bakom företag som gör gott – vare sig det gäller inom miljörörelsen eller för olika politiska ståndpunkter. Det handlar självklart om att skapa uppmärksamhet, men också att ladda varumärket med vissa värden.

Vad har vi att vänta för modemässiga uttryck?

Det ska bli väldigt intressant att se på vilket sätt utgången i presidentvalet kommer att påverka detta. Samhället som helhet står inför en framtid som dras mellan narcissism (narcissisten Trump!) och empati – och möjligen en ny världsordning. Det kommer att påverka vår vardag och i slutändan också på vilket sätt vi engagerar oss i varumärken och produkter.

Exakt hur det kommer att ta sig uttryck rent modemässigt är svårare att sia. Det är svårt att i dessa dagar hitta en enda tydlig estetik. Vi ser en mix av referenser och det handlar snarare om de åtgärder och aktioner som modemärken gör, än om vilka färger och former som kommer att synas i kollektionerna. Det vi däremot ser är nya innovativa material – många av dem uppfanns för militärt bruk – samt organiska och hållbara material där vi just nu ser intressanta utvecklingar med svamp och bakterier. Jag har också noterat plagg som liknar brandmäns skyddsutrustning, generösa vädertåliga parkas och anoraker med huvor. Dessutom kommer vi garanterat att få se mer av ansiktsmasken även på catwalken.

Om Donald Trump återvals som president lär vi sannolikt få se än mer americana och även uniforminslag i modemixen under 2021. Och med ett OS i Tokyo under uppsegling nästa år är det inte helt otänkbart att de asiatiska tongångarna kommer att få ett genomslag i kommande kollektioner. Först väntar dock en vinter då vi bland annat kan se fram emot puffiga vadderade jackor, enorma stickade halsdukar och balaclavas, som inte bara håller oss varma och skyddade mot ett kallt klimat, utan också mot politisk kyla.

 

Foto: Sean Lewthwaite