Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

På önskelistan

Trots att det i min värld fortfarande är sommar åtminstone två dagar till och jag inte, absolut inte, vill att det ska bli vinter så kan jag inte låta bli att längta lite till de kommande festiviteterna som den brukar föra med sig. Små och stora ljusglimtar som lyser upp den mörka natthimlen. Hoppas, hoppas, hoppas att jag blir bjuden på en massa härliga cocktailpartyn och stora balunser, för i går kväll när jag scrollade runt i nätbutikerna efter lite inspiration så råkade jag lägga ögonen på de här godsakerna. Jag är egentligen en utpräglad byxmänniska men jag skulle bära klänning lite oftare och då är väl festliga partyn alldeles utmärkta tillfällen då man dessutom får dressa upp sig till max om man vill.

Och snart är det helg hörrni, woohoo!

 

Merchant archiv duchesse-siden kappklänning
Så jäkla maffig och lika snygg att bära som den är som med ett par snygga cigarrettbyxor under.

 

Gucci minidress
Att Alessandro Michele tog över på Gucci har verkligen inneburit ett stort lyft. Deras senaste kollektion och inte minst klänningarna väcker habegär, inte minst den här lilla cocktailblåsan.

 

Diane von Furstenberg sidenklänning
Färgen, fallet, modellen, längden. Älskar’t.

 

Dodo Bar Or sammetsklänning
En lite enklare modell men med fina broderier. Snyggt att styla med ett par ankelboots och stora guldörhängen.

 

Dolce & Gabbana
Jag föll pladask för den här godsaken från D&G. Och jag som inte ens gillar kläder i gult!

 

By Malene Birger Akumal Dress
Enkel men superelegant. Gillar verkligen skärningen framtill och de dekorerade manschetterna.

 

Self Portrait guipure spetsklänning
Ja, ja jaaa! Precis allt med den här klänningen är rätt.

 

Dolce & Gabbana sidenklänning
Den här får gärna komma hem till mig i ett fint paket. Hur söta är inte de små kattknapparna?

 

By Malina Faith Rosewood
Otroligt vacker maxiklänning i 100 procent siden. Markerad midja, långa ärmar och en fin v-ringning gör den här klänningen till en vinnare. Dessutom är bordeaux en av mina favoritfärger.

 

Daisy Grace Amanda dress
LBD med en twist. Ibland är en svart klänning med fina detaljer allt som behövs för en festlig kväll. Jag ska nog banne mig ta och svänga förbi Daisy Graces butik i helgen för att prova …

 

Besök hos brorsan och en titt på mitt nya (?) kontor

Jag är ju ute och fluktar efter ett kontor där jag kan hyra in mig och igår var jag förbi och hälsade på min lillebror Markus på reklambyrån där han jobbar. De har just flyttat till nya lokaler i två plan ett stenkast från Stureplan, precis där jag skulle vilja sitta, och det ser ut som om de kommer att ha en hel vindsvåning där det förhoppningsvis finns lediga platser för likasinnade kreatörer (läs: Jenny!).

Vindsvåningen höll de fortfarande på att renovera för fullt så den var inte fotobar. Våningsplanet där de själva sitter var heller inte helt klart men med tanke på hur fint det redan ser ut så kommer det nog att bli ett drömkontor.

Jag blev helt förälskad i väggfärgen! Den är från Alcro vet jag men jag ska genast ta reda på vad den heter. Haha, det är fullkomligt livsfarligt att besöka nyrenoverade ställen för man vill ju springa hem på direkten, riva ut allt och ge lägenheten en total makeover.

Här är han, finaste lillebror. Tack för titten!

 

Torsdagsinspo

God morgon torsdag och god morgon på er! Vilket underbart sensommarväder det har varit de senaste dagarna, eller hur? Ja, jag skriver sensommarväder för enligt min kalenderräkning så är september också en sommarmånad.

Jag har precis fått klart med att jag ska åka till Frankfurt ett par dagar i november. Jag ska skriva ett stort reportage om Tyskland och behöver göra lite research på plats i Frankfurt där jag inte har varit tidigare. Det ska bli superkul. Jag har verkligen börjat uppskatta Tyskland som destination, älskar Hamburg, älskar München och snart får jag alltså möjlighet att bekanta mig med Frankfurt som jag också tror att jag kommer att gilla.

Så, peppad av kommande resa serveras här en dos torsdagsinspiration i form av Tysklands Hamptons, ön Sylt. Jag har varit nyfiken på Sylt länge och skulle faktiskt ha rest dit i år var tanken för att besöka A-Rosa Resort & Spa. Nu hanns det tyvärr inte med så det får stå kvar på reseönskelistan.

I alla fall, Sylt är en väldigt speciell ö full av traditioner, charmiga vrår och lokala skatter. En ö där man kan finna sin egen lugna hamn både bildligt och bokstavligt. Störst intryck gör nog ändå öns dyner, kilometerlånga sandstränder och det unika natursceneriet. Och det ska väl sägas direkt; kom inte hit om du inte gillar att få sand i skorna.

Kombinationen med alla möjliga sportsliga aktiviteter som finns att göra och de små orterna där urban elegans möter maritimt glam gör i alla fall mig sugen på att åka dit på en gång. Jag bara älskar den traditionella arkitekturen och halmtaken på deras hus!

Sylt är en ö där blått möter grönt och utövare av golf har mycket att se fram emot – här finns fyra golfbanor som alla lär vara utmärkta. Mitt på ön i den flacka terrängen ligger 27-hålsanläggningen Golf Club Sylt. Tänk hedlandskap, vattenhinder och en rejäl mängd sand i form av bunkrar. Med tanke på att Sylt är en flack ö spelar vindarna från havet en ständigt närvarande biroll.

Från det första hålet ser man den karaktäristiska fyren i Kampen. Hål 9 och hål 18 delar på en stor dubbelgreen och med tanke på att den ligger precis intill det charmiga klubbhuset där folk sippar champagne medan de övervakar spelet ska man nog försöka spela in med finess, haha!

Nej, nu ska jag iväg på möte så vi hörs lite senare!

 

(Bildkälla här och här.)

 

Jobblistan

Hej onsdag! Mår ni bra? Igår var jag hos Håkan igen, min jobbcoach som jag skaffade för några månader sedan eftersom jag en tid känt att jag fastnat i karriären och hade ett behov av professionell hjälp. Jag tror att vi alla någon gång upplever att vi kört fast. Att vi måste släppa allt vi tagit för givet och göra en omstart. Jag har gått igenom en period i livet som varit extra tung och som jag börjat ta mig ur och det är hög tid för lite ”happitude”!

Vi har träffats tre gånger nu, Håkan och jag, och till igår hade jag fått i uppgift att inventera kunskaper och intressen, vad jag kan mest om, vad som engagerar mig mest, ämnen jag gillar att läsa om, intressen jag ägnar mig åt med vänner och på egen hand, kunskaper jag fått med mig från mitt tristaste jobb, situationer där jag trivs som bäst och som sämst osv. Nästa gång ska vi köra en brainstorming med detta som utgångspunkt. Det är skönt att ha någon att bolla med för att få perspektiv på tillvaron och lättare kunna planera färdvägen och allt nytt som jag vill ska komma. Saker som kommer att förändra mitt liv i det stora hela. Mitt mål är att nå långt i karriären, men jag har inte varit klar med vad det egentligen innebär och vad jag vill att mitt yrkesliv ska innehålla.

Jag har aldrig haft någon linjär karriärplan utan saker och ting har liksom kommit i min väg. Men nu har det börjat hända grejer, både rent konkret med en del nya förfrågningar men kanske framförallt i huvudet. Tankar som formeras om riktningen framåt. Jag vill styra själv från och med nu, ta mig an intressanta och roliga uppdrag och arbeta med mina egna sidoprojekt samtidigt. Och för första gången på länge så känner jag mig förväntansfull!

Hur som helst, hittade den här listan hos Underbaraclara (tack!) som jag snodde rakt av.

Bäst av allt det senaste jobbåret: Att jag verkligen har landat i mitt skrivande och vill att det ska utgöra stommen i mitt jobb. Nu och för alltid. Inom en snar framtid kommer jag även att börja driva min business helt i egen regi och det känns spännande.

Sämsta grejen: Svängningarna arbetsmässigt. Vissa delar av året är galet arbetsintensiva och som frilans tackar man sällan nej när det kommer förfrågningar, men uppdragen har en tendens att komma i klump. Trillar det in ett uppdrag kan man vara säker på att det kommer två, tre, fyra till som det ofta är bråttom med och så blir det att man sitter där både kvällar, nätter och helger. Sedan kan andra perioder vara väldigt tomma och det mår jag heller inte bra av – jag känner mig värdelös och hamnar ofta i negativa tankespiraler.

Roligaste nya grejen: Att börja blogga. Jag hade fram tills i våras nästan uteslutande jobbat i print-världen med magasin och andra trycksaker förutom att jag skrivit för olika företags digitala satsningar och hemsidor och annat. Men att själv ta steget till det digitala medielandskapet med Sweet Spot Stories har varit så himla roligt och inte minst lärorikt.

Största överraskningen: Jag hoppas att den ska komma snart! Väntar just nu på besked om ett samarbete som jag hoppas på och som kan bli hur stort som helst.

Bästa förändring i arbetssätt: Att skala ner och renodla vilka kunder jag vill jobba med. Det skapar bättre struktur och gör att arbetet inte blir så splittrat, vilket jag ju har känt att det varit de senaste åren, och det skapar också ett djupare engagemang och starkare relationer med de jag väljer att samarbeta med. Win-win helt enkelt.

Arbetsbortfall: Precis som många andra frilansjournalister och fotografer vittnat om har jag skurit ner rejält på att göra reportage för vissa mediehus på grund av deras villkor kring upphovsrätt och ersättning. Det är verkligen jättetråkigt för hela branschen tycker jag, både för alla duktiga frilansare som tappat uppdrag, men inte minst för läsarna som många gånger faktiskt köper en produkt med sämre kvalitet. Att inte äga upphovsrätten till mina texter och heller inte få rimligt betalt är också en av anledningarna till att jag nu håller på att omdefiniera mig själv.

Stoltaste stund: När vi hade boksläpp med ”Go Golfilicious” i våras, jag och min compadre Peter. Tänk att det blev en uppföljare! En stolt stund för mig såklart eftersom hela Golfilicious-konceptet är min idé och baby från början, och naturligtvis är det extra roligt med det genomslag vi fått, alla uppskattande läsarna och alla fina recensioner.

Framsteg: Att jag tagit tag i min karriärplanering, det ser jag som ett stort framsteg. Jag har annars en tendens att bli kvar i båten trots att det gungar och jag driver för vinden utan att veta vart. Nu känner jag en nytändning!

Klokaste beslut: Kan ha varit det jag bestämde mig för, för någon månad sedan, nämligenatt sälja av contentdelen av Sweet spot stories och fokusera helt på bloggen. Det känns rätt och jag kommer att kunna skriva och planera innehållet och inläggen på ett nytt kreativt sätt.

Jobbigaste grej: Att jag inte haft tid att slutföra mitt barnboksmanus. Eller, det är skrivet och klart men det måste arbetas om och förvandlas till en mer utpräglad kapitelbok. Mitt förlag har gett tummen upp för själva storyn men jag behöver jobba vidare med den och hade hoppats ha tid till det nu i somras. Så blev det nu inte. Note to self: Planera din tid smartare för kommande halvår och prioritera manuset i högre utsträckning.

Planer för hösten 2017: Jag kommer att satsa stenhårt på bloggen och på mitt nya uppdrag som jag hoppas kunna berätta om i nästa vecka. Det bilr en efterlängtad förändring där jag också kommer att kunna lära mig mycket och utvecklas som person.

(Och bilden överst är förstås favvon och überchica Inès de la Fressagne.)

 

L’apéro på Sophies canelé

Förra veckan avslutades med en trevlig apéro hos Sophie. Förutom ett härligt gäng stod franska ostar, charkuterier, vin och Lillet Blanc som var en ny bekantskap för mig till buds.

Lillet Blanc är en elegant och torr fransk aperitif med tydliga citrustoner, härligt frisk och aromatisk. Sophie är ju ursprungligen från Bordeaux och det är faktiskt drycken också, skapad av bröderna Paul och Raymond 1872. Den räknas som en vermouth och görs av utvalda vita druvor som blandas med hantverksmässigt tillverkad fruktlikör som sedan får mogna upp till ett år på ekfat.

Den kan drickas som den är men i fredags var bartendern Jonas från Pernod Ricard på plats för att svänga ihop den klassiska Bordeaux-cocktailen Lillet Vive åt oss. Jag dricker sällan alkohol och blir det något så är det oftast ett glas champagne, men Lillet Vive var verkligen supergod! Perfekt som fördrink eller aperitif en varm sommardag men passar precis lika bra en gråmulen och lite regnig septemberkväll om du frågar mig. Det här behöver du om du vill blanda den själv:

Lillet Vine
5 cl Lillet Blanc
10 cl tonic
Isbitar
Garnering: Gurkskivor, jordgubbar, myntablad

Fyll ett glas med rikligt med is. Häll över Lillet Blanc och fyll upp med tonic. Toppa med gurkskivor, jordgubbar och färsk mynta. Voilà!

 

 

 

Med nya ögon

En ny mascara är alltid en bra idé. Tänkte jag och gick och köpte mig en svar mascara från Eyeko. Puder, concealer, rouge och läppstift köper jag vanligtvis på Face men när det kommer till mascara testar jag gärna andra märken. Fast jag är lite picky. Färgen ska sitta under hela dagen men den får inte vara vattenfast och borsten måste vara en smal gummiborste med spridda och lite hårdare borsthår. Det passar mina fransar bäst eftersom jag vill ha naturliga fransar.

Eyeko har många bra mascaror i sitt sortiment och jag har fastnat för Skinny Brush Mascara som gör mina fransar långa och kolsvarta. Jag brukar applicera den en gång, sedan låta det torka och sedan applicera en andra gång för bästa resultat. Jag gillar också den smarta mjuka tuben som gör att man faktiskt kan använda produkten tills den är helt slut. Med mascaran får man en ögonfransdelare (ser ut som ett litet plektrum) utifall man inte skulle lyckats få till perfekt separerade fransar.

Det var också dags att uppdatera min eyeliner eftersom min gamla tagit slut. Jag brukar inte använda eyeliner så ofta eftersom jag vanligtvis satsar på läppstift och vill hålla ögonen lite mer naturliga, men ibland så gör jag tvärtom och låter ögonmaken tala. Jag tycker flytande eyeliner är bäst men har ännu inte riktigt hittat den perfekta, många har lite för tjock spets tycker jag. Så det är lite av en chansning med Nyx Matte Liquid Liner som jag valde. Men jag tror att den kommer att få ett bra betyg.

Sist men inte minst köpte jag en ny ögonfransböjare. Mina fransar är ganska raka men den här från Isadora är verkligen toppen och öppnar upp mina ögon så att de ser större ut. Den är bra också för den är extra bred och fångar upp även de små stråna längst in.

 

En tråkig måndag kan bli till en lördag med det rätta receptet. Äppelsorbet, någon?

Apropå temadagar, i dag är det Äpplets Dag och finns det egentligen något godare än ett krispigt äpple. Nej. Så för att liva upp denna måndag kommer här ett favoritrecept på äppelsorbet med mandelsmulor, vaniljbavaroise och kanelmaräng från min näst senaste bok.
Väl becomme.

Ingredienser (för fyra personer):
4 äpplen, gärna Granny Smith
1 dl socker
1 dl vatten

50 g mandelmjöl
50 g vetemjöl
50 g socker
50 g smör

1 gelatinblad
1 vaniljstång
1 dl mjölk
75 g socker
2 äggulor
1 ½ dl grädde

1 äggvita
½ dl socker
1 tsk kanel

Tillagning:

Sorbet:
Tag bort kärnhusen i äpplena, skala och skär dem i mindre bitar. Lägg äppelbitarna i en påse och frys in (helst dagen innan). Värm vatten och socker tills sockret har löst sig. Kyl ner. Mixa de frysta äppelbitarna i en köksmixer och häll försiktigt i sockerlagen tills det blir en sorbet. Detta bör göras precis innan servering.

Mandelsmulor:
Blanda mandelmjöl, mjöl, smör och socker till en deg. Lägg ett smörpapper på en bakplåt och bred ut degen och baka i ugn på 170 grader i cirka 10 minuter tills den har fått fin färg. Låt degen svalna och smula den sedan.

Bavaroise:
Låt gelatinet ligga i blöt i cirka 5 minuter. Dela vaniljstången på längden och skrapa ur fröna. Koka upp mjölken, hälften av sockret samt vaniljstången och fröna. Tag kastrullen från värmen och låt den svalna i cirka 5 minuter. Ta upp vaniljstången. Vispa äggulorna med resten av sockret till en jämn smet och blanda med vaniljmjölken. Värm på svag värme under omrörning tills det börjar tjockna. Sila därefter genom en finmaskig sil. Rör ner gelatinbladet i krämen och låt den svalna under omrörning. Vispa grädden och blanda med krämen. Häll i en bunke och låt den stelna i kyl i minst 4 timmar.

Kanelmaräng:
Vispa äggvitan till ett fast skum genom att tillsätta sockret lite i taget. Blanda i kanelen. Häll marängen i en spritspåse och spritsa ut små maränger och bred ut några ”remsor” med smet på en plåt med bakplåtspapper. Baka i ugn på 125 grader i cirka 30 minuter eller tills marängerna har stelnat.

Forma ett ägg med bavaroisen, lägg upp ett par matskedar mandelsmulor samt forma ett ägg av sorbeten och lägg på. Placera ut marängen efter tycke och smak.

 

 

Måndagspepp

God måndag. Blä, jag har känt mig lite låg hela helgen. Jag var glad i fredags och det hade varit en bra vecka, så det beror egentligen inte på något speciellt eftersom det finns mycket att glädjas åt i mitt liv just nu. Men ibland så ritas det ändå mörka tuschstreck över tillvaron.

Det här är något jag brottats med hela livet. Det är så lite som behövs för att påverka mitt humör och få mig ur gängorna. Och rätt som det är så är jag uppåt igen. A-ok. Även om jag med åren skaffat mig verktyg att kunna hantera svängningarna så är det jobbigt att jag låter yttre faktorer påverka mig i så hög grad som de gör.

En stor anledning nu är förstås pappas situation. Jag besökte honom på sjukhuset både i fredags och igår han är fortfarande så långt ifrån ett tillfrisknande. Han har i princip legat där sedan januari med några få korta avbrott hemma och det känns så himla tröstlöst. Jag vill ju göra allt för att han ska bli bra och komma på benen men jag kan inte göra ett skit, mer än att finnas där. Men det räcker inte.

Så i dag känner jag mig som ett måndagsexemplar. Vilket ändå är passande eftersom, ja, det är ju måndag. Jag får dra på någon av mina gladlåtar i lurarna och ta nya tag. Pepp. Här är mina bästa låtar som alltid får mig på bättre humör.

”You Can Call Me Al” – Paul Simon

 

”Uptown Funk” – Bruno Mars och Mark Ronson

 


”Love shack” – B52’s

 

“The wedding samba” – Edmundo Ros

 

”September” – Earth Wind & Fire

 

”Freedom” – George Michael

 

”That’s amore” – Dean Martin

 


”Two princes” – Spin doctors

 

”Do you wanna funk” – Sylvester

 

”Brick House” – The Commodores

 

”Play That Funky Music” – Wild Cherry

 

”9 to 5″ – Dolly Parton

 

”Sugar” – Maroon 5

 

”It’s raining men” – The weather girls

 

Tecken som skiljer

I dag är det skiljetecknets dag. Som inbiten språknörd är jag lite besatt av formuleringar, ord, meningsbyggnad och interpunktion. Jag tycker att alla skiljetecken är oerhört viktiga eftersom det handlar mycket om läsrytmen, oavsett om man läser högt eller tyst.

Själv favoriserar jag semikolonet, denna stjärna bland skiljetecken. Det finns de som stör sig på det men jag gillar det stenhårt och tycker att semikolonet ska få en ny chans, så missförstått och bespottat som det blivit. Det är ett lite mystiskt tecken, folk vet inte riktigt hur man ska använda det. Författaren Kurt Vonnegut kallade tecknen för ”transvestitiska hermafroditer som står för absolut ingenting”. Det är ju precis tvärtom, tycker jag. Rätt använt så flyter en text mycket bättre. Ett semikolon är ju den perfekta avgränsningen när punkt är för starkt och komma för svagt. Det kan på ett ögonblick lyfta texten.

Och så älskar jag tankstrecket. Alla sätt på vilka man kan skjuta in bisatser i löpande text tycker jag är toppen, bland det bästa jag vet. Däremot tycker jag att man ska vara sparsam med utropstecken. Det används på tok för mycket och det blir lite tröttsamt. Och jag avskyr när folk sätter flera utropstecken på raken efter varandra. Texten blir liksom svår att ta på allvar. Missbruk borde beivras, haha!