Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Travel outfit

T-shirt Lindex // jeans Tiger // skinnjacka och skor Massimo Dutti // väska Louis Vuitton

Hey Freitag!

Så här såg jag ut igår när jag flög ner till München. Jag har tagit en lång powerwalk i Engelska parken nu på morgonen och just ätit en lång frukost här på Bayerischer Hof. Nu ska jag ut på stan och känna mig världsvan och se om jag kan hitta den där höstkappan jag är på jakt efter. Fast det känns lite galet att prova höstkläder, det ska bli 30 grader varmt idag så det är kortbyxor på. I eftermiddag ska jag träffa Miriam på hotellet och vi ska ta en drink uppe på takterrassen som har en härlig utsikt. Lite senare kommer det bilder från min München-helg – det känns hur bra som helst att vara här. Älskar verkligen den här stan!

 

 

I mitt handbagage

Nu har jag packat för reportage, hotellmys och äventyr. Vi ses i München!

Torsdagsinspo

Hål 10, kl. 08:22, den 21 september, 2016.

”Frostig morgon, både handskar och mössa på. Termoskaffe intill mig i golfbilen värmer till en början men vartefter solen stiger åker de snabbt av. Tur, denna klassiska anläggning kräver fingertoppskänsla och varsam behandling. Som tack levererar Rya det jag hoppats på.”

Rya Golfklubb har det spelats seasidegolf ända sedan 1934, så det är en riktig svensk klassiker jag vill visa er den. Havet är så nära att man nästan kan ta på det; en klar dag ser man hela vägen över till Danmark. Man vill ju bara slå läger häruppe på tee och låta vyn uppsluka en helt och hållet.

Efter de fyra öppningshålen längs med strandängarna väntar en bana som växlar mellan seaside, hed och park. Vilket hål som är det vackraste kan diskuteras i det oändliga. Det finns gott om kandidater.

För länge sedan låg det ett tegelbruk på Ryas marker och man kan se rester av det än idag, bland annat en gammal tegelugn. Och pluggar man bollen riktigt hårt i någon bunker vid fyran kan en och annan gammal tegelskärva dyka upp. Lite kul ändå.

Rya = golfglädje. Att duktige Benny kockar i köket på Rya krog är ytterligare en anledning till varför du borde åka hit. Nu. På stört.

Tjing!

 

Foto: Peter Cordén, Golf is Art

 

Öga för öga, tand för tand, birdie för birdie

Onsdag, bara två dagar kvar nu. Två dagar innan den stora drabbningen i Des Moines. Jag tänker förstås på Solheim Cup. Har europeiskorna det som krävs för revansch mot de titelförsvarande amerikanskorna?

Jag tror det. Europa har ju alltid varit duktiga på att skapa en bra laganda, se bara på hur det gick förra gången SC spelades i USA 2013. De vanligtvis så självsäkra och rätt kaxiga amerikanskorna inte bara förlorade, de fullständigt krossades av europeiskorna.

Vi (ja vi, lite måste man väl ändå få skriva in sig i laget) är nog lite mer avslappade som lag tror jag, vi har lättare att släppa på individualismen och spela mer osjälviskt för laget. Så Europas damer har nog ett försprång där även om USA har hemmaplan. Tjejerna verkar ha genuint kul ihop och det är precis det som kommer göra att de ror hem det.

En rad svenskor har varit med genom åren och utgjort ryggraden i det europeiska laget, både som spelare och kaptener. Det är så häftigt att det även denna gång är två svenska spelare med, Anna Nordqvist och Madde Sagström som båda fick wild cards av kapten Sörenstam. Det fick ju även det danska stjärnskottet Emily Pedersen. Det är kul att Sörenstam satsar på de unga hungriga spelarna, det tror jag är helrätt. Och det är lite extra kul att jag faktiskt tänkte tanken efter jag pratade med Madde för en tid sedan (läs här), jag tänkte att den tjejen kommer att spela in sig i Solheim Cup-laget. Och så gör hon det!

Oj, nu har klockan hunnit bli massor, jag måste rusa för jag ska in till stan för ett ärende och sedan möta upp bästa bästa Susanne på Cadierbaren för att kuckilura lite. Sedan väntar jobb innan jag måste hem för att packa klart. Imorgon åker jag ju till München. Hej svejs!

 

Foto: Tristan Jones

 

Tomayto tomahto

Hej!

Nu dag, nya smaker. Egentligen är jag en salladsmänniska, älskar alla sorters gröna blad och särskilt ruccola, men har jag börjat snöa in på tomater. Det började i Antibes för en månad sedan, när söta solmogna tomater i alla möjliga varianter hamnade i min mun. Tomaterna smakar liksom bättre här.

Men nu, hörrni, nu har tomatsäsongen kommit hit! Skördetider innebär helt andra grejer och det gäller att frossa så mycket man kan av alla fina goda tomater. Gudars vad gott. På vintrarna får man ju harva runt med dessa plastiga stenhårda tomater, totalt befriade från doft och smak. De är ju de enda man kommer över men att äta färska tomater på vintern vägrar jag. I stället köper jag burktomater och det kan jag lova, att en riktigt fin burktomat smakar så mycket bättre än de där växthusdrivna missfostren.

Men nu när sensommargodiset kommit är det så gott att äta saftiga, sötsyrliga tomater – och doftar de mycket tomat, då smakar de också mycket tomat. Så är det ju med alla grönsaker, frukt och bär, får de bara mogna i sin egen takt och inte stressas fram då händer det grejer. Plommon, biff, körsbär, pärl, Romantica, stora räfflade, små gröna, avlånga San Marzano, piccolini, oxhjärta, ge mig allt!

Allra mest gillar jag tillagade tomater, som att lägga dem på grillen eller ugnsbaka dem för då kommer smaken fram ännu mer. Så här brukar jag göra:

Halvera tomater av valfri sort, på med lite flingsalt, olivolja och valfria örter (jag gillar mest timjan och rosmarin). In i ugnen på 100 grader och baka tills de blivit ungefär halva storleken, tar kanske två timmar för stora tomater och en timme för små. Vansinnigt gott särskilt ihop med mozzarella och nymalen svartpeppar! Håller ungefär två veckor i kylen sedan.

 

Vecka 33

God morgon! Jag sitter på kontoret i stan och planerar veckan och konstaterar att den skulle kunna beskrivas som ett enda stort M. Vi snackar Möten, Manusjobb, Mammafix, Megamycket att beta av på to do-list och München som väntar till helgen. Jippi!

Veckans topp

München! Jag åker dit på torsdag för en weekend och jag fullkomligt älskar stan. Den sköna atmosfären, de vackra husen, Engelska parken, rådhuset, restaurangerna, människorna, de drömska stadsvyerna.

Jag har faktiskt helt omvärderat Tyskland som turistland. När jag var liten så bilade hela familjen ner till södra Europa flera gånger och under många år var Tyskland för mig bara en transportsträcka med motorväg och trista hotell. Men efter att jag som vuxen besökte först Hamburg och sedan Rostock under 00-talet har jag verkligen börjat få upp ögonen för Tyskland. Sedan dess har jag hunnit med att besöka flera platser och både Hamburg och München har blivit riktiga favoritstäder. Det ska bli så kul att komma tillbaka och jag hoppas det blir en bra kickstart till min semesterfeeling.

Jag ska låta fotstegen ändra riktning vartefter andan faller på, sitta på kaféer på Marienplatz, ta en sväng in på Pinakoteken, äta surkål och nybakade pretzels – aber natürlich! – prova dirndls på Angermaier och köpa kitschiga souvenirer på servus.heimat. Bara att få se folk klä sig i lederhosen och dirndls till vardags är så cool. Tänk om man själv kunde bära upp traditionella folklorekläder med samma stolthet och stil! Shoppingen är förresten riktigt bra och man kan hitta en hel del spännande lokala designer som inte finns någon annan stans.

Dessutom ska jag bo på det här underbara hotellet! En guide till det bästa i stan kommer jag bjuda er på såklart.

Veckans dal

Energidepåerna börjar ta slut. Jag. Är. Så. Trött. Så jag ser så mycket fram emot lite ledigt som då inleds med några dagars egentid i München. Jag har tröskat mig igenom de senaste arbetsveckorna och även om jag kommer att fortsätta jobba en del under ledigheten så blir det inte alls lika intensivt. Eller, jag ska försöka att inte låta det bli lika intensivt utan faktiskt lyssna på kroppen och vila.

Fin måndag dag på er. Tjing!

 

Jag fredagsfrossar

Att fönstershoppa online är tillfredsställande ur många aspekter. Det är kul. Det stillar modesuget. Det är bra för plånboken. Man får härlig fredagsfeeling.

Den här gången har jag bland annat svängt förbi Dolce & Gabbana, Netaporter, J.Lindeberg, Anya Hindmarch och Paul Smith och frossat i fina saker. Jag skulle inte påstå att jag är någon stor modekonsument och det är sällan jag rycks med i reahets eller trendflugor. Men när jag väl hittat något jag verkligen gillar slår jag till nästan oavsett vad prislappen visar. Kanske inte apdyrt dårå men ni fattar. Höstsäsongen är dessutom den allra roligaste rent modemässigt då det landar så mycket snyggt i butikerna och man kan klä sig i lager på lager, glida runt med snygga boots och svepa in sig i magiska kappor. De här finingarna får i alla fall gärna komma hem till mig.

Och hörrni, ha den bästa av helger!

Dolce & Gabbana printed silk crepe de chine top.

Så fint print och jag älskar ballongärmarna.

Plånbok Anya Hindmarch

Hur söt är inte den här lilla raringen?

Heidi chiffongblus J.Lindeberg

Chiffong är så sensuellt, det avslöjar precis lagom mycket. Den här blusen är snygg att kombinera med både kjol och jeans.

Kooples bikerstövletter

De här stövletterna tycker jag är riktigt fina. Skulle vara snygga att bära till jeans och den där chiffongblusen.

Ullrock Stella McCartney

Jättefin ullrock och snyggt med de höga sprunden – ett säkert kort till hösten.

Maison Michel hatt André

Man kan till exempel matcha med den här hatten. Älskar hattar.

Valentino bomberjacka

En bombarjacka måste man ha i sin basgarderob. Härlig färg på den här från Valentino och fina broderier.

À la Garçonne handmålad vintagejacka

8 000 kronor. Den är inte billig den här vintagejackan från À la Garçonne men så snygg.

Rabbit sweater Paul Smith

Kan jag inte bara få flytta in i den här ulliga gulliga mohairtröjan?

Palmgren laptopfodral och rottingarmband

Har alltid älskat Palmgrens lädervaror. Därför blev jag extra glad när jag fick syn på det här laptopfodralet och rottingarmband i krämig kolafärg.

 

Torsdagsinspo

Ett land som står på min bucket list är Nordirland. Naturen verkar helt magisk och landets historia är inte minst väldigt intressant ur många aspekter. Och så Belfast. Belfast, Belfast, Belfast. Kan vara en av Europas mest spännande mindre storstäder just nu.

För den som älskar linksgolf är ju de brittiska öarna himmelriket med alla fantastiska banor. Som Royal Portrush, ett mästerverk ritad av Harry Colt som väl närmast är helig golfmark.

Här finns två linksbanor men det är framför allt Dunluce Links course som är den alla snackar om. Bilderna säger väl det mesta, så vackert. Fast den lär vara väldigt tuff, inte minst med tanke på att man spelar med naturens krafter i samma boll – fatta vad det måste blåsa när Nordsjöns starka vindar friskar i. Vissa av hålen spelar man farligt nära klippkanten och då är det inte mycket som stoppar sneda slag.

British Open spelades på Royal Portrush 1951 och 2019 återvänder majorn hit. Jag tror att det kommer att bli en helt fantastisk spelplats. Vad jag har läst så har man tagit mark från klubbens andra bana, Valley Course och gjort två helt nya hål för att banan ska bli ännu bättre och sannolikt svårare än den redan är.

Hetaste tipset? Spela Royal Portrush före proffsen den 18-21 juli 2019! Greenfeegäster är välkomna och priset för en runda på Dunluce Course startar på 190 pund.

 

Om att gråta floder men ändå vara uppåt och till sist skratta högt

God kväll! Onsdag! Det har varit en märklig dag i dag. I morse kändes det som om jag befann mig i limbo eftersom jag grät ögonen ur mig hos min terapeut igår. Ändå var jag lite pepp eftersom jag vet att jag nu är på väg, att resan där jag ska gå till botten med varför jag agerar och reagerar som jag gör, och vad som orsakar det, har startat.

På förmiddagen skulle jag jobba hemifrån men fick knappt ett ord skrivet eftersom telefonen ringde stup i ett och det var de allra märkligaste samtal. Strax innan lunch åkte jag in till stan för tre möten men på vägen in kastades hela schemat om när mötena i rask takt bytte tid och plats med varandra, så glatt upplivad av alla tvära kast var det bara att ställa om.

Min arbetsdag avrundades med att jag mötte upp bäste Joe som var på blixtvisit i stan, lika sprudlande glad som alltid. Vi tog plats på Wienercaféet och satt pratade om allt mellan karriär och golf och smultronställen och magiska (!) upplevelser. Jag har känt Joe några år nu och han är alltid så otroligt inspirerande och positiv så jag gick därifrån med lätta steg och ett skratt i mungipan och tänkte att, det är inte så dumt ändå, livet.

Men tillbaka till i onsdags då jag var hos terapeuten. Det känns att om jag lever två parallella liv i varsina universum just nu. Ungefär som om jag hade barn ihop med någon snubbe och delad vårdnad och barnen bodde hos mig varannan vecka och varannan vecka var jag själv, med den skillnaden att det är mina sjuka föräldrar jag konstant oroar mig för och måste ha full koll på allt som ska fixas och ordnas och bokas och inte får glömmas bort. För att i nästa stund växla till en högpresterande entreprenör som bara kör så fort tygen håller och helt kan styra sina dagar.

Tankarna och känslorna är lite all over the place, som en vis man har sagt, och jag insåg ju redan i vintras att jag jag behövde ha någon utomstående att tala med som kan få mig att byta perspektiv och hjälpa mig att komma vidare. Sätta lampan på den där svarta klumpen som sitter i bröstet och som består av så mycket osorterat bråte. Det är först nu jag inser hur stressad jag har varit de senaste åren och hur mycket oro jag går omkring och bär på, så det känns bra att ha börjat gå i terapi. Och så är det så jäkla skönt att öppna tårflödet för fulla kranar.

Inför vår session igår hade jag fått i uppgift att fylla i några olika frågeformulär för att lättare klargöra var jag befinner mig, vad jag känner att jag behöver hjälp med och hur terapeuten och jag ska arbeta framåt tillsammans. Ett av formulären var Frosts multidimentionella perfektionsskala som mäter olika aspekter av perfektionism, alltså hur rädd man är för att göra misstag, vilka krav man ställer på den egna personen, förväntningar och kritik från föräldrar, och tvivel på den egna förmågan. Jag var ju inte direkt förvånad av att se hur långt ut på perfektionsskalan jag befinner mig. Det var snarare en bekräftelse på det jag redan visste, fast det är bra att få det svart på vitt. Sedan var det ett formulär om vad man värderar i livet, från intima relationer till förädraskap, socialt liv och samhälleligt engagemang. Där var det intressant att se att vissa saker som jag värderar högt i livet inte alls får den uppmärksamheten i mitt eget liv. Jag har en del att fundera på där …

Och så var det ett formulär som visar skalan över oförmåga att handskas med ovisshet, om vad som är karakteristiska sätt för mig hur jag reagerar på ovisshet i livet. Som den kontrollmänniska jag är var inte heller det resultatet särskilt förvånande, haha! Check, check and doublecheck skulle kunna vara mitt mellannamn. Därför kändes det så skönt att träffa Joe nu på eftermiddagen. Jag kunde släppa alla tankar på mig själv för en stund och samtidigt suga i mig lite av hans positiva energi och go. Han är bara så härlig, Mr. Magic.

Så, nu tar jag ett djupt andetag och låter ett behagligt lugn inta kroppen. Utveckling kan bara komma ur förändring som bara kan komma inifrån mig, och även om tillvaron stundtals snurrar snabbare än en torktumlare och stressklumpen nästan får mig att brinna upp så vet jag att det kommer att bli bra till slut. Ur askan växer nya skott.

Hej då onsdag!