Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Så sabrerar ni Champagnen i kväll!

Så här de sista skälvande timmarna innan vi lämnar 2018 bakom oss vill jag bara passa på att ge er bästa partytricket, som definitivt skapar wow-faktor på nyårsfesten, nämligen hur du sabrerar en Champagneflaska. Jag har själv huggit halsen av flaskan vid ett par tillfällen och det är inte alls svårt även om det kan se dramatiskt ut. Och det imponerar garanterat på sällskapet!

Champagne har ju en förmåga att förhöja den tristaste vardag till fest. Jag tycker faktiskt att man ska dricka bubbel när andan faller på i stället för att spara flaskan för särskilda högtider. Att öppna en flaska riktigt bra Champagne hemma en helt vanlig tisdag i februari är kanske den mest oslagbara Champagneupplevelsen. Fast nyår är alltid nyår och ett väl valt tillfälle.

Men till sabreringen då. Att sabrera handlar inte om kraft utan om rätt teknik. Mesta möjliga stilpoäng rekommenderas en sabel om ni råkar ha en sådan hemma. Det går dock precis lika bra med baksidan av en kraftig kniv. Ni behöver inte vara rädda för att bubblet ska bli odrickbart och att det inte ska gå att servera från den avhuggna flaskan. Trycket i flaskan är så hårt så att allt eventuellt glassplitter som bildas blåser bort.

Så här gör ni:

  • Se till att flaskan är väl kyld. Lägg den gärna i kylskåpet redan dagen innan.
  • Ta bort folien men låt grimman ska sitta kvar. Tar ni av den och misslyckas med sabreringen kan det annars hända att korken åker ut i stället och den imponerande effekten försvinner.
  • Se till att publiken står bakom er så att ingen riskerar att träffas. Se också till att ingen står för nära när ni svingar sabeln/kniven. Det är flaskor och inte gäster som ska sabreras!
  • Ha en handske på handen som håller flaskan som skyddar handen utifall glaset skulle spricka.
  • Använd en kraftig kökskniv (ta baksidan av bladet) eller en sabel om ni tillhändelsevis råkar ha det.
  • Luta flaskan i 45 graders vinkel. Fatta köksniven/sabeln i den andra handen, låt den glida längs halsen på flaskan med en bestämd rörelse och slå till precis på den lilla klacken där grimman sitter. Där är flaskan som svagast. Man behöver inte slå särskilt hårt. Med en bra snärt i handleden flyger toppen av flaskhalsen iväg.
  • När flaskan är sabrerad, håll den borta från barn och husdjur. Snittytan är skarp som en skalpell.

Trivia 1: Den ädla konsten att sabrera går tillbaka till 1800-talets första hälft. Det råder dock en viss mystik kring sabreringens exakta ursprung och teorierna är många. Själv håller jag kopplingen till de ryska kosackerna som den mest troliga. I slutet av Napoleontiden när fransmännen förlorade kriget rörde sig många ryssar i området Champagne och staden Reims som var ockuperat av ryska trupper. Kosackerna satt till häst, alltid med sabeln i hand, och för att fira sina segrar öppnade de traditionellt segerchampagnen genom att helt enkelt hugga toppen av flaskan. Champagneflaskor på den här tiden var dessutom svårare att öppna på vanligt vis, vilket även det kan ha varit en av förklaringarna. Flaskorna var gjorda av sämre glas och kunde helt enkelt explodera av trycket och att hugga av halsen med sabel var därför säkrare än att försöka få upp korken.

Trivia 2: Visste du förresten att trycket i en champagneflaska vara upp till 5 atmosfärers tryck och när korken flyger iväg ur flaskan gör den det med den imponerande hastigheten av 70 km/h?

Lycka till och Gott Nytt År!

 

Vecka 1 (och Nyårsafton)

Gott slut kära läsare!

Jag hoppas att ni har vaknat upp med bästa känslan i kroppen och att ni får en fin sista dag på det här året! Snart knyter vi en rosett om årets säck, vars innehåll utgörs av såväl kriser och katastrofer som av mänsklig värme och stor utveckling. Det har varit ett omtumlande år. Vi kan, vi ska och vi vill hjälpa, så att 2019 blir året då det vänder åt det bättre. Mitt nyårslöfte är att aldrig sänka blicken och bli dyster och bitter utan gå med stolthet. Jag ska försöka fortsätta att vara en glad och positiv människa som tror på människors godhet och bidrar till världen på det sätt jag kan. Jag ska pusha mig själv att våga kliva upp på nya stegar, och så ska jag dricka mer Champagne!

Jag hoppas att ni får en fantastisk nyårsafton, oavsett om ni firar hemma i soffan i mysplagg eller befinner er är på värsta megapartyt. Och till alla er som känner er ensamma i dag, all kärlek. Ni är så värdefulla! Och glöm inte att det snart är en ny dag och då är allt precis som vanligt igen. Förutom att det är ett nytt år.

Puss!

 

The age issue

Så har ytterligare ett år snart passerat. Förstår inte hur det gick till men det är som alla säger, att åren bara går fortare och fortare ju äldre man blir.

Åldrandet är oupphörligt intressant. Det har både något sorgligt och stolt över sig, allting blir lite skrynkligare och saggigare men på samma gång blir man säkrare i den man är och man stärker tron på sin egen förmåga.

Tidens gång är abstrakt, för man inser inte själv att man blir äldre trots att åren passerar. Jag ser mig själv i spegeln och blir uppriktigt förvånad över att personen som möter min blick är så gammal som den verkligen är. Jag känner mig fortfarande som en ung kvinna inombords, men passet säger de facto 47. När jag umgås med yngre personer kommer jag på mig själv med att tänka: ”Vi är väl ungefär i samma ålder? Eller?” Och så visar det sig att personen är tio år yngre. Eller om jag träffar någon gammal klasskamrat från grundskolan eller gymnasiet och jag tänker ”Men gud, vad hon eller han ser gammal ut!” och kan inte för mitt liv förstå att vi är precis lika gamla.

Ändå är ålder, och åldersmedvetenhet, en av få konkreta saker som hjälper oss att pejla av vår egen utveckling i tillvaron. Jag tänker att varje stadium i livet har sina årsringar och något att lära oss och att det bara är sorgligt att se sig själv som en evig 25-åring i stället för att omfamna den ålder man befinner sig i och verkligen leva fullt ut. Det är inte lätt, det ska gudarna veta. Samtidigt är det ju så att de fysiska förändringarna inte alltid är så roliga. Även om att alla till exempel säger att rynkor är fint så hade i alla fall jag gärna sluppit ett gäng i ansiktet, eller i alla fall skjutit dem på framtiden ett tag till. Men det är som det är, jag kan inte göra så mycket med mina gener, jag ser ut precis som min mamma och min mormor också gjorde med fina rynkor runt läppar och ögon – och de ger mig tydliga budskap om att tiden går.

Mormor, förresten. Ibland när jag kliver in i hissen så har någon som bor i mitt hus precis innan åkt upp från tvättstugan med rentvättade kläder och då kan jag känna doften av ett tvättmedel som luktar precis som det mormor använde. Och med ens skjutsas jag bakåt i tiden. Jag är en liten flicka igen, hemma i mormor och morfars lägenhet i Jönköping och det är sommar och jag har bruna ben och när det är läggdags får jag krypa ner mellan mormors nymanglade lite sträva lakan med spetskant och krusade snören på örngotten … Sedan öppnar jag mina ögon och ser in i hissens spegel: Jag är 47 igen.

Det råder någon sorts allmän uppfattning om att tid är kvinnans värsta fiende. Att vi kvinnor har så mycket att förlora ju äldre vi blir; vårt utseende, vår fertilitet, vår kvinnlighet, vår position. Det är naturligtvis befängt – och tyvärr en ”sanning” uppdiktad av män för länge sedan. Visst stämmer det att vi har ett tidur inbyggt i våra kroppar som påverkar oss, såsom klimakteriet, men det gör oss knappast till mindre värdefulla. Jag märker ändå till min stora glädje att samhällets syn på äldre kvinnor har börjat förändras. De senaste åren har en rad framgångsrika, snygga – och äldre – powerkvinnor tagit plats på ett helt nytt sätt. Till och med i den åldersfixerade modebranschen så har kvinnor över 50 med stolthet visat upp såväl sina egna rynkor som modeskaparnas kreationer under visningsveckorna. Spana till exempel in Balenciagas vår- och sommarkollektion för 2019 då svenska 51-årigen Ursula Wångander plats på catwalken. Så befriande! Även i filmens värld våras det för rynkorna; Helen Mirren, Judi Dench, Isabelle Huppert och Meryl Streep är bara några av de flitigt anlitade skådespelarna som absolut inte tänker sluta arbeta bara för att de blivit till åren.

Antagligen är det djupt mänskligt att oroa sig över livets och sin egen förgänglighet. Allt det vi räds ska drabba oss som gamla ingår i livet. Det är oudvikligt. Men jag upplever att det i princip enbart blir roligare att bli äldre. För varje år känner mig lugnare i mig själv, mer säker på mina val och bekvämare med att säga vad jag tycker om saker och ting. Ängslighet känns liksom fjärran. Inte heller att finna mig i situationer som inte känns okej. Det blir lättare att veta vad jag vill ha och vad jag inte vill ha. Att välja bort – och välja rätt. En stor grej är att inte jämföra sig med andra, eller låta andras ”storhet” förminska en – vilket jag gjorde under väldigt många år när jag var yngre. Samtidigt som man ju äldre man blir landar i sin personlighet och inte tar skit av andra, blir man också ödmjukare inför världen och man inser med tiden att det där med rynkor inte är något man ska lägga så mycket tid på.

Åldrandet drabbar oss alla. Nästan alla har en komplicerad relation till ålder, utseende och skönhet eftersom det är länkat till självbild och självkänsla. Och visst kan åldrandet göra mig sorgsen och visst sörjer jag stundtals mitt 25-åriga jag, eller saknar en viss version av mitt ansikte eller min kropp. Jag ägnar mig, precis som, förmodar jag, många av er åt att träna, äta nyttigt och klä mig optimistiskt i hopp om att dra ut på den oundvikliga processen. Men jag blir så arg för mitt värde ska inte bestämmas utifrån vad jag kan tänkas vara värd för någon annan, utifrån någn annas premisser. En kvinna ska få vara med och leka oavsett ålder och känna sig minst lika attraktiv och stolt över sig själv vid 60 som vid 16. Vi måste hylla det ofrånkomliga åldrandet – och njuta av livet medan vi kan. För vad är alternativet?

 

Stockholms bästa afternoon tea

Scones, snittar, fina bakverk och gott te. Höst och vinter är tveklöst den bästa säsongen för att avnjuta en afternoon tea, och finns det något bättre sätt att tillbringa eftermiddagen på än i ett vackert terum?

Jag älskar ljudet av klingande porslinskoppar som bakgrundssorl, den behagliga avslappningen, dukningar med silverbestick och kandelabrar och en arom av varma scones och doftande nybryggt te. Plus ett glas champagne om man vill lyxa till det lite extra. Men kanske allra mest gillar jag idén att afternoon tea är mer än bara en måltid, den kräver att man är social – och sitter länge. Det blir alltid en sån härlig stämning i de miljöerna, och så är det oerhört tillfredsställande att få möjlighet att sitta och fantisera om alla de andra gästerna.

Kärnan i afternoon tea är förstås te och förmodligen passar de klassiska svarta sorterna bäst till de rätter som ingår. Det som är roligt är att kunskapen om te i Europa har tagit ett stort språng det senaste decenniet, delvis för att vi börjar förstå teets många goda hälsoegenskaper, så man kan beställa smakrika kvalitetsteer från såväl nordöstra Indien, som kinesiska teer som Yunnan och det kraftigt rökta Lapsang Souchong och Earl Grey, smaksatt med bergamottolja. På tallriken är scones är självklara; små, runda och direkt från ugnen. Med clotted cream, lime curd och diverse marmelader. Och förstås pinfärska sandwichsnittar i traditionella och nytänkande kombinationer och smaskiga bakverk,

Afternoon tea är en företeelse som är populärare än någonsin, vilket gjort att de klassiska hotellen och intima storstadskaféer verkligen satsat. Att dricka te på salong är något av det lyxigaste jag vet så här kommer tre tips på några av mina favoriter i Stockholm.

 

T/Bar, Diplomat Hotell, Stockholm

I en vacker jugendfastighet och med perfekt läge på Strandvägen i närheten av Nybroplan ligger Diplomat Hotell. Detta familjeägda hotell besöker jag gärna för en drink i solnedgången, en middag eller för att dricka afternoon tea. Diplomat är även min vän Moïse favorithotell i Stockholm och jag är väldigt sugen på en staycation här för att själv pröva på det. Men åter till T/Bar och afternoon tea. Menyn består av varma scones med hemlagad marmelad, goda finger sandwiches med kallrökt lax, dunkelrökt skinka, manchego och annat, och fina små bakverk. Det finns självklart en särskilt utvald rosa champagne för de som önskar.

Under 2017 lanserade Diplomat även ett helt nytt Afternoon Tea signerat modedesignern Ida Sjöstedt, där Ida tillsammans med hotellets konditor Calle Isaksson tagit fram ett koncept som bjuder på smaker av blommor och fräscha bär. Man kan även pröva deras nyttigare Afternoon Tea–Tox som är 100 procent gluten-, socker-, och laktosfri, och bland annat bjuder på rawbars, pumpa- och kokostryfflar och fruktsallad på super fruit.

Afternoon Tea serveras alla dagar i veckan från 15:00 till 17:00, men måste bokas minst en dag i förväg.

Diplomat Hotell, Strandvägen 7c, Stockholm

 

Svenskt Tenn, Strandvägen, Stockholm

En trappa upp i Svenskt Tenns vackra butik ligger tesalongen. Varje dag dukar man upp ett bord upp i Estrid Ericsons anda, grundaren av Svenskt Tenn, och man sitter som i ett hemmahos-reportage mitt bland alla vackra tyger och möbler signerade Josef Frank.

Trevåningsfatet som serveras vid bordet bjuder underst på en större smörgås med gravad lax, i mitten två scones med syrad grädde och sylt. Överst bjudes söta tre petits fours. En kanna te ingår förstås och valet av te diskuterar man gärna med den kunniga personalen. Det jag särskilt gillar är att råvarorna är ekologiska och utbudet varieras efter säsong.

Afternoon tea serveras dagligen från klockan 12.  Bokning rekommenderas.

Svenskt Tenn, Strandvägen 5, Stockholm

 

Cadier Bar, Grand Hôtel, Stockholm     (Foto: Magnus Mårding / David Thunander)

Grand Hôtels Cadierbaren är ett utmärkt ställe att tillbringa en skön eftermiddag med nära och kära och alla andra. Fåtöljer är sköna och högst inbjudande och den mäktiga takstuckaturen, mahognyväggarna och utsikten över Stockholms ström och slottet skapar ett både vilsamt och rörligt intryck. Här känner man sig mitt i händelsernas centrum – men kan samtidigt avnjuta en intim afternoon tea.

Cadierbarens version är innovativ och bjuder på goda sandwiches med svenska smaker, perfekta scones och delikata små petit choux. Temenyn är bred med utvalda specialiteter, pröva gärna Finest Tea Blend of Grand Hôtel, med kinesiskt svart te som bas. Vill man ha ett glas Champagne för att fira går det självklart att beställa.

Afternoon tea serveras dagligen från 14:00 till 17:00. Bokning är ett måste!

Grand Hôtel, Södra Blasieholmshamnen 8, Stockholm

 

Tre för övrigt

Tittar på: Den utmärkta dokumentären David Bowie: The last five years, om musikikonens fem sista otroligt produktiva år. BBC:s dokumentär innehåller aldrig tidigare visat bildmaterial och intervjuer med hans vänner och kollegor som berättar om Bowies sista fem år i livet då han bland annat släppte två lysande album och en off-Broadway musikal, samtidigt som han kämpade mot cancern som till slut tog hans liv.

Frossar i: Julskinksmacka med stark finsk senap. Finns det något godare?

Längtar efter: Vårmodet!  Jordnära toner, jumpsuits, ljus denim, spets, nättröjor, neon – hit me!

 

Foto: BBC

Torsdagsinspo

“Sometimes you will never know the value of a moment, until it becomes a memory.”

Theodor Seuss Geisel 

.

 

Skimrande pärlor– vår nya favoritdetalj

Så här års är butikernas skyltfönster fyllda med extra glittriga smycken för helgernas många kalas. Inte minst pärlor har gjort comeback och smugit sig in mer och mer i vardagsmodet. Pärlors popularitet har skiftat under åren men i dag är skimrande pärlor i alla former, från klassiska pärlcollier till statementörhängen med stora sötvattenspärlor, återigen superhett.

För mig har fascinationen för pärlan alltid funnits där, vissa material talar ju till en. Dessutom tycker jag att det är spännande att varje pärla är unik. Genom åren har jag både köpt, fått och ärvt pärlsmycken av olika slag. Mest använder jag mina pärlhalsband och då framför allt till vardags för att lyfta en annars nerklädd look. Till fest gillar jag att ösa på med ett gäng pärlhalsband i olika längder. Jag har bland annat ett riktigt långt pärlhalsband som jag ärvt av mormor och jag gillar tanken på att hon får följa med mig ut när jag bär det.

Nästan lite ironiskt kommer en äkta naturlig pärla till av en slump – helt utan människans påverkan. Det är ett sätt för musslan att skydda sig när något främmande, till exempel en parasit, har trängt in under skalet och som irriterar. I musslans mantelvävnad produceras en pärlsubstans som musslan väver lager på lager av för att kapsla in inkräktaren. Så småningom bildas en vacker pärla.

Äkta naturliga havspärlor av god kvalitet är dock sällsynta och de flesta pärlor på marknaden idag är odlade. Men även de kan vara ytterst ovanliga och dyra, för pärlodling är en tidskrävande process som kan ta flera år innan en pärla av någorlunda storlek blivit till. Lite kul att känna till är att vår egen Carl von Linné faktiskt var en av pionjärerna inom pärlodling. Redan på 1700-talet lyckades han odla runda pärlor i den svenska sötvattenmusslan. Men det dröjde till början av 1900-talet innan det stora genombrottet kom, då flera japaner gemensamt förfinade pärlodlingsmetoden, samma metod som används än idag. Efter att pärlodlingar i större skala kom igång på 1920-talet har de odlade pärlorna översvämmat marknaden.

Det finns tre huvudgrupper av odlade pärlor; saltvattenspärla (Akoya), söderhalvspärla (South Sea), och sötvattenspärla. Den övervägande andelen är vita men de förekommer i en rad olika färger såsom rosa, silver, guld, blå och svart. Sydostasien är världsledande i att odla pärlor och särskilt eftertraktad är den japanska pärlan: vit, med perfekt form och en fantastisk lyster.

Klassiska pärlsmycken är inte bara förenade med en lång hantverkstradition utan också nydanande design. Pärlan är smyckesdesignernas och modehusens nya favoritdetalj och den klassiska pärlan har fått nya uttryck med moderna former. Så plocka fram dina äkta pärlor och uppdatera gärna smyckeskriet med något nytt som ger din stil det lilla extra. Ett par pärlörhängen eller ett enradigt halsband är så snyggt att bära till ett par jeans och en enkel vit t-shirt, precis som till den lilla svarta. Vackert, tidlöst och sensuellt!

Till sist vill jag bara skicka med er lite tips på hur ni bäst sköter om era äkta pärlor:

  • Pärlor mår bäst av att användas för att behålla sin fina lyster. Låt dem alltså inte ligga kvar i smyckeskrinet!
  • Förvara pärlorna liggande på mjukt underlag, dock inte bomull som har en uttorkande effekt på den fukt som finns naturligt i pärlan.
  • Pärlor är känsliga för stora temperaturskillnader. Undvik att lägga varma pärlor på kalla ytor, eller gå från kallt utomhusväder till värmen framför en öppen spis.
  • Pärlor är också känsliga för kemikalier såsom hårspray, parfym, svett och dylikt. Undvik därför att spraya parfym direkt på pärlorna. Vänta en halvtimme efter att du sprayat på dig parfym innan du sätter på dig pärlorna. Bär heller inte pärlsmycken i duschen.
  • Torka av pärlorna då och då efter användning med en mjuk och lätt fuktad trasa för att få bort hudavlagringar och sminkrester.
  • Låt gärna en juvelerare titta på ditt halsband en gång om året. Om tråden har blivit nött eller om avstånden mellan pärlorna ökat bör halsbandet träs om.

 

Julen i några snapshots

Solsken och varm choklad på balkongen.

Julmys hemma hos mamma.

Promenader längs havet.

Årets favoritklänning från Samsoe & Samsoe.

Några Palmgren-paket under granen. Vad som låg i får ni se snart 😊

Traditionsenlig familjebattle i Jägersro.

Fjädrar i håret.

Jag hoppas att ni har haft en riktigt fin julhelg!

 

Nu öppnar vi lucka 24 – och går mot ljusare tider

”Jag har insett att julen är … tiden då man ska vara med dem man älskar … Här är jag mitt i femtioårsåldern och helt ­ovetande har jag spenderat större ­delen av mitt vuxna liv med en knubbig anställd. Och … och lika mycket som det smärtar mig att säga det, det … kan vara så att den människa jag älskar, i själva verket, är … du.”

Julhjälten nummer 1, Bill Nighys åldrande ­rockräv Billy Mack i den moderna julklassikern ”Love actually”.

Jag kunde inte låta bli, några guilty pleasures måste man väl ändå få ha, så igår bänkade jag mig framför bioduken här hemma med julfilmernas julfilm och en rejäl trekant manchegoost och njöt medan mörkret föll utanför fönstret.

Det är inte klokt så mörkt det varit i Stockholm den senaste tiden. Fasen vad kämpigt det är med det lilla dagsljus vi får. Men nu har det vänt! Våren 2019 är närmare än du tror och vårmodet likaså – de första plaggen har redan landat i butikerna. Jag har passat på att investerat i en kamelhårsfärgad kashmirtröja som kommer att bli mycket användbar i vår. Jordiga toner är nämligen tillbaka stort, alla nyanser från sand, latte, nougat till en djup beige, och min tröja från från Massimo Dutti har en helt perfekt ton tycker jag.

Först ska vi bara stänga det här året. I morgon öppnar vi lucka 24 i julkalendern och sedan är det bara en vecka kvar av 2018, ett år av både toppar och dalar, stor sorg men också enorm glädje. Jag tänker framförallt på akenberg, vårt nya bolag som vi lanserar om bara ett par veckor. Jag måste nästan nypa mig i armen, så tacksam och exalterad är jag över att det har blivit verklighet, men mer om det nästa vecka då det blir Nyårslista med lite uppföljning, tillbakablickar och målsättningar inför 2019.

Nu ska jag stänga av min dator, värma på glöggen och sätta igång att griljera skinkan. En synnerligen god jul önskar jag er.