Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Trevlig helg!

Nu lämnar jag kontoret och promenerar hemåt med en kaffe i handen. Det är sol i Stockholm och jag suger i mig allt vad jag kan.

Önskar er en trevlig helg!

 

Giddy up – ridinspirerat mode i vår

Det här inlägget affiliatelänkar till återförsäljare. Samtliga produkter är utvalda av mig.

Jag är så glad i mina nya stövlar från Hööks som jag köpte i höstas så jag införskaffade ett par till likadana fast i svart. Så nu är jag redo både för kontoret och stallet, för det är faktiskt ridstövlar. Jag har alltid haft svårt att hitta stövlar som passar och sådana med dragkedja baktill är de enda jag kommer i plus att man oftast kan välja skaftbredd på ridstövlar vilket är toppen för mig med smala vader. Bäst matchar jag mina höga blanka stövlar med ett par smala jeans och en kavaj eller en klänning.

Den ridinspirerade looken återkommer ju i modebilden med jämna mellanrum och jag gillar det helt klart. Inte bara för att hästar varit en stor del av mitt liv utan också för att jag tycker det är snyggt. Ralph Lauren gör till exempel alltid snygga grejer som på en gång förflyttar en till hästhoppningsarenan eller ut på prärien. Och Hermès, som en gång i tiden grundades som ett sadelmarkeri, har alltid inslag av hästar i sina kollektioner.

Om man vill uppgradera garderoben litegrann så kommer här är ett knippe ridinspirerade saker jag gillar extra mycket just nu.

Hur söt är inte denna mönstrade bomullsklänning från Ganni?

Har hittat en perfekt vårvinterjacka i denna mnchesterjacka med fårskinn från Gabriela Hearst.

 

Ett snyggt skärp adderar det där extra till outfiten. Flätat läderbälte från Giuliva Heritage och bälte i fuskläder Object Collectors Item.

 

Gula ridbyxor i manchester Aisling Equestrian som fungerar lika bra på stan.

 

 

Vill rida ut på prärien på en mustang i Etros Broderade läderstövlar.

Hallå, skicka mig denna mockaskjorta på stubinen! Från Isabel Marant Étoile.

För en brittisk ryttmästarlook är denna rutiga tweedväst från James Purdey & Sons perfekt.

I dag kan man knappt se skillnad på jodhpurs för de som rid och de som inte rider. De här från Kurt Geiger är snygga oavsett.

Underbar scarf med små hästar på från Chloé kommer här.

Kan man ha för många chelsea boots? Tror inte det. Dessa kommer från & Other Stories.

Fatta galopp i en i grå eller gul sweatshirt från Get the gallop.

Hur soft är det med huvudbonad? Riktigt snygg feodora från Filù.

Söta broderade sammetsslippers från Chloé som jag vill glida runt i på kontoret.

Hermès scarves är inte bara vackra, de är riktiga time-pieces. Jag tycker om både den här storsjalen och den här i snusnäsdukstorlek.

Sadelväska från JW Anderson som rymmer både mobil, ett par äpplen till pållen och sporrar.

En cape är perfekt att bära ovanpå tröjan när man sitter upp. Den här från Soft Goat är superfin.

 

Torsdagsinspo

Hej torsdag!

Hur mår ni i dag? Jag mår bara fint, hade ett bra möte i går med en potentiell återförsäljare för akenbergs räkning och i dag ska vi fortsätta slipa på detaljerna i webbshopen inför lanseringen. Det känns så spännande!

När jag häromkvällen gick igenom allt som hänt de senaste två åren slog det mig vilka stora steg jag tagit, och att jag det här året vill fortsätta att fokusera på saker som gör mig glad – och sluta göra saker som jag inte vill. Både när det gäller i det privata och mer jobbmässigt relaterade åtaganden har jag alltid varit rädd för att välja eftersom ett val samtidigt innebär att jag måste välja bort något annat. Men jag har blivit mycket bättre på att lyssna på magkänslan. Tackar jag ja till något ska det vara något som jag verkligen vill.

Något jag kommit på som gör mig lycklig är faktiskt att rida. När jag hoppar upp i sadeln så är jag hundra procent närvarande. Det är bara jag och hästen och nuet. Jag började rida när jag var runt åtta år och gick på ridskola fram tills jag var runt 22. Men sedan lade jag av, vet inte riktigt varför men det var väl för att golfen kom in i mitt liv och jag varken hade tid eller råd att syssla med båda två.

Efter att jag red när jag var på Gleneagles i höstas så inser jag hur mycket jag saknat det och jag är så sugen på att börja rida igen. Och jag är inte den enda som i vuxen ålder söker sig tillbaka till stallet. Trenden av återvändare är starkare än någonsin, vilket ju egentligen inte är så konstigt. Hästar gör någonting med människor. Känslan att kunna hantera en flera hundra kilo tung häst är svårslagen. Adrenalinrusningen under sporrsträck över stubbåkrar. Lugnet som infinner sig när man skrittar längs trolska skogsstigar. Frihetskänslan och den totala närvarande i stunden.

Något av det bästa med ridning är förstås, utöver själva samvaron med hästen, att man kan kombinera ridintresset med reslusten. Jag minns fortfarande alla de gånger jag åkte på ridläger som tonåring och hur roligt det var. Nu i vuxen ålder kan man ju sy ihop sin ridresa precis så som man vill ha den. Galoppera över irländska hedar, bli cowboy på en ranch i Montana, uppleva Afrikas vilda natur från hästryggen eller rida ädla Lusitanohästar under Portugals sol.

Portugal har seglat upp på min reseönskelista. Jag har aldrig varit där men alla vänner och bekanta som har det talar så varmt om Portugal, det behagliga klimatet, naturen, historian, maten och vinerna och en gästfrihet utöver det vanliga. Dessutom satsar man mycket på modern ekoturism vilket ligger mig varmt om hjärtat och många gamla gårdar rustas nu upp och förvaltas med stor respekt för miljön.

Jag har luskat lite och i Portugals eviga solskensregion Alentejo hittar man det bästa området för ridning. Bäst i den meningen att landskapet osar en själfull skönhet – tänk korkekar, vingårdar, grönskande olivlundar och guldgula vetefält. Området sträcker sig från atlantkusten till spanska gränsen, mellan Lissabon och Algarve, och är det mest pittoreska av alla. En bit öster om Lissabon ligger Monte Velho Equo Resort som är ett litet femstjärnigt boutiquehotell jag har hört mycket om. Bakom resorten står ägaren och arkitekten Diogo de Lima Mayer och den modernt sofistikerade interiören är signerad hans hustru Margarida.

På Monte Velho föder man upp den portugisiska Lusitanohästen, känd för sina karaktärsfulla rörelser och grace. Uppfödningen är liten men i gengäld extremt fokuserad på kvalitet. Här kan man som gäst ägna sig åt dressyr och hoppning och instruktörerna anpassar lektionerna till ens egen nivå. På ägorna finns en stor sandvolt och två arenor, inomhus och utomhus, men allra mysigast är det nog att rida ut i det underbara landskapet med slättmarker och grönskande olivlundar.

När man fått sadelvärk och vill ägna sig åt andra äventyr en stund så kan man som tur är kombinera ridningen med golf. Portugal är en stor golfnation och runt Lissabon finns ett tjugotal riktigt bra golfbanor.

Troia Golf Resort ligger på en halvö strax söder om Lissabon. Med Atlantens vågor och sanddynerna på ena sidan och floden Sado på den andra är platsen rätt unik. Banan är designad av legendaren Robert Trent Jones Sr. och ska vara en fascinerande utmaning.

Jag gillar ju banor där naturen fått styra layouten och de naturligt formade bunkrarna, sanddynerna och alla tallar gör att Troia ser väldigt vacker ut. Svårigheterna ligger väl i waste-områdena med sand och vinden från havet, men sånt kan ju också vara en extra krydda.

Även om jag kommer att hålla nere på resandet så vill jag ändå försöka komma iväg någonstans i vår och jag är helt klart lockad att åka hit. Perfekt att kunna kombinera med några nätter i Lissabon också med sin storstadspuls och vackra arkitektur.

Att möta människor

Ibland träffar man människor som verkligen gör intryck. Människor man känner att man delar något med trots att det är första gången man mötes. Det blir möten som dröjer sig kvar inombords.

Personligen tycker jag mycket om att möta nya människor. Som journalist och entreprenör träffar och interagerar jag naturligt med många människor av olika nationaliteter, kulturer, åldrar och personligheter. Men även i det privata är jag väldigt öppen som person och tar gärna kontakt. Jag är genuint intresserad av andra människor, deras bakgrund och livsöden. Det är som att jag inte kan hindra mig själv från att öppna munnen så snart jag råkar på någon; på tåget på väg till jobbet, gatuarbetaren jag passerar under en promenad, eller om jag så bara får ögonkontakt med personen före mig i kön på Ica.

Att prata med andra är kul. Det är kul att höra nya historier och idéer. Jag gillar känslan av samhörighet som sker i stunden av ett bra samtal. Nya människor ger nya perspektiv och det är nästan alltid värdefullt, eller åtminstone underhållande. Om inte annat så har samtal med slumpmässiga främlingar ofta lett till nya äventyr eller kunskapsinhämtning som jag aldrig annars skulle ha fått.

Jag tror att det är viktigt att lära sig att vara öppen för nya människor. Jag fattar självklart att alla inte är som jag, och naturligtvis har även jag stunder då jag vill vara själv, ensam, inte tala med någon alls. Men det är min övertygelse att mötet mellan människor har ett stort värde.

Mötet är det som gör oss till människor, tänker jag. Att kommunicera är nyckeln till livet. Ta bara äldre generationer som till fullo drar nytta av hela kommunikationskonceptet eftersom de växte upp med att tala ansikte mot ansikte. Generation Y växte upp med att stirra på skärmar. I dag spenderar många av oss timmar på Facebook och andra sociala medier och vi är så fångade i våra tajta grupper och vänkretsar och bubblor där de fattar dig och du fattar dem och vi kan läsa varandras tankar. Att däremot konversera med någon ny och främmande innebär att att man måste engagera sig och interagera på en annan nivå. Det kräver mer av oss.Jag tror att det är viktigt att lära sig att vara öppen för nya människor. Jag fattar självklart att alla inte är som jag, och naturligtvis har även jag stunder då jag vill vara själv, ensam, inte tala med någon alls. Men det är min övertygelse att mötet mellan människor har ett stort värde.

Den digitala utvecklingen går i rasande hastighet och ger oss fantastiska möjligheter. Men samtidigt tror jag att även om det virtuella mötet är så etablerat så fungerar det bäst som ett komplement till de fysiska mötet ansikte mot ansikte. Den mänskliga kontakten då man delar någons blick, får kroppsspråket och skapar en gemensam ”arena” är oöverträffad.

Mötet är det som gör oss till människor, tänker jag. Att kommunicera är nyckeln till livet. Ta bara äldre generationer som till fullo drar nytta av hela kommunikationskonceptet eftersom de växte upp med att tala ansikte mot ansikte. Generation Y växte upp med att stirra på skärmar. I dag spenderar många av oss timmar på Facebook och andra sociala medier och vi är så fångade i våra tajta grupper och vänkretsar och bubblor där de fattar dig och du fattar dem och vi kan läsa varandras tankar. Att däremot konversera med någon ny och främmande innebär att att man måste engagera sig och interagera på en annan nivå. Det kräver mer av oss.

Den digitala utvecklingen går i rasande hastighet och ger oss fantastiska möjligheter. Men samtidigt tror jag att även om det virtuella mötet är så etablerat så fungerar det bäst som ett komplement till de fysiska mötet ansikte mot ansikte. Den mänskliga kontakten då man delar någons blick, får kroppsspråket och skapar en gemensam ”arena” är oöverträffad.

Jag ser främlingar lite som ”vänner jag inte har träffat än”. Mestadels är det lätt, allt man behöver göra är att le, fråga dem hur deras dag går eller inleda ett samtal om något personen bär, eller vad som. Det behöver inte vara så svårt. Alla människor förtjänar ens respekt och jag tror att vi många gånger låser oss i förutfattade meningar innan vi ens låtit personen vi möter öppna munnen. Jag försöker alltid att möta människor med ett öppet sinne. Jag tror, att prata med människor som man kanske uppfattar som annorlunda kommer så småningom att ge en själv en mycket bättre förståelse för livet också.

Jag har haft förmånen att träffa och umgås med massor av kreatörer, entreprenörer och diverse vildhjärnor. Jag vet inte hur många av dessa från början slumpartade möten som resulterat i affärsinteraktioner eller vänskap. Särskilt det gångna året har innehållit en rad minnesvärda möten, inte minst då jag befunnit mig på resande fot. Men det som är positivt för oss – att resa och mötas – är tyvärr inte utan kostnad, inte minst för klimatet. Därför tror jag att vi kommer att behöva ta de möten som uppstår i vardagen på allt större allvar. Livet är kort och man vet aldrig vilka av de man möter som kommer att göra skillnad i ditt liv. Kanske kommer de att lära dig något intressant. Kanske kommer du att hjälpa dem på något betydelsefullt sätt. Kanske kommer de att ge dig nya perspektiv på saker och ting. Kanske kommer de att bli ditt livs kärlek. Kanske kommer de att bli din bästa vän. Men om du aldrig öppnar upp för att mötas så kommer du aldrig att veta.

Jag är därför så innerligt glad att jag träffat AnnKathrin som nu är min partner in crime. Att vi två tillsammans inom bara några dagar sjösätter vår gemensamma vision i accessoarmärket akenberg känns så stort – och hade inte blivit verklighet om det inte vore för det där allra första spontanta mötet i en soffa på ett kontor på Drottninggatan för snart två sedan. Tänk va?!

 

Nystartstider – vad vill ni se mer av under 2019?

I januari infinner sig alltid nystartskänslan och energikontot fylls till bredden. Jag har rensat bland papper och pärmar, fixat nytt årskort till IK Frej, lämnat in utrensade kläder till försäljning och insamling.

Bloggen förtjänar också en nystart – och där kommer ni in i bilden! Nu har jag bloggat i drygt 1,5 år och skrivit snart 800 inlägg. Ni är redan väldigt många som besöker mig varje vecka – TACK! Jag vill fortsätta att vara en plats för inspiration och glädje och funderar lite på innehållet här i bloggen och på Instagram. Jag vet ju själv vad jag gillar att skriva om, men ibland blir man hemmablind och undrar vad som egentligen är relevant och intressant och kul. Så därför vill jag passa på att vända mig till er fantastiska bloggläsare. Vad vill ni se mer av i bloggen under 2019? Vad tycker ni är kul att läsa om? Föredrar ni mer personliga inlägg eller hellre tips och intervjuer? Önskar ni mer eller mindre stilinspiration, mode, karriär, träning, personlig utveckling? Finns det något ni vill veta mer om?

Släng iväg ett mejl till info@sweetspotstories.com och jag lovar att ta till mig era kommentarer – stort tack och kram!

 

Words of wisdom

”When you make music or write or create, it’s really your job to have mind-blowing, irresponsible, condomless sex with whatever idea it is you’re writing about at the time.”

Lady Gaga

.

Arbetsdag i denim

Channeling min inre Debbie Harry circa 1978 så här i en ny arbetsvecka. Double denim aka canadian tuxedo är något jag tidigare inte det har liksom känts fel modemässigt. Men på senare tid har jag helt svängt om i frågan. Att bära denim på både under- och överkroppen innebär den perfekta arbetsoutfiten när man har en dag på kontoret utan några kundmöten inbokade och bara jobb att grotta ner sig i. Det viktiga är att mixa olika tvättar och att över- och underdel har en tajt fit. Annars tycker jag att man kan strunta i alla ”regler” som finns när det kommer till att bära double denim.

I dag är det måndag och jag planerar att skriva klart en text, pitcha ett par förslag och följa upp några kundprojekt. Ska försöka boka in en ny fototid med Emma också. Sedan rullar arbetsveckan på, ska bli skönt att få lite struktur i vardagen igen.

Jeansen kommer från Kappahl och jackan är en gammal trotjänare från Massimo Dutti. Stövlarna köpte jag i höstas och kommer från Hööks Hästsport. Yes, det är ridstövlar med dragkedja baktill för det är den enda stövelmodellen jag kommer ner i.

Tänk vad gjorde vi utan våra älskade blåjeans egentligen. Från att ha varit ett arbetarplagg för guldgrävare och cowboys back in the days är jeans i dag en självklarhet i allas våra garderober. Jeansen har gjort en lång klassresa trots att de från början uppstod i och med behovet av slitstarka arbetsbyxor. Tack vare Hollywoods tidiga filmstjärnor blev de snart populära även utanför arbetarklassen. Kombinationen blå denim och vilda västern personifierad i John Wayne symboliserade något som alla ville vara en del av. I dag är det vår tids megainfluencers – jag tänker främst på medlemmarna av insta-girl-squaden anförda av Kendall Jenner, Hailey Baldwin, Gigi Hadid och andra – som sätter trender när det gäller att klä sig i de ”rätta” jeansen av blått denimtyg.

Visste ni att denim är en av världens äldsta textilier och kan dateras så långt tillbaka som till 1567? Ursprunget har diskuterats en hel del och det finns en mängd olika teorier om dess bakgrund men de flesta verkar vara överens om att själva denimtyget härstammar från Nîmes i södra Frankrike. Under 1600-talet fanns här en stor textilindustri för ull, siden och bomullstyger. På 1700-talet började fabrikerna tillverka ett tyg för arbetskläder av kraftig, tät bomullsväv med glatt yta. Tyget kallades serge, motsvarande svenska sars, och var i grunden ett ganska enkelt och billigt tyg men mycket tåligt.

Vår tids mesta klädesplagg jeans kan vi tacka en herr Loeb Strauss för. I mitten av 1800-talet drev han en grossistfirma för textilier i New York tillsammans med sina bröder. Under denna tid pågick den stora guldrushen i San Francisco och Strauss var inte sen att förstå att framtiden låg i väst. Således drog han dit, bytte förnamn till det tuffare Levi och etablerade sig i SF under namnet Levi Strauss & Co. Strauss insåg ganska omedelbart guldgrävarnas behov av slitstarka och praktiska arbetskläder och började sy upp byxor av samma bruna tyg som de tidigare producerat tält och vagnskydd av. Denimen kom på ett tidigt stadium in i byxtillverkningen och när Strauss övergick till att använda detta indigofärgade tyg kallade han det serge de Nîmes (sars från Nîmes), vilket i USA kort och gott förenklades till denim.

Det stora genombrottet kom 1873. Levi Strauss hade fått kontakt med skräddaren Jacob Davis som tagit fram en byxmodell av det täta denimtyget på vilka han fäste kopparnitar för att förstärka fickorna. Tyvärr hade Davis inte pengar att söka patent på sin idé och behövde därför en partner. De två inledde ett samarbete och patentet gick igenom – modellen gjorde succé. 1890 introducerades jeansmodellen 501 som skulle visa sig vara tidlös. I dag den som bekant en av världens mest kända produkter.

Det dröjde inte länge förrän jeans blev symbolen för Amerika. De internationella marknaderna visade ett enormt intresse och Levi’s jeans som varit den ledande arbetarbyxan fick snart konkurrens av märken som Wrangler och Lee, som senare skulle bli först med att förtvätta sina jeans. Förutom att vara ett par byxor av grovt indigofärgat bomullstyg stod jeans också för någonting annat. Det symboliserade frihet, handlingskraft och uppror. Trots att hela USA upprördes av unga rebeller i blåjeans – James Dean med flera – såldes det bara fler och fler par. Producenterna såg också en ny marknad i kvinnorna och med hjälp av dåtidens främsta ikon Marilyn Monroe blev jeans världens första unisexplagg. Ja, och sedan passerar årtiondena. För varje ny generationen jeansbärare har nya märken, passformer och stilar lanserats – vem vill se ut som sina föräldrar?

Listan med aktörer kan göras lång; Joe’s, Earl Jean, Blue cult, Chip & pepper, Sass & Bide, Paper denim, True Religion, Rock & Republic, Evisu och inte minst svenska jeansmärken såsom Cheap Monday, Acne, J.Lindeberg, Nudie och Denim Demon. Tack vare den svenska detaljhandels- och entreprenörstraditionen, kombinerat med kaxig design och stort kunnande i varumärkesbyggnad, vilket är extremt viktigt i modebranschen, har de satt Sverige på kartan som ett modernt jeansland.

I takt med att vi konsumenter blivit allt mer miljömedvetna har också efterfrågan på ekologiska jeans ökat och där ligger svenska jeansmärken i framkant när det gäller att använda ekologiska alternativ i sin produktion.

Vad gäller då våren 2019? I princip funkar alla typer av plagg och tvättar men överlag blir jeansen mer klassiskt raka med en något lägre midja. Även om den croppade looken finns kvar i modebilden är jag glad över att se att byxlängden kryper neråt. Vi kommer också att få se jeans med detaljer som broderier, pintuck och revärer, och som alltid till våren finns det många snygga lite vintage-liknande tvättar. Och eftersom 80-talet är tillbaka så är de skönt sten- och syratvättade jeansplaggen allra trendigast.

Utbudet av jeans har nog aldrig varit större och oavsett om du är guldgrävare, cowboy eller bara lika jeansfrälst som jag så är en sak är säker: Jeans är ett evigt klassiskt plagg som alltid håller.

 

Fem kulturtips i januari

Januari kan emellanåt upplevas som en motig månad, då allt känns som måndag hela veckan. Därför får man ta till alla knep för att lysa upp månadens gråa karaktär, och att tanka på sitt kulturella konto är alltid en bra idé. 2019 ser ut att bli ett spännande kulturår i Stockholm.

Några av er har eftersökt lite tips på vad man kan roa sig med under januari månad, klart ni ska få det! Här kommer ett gäng trevliga höjdpunkter.

Liljevalchs Vårsalong (Varannan vatten, olja på linneduk av Liselott Toresdotter Lindberg)

Vårsalongen ger alltid en försmak om en annalkande vår. Hit strömmar runt 50 000 personer varje år för att se på svensk samtidskonst och utställningen har kommit att bli en riktig folkfest. Mixen av olika konstnärliga uttryck, allt från måleri och skulptur till foto och installationer skapar en förutsättningslös aura med konst som väcker såväl eftertanke som glädje och till och med ilska. Här finns något för alla!

Visas 25 januari–24 mars.

Fotografiska Museet (Foto: Kirsty Mitchell, The Journey Home )

Fotografiet angår alla. I och med mobilkamerans intåg använder de flesta av oss nästan dagligen fotot som förmedlare av händelser och känslor via sociala medier. På Stadsgårdskajen i Stockholm ligger Fotografiska som är ett av världens absolut främsta museum för fotokonst. Under januari visas flera intressanta utställningar, bland annat Arvida Byströms ”Inflated Fiction” där vi får ta del av konstnärens utforskande tankar kring femininitet, identitet och könsnormer genom utlämnande och utmanande fotografier. Själv är jag väldigt nyfiken på Kirsty Mitchells ”Wonderland” med magiska kreationer och skogsscenerier genom kameralinsen.

Arvida Byström visas t o m 3 februari och Kirsty Mitchell t o m 3 mars.

Formex på Stockholmsmässan (Foto: AgnesFries)

Snart är våren här och på Nordens största mässa för form och design får man det absolut senaste inom inredningstrender och nyheter. Formex arrangeras två gånger om året, i januari och augusti, och runt 800 utställare ut med produkter inom inredning, design, presenter, delikatesser, barnprodukter, mode och accessoarer. Formex är först och främst en branschmässa, men är du själv inte verksam i inredningsbranschen och får möjlighet att besöka mässan ska du absolut passa på – alltid kul att se de senaste trenderna, inspireras och möta likasinnade.

Öppet 15–19 januari.

Spritmuseum (Foto: Jonas Lindström)

På Strandpromenaden mellan Gröna Lund och Vasamuseet ligger ett i mitt tycke trevligaste museum nämligen Spritmuseum. Gå hit och vandra genom scenerier, dofter, smaker och musik, lär er mer om svensk dryckeskultur, gör en provning och lär er skriva snapsvisor. Förutom den permanenta utställningen om spritlandet Sverige, gästas museet just nu av en av Storbritanniens mest kända konstnärer, David Shrigley, som med bland annat tuschteckningar, skulpturer, installationer, måleri och fotografi – och en satirisk underton – tar sig an det vardagliga på ett galet sätt.

Visas till och med den 31 mars.

Margiela – åren med Hermès på Artipelag (Foto: Jean-Baptiste Béranger)

Ett grymt bra tips som ni absolut inte vill missa är utställningen ”Margiela – åren med Hermès” på Artipelag. Att se modeutställningar är oerhört roligt och intressant och Margielautställningen är lite extra speciell. Inte minst därför att belgaren Martin Margiela är en av vår tids mest tongivande designers – och hemlighetsfulle. Margiela startade sitt eget modehus 1988 men mellan åren 1997 och 2003 arbetade han för Hermès där han ledde arbetet med modehusets damkollektioner. Utställningen är uppbyggd runt tolv kollektioner och två färgteman, vitt som var Margielas signum, samt Hermès typiska färg orange. Den snillrikt kommunicerade kontrasten gör det lätt att ta till sig utställningen, i alla fall kände jag mig lite modesmartare efteråt.

Missa inte att få er en bit modern modehistoria till livs; utställningen visas till och med den 10 mars.

 

 

Trevlig helg!

Hello vänner. Vecka 1 snart avbetad. Hur mår ni, är ni lediga? Själv har jag jobbat i lite lagom tempo, petat i några texter, planerat lanseringen, pulat ni vet. I går var jag också en sväng till frissan, det var verkligen på tiden och håret känns toppen nu.

Annars är det rätt lugnt och tyst, förmodar att de flesta är på plats först på måndag. Jag riktigt längtar efter att få kickstarta året med rutiner och nya mål och att få skaffa mig fler erfarenheter. Sätta pennan mot pappret för nya verk. Under förra året teamade jag upp med bästa partnern och #teamakenberg känns grymt och tillsammans ska vi göra akenberg till det hetaste nya accessoarmärket. 2019 känns som ett år fullt av möjligheter! Och så längtar jag vansinnigt mycket efter vår och ljus.

Och med några bilder på fantastiska pappersskapelser i favoritbutiken Antalis önskar jag trevlig helg! Kika gärna in i morgon då jag tipsar om fem kulturella höjdare att roa sig med under januari.