Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Glad midsommar!

Glad midsommar! Ha nu en fantastisk helg fylld av god mat, dans, kärlek och gemenskap.

Nu: mot midsommarstången på ängen. Ta hand om er!

Blommigt till midsommar?

Vad ska ni ha på er på imorgon? Jag tänkte kanske ha på mig den här kjolen från H&M men jag vet inte. Jag är något av en humörmänniska när det kommer till kläder och måste liksom känna in hur jag mår när jag vaknar. Och så beror det lite på vädret förstås, det ser ok ut på prognosen men det lär inte bli jättevarmt. Kanske får jag tänka om och ta en ny lov i garderoben för jag vägrar att ha på mig strumpbyxor. Är det kjol så är det bara ben som gäller!

Nu ska jag strax hoppa upp på cykeln och sticka iväg för att plocka lite blommor till min krans. Om det inte är slutplockat överallt! Innan jag drar så vill jag tipsa er om några härliga artiklar inne på Sweet spot stories just nu, till exempel en intervju med härliga Hasse Brontén och så har jag valt ut de tio snyggaste shortsen för både damer och herrar. In och läs! Och vill du ha fler sillvarianter på midsommarbordet så får ni ett toppenrecept här.

 

Torsdagsinspo

Golfvärldens mest spännande nyhet? West Cliffs Golf Links!

Det är inte varje dag det öppnar en ny golfbana, särskilt inte av den här klassen. I förra veckan var det i alla fall premiärspel på West Cliffs i Portugal som varit the talk of the town länge.

Banan ligger helt fantastiskt beläget på den glittriga Silverkusten en timme norr om Lissabon. Jag är en sucker för naturupplevelser där människan inte har gått lös med bulldozer. Vi har bara naturen till låns och då ska den också få styra. Här känns det verkligen som att den har fått göra det, att banan liksom bara har hällts ut över landskapet.

Dramatiska klippor, sanddyner och utsikt över Atlanten från vartenda hål – det ser fullkomligt magiskt ut! Jag tipp-toppar att West Cliffs kommer att rusa upp i toppen av listan över Portugals bästa banor.

 “It was always here. We’ve only perfected nature.” (Cynthia Dye, banarkitekt West Cliffs)

Bor gör man på den exklusiva Paia del Rei som har ytterligare en underbar 18-hålsbana, stort spa, pooler, barer och restauranger. Jag kan så se mig lojt vilande på terrassen här!

Inte så dumt att somna med den här utsikten! Note to self: boka resa till Portugal.

 

Midsommarakuten

Inga planer för midsommar men vill helst skippa dansandet kring majstången till förmån för en skön golfrunda? Alright, här kommer tre bantips inför midsommarhelgen!

Torreby Golfklubb

På Torreby Golfklubb finns alla möjligheter till en inspirerande midsommarrunda. Torreby breder ut sig invid Färlevsfjorden strax norr om Uddevalla och är Bohusläns äldsta golfklubb (1962). Den vackra 18–hålsbanan är faktiskt en liten ”juvel” som kan räknas till en av Europas bästa parkbanor. Klassisk engelsk i sin stil och full av utmaningar och höjdskillnader. Kortare doglegs varvas med långa raka hål där man med fördel kan panga på. Klubben ståtar även med ett unikt klubbhus – Torreby slott! Vill du övernatta går det att hyra en lägenhet i slottet.

Carlskrona Golfklubb

Epitetet ”Sveriges Golfkust” förpliktigar men visst lever Blekinge upp till det med sina åtta fina golfbanor. På Carlskrona Golfklubb möts man av tradition och kvalitet. Klubben är landets tredje äldsta (1906) och den fina parkbanan med seasideinslag belägen i ett naturreservat på Almö öppnade redan 1954. Banan har en klassisk layout med pampiga ekar, restaurerade stenmurar och en ständigt närvarande skärgårdsmiljö – man ser havet på nästan alla hål. Vackert, välskött och väldigt mycket golfupplevelse! Utanför ligger Sveriges sydligaste skärgård med 1 650 ökar, kobbar och skär, lika underbar den.

Foto: Mickael Tannus

Funäsdalsfjällens Golfklubb

Allt fler väljer att ta bagen till fjällen. Du förstår varför när du kommer till Funäsdalsfjällens golfklubb. 18-hålsbanan i Ljusnedal är Sveriges äldsta fjällbana, en fin skogs-/seasidebana med utmaningar för alla oavsett spelnivå. Landskapet är obeskrivligt vackert och när solen kryper ner över Hamrafjället i väst så blir upplevelsen något alldeles extra. Det här är fjällgolf när det är som bäst!

Foto: Jocke Lagercrantz

 

Första kapitlet i min nya bok

Tidigare i våras släpptes min senaste bok ”Go Golfilicious – om mat, mulligans och att inte vara riktigt klok” som Peter Cordén tagit bilderna till. Jag är så himla stolt och glad över denna baby och över alla fina recensioner. Vi talar 1,6 kilo glädje för både hjärta, själ, ögon och mage.

Jag känner mig så taggad att dra igång mitt nästa bokprojekt och jag jobbar just nu med ett par olika uppslag som jag diskuterar med mitt förlag. Jag lovar att berätta mer längre fram när planerna utkristalliserats, men först ville jag bjuda er på lite läsning ur det första kapitlet i Go Golfilicous.

Varsågoda!

 

Follow my blog with Bloglovin.

I mitt badrumsskåp

Jag fortsätter min förvandlingsresa och för det yttre har jag adderat lite nya grejer i mitt badrumsskåp. Bland annat Beccas First Light Filter Face Primer som ser lila ut. Jag har bara hunnit använda primern i några dagar men tycker den är grym! Den ger ett fint glow och jag ser helt klart piggare ut. En keeper! För en tid sedan landade även L’Oréal Nutri Gold hudolja hemma hos mig. Jag var egentligen lite skeptisk till att använda hudolja först för jag trodde att min hud som har en tendens att få orenheter skulle kännas ofräsch, men det är faktiskt tvärtom. Oljan är lätt och torr och jätteskön att ta några droppar av och smörja in efter ansiktskrämen.

Mer roliga saker för ansiktet: peeling! Det här är en pulverpeeling från Dermalogica som gör superslät och fin. Den är liksom lite lavasand-aktig och rengör huden väldigt skonsamt. Jag skaffade också deras toner. Ansiktsvatten är ett måste för mig men många märken kan kännas väldigt uttorkande. Den här är underbar och luktar supergott. Finns på Kicks.

Mitt tunna och lite slitna hår har börjat må betydligt bättre sedan jag gjorde om min hårrutin och bytte ut produktarsenalen mot Kevin Murphy. Just nu är det Angel Wash och Rinse plus en dubbelverkande Leave in Treatment som gör jobbet.

Det var det. Nu ska jag kvällsdrömma en stund på balkongen!

 

Humlesurr och tankar på en tisdag

Det är något speciellt med den, humlan. Dovt brummande kommer den flygande som ett litet jaktplan, en naturens egen J 29 Tunnan i miniformat. Varken aerodynamiskt utformad eller flygtekniskt utrustad är den nog den mest originella insekten av dem alla – hur har den ens kunnat lyfta från marken?

Den borde inte kunna flyga, men den gör det ändå.

Det kanske är därför det är så lätt att gilla den nyckfulla flygaren. Den upphäver tyngdlagen och äger, trots sin otymplighet, en naturlig värdighet.

Länge ansåg vissa forskare att humlan egentligen hade för små vingar för att kunna flyga. Fast det struntade insekten fullständigt i – och flög obekymrat vidare. Den bevisar att det går, bara man har viljan och kan alstra tillräckligt mycket energi som man vågar släppa lös.

Nyckfullhet är något alla som golfar är väl förtrogna med. Ombytliga vindar, oberäkneliga studsar, sluga sockets … Och så dessa lynniga hålkantsputtar som man vet att man borde slå till med kraft och bestämdhet, men som man ändå fegar ur inför. Eller vad det nu är som får all uppdämd energi i kroppen att smyga ut med ett fjös, så att bollen i stället för att hålas tar en tveksam väg framåt och hånfullt avrundar med en koppsnurr.

Klassiskt.

Och när upprepade puttar visar samma tendens är tron på en själv som bortblåst, magkänslan ett intet. Man är världens sämsta golfare och valhäntheten får en inte bara att vilja gömma sig bakom skämskudden, man börjar ifrågasätta om man är så himla bra på någonting alls. Överhuvudtaget.

Annat är det de där dagarna när självtilliten är på topp. När puttar som inte borde kunna gå i gör det ändå. När linjerna framträder som autostrador raka vägen ner i koppen. När adrenalinet far igenom kroppen, fortplantar sig ut i armarna, händerna, fingrarna, klubban som smeker i väg bollen för att landa i hålet med ett magnifikt ”klopp”.

En vinnardag, mitt i.

En annan dag, koppsnurr.

Varför är det så?

I ett försök att ta reda på vad som styr i eller ur, bläddrar jag en stund bland instruktionssidorna i ett magasin. ”Så sänker du kortputtarna” läser jag i en rubrik. Perfekt, precis vad jag behöver.

Pron gör gällande att det finns två olika strategier när man ska slå en kort putt. Antingen dammar man på bollen hårt i bakkant och tar bort den eventuella lutningen i putten, eller så slår man den försiktigare och låter bollen droppa i.

Det låter barnsligt enkelt, men kan teknik verkligen vara hela sanningen?

Jag bestämmer mig för att söka mig närmare lösningen på den eviga gåtan efter svar på koppsnurrens förbannelse.

Efter lite letande hittar jag en sajt om statistikmoduleringar och orsaksmässiga effekter men blir inte klokare av det.

Hur resonerar då en puttcoach?

Jag surfar vidare. En amerikansk expert på ämnet menar att det är för mycket som spelar in i puttning och som ligger utanför vår förmåga att styra, och där slumpen ofta spelar oss ett spratt.

Slumpen, alltså.

Visste väl det …

Jag suckar och ser ut genom fönstret. Tänk ändå, humlan borde inte kunna flyga men den gör det ändå. Den bevisar att man kan leva precis på det sätt man vill, trots förutfattade meningar och godtyckliga anlag. Man måste bara våga släppa taget, lita på magkänslan och omfamna allt det som gör en till den nyckfulla människa man är.

Med eller utan koppsnurrar.

 

Follow my blog with Bloglovin.

 

Kläderna jag bar i lördags

En dagens outfit från i lördagen kommer lastad! Det var sol, det var fest, det var chill. Jag hoppade i mina nya culottes från Massimo Dutti. T-shirten är från COS Stores. Dröm-passform, precis lagom tajt och med perfekt ringning. Skärpet minns jag inte var jag köpte det men väskan kommer från Noa Noa och skorna från Geox.

Nu ska jag beta av ett sista möte på stan och sedan släntra hem i solskenet. Glad måndag på er!

 

Follow my blog with Bloglovin.

 

Måndag igen men vilken lördag!

God morgon! Jag sitter och svarar på lite mejl och ska sparka igång den här veckans jobb. Det blir fullt ös och jag känner mig riktigt laddad att ta tag i nya uppslag till Sweet spot stories, roliga blogginlägg och möten inför möjliga samarbeten. Och så är det ju midsommar på fredag!

Men först, alltså VILKEN HELG! Jag måste bara visa er lite festliga bilder från i lördags då Kalifornien kom till Bromma.

Min lillebror Markus firade halvtid och bjöd på höjdarfest i sommarens och solens tecken. Temat var Venice Beach; alltså en väldigt chill tillställning i sann Venice Beach-anda.

Klädkoden var därefter, det vill säga flip-flops, hawaiiskjorta, baddräkt, surfshorts eller vilka slappa kläder man nu ville komma i. Anna och Christina hade tagit på sig härliga glad-klänningar.

Många av dem som var där, som Johan, hade jag inte träffat på typ tio år. Det var så himla roligt att se alla igen och höra vad de pysslar med nuförtiden. Många hade hunnit skaffa familj och barn och flyttat både två och tre gånger. Ändå var det ändå samma sköna människor från förr, fortfarande samma humor, fortfarande samma skratt. Tiderna må förändras men vissa saker förblir som de alltid har varit, haha!

Markus briljerade i köket och hade snott ihop värsta texmex-buffén. Allting var så jäkla gott …

… som den här carnitan …

… och pico de gallo. Love it! Jag säger som Per sade: langa över recepten på allt tack!!!

Party like there is no tomorrow!

Själv blev jag inte kvar så sent – man ska alltid lämna en fest när den är som bäst, det är min devis – men fy fasiken vad kul jag hade. Och enligt rapporterna som trillade in under söndagen förstod jag att det hade gått vilt till på dansgolvet frampå morgontimmarna.

Hur söta är inte de här två turturduvorna! Tack Markus och Sussie för en höjdarfest!