Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Work in progress – hur min arbetsprocess fungerar

Det finns inget rätt eller fel när det kommer till skrivande men man måste hitta ett sätt som fungerar för en själv. Processen kan också skilja sig åt beroende på vilken typ av skrivande det handlar om och vad syftet är.

Jag tänkte i alla fall berätta lite om hur min arbetsprocess fungerar när det kommer till journalistiska uppdrag till magasin och företag.

Först vill jag bara förklara att i och med att jag arbetar med så många olika saker utöver att jobba som journalist, så har jag ständigt tusen bollar i luften som jag måste hålla koll på. Det gör att jag ibland måste hantera ett flertal uppdrag av olika karaktär på samma gång vilket gör vardagen rätt splittrad, så det gäller att kunna fokusera, vara flexibel och ha stenkoll på att inga lösa trådar hänger någonstans. Jag är dessutom analytiskt och organisatoriskt lagd, har kontrollbehov och prestationsångest och är detaljstyrd, vilket format sättet jag arbetar på. För att just ha superkoll, både övergripande men framför allt på detaljnivå har jag ett arbetsdokument ”Att göra” där jag listar ALLT som ska göras, det vill säga pågående uppdrag, kommande uppdrag, påminnelser, deadlines, uppföljningar som ska göras och när etc. Dokumentet är högst levande och jag stryker från listan och adderar nytt varje dag. Det ger mig en bra överblick samtidigt som jag har koll på varenda liten detalj.

Så till skrivandet. Först ser jag till att jag är på det klara med vad uppdraget går ut på: ämne, vinkel, omfång, målgrupp, eventuella intervjupersoner, deadline osv. Därefter gör jag research för att dels ha tillräckligt mycket bakgrundsfakta och kunskaper om ämnet i sig, men också för att kunna ställa relevanta frågor till den/de jag ska intervjua. Ska jag till exempel skriva en artikel om diabetes så måste jag ju ha läst in mig på ämnet för att kunna fråga efter rätt saker.

Parallellt med researchen bokar jag in intervjun/-erna och sätter upp intervjufrågor. Jag ser det lite som en snitslad bana jag vill lotsa intervjupersonen igenom. Frågorna måste löpa i en logisk ordning men samtidigt måste jag vara lyhörd för att kunna sticka in nya frågor beroende på vad som dyker upp under intervjun. Det gäller att kunna lyssna, göra stickspår och samtidigt föra samtalet framåt. Ibland är det intervjuer då man träffas men ofta är det rena telefonintervjuer och då skriver jag ner svaren samtidigt som vi talar. Träffas vi spelar jag in intervjun och skriver in svaren när jag kommit hem.

Sedan, och det här är det intressanta med min process, när intervjun är gjord och intervjusvaren nedtecknade måste jag lämna allt och gå ifrån embryot till text. Jag måste låta hjärnan vila från all input så jag tar alltid en lång powerwalk direkt efter en intervju därför att under den timmen jag är ute och går så fortgår processen i hjärnan. Även om jag kanske lyssnar på radio samtidigt som jag är ute så söker hjärnan hitta logiken i anteckningarna och den röda tråden i storyn och så snart jag kommer hem igen vet jag nästan alltid precis vad artikeln ska börja och var den ska sluta och vilken röd tråd den ska följa – och det slår fasiken aldrig fel. Många gånger dyker också riktigt bra formuleringar upp under promenaden varför jag måste ha mobilen med så att jag kan spela in dem direkt. Så, väl hemma handlar det egentligen bara om att sätta sig och lägga pusslet av faktaanteckningar och intervjusvar utifrån den klarlagda tråden.

Det som är bra med att jag lärt mig hur min arbetsprocess fungerar är att jag kan ta till den de gånger jag känner att fastnat i en text, eller om jag kanske känner att det är en logisk lucka eller skaver någonstans men inte riktigt kan se var. Jag vet att svaret inte kommer till mig om jag sitter kvar vid datorn, däremot kommer jag att komma på lösningen när jag går ut och rör på mig. Det är säkert många av er som känner igen er i det här med att man tänker så mycket bättre när man rör på sig. Forskning har slagit fast att när man rör sig fritt och hjärnan får mer syre ökar kreativiteten och förmågan att lösa problem – och visst är det väl ofta vi får våra allra bästa idéer under just fysisk rörelse? I alla fall jag. Av den anledningen är jag en stor förespråkare av promenadmöten för ett miljöombyte kan vara oerhört stimulerande, speciellt om det är ett möte då man behöver tala om svåra saker.

Men tillbaka till arbetsprocessen. När draften på artikeln är klar låter jag den sedan vila ett tag till. Jag jobbar snabbt och är alltid klar väl före deadline så det är aldrig några problem med att låta en artikel vila en dag eller två. Sedan tittar jag på den igen med fräscha ögon och justerar eventuella fel eller formuleringar som inte blivit helt hundra. När den redigeringen är genomförd är texten klar att skickas iväg för synpunkter och godkännande av den intervjuade och så snart det inkommit gör jag en sista slutlig koll innan den slutliga versionen skickas in.

Ungefär så. Kanske arbetar ni på liknande sätt, eller på något helt annat sätt som fungerar för er. I alla fall hoppas jag att ni kanske kan ta med er något tips från min arbetsprocess. Att skriva böcker är en betydligt svårare uppgift och kräver, i alla fall för mig, en annan process eftersom skrivandet är utspritt över en mycket längre tid. Men det får vi tala om en annan dag.

Rock Massimo Dutti // Tröja Cos Stores // Jeans Kappahl // Skor Vagabond // Scarf Beck & Söndergaard // Armband Lapponia

 

Route de lavande – lavendelvägen genom Provence

Lavendel

Färgen och doften från lavendelfälten fångar essensen i Provence. Det är ganska häftigt, fö rmig är det en rikedom att vara någonstans där det doftar örter och kryddväxter som lavendel, rosmarin, timjan och lagerbuskar som parfymerar luften. Det är något med urprungligheten som gör att man blir ganska ödmjuk inför allt.

Just lavendel har alltid varit en favorit; jag har bland annat skrivit om det här. Att vistas i när de oändliga lavendelfälten blommar med sin blåvioletta ton är en upplevelse för alla sinnen. Så ska ni till Provence i sommar vill jag varmt rekommendera lavendelvägen, Route de lavande. Vandra, cykla eller hoppa in i bilen och följ de franska småvägarna från by till by.

Lavendeln blommar i slutet av juni till mitten av augusti och odlingarna är främst koncentrerade i Haute-Provence norr om Avignon, på högplatån runt Sault, vid foten av Mont Ventoux, och runt Apt och Gordes i Luberondalen. Det blir en fantastisk road trip där det är nästintill omöjligt att inte få med sig minnesvärda bilder hem. Instamagic!

Stanna till hos lavendelodlare och destillerier och handla med er hem ljuvligt doftande lavendelprodukter. Många byar ordnar festivaler till lavendelns ära och i Coustellet finns också ett lavendelmuseum att besöka.

Mer information finns här:
www.routes-lavande.com
www.lavande-provence-aoc.com
www.museedelalavande.com

On my mind: Grundstenar

Detta inlägg innehåller annonslänkar.

 

Baddräkt, shorts och ballerinaskor är väl ändå basen i sommargarderoben, tycker ni inte? Här har jag satt ihop tre outfits för olika plånböcker; budget, mellan och lyx.

Baddräkt med volang Åhléns // Blommig baddräkt By Malina // Baddräkt i härligt cerise Diane von Furstenberg

Klassiska bermudashorts Sebago // Paperbag denimshorts Re/Done // Broderade linneshorts Giuliva Heritage Collection

Ballerinaskor i mocka Chloé  // Slip-in i läder Malone Souliers // Spetsiga flats i mocka Rupert Sanderson

 

Vive le weekend!

God morgon! Ett nedslag med vad som fångat mitt öga den här helgen:

Espresso och Nice Matin. En bra start på dagen, och utsikten kunde vara sämre.

Juan-les-Pins är den klassiska badorten som på tiden då det begav sig attraherade den europeiska societeten och amerikanska filmstjärnor, som ville leva ett bekymmersfritt societetsliv varvat med sunda strandaktiviteter.

Juan-les-Pins växte i popularitet på 1920-talet och överallt hittar man hus och detaljer som relaterar till la belle époque, art déco och jazzens guldera.

Ett parti pétanque på klassisk spelmark under pinjeträden i Petit Pinède. Här träffas kompislagen varje dag för att under vilda diskussioner och många axelryckningar spela om äran.

Jazzfestivalen Jazz à Juan, anledningen till att jag var på plats för att bevaka. Jazzfestivalen har sedan starten 1960 utvecklats till en musikfestival öppen för nya influenser, artister och besökare från många länder. Man behöver definitivt inte vara någon utpräglad jazznörd för att uppskatta festivalen för programmet är både brett och smalt på samma gång, vilket är en av anledningarna till att jag verkligen gillar den. Den andra stora anledningen är den helt unika spelplatsen, Pinède Gould.

I år slog festivalen, den 59:e upplagan i ordningen, rekord vad gäller antalet besökare. Över 27 000 besökare har sett konserterna och då räknar man inte in de många gratiskonserterna som ägt rum runt om i staden varje dag under tio dagar.

Det är svårt att lista alls fantastiska artister som har uppträtt under pinjeträden i Pinède Gould, där haven utgör fond och cikadorna som sirrar ackompanjerar taktfast. Men några av namnen är Sonny Rollins, Ray Charles, Ella Fitzgerald, Keith Jarrett och Earth Wind & Fire. Nästan lika kul är det strosa runt och lyssna på de små band och lite mer okända artister som uppträder lite här och där i Juan-les-Pins och Antibes.

Jag var särskilt glad eftersom jag i år fick se Jamiroquai och karismatiske Jay Kay, en av mina husgudar. Ni känner väl till låtar som Cosmic Girl, You give me something och Virtual Insanity? Konserten var magiskt bra med hits efter hits av Jamiroquais unika mix av acid jazz, 70-talsdisco-rock, och han sjunger precis lika gudomligt nu som när han slog igenom. Jag fick också möjlighet att se konserterna med bland andra saxofonisten Candy Dulfer och jazzpianisten och sångerskan Diana Krall. Dessa ladies fick verkligen la Pinède Gould att koka. Grymt bra!

Promenader längs lugna vikar runt Cap d’Antibes, den grönskande udden där jetset och bättre bemedlade har sina lyxvillor.

Port de l’Olivette.

I Antibes gamla stad är det bara en färgpalett som gäller: pasteller, pasteller, pasteller.

Socca, kikärtspannkaka. Check på den! Och det är fortfarande samma snubbe som tillagar dem i lerugnen på Marché Provençal som första gången jag besökte Antibes för många år sedan.

I sval arbetskostym.

Merci de cette fois-ci Juan-les-Pins et Jazz à Juan!

 

Till hela bloggen