Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Work in progress – hur min arbetsprocess fungerar

Det finns inget rätt eller fel när det kommer till skrivande men man måste hitta ett sätt som fungerar för en själv. Processen kan också skilja sig åt beroende på vilken typ av skrivande det handlar om och vad syftet är.

Jag tänkte i alla fall berätta lite om hur min arbetsprocess fungerar när det kommer till journalistiska uppdrag till magasin och företag.

Först vill jag bara förklara att i och med att jag arbetar med så många olika saker utöver att jobba som journalist, så har jag ständigt tusen bollar i luften som jag måste hålla koll på. Det gör att jag ibland måste hantera ett flertal uppdrag av olika karaktär på samma gång vilket gör vardagen rätt splittrad, så det gäller att kunna fokusera, vara flexibel och ha stenkoll på att inga lösa trådar hänger någonstans. Jag är dessutom analytiskt och organisatoriskt lagd, har kontrollbehov och prestationsångest och är detaljstyrd, vilket format sättet jag arbetar på. För att just ha superkoll, både övergripande men framför allt på detaljnivå har jag ett arbetsdokument ”Att göra” där jag listar ALLT som ska göras, det vill säga pågående uppdrag, kommande uppdrag, påminnelser, deadlines, uppföljningar som ska göras och när etc. Dokumentet är högst levande och jag stryker från listan och adderar nytt varje dag. Det ger mig en bra överblick samtidigt som jag har koll på varenda liten detalj.

Så till skrivandet. Först ser jag till att jag är på det klara med vad uppdraget går ut på: ämne, vinkel, omfång, målgrupp, eventuella intervjupersoner, deadline osv. Därefter gör jag research för att dels ha tillräckligt mycket bakgrundsfakta och kunskaper om ämnet i sig, men också för att kunna ställa relevanta frågor till den/de jag ska intervjua. Ska jag till exempel skriva en artikel om diabetes så måste jag ju ha läst in mig på ämnet för att kunna fråga efter rätt saker.

Parallellt med researchen bokar jag in intervjun/-erna och sätter upp intervjufrågor. Jag ser det lite som en snitslad bana jag vill lotsa intervjupersonen igenom. Frågorna måste löpa i en logisk ordning men samtidigt måste jag vara lyhörd för att kunna sticka in nya frågor beroende på vad som dyker upp under intervjun. Det gäller att kunna lyssna, göra stickspår och samtidigt föra samtalet framåt. Ibland är det intervjuer då man träffas men ofta är det rena telefonintervjuer och då skriver jag ner svaren samtidigt som vi talar. Träffas vi spelar jag in intervjun och skriver in svaren när jag kommit hem.

Sedan, och det här är det intressanta med min process, när intervjun är gjord och intervjusvaren nedtecknade måste jag lämna allt och gå ifrån embryot till text. Jag måste låta hjärnan vila från all input så jag tar alltid en lång powerwalk direkt efter en intervju därför att under den timmen jag är ute och går så fortgår processen i hjärnan. Även om jag kanske lyssnar på radio samtidigt som jag är ute så söker hjärnan hitta logiken i anteckningarna och den röda tråden i storyn och så snart jag kommer hem igen vet jag nästan alltid precis vad artikeln ska börja och var den ska sluta och vilken röd tråd den ska följa – och det slår fasiken aldrig fel. Många gånger dyker också riktigt bra formuleringar upp under promenaden varför jag måste ha mobilen med så att jag kan spela in dem direkt. Så, väl hemma handlar det egentligen bara om att sätta sig och lägga pusslet av faktaanteckningar och intervjusvar utifrån den klarlagda tråden.

Det som är bra med att jag lärt mig hur min arbetsprocess fungerar är att jag kan ta till den de gånger jag känner att fastnat i en text, eller om jag kanske känner att det är en logisk lucka eller skaver någonstans men inte riktigt kan se var. Jag vet att svaret inte kommer till mig om jag sitter kvar vid datorn, däremot kommer jag att komma på lösningen när jag går ut och rör på mig. Det är säkert många av er som känner igen er i det här med att man tänker så mycket bättre när man rör på sig. Forskning har slagit fast att när man rör sig fritt och hjärnan får mer syre ökar kreativiteten och förmågan att lösa problem – och visst är det väl ofta vi får våra allra bästa idéer under just fysisk rörelse? I alla fall jag. Av den anledningen är jag en stor förespråkare av promenadmöten för ett miljöombyte kan vara oerhört stimulerande, speciellt om det är ett möte då man behöver tala om svåra saker.

Men tillbaka till arbetsprocessen. När draften på artikeln är klar låter jag den sedan vila ett tag till. Jag jobbar snabbt och är alltid klar väl före deadline så det är aldrig några problem med att låta en artikel vila en dag eller två. Sedan tittar jag på den igen med fräscha ögon och justerar eventuella fel eller formuleringar som inte blivit helt hundra. När den redigeringen är genomförd är texten klar att skickas iväg för synpunkter och godkännande av den intervjuade och så snart det inkommit gör jag en sista slutlig koll innan den slutliga versionen skickas in.

Ungefär så. Kanske arbetar ni på liknande sätt, eller på något helt annat sätt som fungerar för er. I alla fall hoppas jag att ni kanske kan ta med er något tips från min arbetsprocess. Att skriva böcker är en betydligt svårare uppgift och kräver, i alla fall för mig, en annan process eftersom skrivandet är utspritt över en mycket längre tid. Men det får vi tala om en annan dag.

Rock Massimo Dutti // Tröja Cos Stores // Jeans Kappahl // Skor Vagabond // Scarf Beck & Söndergaard // Armband Lapponia

 

Tänd ett ljus – sju vackra och väldoftande doftljus

Doftljus är ett säkert kort för att skapa en ombonad och lyxig stämning i vintermörkret. Jag tror inte att jag är ensam om att älska doftljus. Ett extra plus är om de är vackra i sig så att de blir en fin inredningsdetalj i hemmet. Jag har valt ut sju stycken som jag tycker extra mycket om just nu, både gamla favoriter och nya doftbekantskaper.

 

 

Ambre Japonais från Byredo. En av Byredos allra första produkter var doftljuset Bibliothèque som jag tycker mycket om. Nu har jag spetsat in mig på deras Ambre Japonais, en kryddig doft med toppnoter av koriander och svartpeppar, avrundat med antydan av bourbon och vanilj. Brinntid: ca 60 timmar.

Cire Trudon är en av världens äldsta ljustillverkare. Deras doftljus Reggio förflyttar en till Kalabrien i södra Italien där luften är mättad av mimosa, mandarin och grapefrukt. Det handblåsta glaset är i sig ett vackert blickfång. Brinntid: ca 55 timmar.

Franska Diptyque har varit mitt favorit dofthus ända sedan jag pluggade i Paris på 90-talet. De har hur många underbara dofter som helst, både parfymer och doftljus. Feu de Bois är en helt ljuvligt träig doft som jag ständigt återkommer till. Brinntid: ca 60 timmar.

Italienska designhuset Fornasetti gör supersnygga inredningsprodukter och deras doftljus är vackra som små konstverk. Losanghe har en komplex doft av timjan och lavendel. Vansinnigt dyrt men ack så fint. Brinntid: ca 60 timmar.

Noir 89 från Victor Vaissier  har en behaglig doft av sandelträ med inslag av orientaliska kryddor. Så här i jultider sprider doftljuset en härlig hemtrevlig känsla. Brinntid ca 45 timmar.

När man köper doftljus får man efter ett tag många fina glas till övers. Det har Candelize löst på ett smart sätt med sina doftljusrefiller. Jag gillar särskilt Black Wood som doftar intensivt av rökigt cederträ och blad från kryddnejlika, och La Champa, med sin bubblande champagnedoft med lätta toner av vanilj och ekfat. Brinntid: ca 70 timmar.

 

 

Ett märke jag nyligen sprungit på är Oribe som gör lyxiga doftljus. Deras signaturdoft Côte d’Azur skänker en ljuvlig arom av italiensk bergamott, svartvinbär, sicilianska apelsin och sandeltrå. Brinntid: ca 40 timmar.

 

Inspirationsbild Candelize

 

En drömmig måndagslook i klänning och sandaler

Klänning For Love and Lemons // Sandaler Flattered // Underklänning Twilfit

Fysiskt må jag vara tillbaka i kallgrader med snö som yr i luften, men mentalt är jag kvar exakt här, på Belle Mare Plage på Mauritius. Jag behövde den veckan med ljus och värme, god sömn, socialt umgänge och en kreativ process. Det var fint att få omge sig med skäggiga palmer, frodig grönska och ett sjungande hav – och att få klä sig i tunna sommarkläder.

Snart är 2018 till ända och när jag ser tillbaka på året kan jag konstatera att det varit ett år då väldigt mycket har hänt. Ett år av utforskande då jag utmanat mig själv på flera olika sätt, både jobbmässigt som privat och inte minst i hur jag har klätt mig. Jag skulle beskriva min stil som enkel och maskulin, och jag bär nästan alltid samma siluett i form av byxor och kavaj alternativt tröja. Men det här året har jag burit klänning extremt mycket – och tyckt om det, vilket faktiskt förvånat mig lite.

Jag har en maskulin stil. Jag har den kropp jag har. Jag upplever mig som androgyn. Jag kan inte vara, och har nog aldrig varit, speciellt feminin i ordets klassiska bemärkelse. Men när jag väl fått på mig en klänning så har jag trivts i det och känt mig fin på ett nytt sätt så jag ska försöka fortsätta på den linjen och ha på mig klänning oftare. Eftersom jag mer dras till den androgyna stilen tycker jag dock att gulliga, mer feminina plagg till vardags ofta blir snyggare till ett par boots eller sneakers, som tar udden av det alltför sockersöta.

Den här fina klänningen från For Love and Lemons hade jag på mig flera gånger på Mauritius. Tunn och skir så jag bar den med en enkel hudfärgad underklänning. Den var faktiskt helt perfekt i det tropiska klimatet, både snygg och sval på samma gång. Slip-in-sandalerna kommer från Flattered och de ska jag springa omkring i mycket nästa sommar tänker jag.

Men nu är jag hemma igen och har lämnat värmen bakom mig. Jag är taggad på en ny jobbvecka och laddade upp på bästa vis i helgen genom att dricka glögg, köpa några klappar och vila i soffan. Kan inte minnas senast jag gjorde det; kan nog aldrig ha hänt faktiskt.

Nu ska jag ta mig an inkorgen – hoppas ni får en bra start på veckan!

 

Julstjärnor och andra stämningshöjare

Nedräkningen mot jul har börjat och vi är mitt inne i tiden med tända ljus och vackra blomsterarrangemang. Jag skippar komplicerade julgrupper och skapar stämning på enklast möjliga vis med klassiska julstjärnor, stilrena amaryllis och levande ljus i olika höjder.

I onsdags var det julstjärnans dag så jag tänkte passa på att ge några av mina bästa julstjärnetips – som den lekman jag är när det kommer till blommor. Ett och annat har jag ändå snappat upp av min kompis Sanna som arbetat som florist och är helt makalöst duktig på att skapa stämning och vackra blickfång med blommor.

För det första, satsa gärna på en enhetlig färgskala. Det kan lätt bli överflöd av allt det röda men vitt, svart och grönt ger en elegant och lite annorlunda inramning till julen.

Jag gillar julstjärnor och amaryllis i kruka men kanske allra mest som snittblommor. Det är både snyggt och trendigt, både i fönstret men också till effektfulla arrangemang vid dukningar. Släng också gärna in material från naturen. Med kottar, kanelstänger och granris bland alla röda julstjärnor och vita linnedukar blir det en härlig stämning.

Vill du ha en vit jul? Satsa på genomgående vita julstjärnor. Så snyggt när man håller sig till en enda färg och i stället vräker på med extra många i antalet så att det blir riktigt maffigt.

Är du lyckligt lottad med en vacker takkrona ska du absolut satsa på att klä den extra fint. Hemma hos oss har vi små fina handblåsta glasfigurer som vi hänger med röda band i ljuskronan i taket, men lika fint är det att klä den med julstjärnor.

Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

 

Till hela bloggen