Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Sex tv-program jag ser fram emot i SVT:s höstutbud

Med hösten kommer också säsongens nya tv-utbud. Även om jag är en modest tv-brukare och mest fastnar framför nyheter, dokumentärer och naturprogram så kommer det en hel del intressanta serier och program som man kura i soffan framför. Här är sex godbitar hos SVT som väntar under hösten.

Allt för Sverige”. Start 16 september. I den åttonde säsongen av Allt för Sverige får vi möta tio nya färgstarka svensk-amerikaner som kliver i land på svensk mark i jakten på sina rötter. Däribland en balettdansande dokumentärfilmare, en kvinnlig Afghanistanveteran och en rockstjärna. Jag gillar det här programmet väldigt mycket och känner faktiskt en stor stolthet över vårt land genom det som deltagarna får uppleva. Ska bli roligt att se vem av dem som till slut vinner återförening med sin svenska släkt.

Kroppshets”. Start 20 september. Jag är långt ifrån den enda som kämpar med tankar kring kroppen och känslan av att inte duga som jag är. Nu tar Mia Skäringer upp kampen mot kroppshetsen. I programmet ställer hon just frågan: “När duger man?” och undersöker kroppshetsens konsekvenser för vårt samhälle. Mia Skäringer är så jävla bra och jag tror att denna tv-serie i tre delar kommer att vara monumental.

Världens sämsta indier”. Start 3 oktober. I den här serien tar David Batra oss med på en omtumlande resa till Indien där han får hjälp av Malin Mendel, SVT:s korrespondent i Indien, att försöka hitta sitt ursprung och förstå landet bättre. Jag är själv nyfiken på Indien som land och håller David Batra högt som komiker så det är bäddat för att bli riktigt kul.

”Dramaten”. Start i november. Vad händer bakom dörrarna till en avv Sveriges mest omtalade arbetsplatser? Det får vi (förhoppningsvis) svar på när ”Dramaten” börjar sändas senare i november. Under sex episoder får vi följa med bakom kulisserna och se de mindre glamourösa sidorna med att arbeta på denna kulturinstitution. Hur mycket intrigeras det egentligen innan ridån går upp? Vem har ett horn i sidan till vem, och hur mycket diva bor det i Örjan Ramberg och Lena Endre?  Sånt vill man ju veta.

Idas skilda världar. Start i november. Ida Ovmar är same och 23 år gammal. Före detta skönhetsdrottning redan som 17-åring och Sveriges representant på Miss Universum är hon tillbaka i en tillvaro med fötterna i två skilda världar som pendlar mellan känslor av tomhet och identitet. Jag är själv nyfiken på den samiska traditionen så det ska bli intressant att följa Idas resa bakåt i tiden och in i det samiska språket.

”De dagar som blommorna blommar”. Start vid jul. Jonas Gardell är en av Sveriges främsta dramatiker, förutom att han skriver väldigt bra böcker. Hans nya dramaserie för SVT är en berättelse om förlust och om överlevnad. Den cirkulerar kring  tonårskillarna Erik, Mikael och Benny som växer upp tillsammans som grannar i ett kedjehusområde utanför Stockholm på 1970-talet. Ytan visar en sak, men bakom fasaderna döljer sig smärta, sorg och saknad. Jag tror att jag kommer få extremt mycket nostalgikänslor av att skickas tillbaka till en tid då jag själv växte upp. I rollerna ser vi bland andra Eva Röse, Anja Lundqvist, Johan Rheborg och Torkel Petersson.

 

Fredag!

Håller ni med mig om att den här veckan har varit en sjuhelvetes resa? Galet hektisk för min del och jag har nog sällan varit så produktiv. Skrivit artiklar, intervjuat spännande personer, gjort research, gått på möten, förberett lanseringen inför jul, talat i telefon, sprungit ärenden, skissat på samarbetsförslag för 2019, talat ännu mer i telefon, plåtat till bloggen, cyklat på träningshojen i omgångar och hjälp morsan med att planera en glöggfika. Det jag inte hunnit med är pedikyren, hade tänkt att ha öppna skor på smokingfesten i kväll så jag får se hur jag gör med den saken. Jag har heller inte hunnit med administration för företaget som jag hade tänkt men det får vänta till nästa vecka. Den här helgen tänker jag ägna åt mer icke-relaterade aktiviteter såsom bokläsande, promenader och provsmakning av pepparkakor – bara fem veckor kvar till jul nu!

Men nu ska jag ge järnet på tangentbordet ett par timmar till innan det är dags att svida om till smoking. Först blir det fördrink hemma hos Robert och därefter färd till Såstaholm där baluns med Connoisseur-gänget väntar, vilket ska bli hur kul som helst. Note to self: Gå på fest lite oftare!

Jag hoppas att ni får en alldeles strålande fredagskväll ni med, vare sig ni ska på partaj eller chilla i myskläder hemma i soffan, så hörs vi lite senare.

 

Efter ett besök hos frisören

Nu känns håret fint och fräscht igen efter ett besök hos Camilla på Cardell.

Hej! Jag var hos Camilla på Cardell igår och fixade håret. Det är alltid mysigt att komma dit och få bli ompysslad. Camilla är grym på att få mitt hår att se mycket fräschare ut igen och jag går alltid därifrån lite mer rak i ryggen. Kan vi bara komma överens om att en bra frisör är värd sin vikt i guld?

För mig är ett besök hos frisören också en välbehövlig paus från vardagens knot. Jag sitter gärna tyst och ser på när Camilla jobbar och det är så skönt att kunna göra det utan att det känns konstigt. Camilla är helt fine med att inte behöva prata; jag kan tänka mig att som frisör blir det rätt mycket snack om allt mellan himmel och jord hela dagarna så hon tycker nog också att det är rätt skönt. Ibland har jag även med mig datorn så att jag kan jobba lite samtidigt.

Igår var det dags för omsättning av mina extensions. Mitt eget hår har blivit ganska långt i sig självt men typiskt nordiskt (läs: tunna hårstrån) så jag har förlängning främst för en tjockare känsla. Sedan jämnade hon till topparna och kapade min galet snabbväxande lugg, så nu går jag runt med den där härliga känslan av nyklippt hår.

Dags för mig att kila, jag ska hämta bilen och åka till däckverkstan för att byta till vinterdäck. Mors!

 

Torsdagsinspo

Nu när jag ändå redan har bombarderat er med så många bilder från Gleneagles så tycker jag att vi stannar kvar i Skottland ett tag till, i alla fall mentalt. Men vi lämnar Gleneagles och vänder blicken åt sydväst där en skotsk superanläggning väntar: Turnberry.

Bland alla ikonbanor står Turnberrys Alisa Course högt i popularitet. Belägen på randen av Atlanten talar vi links av bästa sort. Alisa har stått värd för British Open vid fyra tillfällen, senast 2009, och det är verkligen en underbar scen för The Open. Här finns lika spektakulära som legendariska hål där stor golfhistoria har skrivits. Det vore väl något att själv få åka dit och skriva vidare på den! Efter helgen som var har jag verkligen fattat tycke för Skottland, såväl atmosfären som folket och naturen så det skulle jag inte tacka nej till.

Här på Alisa utgör naturens element och det ombytliga vädret utgör en stor del av upplevelsen. Skulle den ständigt närvarande blåsten bli för svår är det samtidigt så vackert att man kan bortse från alla dubbelbogeys man garanterat kommer att göra. Det är väl ändå fair, känner jag.

I blickfånget står den storslagna fyren, 24 meter hög som visat sjömännen vägen ända sedan 1873. Och sedan 1901, då Turnberry invigdes, vägleder den golfare.

Det femstjärniga hotellet är lika omtalat som banan. Nu kan jag inte hela historien bakom men det var här som legenden Robert de Bruce en gång regerade. Och det ser ju superfint ut där det ligger inbäddat i grönskan med utsikt mot havet och den oförstörda kustlinje. Turnberrys andra bana Kintyre ska vara minst lika bra, sedan finns det också en niohålare, Arran, att pröva på om man vill maxa golfen.

Vi säger väl så, ha en fin torsdag!

 

Till hela bloggen