Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Vecka 16

God morgon!

Vilken härlig helg det har varit. Jag känner verkligen hur jag lever upp när jag inte behöver gå runt i mössa och täckjacka hela dagarna. Högtrycket får visst lite mostånd av moln som rör sig upp nu i början av veckan men det är milt och skönt och ser ut att bli soligt igen nästa veckoslut.

Det är lustigt ändå hur väderfixerade vi svenskar är, att vi alltid ska hålla på och kommentera vädret. Eller, jag, kanske jag ska skriva. Men jag förmodar att ni är många med mig som gillar att ha koll på väderleken. Roligt att det heter väder-LEK, ändå.? Tydligen härrör sammanfogningen av att vädret ofta kan bestå av häftiga rörelser och skiftningar, liksom all annan lek. Tänker att jag från och med nu ska införa denna uppmaning: Vid fint väder – LEK.

Jag hade egentligen behövt sitta och jobba en del i helgen men jag mig själv lite ledigt och ägnade mig åt balkongfix i stället. I förra veckan när jag var i Hamburg så var det hantverkare på plats hos mig för att byta ut alla fönster. Eftersom jag visste att bytet var på gång hade jag inte brytt mig om att putsa de gamla fönstret så nu med de nya fullkomligt badar mitt vardagsrum i sol. Underbart. Upptäckte dock när jag plockade undan och dammsög allt skräp de lämnat efter sig på balkongen att mina agaveväxter tvärdött. Det var visserligen en chansning att låta dem bo ute hela vintern, och dessutom utan att packa in krukorna i frigolit, men agaveväxter ska ju tåla minusgrader så jag tänkte what the heck. Nåja, får ta en ny tur till trädgårdsmästaren helt enkelt. Lite sugen på att få till en liten köksträdgård också.

Tog även tillfället i akt att spreja på lite ny täckfärg på mina korgstolar eftersom de så snabbt blir blekta av att stå ute i solen hela dagarna. Jag tänkte nog försöka få upp en stor glaskupa för stearinljus som jag har och som är lite marockansk i stilen. Kommer att bli fin till mosaikbordet. Balkongen behöver lite mer kärlek helt enkelt.

Passade också på att titta på världscupfinalen i dressyr och hästhoppning från Paris. Åh, vad jag saknar ridningen! Blev så himla sugen på att ta upp den igen. Jag började ju rida när jag var runt åtta nio och höll på långt upp i 20-årsåldern så någonting har väl fastnat. Men det är ju det där med att hinna med allt man vill göra också. Numera spelar jag en del golf som jag också tycker väldigt mycket om men som tar mycket tid så det hinns inte riktigt med att även rida. Kanske borde jag åka på ridläger i sommar för att se om det är så kul som jag minns?

Så med helgskrivandet duckat för har jag hyfsat mycket att göra den här veckan. I morgon måste jag byta däck på bilen. På onsdag har jag avslutande möte med min coach Håkan och på torsdag ska jag till frissan och sätta om mina extensions. Och så ska jag planera in en fotografering.

Nämen vad säger ni, vi startar väl igång veckans jobbrace då.

Med skepparkavajen på i Hamburg. Tveka inte, åk dit! 

 

Words of wisdom

“Grateful for where I’m at, excited about where I’m going.”

 

Glad fredag alla där ute. I dag ska det bli närmare tio grader här i stan och då kan man inte vara annat än peppad på dagen och på helgen som är i antågande. Vad har ni för planer? Själv ska jag dricka finkaffe på stan, äta middag med en kompis i soffan, planera ett event, lyssna på det här, skriva klart en text om tre samhällsförändrare och powerbabes, fira våren, köpa en vit t-shirt och sälja ett radhus.

 

Foto: Emma Grann / Studio Femme 

 

Teleportering till sydligare breddgrader

Inspirerad av Petras roliga inlägg vill jag härmed teleportera mig till en annan breddgrad.

Morgonen börjar med att jag vaknar upp på latituden 20° 17′ S, nämligen Mauritius. Jag har precis klivit upp ur sängen i min drömmiga villa på Belle Mare Plage alldeles intill stranden.

Snabbt satt på mig baddräkt och en tunn klänning ovanpå. På väg ner för ett första dopp fastnar jag inför utsikten som får mig att tappa andan.

Jag bestämmer mig för att vänta med badet och ger mig i kast med frukostbuffén.

Sedan kan jag inte vänta längre. Det blir bad, både i hav och pool.

Konstaterar nöjt att Sverige och vintern är långt borta.

När eftermiddagen kommer gör jag mig redo för en fördrink i loungen, blossande röd om kinderna.

Innan det är dags för middag i den tropiska natten.

Ny dag: Golf på schemat!

Det går bra. Eller faktiskt bäst. Jag blir således bjuden på segerlunch …

… av mitt trevliga sällskap.

Innan eftermiddagen går mot kväll hinner jag med en lång promenad längs den långa vackra sandstranden.  Palmbladen rasslar behagligt i brisen.

Uppsnofsad för kvällen konverseras det med i goda vänners lag.

Innan vi intar middag där kockarna överträffar varandra i kulinariska rätter. Jag konstaterar nöjt att jag nog aldrig har ätit någon godare mat än den nygrillade fisken och skaldjuren som serveras.

Dagen därpå vaknar jag redan klockan sex och ger mig ut på en lång löptur längs havet. Naturen är bedövande vacker, helt filteroberoende.

Tagen av alla intryck intar jag en skön dagbädd invid poolen. Jag läser, skriver och funderar över livet medan underliga fågelläten gäckar. I en hel timme ligger jag helt stilla och ser ut över detta.

Sedan fortsätter mitt filosoferande här, jag känner mig som ett barn på nytt och förtränger tanken på att jag snart måste åka hem.

I stället gör jag mig så toksnygg jag bara kan.

Och smäller sedan av ett stort party i alla regnbågens färger med ett gäng powerdonnor!

Och när den ljumma kvällen övergått till sen timme och till och med gryning vandrar jag tillbaka till min villa och tänker att här …

… på den magiska resorten Belle Mare Plage på Mauritius allra vackraste strand hör jag hemma.

 

Arbetsuniform, ja eller nej?

För något år sedan läste jag en artikel om art directorn Matilda Kahl som haft på sig samma uniform på jobbet i tre års tid för att slippa planera sin outfit varje dag. Hennes stående klädval var vit skjorta och svarta byxor. Genom att alltid köra samma outfit kunde hon i stället för att slösa tid på att välja kläder på morgonen rikta all sin kreativitet på jobbet.

Andra som också kör på det är bland andra Mark Zuckerberg som sportar sin grå Brunello Cucinelli t-shirt. Steve Jobs blev ju känd för att alltid bära svart polotröja, jeans och New Balance sneakers. För att inte tala om salige Karl Lagerfeld med sin ikoniska uniform bestående av stärkt vit skjorta med hög krage (han lär ha haft ett tusental i garderoben), svarta solglasögon och skräddarsydda svarta kavaj.

Samma outfit varje dag känns ju som en bra idé och ibland tänker jag att jag också skulle börja med det. Men direkt efter dyker tanke nummer två upp: vad skulle bli min jobbuniform? Jeans bär jag redan i dag i alla fall 75 % av tiden så de blir det nog. Men upptill då? Vit t-shirt med svart blazer över? Skinnjacka? Eller skulle jag göra en Jobs och satsa på den svarta polotröjan?

Nu tror jag kanske inte att jobbuniform skulle passa mig i längden. Jag skulle nog säkert känna mig befriad från onödig stress och, precis som Kahl säger i artikeln, slippa känna pressen på att alltid bevisa min kreativa förmåga (och att jag har koll på modet) genom mina kläder. Men samtidigt skulle nog mycket av lusten försvinna, glädjen i att faktiskt byta skepnad – och karaktär – efter humör och lust. Är inte det något av modets styrkor, att kunna visa vem man är och styrka sin identitet men också hur man vill uppfattas av andra?

 

Till hela bloggen