Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Välkomna till The Fontenay!

Nu blir det designtajm här i bloggen. De senaste dagarna har jag nämligen överväldigats av färg, form och snygg inredning på hotellet där jag bodde i Hamburg. Vart jag än har tittat så har det varit ögongodis.

The Fontenay är ett sprillans nytt lyxhotell som måste vara vare designälskares dröm. Det ligger alldeles invid Alster tio minuters promenad från citykärnan så man bor väldigt lugnt men ändå nära till allt. Staden Hamburg har bestämt att alla byggnader runt sjön ska vara vita och det är förstås även fasaden på The Fontenay. Hela byggnaden är designad och konstruerad med hållbarhet i fokus och fasaden är täckt med tusentals vita porslinsplattor som reflekterar vattnet från sjön.

Hotellet är designat av den Hamburg-födde arkitekten Jan Störmer. Byggnaden är verkligen djärv med sina organiska former där tre sammanflätade cirklar, designade för att likna stora trädtoppar går igen genom hela hotellet. Faktum är att det inte finns en enda rät vägg i hela hotellet och ingen vägg är parallell med någon annan.

Korridorerna svänger sig runt två öppna utrymmen i hjärtat av hotellet. The Fontenay öppnade så sent som den 19 mars så heltäckningsmattan i korridoren är så ny och mjuk och otrampad att det gungade under fötterna när man gick på den.

Och det bästa av allt, rummen! Det här lilla paradiset var mitt hem under några dagar och jag trivdes så otroligt bra i mitt ljusa fina rum. Utanför hade jag en privat balkong där jag satt och läste och njöt av solen. Arkitekturen på byggnaden är så speciell så alla möbler och all teknik har man varit tvungna att skräddarsy. De har verkligen tänkt på varenda detalj.

Färgskalan skiftar  i beige, vitt, blått och grönt efter vattnet och parken utanför och det är genomgående naturmaterial som ekträ och sten som använts. Mycket smakfullt om ni frågar mig. Badrummet som jag dock missade att fota var inte bara snyggt utan så hi-tech med kombinerad toalett-bidé (man var tvungen att hålla koll på knapparna!) och en dusch där man ställde in exakt temperatur på vattnet med en digital panel och även kunde välja regnskogsbelysning plus koppla sin mobil och lyssna på egenvald musik.

Jag älskar hotellrum som man verkligen kan hänga i så att man inte behöver känna sig stressad att vara ute hela tiden utan kan njuta av hotellet. Dessutom är det så trevligt att bli personligen välkomnad med något gott på rummet. Det är för mig högsta formen av gästfrihet och service.

Vilket hotell man bor på gör så himla mycket gör hela ens reseupplevelse. So what om man sittere trångt på planet eller åker tåg i andra klass så länge man kostar på sig att bo riktigt bra. Jag tog ett sådant beslut för många år sedan att jag skulle resa mindre men i gengäld alltid bo riktigt bra. Ett av de bästa besluten jag någonsin tagit.

Hur läcker är inte hotellets atriumlounge? 27 meter i takhöjd, 200 glasfönster och en helt fantastisk atmosfär.

I den här mysiga miljön åt jag frukost varje morgon.

Allra högst upp på taket finns ett mysigt spa och ett gym där jag tränade varje dag.

I poolen kunde man simma både inomhus och utomhus. Fast det gjorde inte jag, är ingen badmänniska utan gillar mer att ligga vid sidan om och se lyxigt sval ut, haha!

På taket ligger också hotellets fine dining-restaurang och en bar med 360-graders utsikt över sjön mot stan.

Överallt stod det färska buketter och blomsterarrangemang och doftade.

Hotellet är lite en reflektion av hur jag tycker att Hamburg är som stad: öppet, kosmopolitiskt och oerhört välkomnande. Tack för den här gången och jag hoppas att vi ses väldigt snart igen!

 

Work in progress – hur min arbetsprocess fungerar

Det finns inget rätt eller fel när det kommer till skrivande men man måste hitta ett sätt som fungerar för en själv. Processen kan också skilja sig åt beroende på vilken typ av skrivande det handlar om och vad syftet är.

Jag tänkte i alla fall berätta lite om hur min arbetsprocess fungerar när det kommer till journalistiska uppdrag till magasin och företag.

Först vill jag bara förklara att i och med att jag arbetar med så många olika saker utöver att jobba som journalist, så har jag ständigt tusen bollar i luften som jag måste hålla koll på. Det gör att jag ibland måste hantera ett flertal uppdrag av olika karaktär på samma gång vilket gör vardagen rätt splittrad, så det gäller att kunna fokusera, vara flexibel och ha stenkoll på att inga lösa trådar hänger någonstans. Jag är dessutom analytiskt och organisatoriskt lagd, har kontrollbehov och prestationsångest och är detaljstyrd, vilket format sättet jag arbetar på. För att just ha superkoll, både övergripande men framför allt på detaljnivå har jag ett arbetsdokument ”Att göra” där jag listar ALLT som ska göras, det vill säga pågående uppdrag, kommande uppdrag, påminnelser, deadlines, uppföljningar som ska göras och när etc. Dokumentet är högst levande och jag stryker från listan och adderar nytt varje dag. Det ger mig en bra överblick samtidigt som jag har koll på varenda liten detalj.

Så till skrivandet. Först ser jag till att jag är på det klara med vad uppdraget går ut på: ämne, vinkel, omfång, målgrupp, eventuella intervjupersoner, deadline osv. Därefter gör jag research för att dels ha tillräckligt mycket bakgrundsfakta och kunskaper om ämnet i sig, men också för att kunna ställa relevanta frågor till den/de jag ska intervjua. Ska jag till exempel skriva en artikel om diabetes så måste jag ju ha läst in mig på ämnet för att kunna fråga efter rätt saker.

Parallellt med researchen bokar jag in intervjun/-erna och sätter upp intervjufrågor. Jag ser det lite som en snitslad bana jag vill lotsa intervjupersonen igenom. Frågorna måste löpa i en logisk ordning men samtidigt måste jag vara lyhörd för att kunna sticka in nya frågor beroende på vad som dyker upp under intervjun. Det gäller att kunna lyssna, göra stickspår och samtidigt föra samtalet framåt. Ibland är det intervjuer då man träffas men ofta är det rena telefonintervjuer och då skriver jag ner svaren samtidigt som vi talar. Träffas vi spelar jag in intervjun och skriver in svaren när jag kommit hem.

Sedan, och det här är det intressanta med min process, när intervjun är gjord och intervjusvaren nedtecknade måste jag lämna allt och gå ifrån embryot till text. Jag måste låta hjärnan vila från all input så jag tar alltid en lång powerwalk direkt efter en intervju därför att under den timmen jag är ute och går så fortgår processen i hjärnan. Även om jag kanske lyssnar på radio samtidigt som jag är ute så söker hjärnan hitta logiken i anteckningarna och den röda tråden i storyn och så snart jag kommer hem igen vet jag nästan alltid precis vad artikeln ska börja och var den ska sluta och vilken röd tråd den ska följa – och det slår fasiken aldrig fel. Många gånger dyker också riktigt bra formuleringar upp under promenaden varför jag måste ha mobilen med så att jag kan spela in dem direkt. Så, väl hemma handlar det egentligen bara om att sätta sig och lägga pusslet av faktaanteckningar och intervjusvar utifrån den klarlagda tråden.

Det som är bra med att jag lärt mig hur min arbetsprocess fungerar är att jag kan ta till den de gånger jag känner att fastnat i en text, eller om jag kanske känner att det är en logisk lucka eller skaver någonstans men inte riktigt kan se var. Jag vet att svaret inte kommer till mig om jag sitter kvar vid datorn, däremot kommer jag att komma på lösningen när jag går ut och rör på mig. Det är säkert många av er som känner igen er i det här med att man tänker så mycket bättre när man rör på sig. Forskning har slagit fast att när man rör sig fritt och hjärnan får mer syre ökar kreativiteten och förmågan att lösa problem – och visst är det väl ofta vi får våra allra bästa idéer under just fysisk rörelse? I alla fall jag. Av den anledningen är jag en stor förespråkare av promenadmöten för ett miljöombyte kan vara oerhört stimulerande, speciellt om det är ett möte då man behöver tala om svåra saker.

Men tillbaka till arbetsprocessen. När draften på artikeln är klar låter jag den sedan vila ett tag till. Jag jobbar snabbt och är alltid klar väl före deadline så det är aldrig några problem med att låta en artikel vila en dag eller två. Sedan tittar jag på den igen med fräscha ögon och justerar eventuella fel eller formuleringar som inte blivit helt hundra. När den redigeringen är genomförd är texten klar att skickas iväg för synpunkter och godkännande av den intervjuade och så snart det inkommit gör jag en sista slutlig koll innan den slutliga versionen skickas in.

Ungefär så. Kanske arbetar ni på liknande sätt, eller på något helt annat sätt som fungerar för er. I alla fall hoppas jag att ni kanske kan ta med er något tips från min arbetsprocess. Att skriva böcker är en betydligt svårare uppgift och kräver, i alla fall för mig, en annan process eftersom skrivandet är utspritt över en mycket längre tid. Men det får vi tala om en annan dag.

Rock Massimo Dutti // Tröja Cos Stores // Jeans Kappahl // Skor Vagabond // Scarf Beck & Söndergaard // Armband Lapponia

 

Vecka 46 – tillbaka i stan, vardagsstress och smokingfest

God morgon. Mitten av november. Skymningen är och gräver i hörnen och slukar ljuset. Det har varit grått i trehundra år nu? Jag fick ändå en välbehövlig dos sol i mig i Skottland över helgen. Alltså, kan vi bara pausa här en stund och prata om hur fantastiskt Skottland och Gleneagles är?! Jag kände visserligen till resorten eftersom jag skriver mycket om golf, men att få uppleva den med egna ögon har varit helt underbart. Över deluxe. Jag ska såklart berätta mer om helgen som var, har så många bilder att visa er, fast nu måste jag hugga tag i jobb.

Den här veckan har jag massor att göra, förutom ett gäng artiklar och texter en hel del som inte innefattar att sitta framför datorn. Springa ärenden i dag, läkarbesök på tisdag, frissan på onsdag, byta däck på bilen på torsdag och en pedikyr om jag hinner. Lite stressad över hur jag ska hinna med allt men det löser sig nog. Pedikyren är för att mina fötter ska ha en rimlig chans att se snygga ut i ett par öppna skor. På fredag väntar nämligen smokingfest extra allt med Connoisseur-gänget och jag låna ett par av mammas skor från 80-talet som är jäkligt snygga. Det ska bli skitkul med fest och den här gången är vi på Såstaholm inte långt från där jag bor så det blir skönt att ha nära hem. Kan man festa någon timme extra, bara för att, haha!

Men det är då, nu väntar en överfull inbox så bättre att vi hörs senare. Ska ta en espresso och dra igång veckan nu.

Pic source

 

Fredag med fyllda oxrullader för er, haggis för mig

Hej, det är fredag! Jag vet inte vad ni tror men jag har onda föraningar om att vintern kommer att bli svinkall. Jag har absolut inga belägg för det och med tio plusgrader så här en bra bit in i november så ter sig en vargavinter långt bort, men känslan säger det. Så hur överlever man vintern? Förutom en jäkla massa lager på lager i klädväg får man satsa på comfort food, mat som tillagats med mycket kärlek och som lägger sig som bomull i magen. Som fyllda oxrullader med potatisstomp där god stark västerbottenost får gå ner i potatisstompet och sätta smak på anrättningen. Och så rödvinssås och en klick gélé till.

Bjud hem människor ni tycker om och duka med överdrivet mycket tända ljus. Själv ska jag strax hoppa på planet till Skottland och Edinburgh! Så för egen del finns det chans/risk beroende på hur man se det att det blir haggis och en single-malt. Och just det, receptet är för fyra personer och tillagningstiden cirka 45 minuter. Lycka till!

Ingredienser:
8 skivor bra nötkött per person, innanlår eller utbankad biff (se till att köttet kommer från en svensk gård som bedriver ekologisk uppfödning)
4 saltgurkor, skurna på längden
8 tsk senap, gärna dijon
8 skivor bacon
1 msk tomatpuré
1/3 flaska rödvin
ca 6 dl kalvfond

500 g potatis
100 g smör
ca 1 dl mjölk
ca 1 dl grädde
3 dl riven västerbottensost
salt och peppar
en aning socker
hackade örter efter tycke och smak

gelé
30 g smör
maizena

Tillagning:

Bred senap på biffarna, lägg på saltgurka och baconskivor. Rulla ihop och fäst med tandpetare.

Bryn rulladerna runt om i en gjutjärnsgryta. Tillsätt en aning tomatpuré, rödvin och fond efter smak. Låt småkoka i cirka 15 minuter, då bör köttet vara mört och fint om det är av god kvalitet.

Koka under tiden potatisen så att den nästan blir genomkokt. Häll av vattnet och grovstöt potatisen med en potatisstöt ihop med en rejäl klick smör, lite mjölk och grädde. Tillsätt riven västerbottensost, salta och peppra, samt avsluta med en aning socker och om du vill hackade örter, till exempel persilja, dill eller vad du nu har i trädgården.

Ta upp rulladerna ur grytan. Sila av skyn i en kastrull. Tillsätt lite mer rödvin, smör och red eventuellt av med lite maizena. Låt såsen småkoka i några minuter. Smaka av med en klick gelé.

Servera oxrulladerna med potatisstompet, rödvinssåsen och lite gelé.

 

Receptet ur Golfilicious med foton av Peter Cordén, Golf is Art.

 

Till hela bloggen