Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Tre dokumentärer jag rekommenderar

Igår såg jag om dokumentärfilmen ”George Michael: Freedom” på SVT Play för tredje gången. Jag har lyssnat väldigt mycket på George Michael genom åren och den egenproducerade dokumentären är otroligt bra och ger en fin och fördjupad bild av en av musikvärldens giganter, som tragiskt dog den 27 december 2016. Har ni inte sett ”Freedom” så snabba på, sista dagen är imorgon!

Annars tänkte jag tipsa om tre andra dokumentärer som är väl värda att se.

 

En bit av 50-talet

Femtiotalet kan mycket väl ha varit det härligaste årtiondet genom historien. Kläderna, sminket, frisyrerna, bilarna, allt ser så snyggt ut och lekfullt ut, och de positiva tongångarna genomsyrade allt i samhället, inte minst musiken. I dokumentären får man bland annat följa Camilla Patulski från skånska Klippan som sjunger och spelar 50-tals-låtar i bandet Pat C Miller and the Tailshakers och hennes man Daniel Jönsson som mekar i garaget med sin Chevrolet bel Air Sport Coupé. En kul och inspirerande film om människorna som bygger hela sin livsstil runt femtiotalet.

 

All In – den bevingade hästen

För ett par månader sedan intervjuade jag Peder Fredricson, hoppryttaren som i par med Allan, eller All In som den lilla bruna valacken egentligen heter, har blivit kändis långt utanför ridsportkretsar. I SVT:s dokumentärfilm får man lära känna den unika hästen som hela världens ryttarelit drömmer om att få äga och se det fina samspelet mellan Peder och Allan.

 

Musikplats LA – en svensk framgångssaga

Svensk musik har tagit världen med storm med namn som Zara Larsson, Icona Pop, Max Martin och Andreas Carlsson. Den svenska musikbranschen har allt mer förflyttats mot Los Angeles och i den här radiodokumentären i sex delar får man följa med bakom kulisserna i svenskarnas Hollywood. Intressant och spännande dokumentär av SR:s Fredrik Eliasson, som tidigare gjort uppmärksammade program om Max Martin och Cheiron-studion i Stockholm.

 

#nybörjare

Trots allt fruktansvärt som händer med skogsbränder, evakueringar och nödslakt av boskap ska vi nu ägna en stund åt yta. I torsdags unnade jag mig nämligen min typ första manikyr någonsin. Ja, jag vet … men jag har liksom aldrig förstått grejen med att sitta och fixa med naglarna. Jag tycker absolut att det är jättesnyggt med välskötta naglar, men när ska man hinna med sånt? Och vem har råd att gå på salong stup i ett, inte jag i alla fall. Dessutom sliter golfspel och mitt ständiga knappande på datorn hårt på naglarna plus att de växer så snabbt så då är det enklare att bara klippa dem kort.

Jag kan visserligen ha gjort en manikyr när hela familjen var i Los Angeles i slutet av åttiotalet men det är jag för gammal för att minnas, haha! I alla fall, i torsdags tänkte jag att nu kunde det vara dags att lyxa till sig med att få naglarna fixade på salong. Inte på något fancy ställe utan ett sådant där hål i väggen. Någon måtta får det ändå vara, tänkte Fröken Spara i mig.

Bestämde mig för en kolabrun nyans men var tvungen att slänga in en klick ljusblått också. Bara för att. Nagellacken var från OPI och färgerna hette Sailing & Nailing och Sweet Carmel Sunday. Visst blev det snyggt?

Och ja, jag har fortfarande rattmuff på. Frågor på det?

 

Helgredo

Jag tänker inte gnälla över vädret utan suger i sig så mycket sommar jag bara kan. Känner mig glad i själen, lätt i kroppen. Ler åt människor jag möter. Njuter av att se Stockholm förvandlas till en loj sommarstad där måsar skränar, bin surrar och japanska hörs bredvid tyska. Och så är jag så glad att jag har kommit igång att läsa igen! Har verkligen saknat dagarna då jag bara läst och läst utan uppehåll. Nästan varje kväll har jag suttit ute på balkongen och låtit ögonen flyga över raderna; läste klart en kriminalroman i tisdags och har nu börjat på Linda Olssons senaste ”En syster i mitt hus”. Berättar mer om den senare.

Samtidigt går mina tankar till alla som kämpar mot skogsbränderna, alla som tvingas evakuera och som kanske ser sina hus brinna ner, alla som inte klarar att hantera värmen utan behöver åka till sjukhus, alla bönder som tvingas nödslakta sina djur för att fodret tagit slut – och hur de ska klara situationen i vinter när årets skörd halverats vågar jag inte tänka på. En oro fyller mig över att det som nu sker är verkligt. Vi har inte upplevt en varmare sommar på 150 år. Sveriges skogar brinner. Grundvattennivån är farligt låg. Läget är kritiskt på många håll i landet. Jag är rädd för att naturen har börjat slå tillbaka mot oss med all kraft. Jag gör det lilla jag kan för att hjälpa och försöker att leva så hållbart som möjligt men det känns som att jag borde göra mer.

Så med de dubbla känslorna lämnar jag kontorsstolen och tar steget in i helgen. Ta hand om er där ute. Kram.

 

”Framtiden är beroende av starka tjejer och ödmjuka gubbar”

I dag kommer nya numret av Plaza Kvinna ut i butik, ett nummer dedikerat till politik och det kommande valet. Jag tycker det känns oerhört fräscht att ett modemagasin tar ett sådant grepp om något så viktigt. Det har nog aldrig gjort förut, inte i Sverige i alla fall.

Jag har hur som helst skrivit några av artiklarna. Bland annat har jag gjort ett stort jobb om nästa generation politiker där jag träffade fyra unga ambitiösa kvinnor i början av sina politiska karriärer och modererade ett samtal om brännande samtidsfrågor, systerskap, deras väg in i politiken och hur de vill ta Sverige in i framtiden.

De som var med var Sultan Kayhan, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, Grön Ungdoms språkrör Hanna Lidström, Anna Horn, vice ordförande och rättspolitisk talesperson för Liberala ungdomsförbundet och Ida Drougge, riksdagsledamot för Moderaterna.

Det som framkom under samtalet och som kändes så positivt var att de alla ser ljust på framtiden, en framtid utan strukturer och förlegade samhällssystem där visioner och optimism får leda väg efter valet.

Jag tycker att kvinnor borde leda samhället. Det har jag sagt långt innan #metoo-rörelsen. Får vi in kvinnor i ledande positioner i politiken, i företag och organisationer kan vi förändra värderingar, slippa alla machogubbar och göra verklig skillnad. Som en av tjejerna sade under intervjun: ”Framtiden är beroende av starka tjejer och ödmjuka gubbar.”

Det är så sant. Det måste bli ett paradigmskifte och jag tror att vi i Sverige står inför vårt kanske viktigaste riksdagsval någonsin, ett val efter vilket vi måste se till att kvinnorna tar täten. Med kvinnor vid makten kan vi förändra.

 

Till hela bloggen