Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Torsdagsinspo – när hotellet är destinationen

Det är torsdag men vi kastar oss några dagar tillbaka i tiden, till Palma och Palacio Can Marqués.

På nästan alla destinationer jag har besökt kan jag hitta något hotell som lämnar mig stum av beundran, vare sig det är på Mauritius, i Paris eller Palma. Ibland är hotellet det enda stället jag vill se och vistas på. Jag talar inte om att förlora kontakten med världen utanför, utan om att vara omgiven av konst, arkitektur, historia i en miljö som är lika estetiskt tilltalande som den är gästvänlig. Jag tror att ett resmåls allra bästa hotell är destinationer i sig själva; platser värda att besöka och uppleva.

Ett bättre exempel på det än Palacio Can Marqués är svårt att finna. Palmas hotellscen har utvecklats enormt de senaste åren och Palacio Can Marqués tillhör den nya genre av femstjärniga små boutiquehotell som nu öppnar.

Jag var så förväntansfull inför mitt besök och dra mig baklänges vad läckert det var. Det ultralyxiga hotellet består av endast 13 sviter och ligger i hjärtat av Palmas gamla stadskärna. När man kliver in bakom den oansenliga porten öppnar en helt ny värld upp sig. Alltså, vilket ljusinsläpp, så otroligt fint! Elva meter i tak och med gotiska alabasterkolonner.

Hotellet är ett gammalt privatpalats som är fullständigt magnifikt, byggt 1760 av familjen Marqués som bodde där i över hundra år. Historiken har man förstås bevarat i totalrenoveringen som enligt ägaren Kim Schindelhauer tog två år. Han köpte palatset för 20 år sedan och då var det rätt nedgånget. Länge hade han det som sitt eget privata ”lilla” mansion innan han bestämde sig för vad han skulle göra med det. I den stora stenhallen innanför porten körde man förr in i med häst och vagn och allt. I det som nu är matsal (dörren längst bort till vänster) finns till exempel gamla stenhandfat kvar där hästarna vattnades och på vissa av väggar sitter det fortfarande ringar i järnsmide där hästarna spändes fast.

Rakt fram ut genom grindarna ligger den privata trädgården med palmer och olivträd som var underbar att sitta och skriva i. Jag kan tänka mig att när det är riktigt varmt och soligt så är det hur svalt och skönt som helst att sitta där i skuggan.

Uppför den fantastiska stentrappan väntade sedan sviterna och de gemensamma utrymmena – här snackar vi en inredares våra DRÖM. Alla sviter är individuellt inredda och har fått namn för att väcka värmen och intimiteten i det gamla privatresidens som det en gång var till liv. Rose-sviten hade en egen privat terrass och, förstås, även den i rosa precis som inredningen.

Det här var mitt lilla krypin för en natt, Majestic. OMG, i storlek större än min egen lägenhet! Jag fullkomligt älskade att de hade bevarat och restaurerat alla gamla trädörrar och fönsterjalusier, så otroligt vackra och det gjorde verkligen att man fick den här palatskänslan, att befinna sig som i en annan värld.

Det var väldigt roligt att få sitta ner och prata med ägaren och grundaren Kim en stund, och höra hans vision om hur hotellet fick liv. Vad som är så unikt är husets helt symmetriska struktur och inte minst den exceptionella storleken. Sviterna varierar från 33 upp till 380 kvadratmeter, några har privata terrasser med utsikt över Palma och marinan. Nu minns jag inte exakt den totala ytan men det är enormt och ändå helt inkognito i hjärtat av Palma. Så, så unikt. I palatset ligger för övrigt även Kims egen privata våning på 400 kvm, då fattar ni hur stort det är.

Jag fick en visning av de flesta sviterna som vid tillfället inte hade några gäster och jag lovar att jag tappade hakan i golvet flera gånger. Inte minns när vi kom allra högst upp till den allra största sviten, The Riad. Nästan 400 kvadratmeter totalt med  flera sovrum som det ovan, matsal, salong och egen takterrass

Inredningsdesignern Aline Matsika, för övrigt Kims fru, har varit ansvarig för hela designen, material och färgsättning. Dessutom är det hon som har ritat de 38  handgjorda och helt fantastiska taklamporna som hänger runt om i palatset.

Summa summarum: ett helt makalöst hotell, grandiost men ändå intimt, lyxigt men ändå personligt och gästvänligt. Åkte direkt in på min topp-5 lista över de bästa hotellen jag bott på.

 

The Edit

Jessica Alba – om passion, fördomar och att gå sin egen väg
Porter Edit maj 2019
Foto: Will Davidson // Styling: Tracy Taylor

Tröja och byxor Chloé; halsband Alighieri; ringar Spinelli Kilcollin, Stone and Strand och Grace Lee // Klänning 3.1 Phillip Lim; halsband Alighieri // Klänning Zimmermann; sandaler Chloé; ringar Spinelli Kilcollin, Stone and Strand och Grace Lee // Klänning och armband Isabel Marant, sandaler Chloé

 

Touché!

För en tid sedan ledsnade jag på mina mörka partier under ögonen och gav mig ut på jakt efter en mirakelkräm. Nu sminkar jag mig inte särskilt mycket, men sedan gammalt är ju att man inte vill se trött och sliten ut, särskilt inte när det inte finns fog för det, haha. Till vardags använder jag som bas BB-krämen Nudista från L’Oréal för en naturlig lyster och jämnare hudton, men den är inte särskilt täckande.

Så kom det sig att jag fick den lilla guldpennan Touche Éclat från Yves Saint Laurent i händerna. Jag har ju hört mycket gott om denna concealerpenna som nått en form av kultstatus världen över, men tyckt att den varit aningen dyr. Nu har den släppts som ett add on-makeupverktyg, High Cover 2, med ny formula som jag blev nyfiken på så jag beslutade mig för att testa. Skulle verkligen denna klassiker kunna trolla bort mina mörka ringar under ögonen?

Skeptiker som jag är har jag sällan några höga förväntningar på produkter men jag kan redan säga att jag är fast. High Cover 2 är precis som originalet ljusreflekterande och den funkar som både highlighter och concealer tack vare att den innehåller mycket pigment. Ändå blir den inte kakig eller lägger sig i de fina linjerna under ögonen, vilket jag upplevt med andra produkter.

High Cover 2 finns i flera olika nyanser som kompletterar originalpennan. Jag valde 0,75 som är den ljusaste. Först tyckte jag den såg lite orange ut men när jag applicerade den lättarbetade highlightern så smälte väldigt bra in i min hudton. Resultatet är väldigt naturligt och jag upplever att hela området under ögonen med mörka ringar försvinner på ett fascinerande sätt. Även röda prickar och blemmor fungerar toppen att dölja.

Nu var det inte jättebra ljus där jag tog dessa bilder men jag hoppas att ni kan se. Helt klart en game changer som från och med nu kommer att ha sin självklara plats i necessären.

 

On the spot i Humlegården

Hej torsdag! Gudars vad jag njuter av detta väder – ÄNTLIGEN! Man älskar ju hur hela stan lever upp så här års. Så härligt att slå av på taken och bara promenera runt i det gröna fluffet och le mot andra glada människor.

Och med våren öppnar också nya satsningar upp – kul! Ett ställe som jag är nyfiken på är Omnipollo som öppnat ölträdgård vid Floras kulle i Humlegården. Jag passerar nästan dagligen genom Humlan som är en av mina favoritparker och det känns närmast självklart att här ska finnas en bra ölträdgård, tycker ni inte?

Omnipollo är ett av stans mikrobryggerier som gör hantverksöl. För ett par år sedan öppnade de pizzabaren Omnipollos hatt på Söder – som bekant är ju pizza ölens bästa vän. Jag har inte varit där men det är visst populärt. Omnipollo driver också ett ställe i Göteborg.

Nu har de alltså längtat ut och med tanke på at namnet är en sammanskrivning av orden omnipotent och det spanska ordet för kyckling, pollo, så lovar det gott tycker jag. På menyn finns, förutom öl förstås, godsaker såsom grillade skaldjur och mjukglass.

Vad säger ni, när går vi dit?

Foto: Gustav Karlsson Frost och Simon Bredenberg

 

Till hela bloggen