Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Torsdagsinspo

Hej torsdag!

Hur mår ni i dag? Jag mår bara fint, hade ett bra möte i går med en potentiell återförsäljare för akenbergs räkning och i dag ska vi fortsätta slipa på detaljerna i webbshopen inför lanseringen. Det känns så spännande!

När jag häromkvällen gick igenom allt som hänt de senaste två åren slog det mig vilka stora steg jag tagit, och att jag det här året vill fortsätta att fokusera på saker som gör mig glad – och sluta göra saker som jag inte vill. Både när det gäller i det privata och mer jobbmässigt relaterade åtaganden har jag alltid varit rädd för att välja eftersom ett val samtidigt innebär att jag måste välja bort något annat. Men jag har blivit mycket bättre på att lyssna på magkänslan. Tackar jag ja till något ska det vara något som jag verkligen vill.

Något jag kommit på som gör mig lycklig är faktiskt att rida. När jag hoppar upp i sadeln så är jag hundra procent närvarande. Det är bara jag och hästen och nuet. Jag började rida när jag var runt åtta år och gick på ridskola fram tills jag var runt 22. Men sedan lade jag av, vet inte riktigt varför men det var väl för att golfen kom in i mitt liv och jag varken hade tid eller råd att syssla med båda två.

Efter att jag red när jag var på Gleneagles i höstas så inser jag hur mycket jag saknat det och jag är så sugen på att börja rida igen. Och jag är inte den enda som i vuxen ålder söker sig tillbaka till stallet. Trenden av återvändare är starkare än någonsin, vilket ju egentligen inte är så konstigt. Hästar gör någonting med människor. Känslan att kunna hantera en flera hundra kilo tung häst är svårslagen. Adrenalinrusningen under sporrsträck över stubbåkrar. Lugnet som infinner sig när man skrittar längs trolska skogsstigar. Frihetskänslan och den totala närvarande i stunden.

Något av det bästa med ridning är förstås, utöver själva samvaron med hästen, att man kan kombinera ridintresset med reslusten. Jag minns fortfarande alla de gånger jag åkte på ridläger som tonåring och hur roligt det var. Nu i vuxen ålder kan man ju sy ihop sin ridresa precis så som man vill ha den. Galoppera över irländska hedar, bli cowboy på en ranch i Montana, uppleva Afrikas vilda natur från hästryggen eller rida ädla Lusitanohästar under Portugals sol.

Portugal har seglat upp på min reseönskelista. Jag har aldrig varit där men alla vänner och bekanta som har det talar så varmt om Portugal, det behagliga klimatet, naturen, historian, maten och vinerna och en gästfrihet utöver det vanliga. Dessutom satsar man mycket på modern ekoturism vilket ligger mig varmt om hjärtat och många gamla gårdar rustas nu upp och förvaltas med stor respekt för miljön.

Jag har luskat lite och i Portugals eviga solskensregion Alentejo hittar man det bästa området för ridning. Bäst i den meningen att landskapet osar en själfull skönhet – tänk korkekar, vingårdar, grönskande olivlundar och guldgula vetefält. Området sträcker sig från atlantkusten till spanska gränsen, mellan Lissabon och Algarve, och är det mest pittoreska av alla. En bit öster om Lissabon ligger Monte Velho Equo Resort som är ett litet femstjärnigt boutiquehotell jag har hört mycket om. Bakom resorten står ägaren och arkitekten Diogo de Lima Mayer och den modernt sofistikerade interiören är signerad hans hustru Margarida.

På Monte Velho föder man upp den portugisiska Lusitanohästen, känd för sina karaktärsfulla rörelser och grace. Uppfödningen är liten men i gengäld extremt fokuserad på kvalitet. Här kan man som gäst ägna sig åt dressyr och hoppning och instruktörerna anpassar lektionerna till ens egen nivå. På ägorna finns en stor sandvolt och två arenor, inomhus och utomhus, men allra mysigast är det nog att rida ut i det underbara landskapet med slättmarker och grönskande olivlundar.

När man fått sadelvärk och vill ägna sig åt andra äventyr en stund så kan man som tur är kombinera ridningen med golf. Portugal är en stor golfnation och runt Lissabon finns ett tjugotal riktigt bra golfbanor.

Troia Golf Resort ligger på en halvö strax söder om Lissabon. Med Atlantens vågor och sanddynerna på ena sidan och floden Sado på den andra är platsen rätt unik. Banan är designad av legendaren Robert Trent Jones Sr. och ska vara en fascinerande utmaning.

Jag gillar ju banor där naturen fått styra layouten och de naturligt formade bunkrarna, sanddynerna och alla tallar gör att Troia ser väldigt vacker ut. Svårigheterna ligger väl i waste-områdena med sand och vinden från havet, men sånt kan ju också vara en extra krydda.

Även om jag kommer att hålla nere på resandet så vill jag ändå försöka komma iväg någonstans i vår och jag är helt klart lockad att åka hit. Perfekt att kunna kombinera med några nätter i Lissabon också med sin storstadspuls och vackra arkitektur.

Tre för övrigt

Gillar: Lila, lavendel, violett, purpur, gredelin. Oavsett vad man kallar den är färgten lila helt enkelt ljuvlig. Aristokratisk och intelligent, men också skör och melankolisk.

Lyssnar på: Marschmusik. Jag bara älskar marschmusik, parader, tapto allt som framförs av en musikkår. Är jag knäpp eller finns det fler därute som är inne på samma spår?

Imponeras av: Ståuppkomiker, som har en fantastisk förmåga att göra långa utsvävningar för att sedan kunna plocka upp en tidigare tråd och knyta ihop säcken. Samtidigt som de är kick-ass på att skämta. En sån vill jag bli.

.

 

Smarta affärsidéer och hållbara företag

Man gillar ju smarta affärsidéer och samhällsengagerade företag som arbetar hållbart – samtidigt som de är lönsamma. Därför blev jag så otroligt glad när Afound hörde av sig tidigare i våras och ville göra en kampanj med mig.

Afound är H&M-gruppens senaste satsning, ett butikskoncept som erbjuder en blandning av både deras egna varumärken som COS, Cheap Monday och Weekday, men också andra varumärken. I sortimentet kan man hitta såväl lyx- och premiummärken som Marni, Prada, Gucci, Gestuz och Filippa K, samt billigare kedjor som Monki och NLY. Men poängen är att alla produkter säljs till väldigt rabatterade priser – nedsatta med i genomsnitt 50 procent!

Afound köper in partier från olika håll som blivit över och som de sedan säljer till lägre priser. Man kan alltså hitta både superlyx och verkliga reafynd i det kuraterade utbudet. Dream deal, inte sant? Nytänkande och en affärsidé som känns fräsch och helt rätt i tiden.

Nu är det dags att slå igen datorn och göra tidigt avslut på den här arbetsdagen för det vankas vrålåk, skinande bilkarosser och somrig trädgårdslunch. Trevlig helg!

 

 

Afound-kampanjen som jag frontar i ett halvår framöver.

 

Klassiker: Kavajen

Det är nog ingen hemlighet att plagget jag bär både till vardag och fest och som jag alltid har älskat är kavajen. Eller blazern, beroende på vad man vill kalla den. För det är i princip ingen skillnad alls mellan kavaj och blazer. Vill man ändå vill göra en distinktion så kan man säga att en blazer kan sticka ut mer i sin design och är en enkel- eller dubbelknäppt uddakavaj som bärs med omatchande byxor. En kavaj däremot kan ingå i en kostym med matchande byxor och görs ofta i lite finare material. Oavsett vad man kallar den så är den en stöttepelare i min garderob.

Varför är den då så suverän? Först och främst, den klär upp vilken trist vardagslook som helst på ett kick. För det andra går den att bära till precis allt; kostymbyxor, jeans, shorts, kjol, klänning, ja är den tillräckligt lång kan man till och med bära den som den är, som en minikort klänning. Jag bär gärna kavaj till mina slitna favoritjeans eller shorts. Den adderar en skräddad men ändå avslappnad elegans till ens vardagslook. Så här års fungerar den som min vår- och sommarjacka – superfräsch sommarlook.

När jag ska investera i en ny kavaj tittar jag alltid efter detaljerna som gör att den skiljer sig ur mängden. Fina knappar, ett foder i en avstickande färg, eller ett annorlunda snitt. Den ska vara genomarbetad och får gärna kosta lite mer för då vet jag att den är hållbar både vad gäller kvalitet, trender och miljöaspekt – det är garanterat stilsäkert mode.

Kavaj och jeans Massimo Dutti // Skärp JC // T-shirt Uterqüe // Skor af Klingberg // Väska Moët et Chandon

 

Foto: Emma Grann / Studio Femme 

 

Till hela bloggen