Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Torsdagsinspo

Så häromdagen pratade jag med en vän om vad vi skulle kunna tänka oss att hitta på till våren, vart vi skulle vilja resa, vad vi vill se och göra. Italien dök lite otippat upp.

Italien har i generationer lockat människor från hela världen tack vare sin livsstil, som hur svårfångad den än må vara framstår som den mest åtråvärda. Men jag insåg när vi satt och pratade hur lite jag faktiskt har sett av Italien och att jag känner en längtan att resa dit. Det blir ju nästan alltid så att jag åker till Frankrike annars om jag drar söderut. Ett ställe som lockar mig är Castelfalfi i Toscana.

Italien ser som bekant ut som en stövel och Toscana Resort Castelfalfi ligger strax ovanför knäskålen på stöveln, i den ”gyllene triangeln” Pisa-Florens-Sienna. Det stora området som resorten omfattar är tre gånger större än Monaco och förutom hotell, villor och lägenheter finns ett 800 år gammalt medeltidsslott som varsamt renoverats; ett tag var slottet hemvist för den berömda adelsfamiljen Medici. Här finns vinodlingar och två finfina golfbanor, Mountain Course (18 hål) och Lake Course (9 hål).

Italien har seglat upp ordentligt som destination för golfsugna resenärer, vilket är kul. Annars är det främst Spanien, Portugal och Turkiet som ses som de självklara resmålen men Italien har alla ingredienser för en lyckad (golf-)resa med extra allt. Vi talar ju ändå om ett land där la dolce vita är ett begrepp.

Mountain Course anses vara en av de bättre och kanske framför allt tuffaste i hela Italien, både för psyket och för benen. Vad jag har hört så är den en rejäl utmaning som kräver både golfbil, tålamod och en sving i toppform. Den är lång med branta lutningar och en mängd vattenhinder. I gengäld har man en utsikt som inte många andra banor bräcker. Så vackert att få spela omgiven av olivlundar, vinrankor och vacker skog! Niohålsbanan Lake Course bjuder som namnet antyder på mycket vatten, men den ligger i flackare miljö vilket gör att den är mindre krävande.

Slottet är från tidig medeltid och invigdes för fyra år sedan. Bottenvåningen ståtar med en panoramaterrass med utsikt över omgivningarna, och här ligger också gourmetrestaurangen La Rocca di Castelfalfi. Nu är jag själv ingen pastafantast, men Toscana har som bekant underbara råvaror och starka mattraditioner och det är sällan man äter så gott som från det italienska köket, eller vad säger ni? Resorten har även trattorian Il Rosmarino, plus bar och kafé i ett som lyfter fram de bästa smakerna från trakten.

Utöver golf kan man ägna sig åt ridning, cykling och vandring i det vackra landskapet. Eller varför inte gå en matlagningskurs eller åka på en vespatur? Jag har själv tidigare haft två stycken vespor och det är hur kul som helst att köra. Men det måste helt klart ge en extra dimension att köra på ”hemmaplan”!

Jag måste dock lämna er med ett varningens ord. Det finns nämligen risk att man blir så betagen av landskapet och hela atmosfären att man lite oöverlagt lättar på lädret och köper in sig på en egen lägenhet eller villa. Fast å andra sidan, av det jag sett så är Castelfalfi en plats man gör bäst i att besöka flera gånger.

 

 

Påsk, pappa, vemod och varma minnen

Jag kan fortfarande höra pappas röst. Skratta till åt ett minne som dyker upp, bli glad över ett gott råd han gett mig och som jag hållit fast vid. Men under vintern som gått är det som att mina inre bilder av pappa har börjat blekna lite. Ibland får jag panik när jag känner att han försvinner. När detaljer och händelser blir suddiga och fnasiga i kanten och jag inte längre kan minnas hur det var. När jag kliver in i det tomma huset där varken han eller mamma längre bor kvar. Där endast väggarna skvallrar om det liv som en gång levdes där. Då hugger det till av ångest.

Det är påsk och jag saknar pappa något oerhört. Det gör jag varje dag men extra mycket så här när det är en långhelg som i mångt och mycket handlar om umgänge med familjen. Det känns vemodigt. Den första julen direkt efter att pappa hade dött var till exempel en prövning. En sorgeprövning. Det tog hårt på mig eftersom julen var så starkt präglad av pappa. Ett julbak utan honom kändes lemlästat. Stundtals ville jag bara packa väskan och fly utomlands för att slippa allt, glömma bort att det var jul. Det blev så tydligt att livet aldrig mer skulle vara sig likt, och att en ny tid väntade där vi som är kvar var tvungna att skapa nya traditioner utan honom.

Jag tycker så mycket om påskhelgen och det var en favorithögtid även för pappa. Färgglad och otvungen då man kan göra lite vad man har lust med – vilket för oss ändå alltid slutade på ungefär samma sätt: Sillbord och påsklamm, kortspel, påskäggsjakt, promenader, kanske en golfrunda, fika på bänken framför köket med ansiktena vända mot solen. Obetydligt innehåll, kan tyckas, men oerhört minnesfulla stunder. Tid och rum för varandra.

När pappa dog gjorde jag inget annat än sörjde. Sörjde och sörjde tills jag trodde att jag var klar. Nuförtiden sörjer jag väldigt sällan, men ibland kommer det liksom ifatt en. Sorgen har blivit till saknad, en saknad som numera bor i varje andetag jag andas.

Tiden går och det har blivit påsk igen. Det är så tyst och tomt och ensamt. Jag vill men orkar inte riktigt ta itu med påskhelgen. Tänkte att jag skulle ha bjudit in familjen till en fin påskmiddag med sill och snaps och ägghalvor och gula porslinskycklingar på bordet men lusten finns inte där. Eller jo, lusten finns där men inte kraften. Det får väl vara så då, tänker jag. Men det känns vemodigt. Igår kväll läste jag lite i pappas dagbok. Lars, Lasse, som han hette, hade en sådan där 10-årsdagbok där han skrev ett par tre rader om dagen och noterade vädret och små och stora händelser. Jag bläddrade tillbaka genom åren till tidigare påskhelger för att se vad vi gjorde då, i ett försök att hålla minnena vid liv.
Långfredagen 2015: Kokar saft, 8 flaskor. Behövde plats i frysen. L strök handdukar + dammsög.
Påskafton 2014: Melodikrysset. J på kortspel och påskmiddag. Konstigt lamm.
Skärtorsdag 2012: R jobbade ½ dag. Vi sågs i TC. Köpte påskmat rabatt 12 % = 250 kr. Köpte böcker till 4 flickor.
Påskdagen 2010: Flugor och fjärilar – VÅR. En promenad med Jenny.

Under pappas sista levnadsår blir det allt glesare mellan noteringarna. Raderna under påsken 2017 lyser tomma. Pappa låg då på sjukhus och jag var där med ett enormt påskägg åt honom med saker jag hoppades skulle liva upp tillvaron lite. Jag tog några bilder på honom medan han satt på sängkanten och öppnade påskägget och jag tittar på den där bilden. Han är orakad och vildvuxen i håret, ser tunn ut i den blå landstingströjan. Men jag kan ändå se ett ljus i hans ögon – det var ju trots allt påsk.

Så idag kommer jag att minnas pappa just så, med ett ljus i ögonen. Och jag kommer att ägna dagen till att göra lite vad jag har lust med, kanske sillbord och påsklamm, kanske kortspel, kanske påskäggsjakt, kanske en promenad eller en golfrunda, och definitivt fika på bänken framför köket med ansiktet vänt mot solen.

 

Keeping it simple

Skjorta Cos Stores // Jeans Massimo Dutti // Skor Rizzo

 

Foto: Emma Grann / Studio Femme

 

Skärtorsdagsinspo – takterrasserna som snart öppnar

Glad påsk guys!

Snart blir det fri lek hela helgen. Om ni som jag blir kvar i stan så kommer här några tips på härliga takterrasserna där man kan lapa sol, dricka drinkar och se solen gå ner över se horisonten.

Önskar er härliga stunder och en massa påskkyssar.

SUS – Stockholm under stjärnorna

Fem hus, fyra gator och två torg formar Stockholms mest spännande citykvarter Urban Escape. Högst upp breder ett enormt taklandskap ut sig, SUS, kort för Stockholm Under Stjärnorna. Den 1 200 kvadratmeter stora terrassen öppnade i somras och här, 47 meter upp i luften, samsas restauranger, barer, utomhusbio, träning och aktiviteter. Den 26 april öppnar SUS för säsongen – inte en dag för tidigt!

www.sthlmunderstjarnorna.com

Foto: AMF Fastigheter

Scandic Anglais Terrassen – ovanför Stureplan

Mitt ”go to”-ställe för skön stämning, bra musik och goda drinkar. Och med toppenläge intill Stureplan och vacker vy över Humlegården fortsätter Scandic Anglais takterrass att hålla fanan högt som en av stans bästa. Våning 7, tack!

www.scandichotels.se

Foto: Jimmy Eriksson

The Winery Hotel – vin, mat, pool, musik

Vin, vyer och vass musik. Skippa city och ta er ut till Solna; på Winery Hotels härliga takterrass kopplar man av med ett glas hantverksvin och italienska charkuterier medan solen går ner över Friends Arena. Hotellet öppnade 2016 och blev snabbt omtalat för sin helgjutna satsning på vin och allt därtill. Winery Rooftop är deras takbar inredd i industriell stil och med bekväma solstolar för skönt kvällshäng medan DJ:s spelar grym musik. Köper man ett dagspass får man även tillgång till takpoolen och ett rum för ombyte och avkoppling.

www.thewineryhotel.se

ARC – nykomlingen

Den 26 april slår nya designhotellet Blique by Nobis upp portarna. Beläget på Gävlegatan 18 leder portalen in på en grönskande gård. Tanken är att hotellet ska kännas som ett helt eget kvarter i gränslandet mellan Vasastan och Hagastaden, ett kreativt community med stora sociala ytor där arkitektur möter konst möter konst möter design, musik och mat. Högst upp i huset ligger Arc med restaurang och utebar med milsvid utsikt 360 °. Takterrassen kommer garanterat att bli sommarens hetaste ”go to”-ställe.

www.nobis.se

Urban Deli – takpark mitt i stan

Takpark by Urban Deli är numera en institution bland Stockholms mäktigaste uteserveringar med utsikt. Högst upp i huset på Sveavägen 44 har man ett panorama över takåsarna och inför säsongen har terrassen fått en make-over och fått ett italienskt torg och en sydfransk apelsinlund där man kan gotta sig med sydamerikanska paraplydrinkar. Dessutom kommer underbara modeprofilen Fredrik Robertsson  att fylla takparken med underhållning och aktiviteter hela sommaren.

www.urbandeli.org/takpark

 

Till hela bloggen