Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Torsdagsinspo

Så häromdagen pratade jag med en vän om vad vi skulle kunna tänka oss att hitta på till våren, vart vi skulle vilja resa, vad vi vill se och göra. Italien dök lite otippat upp.

Italien har i generationer lockat människor från hela världen tack vare sin livsstil, som hur svårfångad den än må vara framstår som den mest åtråvärda. Men jag insåg när vi satt och pratade hur lite jag faktiskt har sett av Italien och att jag känner en längtan att resa dit. Det blir ju nästan alltid så att jag åker till Frankrike annars om jag drar söderut. Ett ställe som lockar mig är Castelfalfi i Toscana.

Italien ser som bekant ut som en stövel och Toscana Resort Castelfalfi ligger strax ovanför knäskålen på stöveln, i den ”gyllene triangeln” Pisa-Florens-Sienna. Det stora området som resorten omfattar är tre gånger större än Monaco och förutom hotell, villor och lägenheter finns ett 800 år gammalt medeltidsslott som varsamt renoverats; ett tag var slottet hemvist för den berömda adelsfamiljen Medici. Här finns vinodlingar och två finfina golfbanor, Mountain Course (18 hål) och Lake Course (9 hål).

Italien har seglat upp ordentligt som destination för golfsugna resenärer, vilket är kul. Annars är det främst Spanien, Portugal och Turkiet som ses som de självklara resmålen men Italien har alla ingredienser för en lyckad (golf-)resa med extra allt. Vi talar ju ändå om ett land där la dolce vita är ett begrepp.

Mountain Course anses vara en av de bättre och kanske framför allt tuffaste i hela Italien, både för psyket och för benen. Vad jag har hört så är den en rejäl utmaning som kräver både golfbil, tålamod och en sving i toppform. Den är lång med branta lutningar och en mängd vattenhinder. I gengäld har man en utsikt som inte många andra banor bräcker. Så vackert att få spela omgiven av olivlundar, vinrankor och vacker skog! Niohålsbanan Lake Course bjuder som namnet antyder på mycket vatten, men den ligger i flackare miljö vilket gör att den är mindre krävande.

Slottet är från tidig medeltid och invigdes för fyra år sedan. Bottenvåningen ståtar med en panoramaterrass med utsikt över omgivningarna, och här ligger också gourmetrestaurangen La Rocca di Castelfalfi. Nu är jag själv ingen pastafantast, men Toscana har som bekant underbara råvaror och starka mattraditioner och det är sällan man äter så gott som från det italienska köket, eller vad säger ni? Resorten har även trattorian Il Rosmarino, plus bar och kafé i ett som lyfter fram de bästa smakerna från trakten.

Utöver golf kan man ägna sig åt ridning, cykling och vandring i det vackra landskapet. Eller varför inte gå en matlagningskurs eller åka på en vespatur? Jag har själv tidigare haft två stycken vespor och det är hur kul som helst att köra. Men det måste helt klart ge en extra dimension att köra på ”hemmaplan”!

Jag måste dock lämna er med ett varningens ord. Det finns nämligen risk att man blir så betagen av landskapet och hela atmosfären att man lite oöverlagt lättar på lädret och köper in sig på en egen lägenhet eller villa. Fast å andra sidan, av det jag sett så är Castelfalfi en plats man gör bäst i att besöka flera gånger.

 

 

Route de lavande – lavendelvägen genom Provence

Lavendel

Färgen och doften från lavendelfälten fångar essensen i Provence. Det är ganska häftigt, fö rmig är det en rikedom att vara någonstans där det doftar örter och kryddväxter som lavendel, rosmarin, timjan och lagerbuskar som parfymerar luften. Det är något med urprungligheten som gör att man blir ganska ödmjuk inför allt.

Just lavendel har alltid varit en favorit; jag har bland annat skrivit om det här. Att vistas i när de oändliga lavendelfälten blommar med sin blåvioletta ton är en upplevelse för alla sinnen. Så ska ni till Provence i sommar vill jag varmt rekommendera lavendelvägen, Route de lavande. Vandra, cykla eller hoppa in i bilen och följ de franska småvägarna från by till by.

Lavendeln blommar i slutet av juni till mitten av augusti och odlingarna är främst koncentrerade i Haute-Provence norr om Avignon, på högplatån runt Sault, vid foten av Mont Ventoux, och runt Apt och Gordes i Luberondalen. Det blir en fantastisk road trip där det är nästintill omöjligt att inte få med sig minnesvärda bilder hem. Instamagic!

Stanna till hos lavendelodlare och destillerier och handla med er hem ljuvligt doftande lavendelprodukter. Många byar ordnar festivaler till lavendelns ära och i Coustellet finns också ett lavendelmuseum att besöka.

Mer information finns här:
www.routes-lavande.com
www.lavande-provence-aoc.com
www.museedelalavande.com

On my mind: Grundstenar

Detta inlägg innehåller annonslänkar.

 

Baddräkt, shorts och ballerinaskor är väl ändå basen i sommargarderoben, tycker ni inte? Här har jag satt ihop tre outfits för olika plånböcker; budget, mellan och lyx.

Baddräkt med volang Åhléns // Blommig baddräkt By Malina // Baddräkt i härligt cerise Diane von Furstenberg

Klassiska bermudashorts Sebago // Paperbag denimshorts Re/Done // Broderade linneshorts Giuliva Heritage Collection

Ballerinaskor i mocka Chloé  // Slip-in i läder Malone Souliers // Spetsiga flats i mocka Rupert Sanderson

 

Vive le weekend!

God morgon! Ett nedslag med vad som fångat mitt öga den här helgen:

Espresso och Nice Matin. En bra start på dagen, och utsikten kunde vara sämre.

Juan-les-Pins är den klassiska badorten som på tiden då det begav sig attraherade den europeiska societeten och amerikanska filmstjärnor, som ville leva ett bekymmersfritt societetsliv varvat med sunda strandaktiviteter.

Juan-les-Pins växte i popularitet på 1920-talet och överallt hittar man hus och detaljer som relaterar till la belle époque, art déco och jazzens guldera.

Ett parti pétanque på klassisk spelmark under pinjeträden i Petit Pinède. Här träffas kompislagen varje dag för att under vilda diskussioner och många axelryckningar spela om äran.

Jazzfestivalen Jazz à Juan, anledningen till att jag var på plats för att bevaka. Jazzfestivalen har sedan starten 1960 utvecklats till en musikfestival öppen för nya influenser, artister och besökare från många länder. Man behöver definitivt inte vara någon utpräglad jazznörd för att uppskatta festivalen för programmet är både brett och smalt på samma gång, vilket är en av anledningarna till att jag verkligen gillar den. Den andra stora anledningen är den helt unika spelplatsen, Pinède Gould.

I år slog festivalen, den 59:e upplagan i ordningen, rekord vad gäller antalet besökare. Över 27 000 besökare har sett konserterna och då räknar man inte in de många gratiskonserterna som ägt rum runt om i staden varje dag under tio dagar.

Det är svårt att lista alls fantastiska artister som har uppträtt under pinjeträden i Pinède Gould, där haven utgör fond och cikadorna som sirrar ackompanjerar taktfast. Men några av namnen är Sonny Rollins, Ray Charles, Ella Fitzgerald, Keith Jarrett och Earth Wind & Fire. Nästan lika kul är det strosa runt och lyssna på de små band och lite mer okända artister som uppträder lite här och där i Juan-les-Pins och Antibes.

Jag var särskilt glad eftersom jag i år fick se Jamiroquai och karismatiske Jay Kay, en av mina husgudar. Ni känner väl till låtar som Cosmic Girl, You give me something och Virtual Insanity? Konserten var magiskt bra med hits efter hits av Jamiroquais unika mix av acid jazz, 70-talsdisco-rock, och han sjunger precis lika gudomligt nu som när han slog igenom. Jag fick också möjlighet att se konserterna med bland andra saxofonisten Candy Dulfer och jazzpianisten och sångerskan Diana Krall. Dessa ladies fick verkligen la Pinède Gould att koka. Grymt bra!

Promenader längs lugna vikar runt Cap d’Antibes, den grönskande udden där jetset och bättre bemedlade har sina lyxvillor.

Port de l’Olivette.

I Antibes gamla stad är det bara en färgpalett som gäller: pasteller, pasteller, pasteller.

Socca, kikärtspannkaka. Check på den! Och det är fortfarande samma snubbe som tillagar dem i lerugnen på Marché Provençal som första gången jag besökte Antibes för många år sedan.

I sval arbetskostym.

Merci de cette fois-ci Juan-les-Pins et Jazz à Juan!

 

Till hela bloggen