Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Torsdagsinspo

Jag har tänkt väldigt mycket på pappa den senaste tiden, på hur oerhört mycket jag saknar honom. Jag sörjer allt vi hade kvar att se och göra tillsammans som nu aldrig kommer att bli av. Alla våra långa samtal. All golf vi skulle spela när han väl kommit hem från sjukhuset. Alla platser vi ville resa till. Alla fina pappa-dotter-stunder, små skärvor av vardag som betydde så vansinnigt mycket för mig.

Sorgen och saknaden har inte minskat på något sätt, men den har fått en annan form. Att lära mig leva vidare och skapa ny mening i mitt liv är en process. En process som kan ta lång tid, jag vet inte. Jag kan fortfarande komma på mig själv med att ta upp mobilen för att ringa när verkligheten träffar mig att han inte längre finns ett telefonsamtal bort. Men jag känner också glädje i vardagen ju längre tiden går. Glädje och stolthet över en pappa som gjorde allt för sin familj, som alltid fanns där för sina barn och barnbarn. Som tog med oss på galna upptåg och resor till underbara platser.

Låt oss resa tillbaka till en av dem.

För nästan exakt tolv år sedan åkte vi till Mallorca hela familjen. Pappa hade fyllt 60 år och, om jag minns rätt, fått en stor bonus från jobbet som han ville lägga på en resa för hela ligan i stället för att ha en stor fest. Mallorca som alltid varit en av hans favoritplatser bokades och vi skulle bo alldeles invid den fina sandstranden i Alcudia på nordvästra delen av ön. Min morbror Göran var också med. Emilia och Alexandra var fortfarande små tjippar och Sonja, Alma och Frans var möjligen påtänkta men ännu inte födda.

Eftersom vi var så många hade pappa bokat två hyrbilar till allas förfogande så att den som ville kunde göra en utflykt på egen hand, åka iväg och spela golf eller besöka Palma. Den underbara golfbanan Alcanada som jag berättat om tidigare (här hittar du inlägget) ligger i närheten av Alcudia så den spelades, men en dag stod Canyamel på programmet. Tyvärr kunde jag själv inte vara med för jag skulle ta en av bilarna ner till Santa Ponsa för att intervjua Prinsessan Birgitta som ju bor där. Men det var visst en vinstlott, att spela Canyamel alltså. Enligt pappas recension efteråt seglade Canyamel upp på hans topplista och sedan dess vet jag att han återvänt i olika sammanhang för att spela den igen.

Canyamel är en fantastisk bana för den smälter så fint in i omgivningen och man har gjort så lite inverkan som möjligt på naturen. Fikonträd, palmer och olivlundar kantar fairways och här och var dyker gamla stenmurar upp. Och det ska visst finnas ett urgammalt stenhus på det nionde hålet som man restaurerat.

Pappa var en duktig puttare så jag kan tänka mig att han njöt extra mycket på Canyamels sammetslena men väldigt snabba och ondulerade greener. Jag kan riktigt se honom framför mig där han går runt och kollar puttlinjer och beräknar fallhöjd.

Efter sina golfrundor brukade han tycka om att sitta kvar en stund på klubben, ta något att dricka, dryfta dagens vedermödor och analysera spelet. En after golf kan naturligtvis se högst olika ut beroende på tycke och smak, men i pappas mening fick den gärna innehålla tapas, en kall öl och höga skratt.  Så Canyamels terrass med utsikt över det 18:e hålet och berget med havet i bakgrunden gjorde honom nog inte besviken. Jag bara önskar att jag hade varit där jag med.

 

Fredag!

Håller ni med mig om att den här veckan har varit en sjuhelvetes resa? Galet hektisk för min del och jag har nog sällan varit så produktiv. Skrivit artiklar, intervjuat spännande personer, gjort research, gått på möten, förberett lanseringen inför jul, talat i telefon, sprungit ärenden, skissat på samarbetsförslag för 2019, talat ännu mer i telefon, plåtat till bloggen, cyklat på träningshojen i omgångar och hjälp morsan med att planera en glöggfika. Det jag inte hunnit med är pedikyren, hade tänkt att ha öppna skor på smokingfesten i kväll så jag får se hur jag gör med den saken. Jag har heller inte hunnit med administration för företaget som jag hade tänkt men det får vänta till nästa vecka. Den här helgen tänker jag ägna åt mer icke-relaterade aktiviteter såsom bokläsande, promenader och provsmakning av pepparkakor – bara fem veckor kvar till jul nu!

Men nu ska jag ge järnet på tangentbordet ett par timmar till innan det är dags att svida om till smoking. Först blir det fördrink hemma hos Robert och därefter färd till Såstaholm där baluns med Connoisseur-gänget väntar, vilket ska bli hur kul som helst. Note to self: Gå på fest lite oftare!

Jag hoppas att ni får en alldeles strålande fredagskväll ni med, vare sig ni ska på partaj eller chilla i myskläder hemma i soffan, så hörs vi lite senare.

 

Efter ett besök hos frisören

Nu känns håret fint och fräscht igen efter ett besök hos Camilla på Cardell.

Hej! Jag var hos Camilla på Cardell igår och fixade håret. Det är alltid mysigt att komma dit och få bli ompysslad. Camilla är grym på att få mitt hår att se mycket fräschare ut igen och jag går alltid därifrån lite mer rak i ryggen. Kan vi bara komma överens om att en bra frisör är värd sin vikt i guld?

För mig är ett besök hos frisören också en välbehövlig paus från vardagens knot. Jag sitter gärna tyst och ser på när Camilla jobbar och det är så skönt att kunna göra det utan att det känns konstigt. Camilla är helt fine med att inte behöva prata; jag kan tänka mig att som frisör blir det rätt mycket snack om allt mellan himmel och jord hela dagarna så hon tycker nog också att det är rätt skönt. Ibland har jag även med mig datorn så att jag kan jobba lite samtidigt.

Igår var det dags för omsättning av mina extensions. Mitt eget hår har blivit ganska långt i sig självt men typiskt nordiskt (läs: tunna hårstrån) så jag har förlängning främst för en tjockare känsla. Sedan jämnade hon till topparna och kapade min galet snabbväxande lugg, så nu går jag runt med den där härliga känslan av nyklippt hår.

Dags för mig att kila, jag ska hämta bilen och åka till däckverkstan för att byta till vinterdäck. Mors!

 

Torsdagsinspo

Nu när jag ändå redan har bombarderat er med så många bilder från Gleneagles så tycker jag att vi stannar kvar i Skottland ett tag till, i alla fall mentalt. Men vi lämnar Gleneagles och vänder blicken åt sydväst där en skotsk superanläggning väntar: Turnberry.

Bland alla ikonbanor står Turnberrys Alisa Course högt i popularitet. Belägen på randen av Atlanten talar vi links av bästa sort. Alisa har stått värd för British Open vid fyra tillfällen, senast 2009, och det är verkligen en underbar scen för The Open. Här finns lika spektakulära som legendariska hål där stor golfhistoria har skrivits. Det vore väl något att själv få åka dit och skriva vidare på den! Efter helgen som var har jag verkligen fattat tycke för Skottland, såväl atmosfären som folket och naturen så det skulle jag inte tacka nej till.

Här på Alisa utgör naturens element och det ombytliga vädret utgör en stor del av upplevelsen. Skulle den ständigt närvarande blåsten bli för svår är det samtidigt så vackert att man kan bortse från alla dubbelbogeys man garanterat kommer att göra. Det är väl ändå fair, känner jag.

I blickfånget står den storslagna fyren, 24 meter hög som visat sjömännen vägen ända sedan 1873. Och sedan 1901, då Turnberry invigdes, vägleder den golfare.

Det femstjärniga hotellet är lika omtalat som banan. Nu kan jag inte hela historien bakom men det var här som legenden Robert de Bruce en gång regerade. Och det ser ju superfint ut där det ligger inbäddat i grönskan med utsikt mot havet och den oförstörda kustlinje. Turnberrys andra bana Kintyre ska vara minst lika bra, sedan finns det också en niohålare, Arran, att pröva på om man vill maxa golfen.

Vi säger väl så, ha en fin torsdag!

 

Till hela bloggen