Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Torsdagsinspo

Jag har tänkt väldigt mycket på pappa den senaste tiden, på hur oerhört mycket jag saknar honom. Jag sörjer allt vi hade kvar att se och göra tillsammans som nu aldrig kommer att bli av. Alla våra långa samtal. All golf vi skulle spela när han väl kommit hem från sjukhuset. Alla platser vi ville resa till. Alla fina pappa-dotter-stunder, små skärvor av vardag som betydde så vansinnigt mycket för mig.

Sorgen och saknaden har inte minskat på något sätt, men den har fått en annan form. Att lära mig leva vidare och skapa ny mening i mitt liv är en process. En process som kan ta lång tid, jag vet inte. Jag kan fortfarande komma på mig själv med att ta upp mobilen för att ringa när verkligheten träffar mig att han inte längre finns ett telefonsamtal bort. Men jag känner också glädje i vardagen ju längre tiden går. Glädje och stolthet över en pappa som gjorde allt för sin familj, som alltid fanns där för sina barn och barnbarn. Som tog med oss på galna upptåg och resor till underbara platser.

Låt oss resa tillbaka till en av dem.

För nästan exakt tolv år sedan åkte vi till Mallorca hela familjen. Pappa hade fyllt 60 år och, om jag minns rätt, fått en stor bonus från jobbet som han ville lägga på en resa för hela ligan i stället för att ha en stor fest. Mallorca som alltid varit en av hans favoritplatser bokades och vi skulle bo alldeles invid den fina sandstranden i Alcudia på nordvästra delen av ön. Min morbror Göran var också med. Emilia och Alexandra var fortfarande små tjippar och Sonja, Alma och Frans var möjligen påtänkta men ännu inte födda.

Eftersom vi var så många hade pappa bokat två hyrbilar till allas förfogande så att den som ville kunde göra en utflykt på egen hand, åka iväg och spela golf eller besöka Palma. Den underbara golfbanan Alcanada som jag berättat om tidigare (här hittar du inlägget) ligger i närheten av Alcudia så den spelades, men en dag stod Canyamel på programmet. Tyvärr kunde jag själv inte vara med för jag skulle ta en av bilarna ner till Santa Ponsa för att intervjua Prinsessan Birgitta som ju bor där. Men det var visst en vinstlott, att spela Canyamel alltså. Enligt pappas recension efteråt seglade Canyamel upp på hans topplista och sedan dess vet jag att han återvänt i olika sammanhang för att spela den igen.

Canyamel är en fantastisk bana för den smälter så fint in i omgivningen och man har gjort så lite inverkan som möjligt på naturen. Fikonträd, palmer och olivlundar kantar fairways och här och var dyker gamla stenmurar upp. Och det ska visst finnas ett urgammalt stenhus på det nionde hålet som man restaurerat.

Pappa var en duktig puttare så jag kan tänka mig att han njöt extra mycket på Canyamels sammetslena men väldigt snabba och ondulerade greener. Jag kan riktigt se honom framför mig där han går runt och kollar puttlinjer och beräknar fallhöjd.

Efter sina golfrundor brukade han tycka om att sitta kvar en stund på klubben, ta något att dricka, dryfta dagens vedermödor och analysera spelet. En after golf kan naturligtvis se högst olika ut beroende på tycke och smak, men i pappas mening fick den gärna innehålla tapas, en kall öl och höga skratt.  Så Canyamels terrass med utsikt över det 18:e hålet och berget med havet i bakgrunden gjorde honom nog inte besviken. Jag bara önskar att jag hade varit där jag med.

 

Route de lavande – lavendelvägen genom Provence

Lavendel

Färgen och doften från lavendelfälten fångar essensen i Provence. Det är ganska häftigt, fö rmig är det en rikedom att vara någonstans där det doftar örter och kryddväxter som lavendel, rosmarin, timjan och lagerbuskar som parfymerar luften. Det är något med urprungligheten som gör att man blir ganska ödmjuk inför allt.

Just lavendel har alltid varit en favorit; jag har bland annat skrivit om det här. Att vistas i när de oändliga lavendelfälten blommar med sin blåvioletta ton är en upplevelse för alla sinnen. Så ska ni till Provence i sommar vill jag varmt rekommendera lavendelvägen, Route de lavande. Vandra, cykla eller hoppa in i bilen och följ de franska småvägarna från by till by.

Lavendeln blommar i slutet av juni till mitten av augusti och odlingarna är främst koncentrerade i Haute-Provence norr om Avignon, på högplatån runt Sault, vid foten av Mont Ventoux, och runt Apt och Gordes i Luberondalen. Det blir en fantastisk road trip där det är nästintill omöjligt att inte få med sig minnesvärda bilder hem. Instamagic!

Stanna till hos lavendelodlare och destillerier och handla med er hem ljuvligt doftande lavendelprodukter. Många byar ordnar festivaler till lavendelns ära och i Coustellet finns också ett lavendelmuseum att besöka.

Mer information finns här:
www.routes-lavande.com
www.lavande-provence-aoc.com
www.museedelalavande.com

On my mind: Grundstenar

Detta inlägg innehåller annonslänkar.

 

Baddräkt, shorts och ballerinaskor är väl ändå basen i sommargarderoben, tycker ni inte? Här har jag satt ihop tre outfits för olika plånböcker; budget, mellan och lyx.

Baddräkt med volang Åhléns // Blommig baddräkt By Malina // Baddräkt i härligt cerise Diane von Furstenberg

Klassiska bermudashorts Sebago // Paperbag denimshorts Re/Done // Broderade linneshorts Giuliva Heritage Collection

Ballerinaskor i mocka Chloé  // Slip-in i läder Malone Souliers // Spetsiga flats i mocka Rupert Sanderson

 

Vive le weekend!

God morgon! Ett nedslag med vad som fångat mitt öga den här helgen:

Espresso och Nice Matin. En bra start på dagen, och utsikten kunde vara sämre.

Juan-les-Pins är den klassiska badorten som på tiden då det begav sig attraherade den europeiska societeten och amerikanska filmstjärnor, som ville leva ett bekymmersfritt societetsliv varvat med sunda strandaktiviteter.

Juan-les-Pins växte i popularitet på 1920-talet och överallt hittar man hus och detaljer som relaterar till la belle époque, art déco och jazzens guldera.

Ett parti pétanque på klassisk spelmark under pinjeträden i Petit Pinède. Här träffas kompislagen varje dag för att under vilda diskussioner och många axelryckningar spela om äran.

Jazzfestivalen Jazz à Juan, anledningen till att jag var på plats för att bevaka. Jazzfestivalen har sedan starten 1960 utvecklats till en musikfestival öppen för nya influenser, artister och besökare från många länder. Man behöver definitivt inte vara någon utpräglad jazznörd för att uppskatta festivalen för programmet är både brett och smalt på samma gång, vilket är en av anledningarna till att jag verkligen gillar den. Den andra stora anledningen är den helt unika spelplatsen, Pinède Gould.

I år slog festivalen, den 59:e upplagan i ordningen, rekord vad gäller antalet besökare. Över 27 000 besökare har sett konserterna och då räknar man inte in de många gratiskonserterna som ägt rum runt om i staden varje dag under tio dagar.

Det är svårt att lista alls fantastiska artister som har uppträtt under pinjeträden i Pinède Gould, där haven utgör fond och cikadorna som sirrar ackompanjerar taktfast. Men några av namnen är Sonny Rollins, Ray Charles, Ella Fitzgerald, Keith Jarrett och Earth Wind & Fire. Nästan lika kul är det strosa runt och lyssna på de små band och lite mer okända artister som uppträder lite här och där i Juan-les-Pins och Antibes.

Jag var särskilt glad eftersom jag i år fick se Jamiroquai och karismatiske Jay Kay, en av mina husgudar. Ni känner väl till låtar som Cosmic Girl, You give me something och Virtual Insanity? Konserten var magiskt bra med hits efter hits av Jamiroquais unika mix av acid jazz, 70-talsdisco-rock, och han sjunger precis lika gudomligt nu som när han slog igenom. Jag fick också möjlighet att se konserterna med bland andra saxofonisten Candy Dulfer och jazzpianisten och sångerskan Diana Krall. Dessa ladies fick verkligen la Pinède Gould att koka. Grymt bra!

Promenader längs lugna vikar runt Cap d’Antibes, den grönskande udden där jetset och bättre bemedlade har sina lyxvillor.

Port de l’Olivette.

I Antibes gamla stad är det bara en färgpalett som gäller: pasteller, pasteller, pasteller.

Socca, kikärtspannkaka. Check på den! Och det är fortfarande samma snubbe som tillagar dem i lerugnen på Marché Provençal som första gången jag besökte Antibes för många år sedan.

I sval arbetskostym.

Merci de cette fois-ci Juan-les-Pins et Jazz à Juan!

 

Till hela bloggen