Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Torsdagsinspo

Jag har badat i vin. Eller, i vindruvor i alla fall, i vinets huvudstad Bordeaux, var annars. Så den här torsdagen vill jag ge er en stor dos skönhetsinspiration i form av Vitis vinifera.

Men vänta lite, bli fin med vin? tänker du kanske nu. Jo, vindruvan är faktiskt en undergörare för huden, som ger välbefinnande på många sätt. Så kallade ”vinspan” har dykt upp lite varstans i världen, bland annat i USA, Tyskland, Spanien och Frankrike. Det var också i Frankrike allting började när en fransk professor under nittiotalet upptäckte att vindruvskärnor gjorde gott för huden och att de som arbetade med vindruvor i vinproduktion fick extra mjuka händer. Nyfiken på detta besökte jag Les Souces de Caudalie strax utanför Bordeaux, som specialiserat sig på vinoterapi.

Jag hade bokat in mig på en 2-dagars spavistelse på Caudalie och det var verkligen helt fantastiskt pittoreskt med det böljande landskapet runt omkring där vinrankor står i snörräta rader. Caudalie ligger granne med det kända vinslottet Smith Haute Lafitte som man också kan besöka när man är där.

I vinoterapi använder man sig av både druvköttet, kärnorna, skalen och stjälken i de olika behandlingar. Vindruvor innehåller höga halter av antioxidanter, bland annat polyfenol och resveratrol som är effektiva mot de fria radikalerna som orsakar rynkor och påskyndar hudens åldrande. Det är framför allt hos resveratrol som den starka anti age-effekten på huden har setts och den har också antiinflammatoriska och virushämmande egenskaper.

Den första behandlingen jag provade på var en vindruvspeeling. Hela kroppen gneds in med en scrub gjord på malda vindruvskärnor som har en peelande verkan och effektivt tar bort torr hud. Peelingen kändes helt underbar och det doftade så underbart gott i behandlingsrummet och hela spaet. Därefter packades in i plast och varma handdukar och fick ligga och vila runt tjugo minuter. Efter det fick jag ta en kort dusch och skölja av mig all scrub och min hud kändes otroligt len och fin. Sedan väntade kanske det bästa av allt: massage med närande druvkärnsolja!

Det rekommenderas att man alltid gör scrub och helkroppsmassage under en och samma behandling så att huden, när man har fått bort alla döda hudceller, ska kunna tillgodogöra sig den mjukgörande och återfuktande massageoljan, berättade min terapeut. Kan varmt rekommenderas.

Efter en underbar middag på terrassen – jag behöver knappast tillägga att maten var helt fantastisk, vi snackar ju Bordeaux – så somnade jag ovaggad. Dag två hade jag bokat en ansiktsbehandling och det som är så bra med vinoterapi är att det verkligen passar alla hudtyper och behandlingen är helt individanpassad. Efter rengöring och exfoliering lade terapeuten på en närande ansiktsmask som fick verka under 10-15 minuter. Vindruvsmasken återfuktar huden och påskyndar även cellförnyelsen så att hudstrukturen förbättras och ansiktslinjerna blir mindre tydliga. Sedan följde en lång härlig ansiktsmassage innan behandlingen avslutades med närande och uppstramande krämer. Min hud som jag alltid haft lite problem med kändes verkligen ren och klar. Jag kunde direkt se resultat för ansiktet hade fått en helt ny lyster. Dessutom var behandlingen väldigt behaglig och doften från vindruvsextrakten så fräsch, det kändes verkligen exklusivt.

I några av behandlingsrummen finns stora vintunnor, barriques, där man bland annat kan bada i druvsaft. Nu testade jag inte det men då fylls karet med vatten och en koncentrerad dos av vindruvsextrakt och någon form av olja. Sedan får man sjunka ner i det väldoftande, bubblande vattnet och njuta en lång härlig stund. Efteråt ska huden bli babymjuk och mer elastisk; de aktiva ingredienserna i vindruvsextraktet återfuktar huden och ger den ny spänst. Både gröna och blå druvor används (vanligast är gröna) men ett bad brukar kunna individanpassas för önskad effekt, om man vill få hjälp att stressa av eller piggas upp.

Under vistelsen har man tillgång till hammam och pooler både ute och inne så där hängde jag. Överallt finns sköna fåtöljer och dagbäddar utställda där man kan ligga och läsa eller bara vila. Det finns ett mindre gym, tennisbana och fina cykel- och promenadvägar alldeles utanför.

Om jag kunde vrida tillbaka klockan … Fast med tanke på att man i vinoterapi som med mycket annat helst ska göra upprepade behandlingar som en kur för att få en riktigt långvariga effekt, är det väl dags för ett nytt besök!

 

Pic source: Les Sources de Caudalie

 

Route de lavande – lavendelvägen genom Provence

Lavendel

Färgen och doften från lavendelfälten fångar essensen i Provence. Det är ganska häftigt, fö rmig är det en rikedom att vara någonstans där det doftar örter och kryddväxter som lavendel, rosmarin, timjan och lagerbuskar som parfymerar luften. Det är något med urprungligheten som gör att man blir ganska ödmjuk inför allt.

Just lavendel har alltid varit en favorit; jag har bland annat skrivit om det här. Att vistas i när de oändliga lavendelfälten blommar med sin blåvioletta ton är en upplevelse för alla sinnen. Så ska ni till Provence i sommar vill jag varmt rekommendera lavendelvägen, Route de lavande. Vandra, cykla eller hoppa in i bilen och följ de franska småvägarna från by till by.

Lavendeln blommar i slutet av juni till mitten av augusti och odlingarna är främst koncentrerade i Haute-Provence norr om Avignon, på högplatån runt Sault, vid foten av Mont Ventoux, och runt Apt och Gordes i Luberondalen. Det blir en fantastisk road trip där det är nästintill omöjligt att inte få med sig minnesvärda bilder hem. Instamagic!

Stanna till hos lavendelodlare och destillerier och handla med er hem ljuvligt doftande lavendelprodukter. Många byar ordnar festivaler till lavendelns ära och i Coustellet finns också ett lavendelmuseum att besöka.

Mer information finns här:
www.routes-lavande.com
www.lavande-provence-aoc.com
www.museedelalavande.com

On my mind: Grundstenar

Detta inlägg innehåller annonslänkar.

 

Baddräkt, shorts och ballerinaskor är väl ändå basen i sommargarderoben, tycker ni inte? Här har jag satt ihop tre outfits för olika plånböcker; budget, mellan och lyx.

Baddräkt med volang Åhléns // Blommig baddräkt By Malina // Baddräkt i härligt cerise Diane von Furstenberg

Klassiska bermudashorts Sebago // Paperbag denimshorts Re/Done // Broderade linneshorts Giuliva Heritage Collection

Ballerinaskor i mocka Chloé  // Slip-in i läder Malone Souliers // Spetsiga flats i mocka Rupert Sanderson

 

Vive le weekend!

God morgon! Ett nedslag med vad som fångat mitt öga den här helgen:

Espresso och Nice Matin. En bra start på dagen, och utsikten kunde vara sämre.

Juan-les-Pins är den klassiska badorten som på tiden då det begav sig attraherade den europeiska societeten och amerikanska filmstjärnor, som ville leva ett bekymmersfritt societetsliv varvat med sunda strandaktiviteter.

Juan-les-Pins växte i popularitet på 1920-talet och överallt hittar man hus och detaljer som relaterar till la belle époque, art déco och jazzens guldera.

Ett parti pétanque på klassisk spelmark under pinjeträden i Petit Pinède. Här träffas kompislagen varje dag för att under vilda diskussioner och många axelryckningar spela om äran.

Jazzfestivalen Jazz à Juan, anledningen till att jag var på plats för att bevaka. Jazzfestivalen har sedan starten 1960 utvecklats till en musikfestival öppen för nya influenser, artister och besökare från många länder. Man behöver definitivt inte vara någon utpräglad jazznörd för att uppskatta festivalen för programmet är både brett och smalt på samma gång, vilket är en av anledningarna till att jag verkligen gillar den. Den andra stora anledningen är den helt unika spelplatsen, Pinède Gould.

I år slog festivalen, den 59:e upplagan i ordningen, rekord vad gäller antalet besökare. Över 27 000 besökare har sett konserterna och då räknar man inte in de många gratiskonserterna som ägt rum runt om i staden varje dag under tio dagar.

Det är svårt att lista alls fantastiska artister som har uppträtt under pinjeträden i Pinède Gould, där haven utgör fond och cikadorna som sirrar ackompanjerar taktfast. Men några av namnen är Sonny Rollins, Ray Charles, Ella Fitzgerald, Keith Jarrett och Earth Wind & Fire. Nästan lika kul är det strosa runt och lyssna på de små band och lite mer okända artister som uppträder lite här och där i Juan-les-Pins och Antibes.

Jag var särskilt glad eftersom jag i år fick se Jamiroquai och karismatiske Jay Kay, en av mina husgudar. Ni känner väl till låtar som Cosmic Girl, You give me something och Virtual Insanity? Konserten var magiskt bra med hits efter hits av Jamiroquais unika mix av acid jazz, 70-talsdisco-rock, och han sjunger precis lika gudomligt nu som när han slog igenom. Jag fick också möjlighet att se konserterna med bland andra saxofonisten Candy Dulfer och jazzpianisten och sångerskan Diana Krall. Dessa ladies fick verkligen la Pinède Gould att koka. Grymt bra!

Promenader längs lugna vikar runt Cap d’Antibes, den grönskande udden där jetset och bättre bemedlade har sina lyxvillor.

Port de l’Olivette.

I Antibes gamla stad är det bara en färgpalett som gäller: pasteller, pasteller, pasteller.

Socca, kikärtspannkaka. Check på den! Och det är fortfarande samma snubbe som tillagar dem i lerugnen på Marché Provençal som första gången jag besökte Antibes för många år sedan.

I sval arbetskostym.

Merci de cette fois-ci Juan-les-Pins et Jazz à Juan!

 

Till hela bloggen