Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Torsdag-fredag i Köpenhamn: matbonanza, nya bekantskaper och lite shopping

Jag har då tillbringat torsdag-fredag i Köpenhamn. Min första januari någonsin i denna dejliga stad men det låg vår i luften och kändes mer som mars. Mycket trevligt.

Anledningen till att jag var där var dock inte för att suga i mig våren extra tidigt, det blev liksom bara en bonus. Nej, jag var inbjuden att å Connoisseurs vägnar som jag jobbar besöka Gaggenau och följa med på en exklusiv gastronomisk resa. Ni hör ju, gastronomisk resa. Vem tackar nej till det?

Ciceron, eller ska jag säga kulinarisk ledare, var den danske toppkocken Jakob Mielcke som Gaggenau samarbetar med sedan ett antal år tillbaka. Jakob är världskänd för sina matkreationer och det vill jag lova, att jag har nog aldrig smakat så mycket god mat med spännande smakkombinationer som fullständigt knockade mig. Mina smaklökar gjorde i princip volter konstant.

Men vi börjar på Hotel Danmark som var mitt hem för en natt.

Hotel Danmark är ett relativt nyöppnat boutiquehotell i Köpenhamns historiska center alldeles intill rådhuset, och systerhotell till bland annat Astoria och lyxhotellet Herman K. Toppenläge med närhet till det mesta.

Inredningen gick i en fräsch mix av klassisk och modern dansk design och jag kände mig som hemma i det väl optimerade rummet. Ett stort plus för supertrevlig och hjälpsam personal; tänk vad det gör mycket för helhetsintrycket och trivseln när personalen har förstått att de har ett serviceyrke.

På taket finns en schysst takbar med utsikt 360 ° men den var stängd för tillfället så jag får ta en raincheck på den. I lobbyn har de ett fint urval av rom och viner och kör happy wine hour varje dag så där satt jag och Rasmus från AOK som också var inbjuden till eventet och pratade en stund. Men det var först på kvällen.

Innan dess väntade besök och lunch hos Gaggenau, så efter att jag checkat in tog jag tåget ut till deras showroom i Ballerup.

Där träffade jag Magnus som är vitvarumärkets brand manager i Norden och Annette som arbetar ihop med honom. Jag var dagen till ära iklädd en ljusblå kostym från Part Two:s kommande kollektion. Kände mig vårlig och fin.

Magnus hade dukat upp för lunch och presentation för en liten skara journalister, matkritiker och redaktörer.

Den verkliga stjärnan i gänget var förstås Jakob Mielcke, en helt makalöst duktig och innovativ kock som bland annat gått i skola hos legendaren Pierre Gagnaire i Paris och som skapat sig en stor foodie-följarskara. Han har också varit med i Danmarks Masterchef i fyra år som domare och värd.

Jakob såg till att vi alla minsann fick hjälpa till med lunchen i köket. Ingen mannamån, lika för alla.

Så det var bara att sätta igång. Jag och Kim från Luxury Aficionados fick stå för förrätten, rödtunga som tillagas sous-vide, knaprig kycklingkind och kombu, som är en typ av alg. Men jo, jag kan väl erkänna att det mesta var förberett i förväg och vi lekmän fick ge den sista touchen.

Et voilà, det färdiga resultatet. Inte så dumt om jag får säga det själv.

Magnus, Søren och Per får handpåläggning av Jakob. Till de olika rätterna serverades högklassiga viner men jag dricker ju sällan alkohol och särskilt inte mitt på dagen så jag var sparsam med det.

Till huvudrött serverades bräss med aubergine och ponzu som var vansinnigt gott. Egentligen är det helt galet vad mycket tankemöda och arbete som ligger bakom skapandet av sådana rätter, och det blir så otroligt fint med alla små detaljer.

Jakob berättade att han och hans team lägger extremt mycket möda vid just detaljerna och det märktes. Som den innovative kock han är experimenterar han mycket i sin matlagning och han lägger stor vikt vid att använda sig av örter och växter från både naturen och sin egen köksträdgård.

Efterrätten fick extra showfaktor.

Små ”äppelbakelser” med en karamellig sås toppad med timjan och i botten en bädd av valnötter och glass.

Ta da!

Efter lunchen kände jag mig mer än mätt så när vi kom tillbaka till stan satte jag på mig mina sneakers och tog en rask långpromenad längs kajen bort förbi Nyhavn, Kungliga Teatern och bort mot Kastellet.

Det höll på att bli kväll, och fint var det.

Efter lite jobb på hotellrummet svidade jag om till min nya klänning som inhandlades för tillfället. Kommer från Massimo Dutti och jag tror att den kan bli en favorit i vår. Matchade med biker boots från samma märke…

…plus en klocka från Komono i roséguld. Miss Moneypenny Royale heter modellen, tycker jag passar alldeles toppen.

Sedan hämtades vi upp på hotellet och for till Jakobs restaurang Mielcke & Hurtigkarl som ligger i ett vackert gammalt stenhus i Frederiksberg Slotshave där den Kungliga Danska Hortologiska Föreningen har sin trädgård.  Alldeles intill har Jakob sin egen köksträdgård där han odlar och plockar många av ingredienserna.

Restaurangen tar bara ett trettiotal gäster och det var en väldigt lugn och behaglig atmosfär inne i matsalen. Ståndsmässigt men ändå väldigt avslappnat, vilket ibland inte är fallet när jag äter finmiddag på dyrkrog.

Sedan – och här måste jag be om ursäkt för de dassiga mobilbilderna men det var inte läge att hala fram en stor systemkamera och störa de andra gästerna – började matbonanzan. Hade jag vetat att det var femton rätter som skulle avätas hade jag definitivt hållit igen vid lunchen!

Det här var rätt nummer åtta: havtorn med ätbara blommor och örter.

Den här rätten var en av mina absoluta favoriter, jordärtskocka med libbsticka och ansjovis. Eller som den heter på danska: jordskok, løvstikke & ansjoser.

Så. Himla. Gott.

Jag hade Kim till bordet och fick tillfälle att öva på min danska. Gick väl sådär, haha! Han och hans kollega Per som satt mitt emot mig var verkligen supertrevliga. Jag har alltid varit en sådan som är nyfiken på människor och tycker det är kul att träffa nya, så vi kommer definitivt att hålla kontakten.

I en paus mellan rätterna fick vi följa med in i köket och se hur Jakob och hans personal arbetar. Trots att man kunde ana kökshierarkin och allvaret där inne så kändes stämningen väldig familjär. Jag fick intrycket att både arbetsmiljön och atmosfären mellan kollegorna var lika naturligt avslappnad och öppen som inne i matsalen.

I vilket fall som helst älskar jag att se människor som är riktigt duktiga på sina jobb stå och arbeta. Det spelar ingen roll om det är en smed eller en violinist eller som här kockar, det är så fascinerande att se med vilken förträfflighet de arbetar och vilket stolthet de känner för sina jobb.

Och stolta kan de definitivt vara. Vet ni vad det här är? Hade jag inte läst på menyn hade jag gissat på en väldigt tunn skiva lasagne, men nej då. Det var den första  av tre efterrätter, nämligen en speciell ost (som jag glömt namnet på) sprinklad med tryffel och till det hasselnötter. Gah!

Det var en himla tur att jag tagit på mig en klänning med expansionsutrymme för vilken sjuhelvetes kulinarisk resa vi fick följa med på.

Marängklubbor med glass inuti.

Trött och väääldigt mätt åkte vi sedan tillbaka till hotellet; jag somnade ovaggad.

Nu är det fredag. Trots att jag kom sent i säng vaknade jag tidigt som vanligt, drog på mig mina sneakers och tog en powerwalk medan Köpenhamn vaknade.

Efter lite frukost och några timmars jobb på rummet checkade jag ut och hade resten av dagen på mig att bara njuta av stan. Trots att det var mulet var det ganska varmt och det gick faktiskt att sitta ute om än med en filt över benen eller intill en värmare.

Hade spetsat in mig på lite shopping – Köpenhamn är ju en trevlig stad för sådant – och fingrade bland annat lite på fina saker från Ganni …

… och från Malene Birger …

… men det slutade med en liten present från mig till mig från en annan butik som jag ska visa er senare.

Innan det var dags att vända hemåt blev det lite eftermiddagsjobb som bestod av mejlsvarande och ett par uppiggande espressor på det här stället. Sammanfattningsvis en mycket trevlig och GOD Köpenhamnsresa!

 

Words of wisdom

“Grateful for where I’m at, excited about where I’m going.”

 

Glad fredag alla där ute. I dag ska det bli närmare tio grader här i stan och då kan man inte vara annat än peppad på dagen och på helgen som är i antågande. Vad har ni för planer? Själv ska jag dricka finkaffe på stan, äta middag med en kompis i soffan, planera ett event, lyssna på det här, skriva klart en text om tre samhällsförändrare och powerbabes, fira våren, köpa en vit t-shirt och sälja ett radhus.

 

Foto: Emma Grann / Studio Femme 

 

Teleportering till sydligare breddgrader

Inspirerad av Petras roliga inlägg vill jag härmed teleportera mig till en annan breddgrad.

Morgonen börjar med att jag vaknar upp på latituden 20° 17′ S, nämligen Mauritius. Jag har precis klivit upp ur sängen i min drömmiga villa på Belle Mare Plage alldeles intill stranden.

Snabbt satt på mig baddräkt och en tunn klänning ovanpå. På väg ner för ett första dopp fastnar jag inför utsikten som får mig att tappa andan.

Jag bestämmer mig för att vänta med badet och ger mig i kast med frukostbuffén.

Sedan kan jag inte vänta längre. Det blir bad, både i hav och pool.

Konstaterar nöjt att Sverige och vintern är långt borta.

När eftermiddagen kommer gör jag mig redo för en fördrink i loungen, blossande röd om kinderna.

Innan det är dags för middag i den tropiska natten.

Ny dag: Golf på schemat!

Det går bra. Eller faktiskt bäst. Jag blir således bjuden på segerlunch …

… av mitt trevliga sällskap.

Innan eftermiddagen går mot kväll hinner jag med en lång promenad längs den långa vackra sandstranden.  Palmbladen rasslar behagligt i brisen.

Uppsnofsad för kvällen konverseras det med i goda vänners lag.

Innan vi intar middag där kockarna överträffar varandra i kulinariska rätter. Jag konstaterar nöjt att jag nog aldrig har ätit någon godare mat än den nygrillade fisken och skaldjuren som serveras.

Dagen därpå vaknar jag redan klockan sex och ger mig ut på en lång löptur längs havet. Naturen är bedövande vacker, helt filteroberoende.

Tagen av alla intryck intar jag en skön dagbädd invid poolen. Jag läser, skriver och funderar över livet medan underliga fågelläten gäckar. I en hel timme ligger jag helt stilla och ser ut över detta.

Sedan fortsätter mitt filosoferande här, jag känner mig som ett barn på nytt och förtränger tanken på att jag snart måste åka hem.

I stället gör jag mig så toksnygg jag bara kan.

Och smäller sedan av ett stort party i alla regnbågens färger med ett gäng powerdonnor!

Och när den ljumma kvällen övergått till sen timme och till och med gryning vandrar jag tillbaka till min villa och tänker att här …

… på den magiska resorten Belle Mare Plage på Mauritius allra vackraste strand hör jag hemma.

 

Arbetsuniform, ja eller nej?

För något år sedan läste jag en artikel om art directorn Matilda Kahl som haft på sig samma uniform på jobbet i tre års tid för att slippa planera sin outfit varje dag. Hennes stående klädval var vit skjorta och svarta byxor. Genom att alltid köra samma outfit kunde hon i stället för att slösa tid på att välja kläder på morgonen rikta all sin kreativitet på jobbet.

Andra som också kör på det är bland andra Mark Zuckerberg som sportar sin grå Brunello Cucinelli t-shirt. Steve Jobs blev ju känd för att alltid bära svart polotröja, jeans och New Balance sneakers. För att inte tala om salige Karl Lagerfeld med sin ikoniska uniform bestående av stärkt vit skjorta med hög krage (han lär ha haft ett tusental i garderoben), svarta solglasögon och skräddarsydda svarta kavaj.

Samma outfit varje dag känns ju som en bra idé och ibland tänker jag att jag också skulle börja med det. Men direkt efter dyker tanke nummer två upp: vad skulle bli min jobbuniform? Jeans bär jag redan i dag i alla fall 75 % av tiden så de blir det nog. Men upptill då? Vit t-shirt med svart blazer över? Skinnjacka? Eller skulle jag göra en Jobs och satsa på den svarta polotröjan?

Nu tror jag kanske inte att jobbuniform skulle passa mig i längden. Jag skulle nog säkert känna mig befriad från onödig stress och, precis som Kahl säger i artikeln, slippa känna pressen på att alltid bevisa min kreativa förmåga (och att jag har koll på modet) genom mina kläder. Men samtidigt skulle nog mycket av lusten försvinna, glädjen i att faktiskt byta skepnad – och karaktär – efter humör och lust. Är inte det något av modets styrkor, att kunna visa vem man är och styrka sin identitet men också hur man vill uppfattas av andra?

 

Till hela bloggen