Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Tid för nya traditioner

Hej på er, hur mår ni idag? Det lackar mot jul och det med rasande hastighet. Jag tänder en massa ljus i vardagsrummet, dricker lite glögg och slår in några paket men allt jag upplever är en enorm tomhet. Jul kommer aldrig mer att bli densamma utan pappa, och att förra julen skulle bli den sista vi firade tillsammans är svårfattligt. Just nu känner jag att jag skulle kunna vara utan julen helt och hållet.

Pappa älskade julen och det var nog tack vare honom jag också lärde mig att göra det. Med tiden införde vi egna traditioner som vi höll hårt på. På eftermiddagen innan julafton gjorde vi till exempel alltid marsipan tillsammans han och jag. Välgjorda, detaljerade små marsipanfigurer som alla älskade att äta och de fick inte vara större än en munsbit. Pappa brukade göra jordgubbar med frön och grönt fnas kvar, päron med små skaft och minimorötter. Jag gjorde små flugsvampar med rödvita hattar, varmkorvar och små limpsmörgåsar med hålig ost eller salami på. Verkligen superfina! Att göra pepparkakshus var en annan tradition som pappa ägnade sig åt och som var hans grej. De första åren när vi var små gjorde han vanliga fyrkantiga hus med kristyr på, men med tiden skulle de komma att bli de mest fantastiska skapelser. Det fick inte vara vilka pepparkakshus som helst utan det skulle vara något som knöt an till en viktig händelse under det gångna året.

Jag förmodar att alla högtider framöver kommer att skapa extra mycket vemod och saknad ett bra tag framöver innan jag hittar ett nytt sätt att förhålla mig till dem, innan de blir hanterbara. Det är väl sorgens naturliga gång att man fastnar i mörkret och tycker att livet är orättvist, att inget någonsin mer kommer att bli bra och någon alltid saknas. Samtidigt får ju ens eget liv inte vara över för det. Pappa sade det flera gånger till mig när jag satt hos honom på sjukhuset. Han sade: En dag ska vi dö, alla andra dagar ska vi leva. Jag vet att det är så och jag vill så gärna ta vid där han slutade och hålla våra traditioner  levande.

Vad ska bli årets pepparkakshus? tänkte jag länge. Något sjukhus eller sjukhusavdelning ville jag absolut inte göra trots att det är det som präglat det här året, inte heller en kyrka för det känns helt makabert. Men så tänkte jag att jag skulle göra ett stort fluffigt pepparkaksmoln som pappa kunde sitta på och titta ner på oss från. I helgen försökte jag också få till ett, men det hela slutade i pepparkakskras och så kastade jag alltihop. Kanske var jag inte redo än.

Det blir nog ingen marsipan för mig i år och pappa kommer aldrig mer att bygga ett pepparkakshus. Kanske är det dags att skapa nya traditioner. Men låt oss ändå kika på alla fantastiska pepparkakshusskapelser han gjort genom åren. En dag som denna betyder minnet av dem extra mycket för mig.

1990 – Globen

Efter ett julpyssel med goda vänner introducerar pappa en ny pepparkakshustradition. Att bygga vanliga fyrkantiga lådor var för lätt, tyckte sällskapet på julpysslet och påbjöd pappa att ta sig an en större utmaning. Varför inte ett runt hus? Således blev Globen först ut, helt enkelt eftersom Globen nyligen hade invigts.

1991 – Eiffeltornet

En weekend i Paris fick bli inspirationen detta år.

1992 – Fort Boyard

En ny säsong av ”Fångarna på fortet” drog igång så årets pepparkakshus fick bli Fort Boyard.

1993 – Operahuset i Sydney

Var det mamma och pappa eller jag som var i Australien detta år? Jag minns inte men operahuset i Sydney gjorde i varje fall intryck.

1994 – Väderkvarn

Minns jag heller inte bakgrunden till, men jag tror att det kan ha varit en sommarsemester i Skåne som fick bli till en eminent väderkvarn.

1995 – Pariserhjul

Vem vill inte åka pariserhjul? tänkte pappa och lät ett tivolibesök inspirera till detta års pepparkaksbygge. Fast som ni ser på bilden var han tvungen att laga det både här och där eftersom det var så pilligt att få ihop det, och till slut var han så förbannad att han nästan slängde alltihop. Tur att det inte blev så!

1996 – Hattstugan

Ja ni, varför det blev en hattstuga kommer jag faktiskt inte ihåg men anledningen var säkert god. Liksom hattstugan sedan var att äta upp när julen var över.

1997 – Husbil

Pappa drömde alltid om att köpa en egen husbil. Den här sommaren hyrde han och mamma en och for landet runt så självklart fick pepparkakshuset bli en husbil.

1998 – Lägret i ”Robinson”

En ny säsong av ”Robinson” sändes i TV4 så det fick bli ett läger med bambusängar.

1999 – Avdelning 12

Pappa gör en njurtransplantation och spenderar en tid på avdelning 12 på Karolinska i Huddinge. Tack vare den operationen fick han nästan tjugo år till att leva.

2000 – Öresundsbron

Kontinenten kommer plötsligt närmare när Öresundsbron invigs. Kanske en av de coolaste byggnationerna.

2001 – Dockskåp

Min storebrors första dotter Emilia föds och dediceras ett pepparkaksdockhus.

2002 – Kyrka

Det kan ha varit ett dop i vackra Täby Kyrka som skedde 2002 men jag minns inte. En fin pepparkakskyrka blev det i alla fall.

2003 – Lastbil med flyttkartonger

Dags för flytt för någon av oss barn, jag kan bara inte komma ihåg vem av oss det var.

2004 – Vagga

Ett nytt barnbarn föds, Alexandra, som självklart får en pepparkaksvagga till sin ära.

2005 – Delfinbassäng

Pappas företag Delfin blomstrar så en delfinbassäng fick det bli.

2006 – Skånelänga

Semester i Skåne.

2007 – Bröllopstempel

Min lillebror Markus gifter sig med Sussie på en vacker udde intill Riddersviks Gård. Så fint, både bröllopet och pepparkakshuset!

2008 – Fotoateljé + vagga

Hela familjen går till Ateljé Uggla och fotograferar sig och lilla Sonja som just kommit till världen är förstås med.

2009 – Köket med vattenläckan

Japp, en stor vattenläcka i mammas och pappas kök ställer allt på ända under några månader – och förevigas med en pepparkaksskapelse.

2010 – Barnvakter med dubbelbarnvagn

Pappa är halvpensionär och som stolt farfar både vabbar han och hjälper till att hämta på dagis.

2011 – Skola och dagis

Barnbarnen blir allt större; skola och dagis blir förlagor till årets pepparkaksbygge.

2012 –Aulan vid Karolinska Institutet

Pappa är på seminarium och studiebesök på nya KI och imponeras av byggnaden.

2013 – Seniorboende signerat JM

Mamma går i pension och pappa gör flera lyckade uppdrag åt sin nya kund JM.

2014 – Tiki i Florida

Tre resor till Florida hann det bli för mina föräldrar. 2014 hyr de en lägenhet på Marco Island av en god vän och på den stora gemensamma innergården finns det en traditionell tiki där de boende minglar och dricker drinkar om kvällarna.

2015 – Radhuset i Täby

1975 flyttade vi in i radhuset i Täby. 40-årsjubileumet firas såklart med ett radhus i pepparkaksdeg.

2016 – ?

Jag minns inte vad det blev för pepparkakshus förra året. Inte heller hittar jag några foton på det. Kanske var det så att pappa redan hade börjat bli för dålig för att orka göra något. Stafettpinnen har han nu lämnat över till oss och jag hoppas att jag någon dag ska orka ta upp den. För visst är det någon alldeles speciellt med att göra egna pepparkakshus?

 

The Edit

Jessica Alba – om passion, fördomar och att gå sin egen väg
Porter Edit maj 2019
Foto: Will Davidson // Styling: Tracy Taylor

Tröja och byxor Chloé; halsband Alighieri; ringar Spinelli Kilcollin, Stone and Strand och Grace Lee // Klänning 3.1 Phillip Lim; halsband Alighieri // Klänning Zimmermann; sandaler Chloé; ringar Spinelli Kilcollin, Stone and Strand och Grace Lee // Klänning och armband Isabel Marant, sandaler Chloé

 

Touché!

För en tid sedan ledsnade jag på mina mörka partier under ögonen och gav mig ut på jakt efter en mirakelkräm. Nu sminkar jag mig inte särskilt mycket, men sedan gammalt är ju att man inte vill se trött och sliten ut, särskilt inte när det inte finns fog för det, haha. Till vardags använder jag som bas BB-krämen Nudista från L’Oréal för en naturlig lyster och jämnare hudton, men den är inte särskilt täckande.

Så kom det sig att jag fick den lilla guldpennan Touche Éclat från Yves Saint Laurent i händerna. Jag har ju hört mycket gott om denna concealerpenna som nått en form av kultstatus världen över, men tyckt att den varit aningen dyr. Nu har den släppts som ett add on-makeupverktyg, High Cover 2, med ny formula som jag blev nyfiken på så jag beslutade mig för att testa. Skulle verkligen denna klassiker kunna trolla bort mina mörka ringar under ögonen?

Skeptiker som jag är har jag sällan några höga förväntningar på produkter men jag kan redan säga att jag är fast. High Cover 2 är precis som originalet ljusreflekterande och den funkar som både highlighter och concealer tack vare att den innehåller mycket pigment. Ändå blir den inte kakig eller lägger sig i de fina linjerna under ögonen, vilket jag upplevt med andra produkter.

High Cover 2 finns i flera olika nyanser som kompletterar originalpennan. Jag valde 0,75 som är den ljusaste. Först tyckte jag den såg lite orange ut men när jag applicerade den lättarbetade highlightern så smälte väldigt bra in i min hudton. Resultatet är väldigt naturligt och jag upplever att hela området under ögonen med mörka ringar försvinner på ett fascinerande sätt. Även röda prickar och blemmor fungerar toppen att dölja.

Nu var det inte jättebra ljus där jag tog dessa bilder men jag hoppas att ni kan se. Helt klart en game changer som från och med nu kommer att ha sin självklara plats i necessären.

 

On the spot i Humlegården

Hej torsdag! Gudars vad jag njuter av detta väder – ÄNTLIGEN! Man älskar ju hur hela stan lever upp så här års. Så härligt att slå av på taken och bara promenera runt i det gröna fluffet och le mot andra glada människor.

Och med våren öppnar också nya satsningar upp – kul! Ett ställe som jag är nyfiken på är Omnipollo som öppnat ölträdgård vid Floras kulle i Humlegården. Jag passerar nästan dagligen genom Humlan som är en av mina favoritparker och det känns närmast självklart att här ska finnas en bra ölträdgård, tycker ni inte?

Omnipollo är ett av stans mikrobryggerier som gör hantverksöl. För ett par år sedan öppnade de pizzabaren Omnipollos hatt på Söder – som bekant är ju pizza ölens bästa vän. Jag har inte varit där men det är visst populärt. Omnipollo driver också ett ställe i Göteborg.

Nu har de alltså längtat ut och med tanke på at namnet är en sammanskrivning av orden omnipotent och det spanska ordet för kyckling, pollo, så lovar det gott tycker jag. På menyn finns, förutom öl förstås, godsaker såsom grillade skaldjur och mjukglass.

Vad säger ni, när går vi dit?

Foto: Gustav Karlsson Frost och Simon Bredenberg

 

Till hela bloggen