Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Ta det lila lugna

Bonjour and god morgon mes amis.

Jag planterade ju en stor lavendel på balkongen häromdagen. Att lavendel varit vårens hetaste färg har ni nog knappast missat. Färgen har synts överallt den här säsongen på i princip alla typer av plagg, Själv har jag lite svårt att bära lila, tycker inte riktigt jag passar i det, lavendel däremot får mig alltid på gott humör och väcker längtan efter Frankrike i mig. Vill ni uppleva ett blålila himmelrike så åk till Provence när lavendelfälten står i full blom.

Provence är verkligen en resa för alla sinnen. Intrycken är storslagna. Luften fylls av en aromatisk väldoft. Ett konstant brummande hörs från alla tusentals bin som rotar runt i häckarna. Maten får extra smak av färska lavendelblommor. Och så synen: böljande fält i violetta nyanser så långt ögat når.

Det jag tycker särskilt mycket om i Provence är att naturen alltid är väldigt närvarande och blommor och dofter växlar med årstiden. Lavendeln blommar från slutet av juni till mitten av augusti. Jag har främst besökt de kustnära områdena från Nice bort till Montpellier men vill man uppleva lavendelodlingar i stor skala ska man ta sig till högplatåerna där den trivs i den kalkrika marken. Särskilt dalarna i Alpes-de-Haute-Provence förvandlas till blåa hav sommartid.

Sedan är det alltid underbart att besöka Grasse nordväst om Nice. Grasse har i drygt 200 år varit parfymindustrins centrum och i trakterna finns stora frukt- och blomsterodlingar som förser den franska parfymindustrin med doftessenser. Det är till exempel här hos en av parfymmästarna som Linda utbildade sig. När lavendeln skördats utvinner man lavendelolja genom destillering som sedan används vid tillverkning av parfym, eau-de-cologne, badolja och tvål. Jag vet inte hur mycket lavendeltvål jag släpat hem i mina dar!

Och så har jag fullt med små tygpåsar med torkad lavendel i garderoben och i linneskåpet, eller det är snarare en linnekoffert. Förutom att det luktar gott så håller det malen borta eftersom mal inte gillar doften som utsöndras. Ett annat husmorsknep är att spraya lavendelvatten på tvätten innan ni stryker eller manglar – hur underbart är det inte att krypa ner mellan nymanglade lakan som luktar gott? Ett annat knep som jag faktiskt inte testat ännu är att hälla lavendelblommor i en tom dammsugarpåse, så sprider man väldoft därhemma samtidigt som dammet försvinner.

Lavendel har ju också många antiseptiska egenskaper. Man kan bland annat desinficera småsår och insektsbett, plus att den lindrar migrän, motverkar oro och annat bra. Ibland när jag känner mig stressad brukar jag  tända ett doftljus med lavendel intill sängen innan jag ska sova för att lättare komma till ro. Tycker att det hjälper lite, luktar gott gör det i vilket fall som helst.

Det var dagens lilla lavendelskola! Men ni ska få ett litet bonustips också för har ni inte testat att använda lavendel i matlagningen måste ni absolut göra det. I det provensalska köket använder man både färska och torkade lavendelblommor som krydda. Lavendel tillhör samma växtfamilj som rosmarin, salvia och andra kryddväxter och är till exempel gott till viltkött, lamm och kyckling – eller lavendelskorpor som är en av mina favoriter.

Vi säger väl så – hej!

 

Words of wisdom

“Grateful for where I’m at, excited about where I’m going.”

 

Glad fredag alla där ute. I dag ska det bli närmare tio grader här i stan och då kan man inte vara annat än peppad på dagen och på helgen som är i antågande. Vad har ni för planer? Själv ska jag dricka finkaffe på stan, äta middag med en kompis i soffan, planera ett event, lyssna på det här, skriva klart en text om tre samhällsförändrare och powerbabes, fira våren, köpa en vit t-shirt och sälja ett radhus.

 

Foto: Emma Grann / Studio Femme 

 

Teleportering till sydligare breddgrader

Inspirerad av Petras roliga inlägg vill jag härmed teleportera mig till en annan breddgrad.

Morgonen börjar med att jag vaknar upp på latituden 20° 17′ S, nämligen Mauritius. Jag har precis klivit upp ur sängen i min drömmiga villa på Belle Mare Plage alldeles intill stranden.

Snabbt satt på mig baddräkt och en tunn klänning ovanpå. På väg ner för ett första dopp fastnar jag inför utsikten som får mig att tappa andan.

Jag bestämmer mig för att vänta med badet och ger mig i kast med frukostbuffén.

Sedan kan jag inte vänta längre. Det blir bad, både i hav och pool.

Konstaterar nöjt att Sverige och vintern är långt borta.

När eftermiddagen kommer gör jag mig redo för en fördrink i loungen, blossande röd om kinderna.

Innan det är dags för middag i den tropiska natten.

Ny dag: Golf på schemat!

Det går bra. Eller faktiskt bäst. Jag blir således bjuden på segerlunch …

… av mitt trevliga sällskap.

Innan eftermiddagen går mot kväll hinner jag med en lång promenad längs den långa vackra sandstranden.  Palmbladen rasslar behagligt i brisen.

Uppsnofsad för kvällen konverseras det med i goda vänners lag.

Innan vi intar middag där kockarna överträffar varandra i kulinariska rätter. Jag konstaterar nöjt att jag nog aldrig har ätit någon godare mat än den nygrillade fisken och skaldjuren som serveras.

Dagen därpå vaknar jag redan klockan sex och ger mig ut på en lång löptur längs havet. Naturen är bedövande vacker, helt filteroberoende.

Tagen av alla intryck intar jag en skön dagbädd invid poolen. Jag läser, skriver och funderar över livet medan underliga fågelläten gäckar. I en hel timme ligger jag helt stilla och ser ut över detta.

Sedan fortsätter mitt filosoferande här, jag känner mig som ett barn på nytt och förtränger tanken på att jag snart måste åka hem.

I stället gör jag mig så toksnygg jag bara kan.

Och smäller sedan av ett stort party i alla regnbågens färger med ett gäng powerdonnor!

Och när den ljumma kvällen övergått till sen timme och till och med gryning vandrar jag tillbaka till min villa och tänker att här …

… på den magiska resorten Belle Mare Plage på Mauritius allra vackraste strand hör jag hemma.

 

Arbetsuniform, ja eller nej?

För något år sedan läste jag en artikel om art directorn Matilda Kahl som haft på sig samma uniform på jobbet i tre års tid för att slippa planera sin outfit varje dag. Hennes stående klädval var vit skjorta och svarta byxor. Genom att alltid köra samma outfit kunde hon i stället för att slösa tid på att välja kläder på morgonen rikta all sin kreativitet på jobbet.

Andra som också kör på det är bland andra Mark Zuckerberg som sportar sin grå Brunello Cucinelli t-shirt. Steve Jobs blev ju känd för att alltid bära svart polotröja, jeans och New Balance sneakers. För att inte tala om salige Karl Lagerfeld med sin ikoniska uniform bestående av stärkt vit skjorta med hög krage (han lär ha haft ett tusental i garderoben), svarta solglasögon och skräddarsydda svarta kavaj.

Samma outfit varje dag känns ju som en bra idé och ibland tänker jag att jag också skulle börja med det. Men direkt efter dyker tanke nummer två upp: vad skulle bli min jobbuniform? Jeans bär jag redan i dag i alla fall 75 % av tiden så de blir det nog. Men upptill då? Vit t-shirt med svart blazer över? Skinnjacka? Eller skulle jag göra en Jobs och satsa på den svarta polotröjan?

Nu tror jag kanske inte att jobbuniform skulle passa mig i längden. Jag skulle nog säkert känna mig befriad från onödig stress och, precis som Kahl säger i artikeln, slippa känna pressen på att alltid bevisa min kreativa förmåga (och att jag har koll på modet) genom mina kläder. Men samtidigt skulle nog mycket av lusten försvinna, glädjen i att faktiskt byta skepnad – och karaktär – efter humör och lust. Är inte det något av modets styrkor, att kunna visa vem man är och styrka sin identitet men också hur man vill uppfattas av andra?

 

Till hela bloggen