Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Sweet meet: Ebba Bucht Lugani om drivkrafter, drömmar och dagisbarn

Hon har varit modell i Paris, spelat tennis på elitnivå, jobbat som investment banker och managementkonsult i London, vänt ett konkursmässigt House of Dagmar till ett framgångsrikt modeföretag för att sedan bli vd och kreativ chef för skönhetsmärket Björk & Berries. Jag talar förstås om den stilfulla businesskvinnan Ebba Bucht Lugani.

I dag arbetar hon i egen regi som strategisk rådgivare till mode- och lifestylemärken, och jag fick äran att träffa denna drivna ”momtrepreneur” på kontorsklubben City Club mitt på Stureplan i Stockholm där hon har sitt kontor. I samma lokaler huserar bland annat Stockholmsgruppen, Nina Philipsons pr-byrå Iconic Sthlm och flera start-up-företag och Ebba trivs bra i den kreativa och generösa atmosfären, berättar hon.

– När jag slutade på Björk & Berries var jag ledig ganska länge innan jag började konsulta och blogga, och då satt jag först på kaféer och jobbade. Det var en sån romantisk dröm för mig; jag och min dator på ett kafé. Över sommaren var det underbart men sedan förblir det bara en romantisk dröm. Men jag behövde få göra det efter att ha suttit instängd på kontor i 15 år. Nu har jag mitt eget lilla kontor här och det är perfekt för mig, jag trivs jättebra.

Hennes accent vittnar om en uppväxt i Skåne men Ebba bor sedan länge på Östermalm ett stenkast från där vi sitter. Sedan ett drygt år arbetar hon alltså som strategisk rådgivare inom mode och skönhet, två av hennes stora passioner. Men att ta steget att starta eget var faktiskt inget hon planerade.

– Det bara hände! Steget jag ville ta var att jag kände att jag behövde vara ledig och vara med mina barn. Det var det viktigaste. Efter att jag fått mitt andra barn kände jag att det började skava i mig. Jag hade byggt upp hela Björk & Berries, arbetade både som vd och Creative Director där jag tog fram alla produkter och tog hela det strategiska steget med internationell placering, men det var ju inte mitt. Samtidigt som jag jobbade heltid hade jag ett litet barn jag inte varit mammaledig till och då kände jag att jag måste ta igen tiden med mina barn. Och, vilket kanske var en ännu större drivkraft, så kände jag ett jättestort behov av att i framtiden äga mig själv och allt jag gör.

Vad innebär ditt arbete idag mer konkret?

– Jag brukar kalla mig själv CEO for hire, där jag går in och hjälper mindre uppstartsbolag som kommer till mig av olika skäl. Vissa vill göra en affärsplan eller en strategisk plan, andra vill kanske utveckla sitt sortiment och få hjälp med en sortimentsanalys, ytterligare andra vill ha mer hands-on-hjälp och till exempel välja färger till nästa kollektion. Det kan vara hela skalan. Samarbetena sträcker sig vanligtvis mellan sex månader upp till ett år. Modemärket Mayla har jag jobbat med i nästan fyra år nu.

– Eftersom jag inte riktigt hade planerat det här, i och med att folk började komma till mig och fråga om jag kunde hjälpa dem i olika affärsfrågor, så är det väldigt flexibelt. Det har varit väldigt skönt. Allt annat har varit så planerat i mitt liv. Nu får jag hjälpa andra med deras utmaningar inom de områden jag är intresserad av och det är ett väldigt fint förtroende. Det är också ett bra sätt att hålla sig à jour i och med att jag oftast hjälper är up and coming-märken.

Du gick på Handelshögskolan i Stockholm och har även genomgått flera utbildningar inom ledarskap. Visste du redan tidigt i livet vad du ville jobba med?

– Det där är så roligt för i tioårsåldern skrev jag i min ”Mina vänners bok” att jag ville bli dansare, skådespelare, tennisproffs och chef. Det var helt olika saker och lite så blev det också för mig. Att vara dansare och skådespelare är lite samma sak som att jobba som modell, jag blev 10:a i tennis i Sverige och även chef. Jag har så många passioner och det var först när jag kom till Dagmar som jag kände att jag kunde få in alla på samma gång – till och med tennisen kunde jag använda i vissa jobbsammanhang. I dag tycker jag att jag har hittat min rätta plats, ett mer kreativt ledarskap där jag kan använda all min erfarenhet och personlighet och hjälpa till att utveckla premiumvarumärken.

Kan du nämna något avgörande tillfälle i ditt liv som tagit dig till den plats där du är i dag?

– Det var när jag kom till Dagmar, då jag gick från en klassisk handelskarriär med hög lön och bonusar men valde att hoppa av och börja på en start-up. Dagmar var då två år gammalt, hade en omsättning på fyra miljoner, gjorde fyra miljoner i förlust och var ett konkursmässigt bolag. De betalade mig mest i aktier för de hade inte råd att ge mig någon hög lön. Det var ett riskprojekt men jag vågade ta risken och det hade jag inte gjort fram till dess. Då blev jag mig själv. Då började min karriär, min egen resa. Jag brann inte för finansbranschen alls, jag ville hellre vara ledare för ett företag med produkter som intresserade mig. Jag övervägde det länge för jag var ensamstående då och hade inte någon aning om hur jag skulle klara av att vända företaget till att börja gå med vinst. Men det var värt att ta den risken.

Personlig lycka och hälsa

Ebba berättar att hon har lärt sig massor, kanske allra mest av sina misstag. Samtidigt måste man gå på smällar för att lyckas uppnå någonting och våga lita på sin magkänsla, menar hon.

– Rent affärsmässigt har jag gjort många misstag på vägen, såklart. Men under min tid på Dagmar och på Björk & Berries identifierade jag sju nyckelsteg till hur man bygger ett varumärke och det håller jag idag föreläsningar om. Personligen har jag lärt mig att man måste göra det man känner för i magen. Det är lättare sagt än gjort. Jag visste själv att jag ville ha ett roligt jobb men inte vad det var eller hur jag skulle ta mig dit. För mig kom möjligheten då jag tog vd-jobbet på Dagmar och jag kände att jag brann för det så mycket mer än det jag satt med då.

Vad är framgång för dig?

– Personlig lycka och hälsa. För mig är det att man hittar ett jobb där man mår bra, att man tjänar så pass mkt pengar att man kan ta hand om sig själv och de man älskar

Är pengar en drivkraft för dig?

– Nej, och mindre och mindre för varje år. Jag tjänar inte alls lika mycket pengar idag som när jag var vd men jag har total frihet och det är värt mycket. Och jag är så mycket på mina barn. Visst, pengar är en drivkraft i och med att jag får ett egenvärde, men jag vill egentligen bara ha pengar för att jag och min familj ska må bra och kunna resa på semester ibland. Det handlar mer en inre resa för mig. Inre ro, balans, lycka, familj, kärlek och vänskap har blivit så mycket viktigare. Jag vill vara hel som människa. Jag vill syssla med det jag brinner för och vara på en nivå där jag känner att jag hör hemma. Jag är bara jätteglad att jag får de erbjudanden jag får att vara med och hjälpa företag.

Många går och bär på en dröm om att helt byta karriär som du gjorde. Hur vågar man ta steget?

– Jag skulle säga: Håll inte på med något i 10–15 år som du får ont i magen av. Våga ta en liten ekonomisk smäll när du tar steget. Det kanske kan vara att man startar vid sidan om sitt tråkiga jobb och om det bär sig kan man sedan släppa det andra. Man blir oftast bättre på det man gillar att göra än på det man inte gillar att göra, så långsiktigt blir det en bättre ekvation. Svårigheten är kanske att få möjligheten och då tycker jag det är viktigt att man ändå lägger tid på det man tycker om att göra, att man hänger i de rätta sammanhangen så att man träffar människor och det uppstår ett utbyte.

Mammor blir entreprenörer

Ebba är gift med Carlo Lugani och mamma till Bruno, 6 år och Bianca, 4 år. När jag frågar henne om hon tycker att hon har blivit en bättre företagare sedan hon blev mamma funderar hon en stund innan svaret kommer.

– Jag har nog blivit en bättre människa, mer ödmjuk inför livet. Jag skulle säkert vara en bättre vd idag än den jag var när jag var 30 år. Men för- och nackdelarna är olika. I 30-årsåldern utan barn har man energi och all tid i världen, det har man inte som mamma. Men att hantera personal och ha förståelse för de människor man möter lär man sig med tiden och ju äldre man själv blir.

Hur får du vardagen att gå ihop?

– Nu är vi två som hjälps åt men jag har tagit ett mycket större ansvar hemma och det är ju en kvinnofälla. Men det gick inte att vara vd och samtidigt vara mammaledig. En stor drivkraft för mig var att jag ville äga mig själv och kunna styra min egen tid vilket jag kan idag, för annars får man det inte att gå ihop. Jag tror det är därför så många mammor också blir entreprenörer.

Vad gör du för att motivera dig en ”motig” dag? 
– Går och tränar med en kompis eller min tränare. Eftersom jag växte upp med att träna mycket så är det en grundsten i mig. Om jag inte tränar blir jag deppig, då mår min kropp inte bra. Det bästa för mig är att gå och träna med en kompis för då får man både vänskapsrelationen och träningen. Just nu blir det inte så mycket tennis längre utan mest gym. Jag gillar också thaiboxning, yoga och att varva med andra inspirationspass.

Vilken brukar vara dagens roligaste stund? 

– Precis när jag har lämnat barnen på dagis! Först har man det jobbigt innan man kommer hemifrån, sen har man en jättemysig promenad, man lämnar barnen och det går bra och de var glada. Då kommer en lyckokänsla i min kropp. Därefter kan jag köpa mig en kaffe och börja titta i telefonen, läsa min mejl och ta mig an dagen. Fast det är inte alltid så härligt innan den där punkten …

Livet är ju inte utan svårigheter för någon. Vad har varit din djupaste kris?

– Att balansera hälsa med att ha för mycket att göra. Tidigare rörde jag mig i elitområden där det är en sådan press och jag har hela mitt liv tampats med magkatarr, förkylningar, infektioner och att jag sliter ut mig själv. Det finns ingen människa som kan maximera på alla variabler. Det går fram tills man får barn, men redan innan det fick jag passa mig och se till att ta hand om mig själv. Extra tufft blir det när kroppen precis fått barn. Så den tuffaste tiden för mig var nog när jag just hade fått mitt andra barn och skulle lansera 30 produkter som vi precis tagit fram för Björk & Berries.

Du bloggar även på The way we play. Vad kan man läsa om i din blogg?

– The way we play är ganska fokuserat på mamma-barn men lite mer stylish. Med tiden hittar man sin egen röst och vad man gillar att skriva om och för mig är det mode, skönhet, hälsa, jobb, karriär och feminism.

Mode är alltid kul. Hur skulle du beskriva din jobbstil?

– Det är så underbart för efter att jag började på Dagmar har jag kunnat klä mig exakt som jag vill. Allt från att kunna ha rött läppstift till sneakers till trasiga jeans till korta kjolar. Vad jag vill, precis så som jag vill se ut. Innan var jag tvungen att gå i kostym. I dag kan jag också dra på mig en kostym men det är på ett helt annat sätt, mycket mer avslappnat, kanske med en sliten t-shirt under och ett par sneakers till. Jag gillar att bryta av och blanda.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Min bästa grej är egen tid och spa med en kompis. När man väl får egen tid iväg från familjen då är det spa, träning och vänskap som gäller. Det är då jag laddar batterierna och blir den bästa mamman. Att resa är också ett intresse, mindre sedan vi fick barn men nu har det kommit som en andra våg för de börjar bli så stora att de faktiskt är drägliga att resa med! Eftersom min man är halvitaliensk halvmexikan blir det naturligt för oss att resa för att han ska få träffa sin familj. Själv är jag från Lund och vill åka jättemycket till Skåne. Jag älskar Skåne. Att bo i Stockholm är en bra kompromiss för oss, det är både stad och närhet till naturen, men mitt hjärta bor i Skåne.

Om vi tittar framåt, vad är aktuellt för dig framöver?

– Ett av mina nyårslöften var faktiskt att jag skulle jobba lite mer så det tänkte jag göra. Jag har varit med mina barn otroligt mycket de senaste åren och känner att jag behöver öka min stimulans nu men fortfarande med balans. Happy mom, happy kids. Det finns lite olika projekt i tankarna, om jag ska gå in i vd-rollen i ett bolag igen, eller bygga upp någonting nytt eller bara ta fler konsultuppdrag. Jag har ingen stress utan det får växa fram. Tids nog känner man vad som är rätt.

Har du några drömmar som du vill förverkliga?

– Jag skulle vilja spela mer tennis igen, gärna för ett lag. Jag opererade knäet i höstas och vill komma i toppform igen så det skulle göra mig allra lyckligast.

Hur ser sommarplanerna ut?

– Vi brukar köra först Italien där vi träffar hans familj och sedan Skåne där vi träffar min familj. Så gör vi varje år. Det är det som är så skönt med att bli äldre, att man inte behöver göra det så avancerat. Vi trivs väldigt bara med den rytmen. I Italien brukar vi åka till Santa Margarita i Ligurien där min man växte upp på somrarna. Vi bor faktiskt på samma hotell som han gjorde när han var liten. Men innan dess, nu till våren, ska vi hinna åka lite skidor i fjällen, det ska bli superhärligt.

 

Ebbas bästa karriärknep

  • Var dig själv, försökt inte att vara någon annan utan gå på magkänslan och jobba med det som är kul!
  • Skaffa en mentor, det har jag haft ända sedan jag började på Dagmar. Det är nog något av det bästa jag gjort. Jag hade båda tur att jag träffade en person som jag klickade med direkt så jag har haft samma mentor sedan dess. En kvinna som också är en kvinnlig förebild för mig. Det tror jag också är viktigt, att ha kvinnliga förebilder. jag känner inte att en man skulle förstå mig lika bra. Nu är jag ju också mentor åt andra.
  • Ge dig själv beröm för vad du gör.

 

Foto: Alexander Elling

 

Work in progress – hur min arbetsprocess fungerar

Det finns inget rätt eller fel när det kommer till skrivande men man måste hitta ett sätt som fungerar för en själv. Processen kan också skilja sig åt beroende på vilken typ av skrivande det handlar om och vad syftet är.

Jag tänkte i alla fall berätta lite om hur min arbetsprocess fungerar när det kommer till journalistiska uppdrag till magasin och företag.

Först vill jag bara förklara att i och med att jag arbetar med så många olika saker utöver att jobba som journalist, så har jag ständigt tusen bollar i luften som jag måste hålla koll på. Det gör att jag ibland måste hantera ett flertal uppdrag av olika karaktär på samma gång vilket gör vardagen rätt splittrad, så det gäller att kunna fokusera, vara flexibel och ha stenkoll på att inga lösa trådar hänger någonstans. Jag är dessutom analytiskt och organisatoriskt lagd, har kontrollbehov och prestationsångest och är detaljstyrd, vilket format sättet jag arbetar på. För att just ha superkoll, både övergripande men framför allt på detaljnivå har jag ett arbetsdokument ”Att göra” där jag listar ALLT som ska göras, det vill säga pågående uppdrag, kommande uppdrag, påminnelser, deadlines, uppföljningar som ska göras och när etc. Dokumentet är högst levande och jag stryker från listan och adderar nytt varje dag. Det ger mig en bra överblick samtidigt som jag har koll på varenda liten detalj.

Så till skrivandet. Först ser jag till att jag är på det klara med vad uppdraget går ut på: ämne, vinkel, omfång, målgrupp, eventuella intervjupersoner, deadline osv. Därefter gör jag research för att dels ha tillräckligt mycket bakgrundsfakta och kunskaper om ämnet i sig, men också för att kunna ställa relevanta frågor till den/de jag ska intervjua. Ska jag till exempel skriva en artikel om diabetes så måste jag ju ha läst in mig på ämnet för att kunna fråga efter rätt saker.

Parallellt med researchen bokar jag in intervjun/-erna och sätter upp intervjufrågor. Jag ser det lite som en snitslad bana jag vill lotsa intervjupersonen igenom. Frågorna måste löpa i en logisk ordning men samtidigt måste jag vara lyhörd för att kunna sticka in nya frågor beroende på vad som dyker upp under intervjun. Det gäller att kunna lyssna, göra stickspår och samtidigt föra samtalet framåt. Ibland är det intervjuer då man träffas men ofta är det rena telefonintervjuer och då skriver jag ner svaren samtidigt som vi talar. Träffas vi spelar jag in intervjun och skriver in svaren när jag kommit hem.

Sedan, och det här är det intressanta med min process, när intervjun är gjord och intervjusvaren nedtecknade måste jag lämna allt och gå ifrån embryot till text. Jag måste låta hjärnan vila från all input så jag tar alltid en lång powerwalk direkt efter en intervju därför att under den timmen jag är ute och går så fortgår processen i hjärnan. Även om jag kanske lyssnar på radio samtidigt som jag är ute så söker hjärnan hitta logiken i anteckningarna och den röda tråden i storyn och så snart jag kommer hem igen vet jag nästan alltid precis vad artikeln ska börja och var den ska sluta och vilken röd tråd den ska följa – och det slår fasiken aldrig fel. Många gånger dyker också riktigt bra formuleringar upp under promenaden varför jag måste ha mobilen med så att jag kan spela in dem direkt. Så, väl hemma handlar det egentligen bara om att sätta sig och lägga pusslet av faktaanteckningar och intervjusvar utifrån den klarlagda tråden.

Det som är bra med att jag lärt mig hur min arbetsprocess fungerar är att jag kan ta till den de gånger jag känner att fastnat i en text, eller om jag kanske känner att det är en logisk lucka eller skaver någonstans men inte riktigt kan se var. Jag vet att svaret inte kommer till mig om jag sitter kvar vid datorn, däremot kommer jag att komma på lösningen när jag går ut och rör på mig. Det är säkert många av er som känner igen er i det här med att man tänker så mycket bättre när man rör på sig. Forskning har slagit fast att när man rör sig fritt och hjärnan får mer syre ökar kreativiteten och förmågan att lösa problem – och visst är det väl ofta vi får våra allra bästa idéer under just fysisk rörelse? I alla fall jag. Av den anledningen är jag en stor förespråkare av promenadmöten för ett miljöombyte kan vara oerhört stimulerande, speciellt om det är ett möte då man behöver tala om svåra saker.

Men tillbaka till arbetsprocessen. När draften på artikeln är klar låter jag den sedan vila ett tag till. Jag jobbar snabbt och är alltid klar väl före deadline så det är aldrig några problem med att låta en artikel vila en dag eller två. Sedan tittar jag på den igen med fräscha ögon och justerar eventuella fel eller formuleringar som inte blivit helt hundra. När den redigeringen är genomförd är texten klar att skickas iväg för synpunkter och godkännande av den intervjuade och så snart det inkommit gör jag en sista slutlig koll innan den slutliga versionen skickas in.

Ungefär så. Kanske arbetar ni på liknande sätt, eller på något helt annat sätt som fungerar för er. I alla fall hoppas jag att ni kanske kan ta med er något tips från min arbetsprocess. Att skriva böcker är en betydligt svårare uppgift och kräver, i alla fall för mig, en annan process eftersom skrivandet är utspritt över en mycket längre tid. Men det får vi tala om en annan dag.

Rock Massimo Dutti // Tröja Cos Stores // Jeans Kappahl // Skor Vagabond // Scarf Beck & Söndergaard // Armband Lapponia

 

Vecka 46 – tillbaka i stan, vardagsstress och smokingfest

God morgon. Mitten av november. Skymningen är och gräver i hörnen och slukar ljuset. Det har varit grått i trehundra år nu? Jag fick ändå en välbehövlig dos sol i mig i Skottland över helgen. Alltså, kan vi bara pausa här en stund och prata om hur fantastiskt Skottland och Gleneagles är?! Jag kände visserligen till resorten eftersom jag skriver mycket om golf, men att få uppleva den med egna ögon har varit helt underbart. Över deluxe. Jag ska såklart berätta mer om helgen som var, har så många bilder att visa er, fast nu måste jag hugga tag i jobb.

Den här veckan har jag massor att göra, förutom ett gäng artiklar och texter en hel del som inte innefattar att sitta framför datorn. Springa ärenden i dag, läkarbesök på tisdag, frissan på onsdag, byta däck på bilen på torsdag och en pedikyr om jag hinner. Lite stressad över hur jag ska hinna med allt men det löser sig nog. Pedikyren är för att mina fötter ska ha en rimlig chans att se snygga ut i ett par öppna skor. På fredag väntar nämligen smokingfest extra allt med Connoisseur-gänget och jag låna ett par av mammas skor från 80-talet som är jäkligt snygga. Det ska bli skitkul med fest och den här gången är vi på Såstaholm inte långt från där jag bor så det blir skönt att ha nära hem. Kan man festa någon timme extra, bara för att, haha!

Men det är då, nu väntar en överfull inbox så bättre att vi hörs senare. Ska ta en espresso och dra igång veckan nu.

Pic source

 

Fredag med fyllda oxrullader för er, haggis för mig

Hej, det är fredag! Jag vet inte vad ni tror men jag har onda föraningar om att vintern kommer att bli svinkall. Jag har absolut inga belägg för det och med tio plusgrader så här en bra bit in i november så ter sig en vargavinter långt bort, men känslan säger det. Så hur överlever man vintern? Förutom en jäkla massa lager på lager i klädväg får man satsa på comfort food, mat som tillagats med mycket kärlek och som lägger sig som bomull i magen. Som fyllda oxrullader med potatisstomp där god stark västerbottenost får gå ner i potatisstompet och sätta smak på anrättningen. Och så rödvinssås och en klick gélé till.

Bjud hem människor ni tycker om och duka med överdrivet mycket tända ljus. Själv ska jag strax hoppa på planet till Skottland och Edinburgh! Så för egen del finns det chans/risk beroende på hur man se det att det blir haggis och en single-malt. Och just det, receptet är för fyra personer och tillagningstiden cirka 45 minuter. Lycka till!

Ingredienser:
8 skivor bra nötkött per person, innanlår eller utbankad biff (se till att köttet kommer från en svensk gård som bedriver ekologisk uppfödning)
4 saltgurkor, skurna på längden
8 tsk senap, gärna dijon
8 skivor bacon
1 msk tomatpuré
1/3 flaska rödvin
ca 6 dl kalvfond

500 g potatis
100 g smör
ca 1 dl mjölk
ca 1 dl grädde
3 dl riven västerbottensost
salt och peppar
en aning socker
hackade örter efter tycke och smak

gelé
30 g smör
maizena

Tillagning:

Bred senap på biffarna, lägg på saltgurka och baconskivor. Rulla ihop och fäst med tandpetare.

Bryn rulladerna runt om i en gjutjärnsgryta. Tillsätt en aning tomatpuré, rödvin och fond efter smak. Låt småkoka i cirka 15 minuter, då bör köttet vara mört och fint om det är av god kvalitet.

Koka under tiden potatisen så att den nästan blir genomkokt. Häll av vattnet och grovstöt potatisen med en potatisstöt ihop med en rejäl klick smör, lite mjölk och grädde. Tillsätt riven västerbottensost, salta och peppra, samt avsluta med en aning socker och om du vill hackade örter, till exempel persilja, dill eller vad du nu har i trädgården.

Ta upp rulladerna ur grytan. Sila av skyn i en kastrull. Tillsätt lite mer rödvin, smör och red eventuellt av med lite maizena. Låt såsen småkoka i några minuter. Smaka av med en klick gelé.

Servera oxrulladerna med potatisstompet, rödvinssåsen och lite gelé.

 

Receptet ur Golfilicious med foton av Peter Cordén, Golf is Art.

 

Till hela bloggen