Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Sweet meet: Cecilia Safaee om fotboll, förändring och framtidsdrömmar

Ingen vill prata om tjejers rättigheter men alla vill prata om fotboll. Så varför inte använda det?

När Cecilia Safaee startade sitt ”lilla projekt” i Moçambique 2012 med målet att försöka stärka unga tjejers självkänsla genom fotboll, kunde hon aldrig ana att hennes initiativ sex år senare skulle ha vuxit till en global rörelse. Men så har det blivit. Futebol dá Força är i dag en av världens största fotbollsorganisationer och engagerar varje vecka över 17 000 tjejer i 25 länder.

– I Sverige, Mocambique och Zambia driver vi egen verksamhet och sedan förra året har vi även lanserat en digital plattform, FDF Movement, där vem som helst var som helst i världen kan få stöd online och hjälp att starta upp egen verksamhet. Tack vare det finns vi i dag på alla kontinenter i över 20 länder. Det är superhäftigt, säger Cecilia Safaee.

Det är fredag eftermiddag när jag möter henne på Norrsken House i Spårvagnshallarna i Stockholm. Norrsken är ett coworking-hus och i samma lokaler som Cecilia och några av hennes svenska kollegor sitter en hel drös kreativa entreprenörer och arbetar febrilt framför sina datorer för att göra världen bättre. Miljön är skandinaviskt ren och genom de stora fönstren kastar vårsolen sitt skarpa ljus.

Idén till Futebol dá Força var inte någon som bara kom till Cecilia. Däremot skulle man kunna säga att den föddes ur hennes starka kärlek till fotboll.

– Fotbollen har betytt väldigt mycket för mig. Jag spenderade mycket tid på fotbollsplanen och fick väldigt mycket där. När jag som 14-åring själv blev ledare blev det naturligt för mig att försöka skapa samma trygga plats som jag hade haft. Då såg jag hur mycket tjejerna växte, både att de blev bättre fotbollsspelare men framför allt att de växte som individer, trodde på sig själva och sträckte på sig även utanför planen. Så jag tänkte, att om det nu funkade så pass bra i Sverige så borde det funka ännu bättre någon annan stans med sämre utgångspunkt. När min mamma några år senare fick en tjänst på ambassaden i Moçambique

och jag följde med så ville jag testa och träna ett tjejfotbollslag för att se om jag fick samma effekt. Och min hypotes visade sig stämma; samma sak hände och förändringarna kom mycket fortare. Tjejerna gick från att tidigare mest ha fyllt en funktion till att bli viktiga personer individuellt och för att hela laget skulle nå sina mål.

Varför är just fotboll och samlevnadsutbildning en sådan vinnande kombination?

– Ingen vill prata om tjejers rättigheter men alla vill prata om fotboll. Så varför inte använda det? Låt oss prata om fotboll men involvera andra saker också som tonårsgraviditeter, tidiga äktenskap och avhoppad skolgång, problem vi behöver lösa för att kunna vinna fotbollsmatcher. Genom att vara där på fotbollsplanen och prata om vilka utmaningar vi har och vilka lösningar vi kan hitta så synliggör vi tjejer och stärker deras självkänsla – och utvecklar dem till bättre fotbollsspelare.

Vad kan det vara för ämnen ni tar upp till diskussion?

– Vi har framför allt fokus på sexualitet, sexuell hälsa och rättigheter just därför att det påverkar tjejers framtid i så stor utsträckning. Det är väldigt tabubelagt att prata om sex och sexuell hälsa – även i Sverige. Vi möter en ganska stor kunskapslucka överallt. . Men vad vi framför allt möter är att unga tjejer saknar ett forum för att kunna prata om de frågorna förutsättningslöst, utan dömande eller förlöjligande. Det forumet skapar vi vid varje fotbollsträning.

Vad har ni sett för resultat?

– Det är svårt att mäta attityder eftersom mätmetoderna ofta bygger på självskattning, Men vi har sett att både attityder och beteenden förändras över tid genom att de är med i verksamheten. Vi har gjort studier som visar stor skillnad på tjejer som deltagit i vår verksamhet i sex månader eller mer jämfört med de som varit med mindre än sex månader, i hur de ser på sig själva, i hur hög utsträckning de känner att de har stöd och att de vågar stå upp för sina rättigheter. All den kunskap de får måste översättas i praktiken, annars blir inte kunskapen meningsfull. Där kan vi bland annat se att sannolikheten att de använder kondom när de har sex är fem gånger högre om de har deltagit i sex månader eller mer.

Ville bli fotbollsproffs

Medan vi samtalar går det inte att undgå Cecilias starka engagemang. Eftersom hennes båda föräldrar varit stationerade utomlands för uppdrag för FN, UD och Sida fick hon redan som liten se hur orättvis världen kunde vara.

Född i Lund men uppvuxen i Djursholm bodde Cecilia sina första år i Zambia, så hennes första ord var faktiskt inte på svenska utan på det lokala språket nyanja.

– Jag har haft förmånen att ha fått resa väldigt mycket. Jag har inte haft så närvarande föräldrar men det min mamma har gett mig genom alla resor är jag otroligt tacksam för.

Tonåren spenderade hon till stor del i Stockholm. Det var där hennes fotbollsintresse växte, ett intresse som alltså lade grund för hennes, som hon själv uttrycker det, oplanerade karriär.

– Som liten ville jag bli fotbollsproffs – och skådespelare. Men jag tror aldrig riktigt jag har sett mig själv i något yrke. När jag åkte till Moçambique hade en väldigt tydlig plan att jag skulle vara där ett tag och sedan åka hem och läsa statsvetenskap på Lunds universitet. Det gjorde jag visserligen också men fortsatte att samtidigt driva organisationen på distans. Det höll ungefär en månad.

Cecilia insåg tidigt att hon var oerhört privilegierad och att få andra var det. Hon berättar om en gammal dagbok hon hittade när hon höll på att städa hemma i lägenheten i Gröndal och där hon över en hel sida skrivit: ”Jag föddes fri”.

– Jag tror att det har följt med mig genom livet, att jag föddes fri att bestämma själv hur jag skulle hitta min väg och att det är helt okej. Så är det inte för de allra flesta. Det gör mig ovanlig i världen som ung kvinna och jag tror att jag väldigt tidigt har velat arbeta för att förändra det.

Ni har mycket framgångsrikt gjort fotbollen till ett medel för att stärka tjejers självkänsla.  Men vad har ni mött för svårigheter och motgångar längs vägen?

Vi har stött på väldigt mycket motstånd, särskilt i början i Moçambique. Alltifrån inbrott på kontoret och skadegörelse, till hot, ryktesspridning och anonyma telefonsamtal. Vi har varit tvungna att hantera det men vi har aldrig konfronterat det utan bara jobbat på – det har gjort att vi i dag finns över hela Moçambique och även samarbetar med myndigheterna. Är du bara uthållig och tror på det du ska göra så kommer till slut andra att följa efter.

Hur går verksamheten runt rent ekonomiskt?

– Vi strävar hela tiden efter att minska kostnaden per tjej per år, vilket vi har gjort också. För två år sedan var kostnaden 759 kr per tjej och år. I år är den 235 kr per tjej och år. Vi omsätter i dag 4 miljoner och ungefär hälften kommer från bidrag från myndigheter, stiftelser, organisationer och privatpersoner. Resten kommer från egna intäkter i vår kommersiella gren FDF for Business, där vi håller utbildningar, föreläsningar och workshops för näringslivet. Det är exakt samma ledarskapsutbildning som för våra ideella ledare men vi tar bort ordet fotboll och hjälper företag i näringslivet att skapa mer inkluderande arbetsplatser och ett stärkt ledarskap.

I dag har du en stor organisation som du leder. Hur skulle du beskriva ditt eget ledarskap?

– Jag har väldigt stor tillit till mina medarbetare och att de kommer att lyckas med det de tar sig för. Jag tror att jag också är modig. Jag kan inte styra och domdera för mina idéer är inte alltid de bästa eller det enda sättet att göra saker på. Så jag har delegerat så mycket ansvar som möjligt ut i organisationen. Min viktigaste uppgift är att se till att mina medarbetare mår bra och att vi alla arbetar utifrån våra värderingar och mot vår vision. Jag måste stå stadigt så att de har någon att luta sig emot, samtidigt som jag går sist och ser till att alla kommer med mot samma mål.

Bidrar till verklig samhällsutveckling

En gång i veckan coachar Cecilia alla verksamhetschefer i varje land enskilt och det beskriver hon som dagens roligaste stund. Just nu har hon också mycket fokus på den digitala satsningen FDF Movement för att kunna sprida den till hela världen.

– En utmaning blir att säkra finansiering för i år och för flera år framåt så att vi kan ta hand om det enorma intresse som finns. Då skulle vi till exempel kunna gå från en online-utbildning igång i taget till att köra åtta parallellt. Vi behöver ytterligare 2 miljoner för i år men det bästa vore förstås att hitta en långsiktig finansiering för flera år framåt. Nu är vi ändå på en plats som en av världens största fotbollsorganisationer men vår vision är att vi egentligen inte ska behöva finnas. Detta ska vara normen, det ska integreras i befintliga strukturer, i skolsystemet i Mocambique, i idrottssystemet i Sverige och så vidare.

Efterfrågan från såväl tjejer som vill vara med och ledare som vill engagera sig blir allt större. Det tyder på att problemen är stora men också på att många ser Futebol dá Forças verksamhet som en viktig nyckel till genomgripande förändring. Bara veckan innan intervjun ringde Moçambiques utbildningsdepartement till organisationen och bad dem starta verksamhet i en by där 58 tjejer mellan 14–17 år bara mellan januari till mars, hade hoppat av skolan på grund av tidiga äktenskap och graviditeter.

En viktig del i Futebol dá Forças framgångar är de samtal man har även med fotbollspubliken. För det räcker inte att bara stärka tjejernas självkänsla och självförtroende. Även de runt omkring tjejerna behöver förändras för verklig samhällsutveckling där alla är medvetna om och har tillgång till lika värde, rättigheter och möjligheter, menar Cecilia.

– I Moçambique och Zambia har vi före varje match en tematisk workshop med tjejerna, Vi brukar säga att vi har tre halvlekar. Första halvlek är alltid en workshop och andra och tredje halvlek är det match. Under pausen utbildar vi också publiken i exakt samma ämnen. Från början kom folk bara för matchens skull, men idag kommer de också för samtalen.

Framgång kan betyda olika saker för olika människor. Vad är framgång för dig?

– Jag är väldigt tacksam att jag aldrig planerade att starta en organisation för då tror jag att jag hade haft ett mycket större ego. Drivs man av sitt ego kommer man inte särskilt långt för då blir fel saker viktiga. Att jag startade Futebol dá Força isolerat i Moçambique utan svenska ögon på mig tror jag har skyddat mig och mitt ego från att växa sig väldigt stort. Där pratar man i vi-form medan vi i Sverige pratar i jag-form. Där är kollektivet viktigt, här är individen viktig. Så vi har hela tiden pratat i vi-form och det har gjort att vi aldrig har sökt berömmelse. Sedan har jag haft förmånen att få många priser och blivit uppmärksammad men det har för mig aldrig varit en drivkraft. Jag drivs av att få andra att växa. Att se andra upptäcka sin egen potential är otroligt häftigt. Det är framgång för mig.

Vad gör du för att motivera dig en ”motig” dag? 

– Ibland ligger jag kvar extra länge i sängen, särskilt om det är motigt på grund av pms. Då är jag noga med att ta hand om mig själv och att acceptera att jag kanske inte kommer att göra stordåd den dagen. Ibland går jag och äter lyxlunch för mig själv så att jag dels får en stund för mig själv men också får njuta lite. Jag motiveras också av att motivera andra så har vi det motigt hjälper det mig. Och när det är riktigt motigt försöker jag ta ett steg tillbaka och ändå kunna uppskatta allt vi har åstadkommit.

Vad ägnar du dig åt när du är ledig?

– Jag är verkligen en hemmaperson. Jag älskar att vara hemma och ta hand om växterna, vara med min man Ashkan, gå promenader. Och så älskar jag mat. Mat och vin är något jag uppskattar väldigt mycket så vi brukar nörda i god mat. Och så kollar jag mycket på fotboll! För mig är det väldigt avkopplande att kolla på Premier League och få njuta av fotboll som sport.

Hur träffades du och Ashkan?

– Vi träffades faktiskt på Stockholms slott. Jag fick ett stipendium av kungen 2014 och då var Ashkan inbjuden som gäst på ett stort seminarium och kom fram till mig i pausen och frågade om jag ville träffas igen. Fast jag förstod ju inte riktigt utan trodde det gällde business så det tog ett tag innan jag fattade att det var en date. Sedan dess har vi varit tillsammans.

Du har rest mycket och har fått se platser som många aldrig får möjlighet att komma till. Vilka är dina favoritställen i världen?

– Maputo där jag bodde i fyra år är en fantastisk plats. Jag älskar verkligen Maputo som stad. Det finns så mycket kultur, bra musik, bra uteliv, superbra mat så dit reser jag gärna. Italien, det var där vi gifte oss i somras är superhärligt så dit åker jag gärna, det ska vi bland annat göra i sommar. Annars nya platser jag inte varit på. Någon gång skulle jag vilja resa till Sydamerika och resa runt där.

Ni har mycket på gång i organisationen. Men vilka andra drömmar har du som du vill förverkliga?

– Jag har väldigt svårt att se ett nästa steg men jag tror det blir att bilda familj och bli förälder. Få testa den sidan av ledarskap. Sedan tror jag det är viktigt att jag inte är kvar i Futebol dá Força för evigt. Jag har en tydlig bild av hur jag vill lämna det vidare och det kräver att vi har en hållbar finansieringsmodell. När vi har det vill jag gärna lämna över men det känns som att det ligger lite längre fram i tiden. Å andra sidan har vi nått alla våra mål mycket tidigare än planerat så vi får väl se. Vid sidan om sitter jag även med i styrelsen för några olika företag och organisationer och det tycker jag är väldigt kul, att kunna använda min kompetens inom helt andra branscher.

Cecilias tips till hur du vågar ta nästa stora utvecklingssteg

  • Våga testa! Du måste testa din idé i praktiken, annars kan du aldrig veta om den kommer funka eller inte. Våga testa utan att ha hålla på med affärsplan eller budget till en början, det är inte det som är viktigt först.
  • Tro på dig själv. Lyssna inte på alla som säger att du inte kommer att lyckas eller klara av det. De har fel.
  • Bygg ett team. Ensam är inte stark, vi kommer alltid att vara starkare och smartare tillsammans än var och för sig.
  • Fokusera på rätt saker. Detaljer kan vara det absolut viktigaste – ofta är de inte det, utan tänk på helheten.
  • Om du vill hjälpa någon annan, fråga personen vad den vill ha hjälp med och hur. Hen vet med absolut största säkerhet bättre än du själv och tillsammans kan ni bolla er fram till bästa lösningen.

 

 

Påsk, pappa, vemod och varma minnen

Jag kan fortfarande höra pappas röst. Skratta till åt ett minne som dyker upp, bli glad över ett gott råd han gett mig och som jag hållit fast vid. Men under vintern som gått är det som att mina inre bilder av pappa har börjat blekna lite. Ibland får jag panik när jag känner att han försvinner. När detaljer och händelser blir suddiga och fnasiga i kanten och jag inte längre kan minnas hur det var. När jag kliver in i det tomma huset där varken han eller mamma längre bor kvar. Där endast väggarna skvallrar om det liv som en gång levdes där. Då hugger det till av ångest.

Det är påsk och jag saknar pappa något oerhört. Det gör jag varje dag men extra mycket så här när det är en långhelg som i mångt och mycket handlar om umgänge med familjen. Det känns vemodigt. Den första julen direkt efter att pappa hade dött var till exempel en prövning. En sorgeprövning. Det tog hårt på mig eftersom julen var så starkt präglad av pappa. Ett julbak utan honom kändes lemlästat. Stundtals ville jag bara packa väskan och fly utomlands för att slippa allt, glömma bort att det var jul. Det blev så tydligt att livet aldrig mer skulle vara sig likt, och att en ny tid väntade där vi som är kvar var tvungna att skapa nya traditioner utan honom.

Jag tycker så mycket om påskhelgen och det var en favorithögtid även för pappa. Färgglad och otvungen då man kan göra lite vad man har lust med – vilket för oss ändå alltid slutade på ungefär samma sätt: Sillbord och påsklamm, kortspel, påskäggsjakt, promenader, kanske en golfrunda, fika på bänken framför köket med ansiktena vända mot solen. Obetydligt innehåll, kan tyckas, men oerhört minnesfulla stunder. Tid och rum för varandra.

När pappa dog gjorde jag inget annat än sörjde. Sörjde och sörjde tills jag trodde att jag var klar. Nuförtiden sörjer jag väldigt sällan, men ibland kommer det liksom ifatt en. Sorgen har blivit till saknad, en saknad som numera bor i varje andetag jag andas.

Tiden går och det har blivit påsk igen. Det är så tyst och tomt och ensamt. Jag vill men orkar inte riktigt ta itu med påskhelgen. Tänkte att jag skulle ha bjudit in familjen till en fin påskmiddag med sill och snaps och ägghalvor och gula porslinskycklingar på bordet men lusten finns inte där. Eller jo, lusten finns där men inte kraften. Det får väl vara så då, tänker jag. Men det känns vemodigt. Igår kväll läste jag lite i pappas dagbok. Lars, Lasse, som han hette, hade en sådan där 10-årsdagbok där han skrev ett par tre rader om dagen och noterade vädret och små och stora händelser. Jag bläddrade tillbaka genom åren till tidigare påskhelger för att se vad vi gjorde då, i ett försök att hålla minnena vid liv.
Långfredagen 2015: Kokar saft, 8 flaskor. Behövde plats i frysen. L strök handdukar + dammsög.
Påskafton 2014: Melodikrysset. J på kortspel och påskmiddag. Konstigt lamm.
Skärtorsdag 2012: R jobbade ½ dag. Vi sågs i TC. Köpte påskmat rabatt 12 % = 250 kr. Köpte böcker till 4 flickor.
Påskdagen 2010: Flugor och fjärilar – VÅR. En promenad med Jenny.

Under pappas sista levnadsår blir det allt glesare mellan noteringarna. Raderna under påsken 2017 lyser tomma. Pappa låg då på sjukhus och jag var där med ett enormt påskägg åt honom med saker jag hoppades skulle liva upp tillvaron lite. Jag tog några bilder på honom medan han satt på sängkanten och öppnade påskägget och jag tittar på den där bilden. Han är orakad och vildvuxen i håret, ser tunn ut i den blå landstingströjan. Men jag kan ändå se ett ljus i hans ögon – det var ju trots allt påsk.

Så idag kommer jag att minnas pappa just så, med ett ljus i ögonen. Och jag kommer att ägna dagen till att göra lite vad jag har lust med, kanske sillbord och påsklamm, kanske kortspel, kanske påskäggsjakt, kanske en promenad eller en golfrunda, och definitivt fika på bänken framför köket med ansiktet vänt mot solen.

 

Keeping it simple

Skjorta Cos Stores // Jeans Massimo Dutti // Skor Rizzo

 

Foto: Emma Grann / Studio Femme

 

Skärtorsdagsinspo – takterrasserna som snart öppnar

Glad påsk guys!

Snart blir det fri lek hela helgen. Om ni som jag blir kvar i stan så kommer här några tips på härliga takterrasserna där man kan lapa sol, dricka drinkar och se solen gå ner över se horisonten.

Önskar er härliga stunder och en massa påskkyssar.

SUS – Stockholm under stjärnorna

Fem hus, fyra gator och två torg formar Stockholms mest spännande citykvarter Urban Escape. Högst upp breder ett enormt taklandskap ut sig, SUS, kort för Stockholm Under Stjärnorna. Den 1 200 kvadratmeter stora terrassen öppnade i somras och här, 47 meter upp i luften, samsas restauranger, barer, utomhusbio, träning och aktiviteter. Den 26 april öppnar SUS för säsongen – inte en dag för tidigt!

www.sthlmunderstjarnorna.com

Foto: AMF Fastigheter

Scandic Anglais Terrassen – ovanför Stureplan

Mitt ”go to”-ställe för skön stämning, bra musik och goda drinkar. Och med toppenläge intill Stureplan och vacker vy över Humlegården fortsätter Scandic Anglais takterrass att hålla fanan högt som en av stans bästa. Våning 7, tack!

www.scandichotels.se

Foto: Jimmy Eriksson

The Winery Hotel – vin, mat, pool, musik

Vin, vyer och vass musik. Skippa city och ta er ut till Solna; på Winery Hotels härliga takterrass kopplar man av med ett glas hantverksvin och italienska charkuterier medan solen går ner över Friends Arena. Hotellet öppnade 2016 och blev snabbt omtalat för sin helgjutna satsning på vin och allt därtill. Winery Rooftop är deras takbar inredd i industriell stil och med bekväma solstolar för skönt kvällshäng medan DJ:s spelar grym musik. Köper man ett dagspass får man även tillgång till takpoolen och ett rum för ombyte och avkoppling.

www.thewineryhotel.se

ARC – nykomlingen

Den 26 april slår nya designhotellet Blique by Nobis upp portarna. Beläget på Gävlegatan 18 leder portalen in på en grönskande gård. Tanken är att hotellet ska kännas som ett helt eget kvarter i gränslandet mellan Vasastan och Hagastaden, ett kreativt community med stora sociala ytor där arkitektur möter konst möter konst möter design, musik och mat. Högst upp i huset ligger Arc med restaurang och utebar med milsvid utsikt 360 °. Takterrassen kommer garanterat att bli sommarens hetaste ”go to”-ställe.

www.nobis.se

Urban Deli – takpark mitt i stan

Takpark by Urban Deli är numera en institution bland Stockholms mäktigaste uteserveringar med utsikt. Högst upp i huset på Sveavägen 44 har man ett panorama över takåsarna och inför säsongen har terrassen fått en make-over och fått ett italienskt torg och en sydfransk apelsinlund där man kan gotta sig med sydamerikanska paraplydrinkar. Dessutom kommer underbara modeprofilen Fredrik Robertsson  att fylla takparken med underhållning och aktiviteter hela sommaren.

www.urbandeli.org/takpark

 

Till hela bloggen