Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Ska man gå och vänta på sin livsdröm eller bara köra?

Söndag. Golfklubban i handen.

Kanske var det för att jag rusat ut på banan för årets första runda i vad som mest liknade ett förvirrat kosläpp. Men när jag fann mig själv i ett buskage invid skjulet på det sjuttonde – inte av nöden utan för att om möjligt hitta en vit boll med en trea på – så infann sig en uppenbar känsla av desorientering. Allt stod still i huvudet samtidigt som det snurrade som en kompassnål utan bäring. Jag visste knappt var jag var, hade ingen aning om hur jag hade kommit dit. Det enda jag visste var att jag var på precis fel ställe.

Vad händer egentligen? Och varför?

Vilsenheten sipprade in och spred sig som en bläckfläck på en vit skjorta. Mitt bidrag till världsgolfen hade gjort sin hittills sämsta insats någonsin. Hela rundan hade varit en sorglig uppvisning av missriktade bollar som dragit iväg likt vettskrämda harar för att aldrig mer återfinnas.

Redan på hål 1 slog jag bort två splitter nya. Björkkorridoren på det tredje hade inte bara gamat åt sig en, inte heller två, utan tre stycken. På det sjunde sög sjön i sig en hel hoper och på hål 11 lyckades jag ironiskt nog till och med få en boll att komma på avvägar på green. Borta. Poff!

Och så hade det fortsatt, rätt ut i spenaten. Inte en enda duglig boll hade överhuvudtaget lämnat klubban, allt för att jag min vana trogen inte lyssnat på magkänslan.

Med stigande frustration letade jag vidare i buskaget. Minutrarna gick och jag hade nästan gett upp när insikten plötsligt slog ned. Det var inte min boll som var bortslagen. Det var jag själv som befann mig på avvägar, på fel plats. I tomrummet av det resultatlösa sökandet blev det så uppenbart att det fanns något jag saknade men intensivt längtade efter: riktning. Jag visste inte längre vart jag var på väg någonstans i livet.

Fram till dess hade jag levt som en vindflöjel och svängt från det ena till det andra. Ständigt med ett gnagande tvivel om det rätta valet. Sällan lyssnat på mig själv utan förlitat mig på vad andra tyckte. Avundats de som lät lusten styra och bara kastade sig ut men själv aldrig vågat. För visste jag inte i vilken riktning jag skulle gå så vågade jag heller aldrig ta steget. Inga direkta risk & reward-moment, om man säger så.

Jag kände mig berövad. Med lite hemkörd livsfilosofi hade jag visserligen tagit mig fram i livet, men jag befann mig inte där jag ville vara. Var det nu var. Vantroget lyfte jag på några grenar i en sista ansträngning. Då plötsligt – där! Inboad i en grop låg en vit boll. Med siffran tre. Min boll.

Plötsligt klack det till i mig. Det kanske inte fanns några svar i mitt inre men väl en tråd att börja nysta i. Det som hade hänt hade hänt och om framtiden visste jag ingenting. Det enda jag kunde påverka var nuet, stunden just precis nu.

Ska man gå och vänta på sin livsdröm eller bara köra?

Bollen glodde på mig från sin grop. Jag tvivlade på att jag skulle kunna slå mig ur situationen men tog fasta på det onormala markförhållandet. Hela rundan hade ju ändå inte varit annat än onormal. Jag ryckte upp järnåttan ur bagen, klev in i buskaget och tog min stance så gott det gick. Fingrarna kramade greppet. Långt där framme vajade flaggan sakta i vinden.

Bara gör det. Analysera inte så mycket, bara gör det för tusan!

Herr Jante frustade ur sig ett hånfullt gnägg. Jag såg det inte som annat än en ren provokation och försökte skaka honom av axeln innan jag spände varenda muskel i kroppen; och vevade loss.

* * *

Måndag. Telefonen i handen.

Med lätt darrande finger slog jag in numret. Och ringde det där samtalet jag borde ha ringt för länge sedan.

Ibland måste man få gå vilse för att hitta rätt. För om man bara håller sig till den välbekanta banan så får man kanske inte svar på de där frågorna. Som vad som gömmer sig i ett buskage invid skjulet på det sjuttonde.

Words of wisdom

”Either write something worth reading or do something worth writing.”

― Benjamin Franklin

Kofta Soaked in Luxury // Kjol Nümph

Nyanser av beige

Det här inlägget affiliatelänkar till återförsäljare. Samtliga produkter är utvalda av mig.

Tröja Massimo Dutti // Jeans Crocker // Skärp Compotoir des Cotonniers // Skor Rizzo // Armbandsur Longines // Pärlhalsband (som armband) arvegods

 

Det är lika svårt att föreställa sig att det någonsin ska bli vår och sommar, som att det kommer att bli en vår och sommar utan pasteller. En av vårens trendfärger är beige i alla nyanser, från nude och sand till gräddkola och nougat.

Beiga nyanser är det bästa jag vet – och denimblått. Gärna i kombination som jag bär på bilden. Annars är ett tips att kombinera beige i olika nyanser från topp till, en klassiker som inte går att tjata om för mycket. Addera ett stänk brunt i form av snygga accessoarer så har du säsongens härligaste färgskala.

Ta en titt på de här fina sakerna i beige nyanser som tagit plats i butikerna. Själv ska jag förbereda mig inför dagens första möte, innan det bär av till Haymarket för lunch och möte med en återförsäljare.

 

Väska Mansur Gavriel // Klänning i crêpe Carl Kapp // Örhängen Isabel Marant // Ballerinaskor Sam Edelman / Kurt Geiger // Sidentopp Rochas // Shorts Arket // Kort trenchcoat Vero Moda // Armband Kyoto Tango // Minikjol Arket // Jeans Raey // Kortärmad kashmirtröja Connolly // Nappaskor Flattered // Ryggsäck Chloé

Proudly presenting AKENBERG

Hej från Sweet spot-kontoret! Sitter här och planerar veckans intervjuer och en massa andra roliga projekt som är på gång. Och vilken härlig vecka detta är. Nu är det nämligen dags! Jag har dröjt alldeles för länge med att berätta för er om mitt nya företag men nu går det inte att vänta längre för i dag lanserar vi vårt accessoarmärke AKENBERG!

Det känns lite overkligt att det är på riktigt – som vi har jobbat för detta det senaste året AnnKathrin och jag. Att starta företag är så sjukt roligt och läskigt på samma gång och man känner verkligen att man lever. Ibland måste man ta mod till sig och göra saker man drömmer om trots oro och rädsla, och det finns en enorm tillfredsställelse i att göra något EGET, det lovar jag. Jag gillar att jobba och var inställd på att det skulle vara jättemycket att göra även om jag inte är ensam i bolaget. Även om alllting har tagit längre tid än vi trott, bara den senaste månaden har ytterligare förseningar skett, så är det viktigaste är att produkterna blivit precis så bra som vi vill ha dem.

Ni känner ju mig och att jag klär mig relativt nedtonat och androgynt. Det är sällan jag går loss på kvinnliga attribut, jag använder nästan alltid byxor och satsar hellre på accessoarer som skor, bälten, skärp och solglasögon för att addera till looken. Men jag tyckte inte att jag fann det jag sökte så för ett par år sedan började skissa på egna idéer på pappret. När sedan jag och AnnKathrin fann varandra föll allt på plats.

Först ut är en premiumkollektion limiterade handgjorda solglasögon med tre modeller, Kallax, Tärendö och Skaulo. Materialet är ett cellulosaacetat i toppkvalitet och inspirationen kommer från den spektakulära naturen i svenska Lappland. Modellerna är unisex och passar alltså både kvinnor och män, de kommer i sex färger vardera och är utrustade med superlinser från Carl Zeiss med komplett UV3-skydd. Till varje par solglasögon medföljer ett superfint lädercase, Uuma, som vi designat i naturgarvat renskinn. Självklart är allt hållbart producerat för är det någonting vi brinner så är det hållbarhet och noggrant utvalda material och produktionssätt.

Det bästa med Akenberg är att vi nu får designa accessoarer som vi själva saknar på marknaden. Att nu se webbshopen gå live är så otroligt roligt. Vi har stora planer och har redan fler släpp och nya accessoarer på gång till vår och sommar.

Jag hoppas innerligt att ni kommer att gilla bågarna!

Till hela bloggen