Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Resumé av modeveckan – visningar, möten, mingel och modellhår

Åh kära nån, jag har fått så mycket inspiration och intryck under Stockholm Fashion week de senaste dagarna som jag vill uppdatera er med. Vet knappt i vilken ände jag ska börja. Nu ska jag inte försöka mig på någon djuplodande analys av SS19 som var det som visades, men jag har samlat ihop några av mina upplevelser. Så låt oss kika på lite av vad jag har hittat på i veckan.

Vi börjar från början med att jag anlände med stil till Grand Hôtel i tisdags. Fast egentligen promenerade jag dit men cykeln var så snygg så den fick vara med på bild.

Absolut Art som är en av sponsorerna till modeveckan var på plats på Grand. I år har de ett jättespännande samarbete med modeillustratören Stina Persson som fått tolka Ida Sjöstedts vårkollektion med fyra illustrationer. Kul när olika branscher och möts och korsbefruktas så här tycker jag. De fyra verken har släppts i limiterad upplaga på Absolut Art så vill du ha snygg modekonst på väggen därhemma så får du vara snabb.

I väntan på visning bjöds på bubblande drycker drycker …

… och mingel med hela modeeliten. Sedan var det dags för veckans första visning för min del, nämligen By Malina.

Kollektionen hade fått titeln City of Palms och inspirationen hade duktiga Malin Andréhn bakom By Malina hämtat från favoritstaden Miami, denna vibrerande stad med sin mix av kulturer och människor. När modellerna kom in kunde man riktigt känna de salta vindarna från havet, dofterna av frodiga blommor och känslan av de latinska beatsen i denna smältdegel.

Jag gillade snitten på plaggen väldigt mycket men kanske särskilt mönstren, inspirerade av Miamis karaktärsfulla art déco-arkitektur med pastellfärgade fasader och neonskyltar som möter retrovibbar och stora palmträd. Här är några av favoritlookerna – hur snygga är inte dessa kostymer? Och den chic-slappa mönstrade pyjamasdressen på den tredje bilden står det mitt namn på.

Spektakulära catwalkvisningar har visserligen en tjusning i sig men man ska ju också kunna bära kläderna. Få gör bärbart mode bättre än Filippa Kihlborg. Under tisdagen visade hon sin vår- och sommarkollektion inför 2019 i en av Filippa K-butikerna.

Tidlöst och stilrent med naturliga textilier, detaljer och definierade siluetter, helt enligt modemärkets filosofi. Helt enkelt minimalistiska hits man kommer att älska att bära.

Sedan blev det onsdag. AnnKathrin hade flugit ner från Luleå för att passa på att se lite av modeveckan samtidigt som hade arbetsmöte för att gå igenom en del saker inför vår kommande lansering. Det känns riktigt bra och jag är så taggad på det vi håller på att ta producera!

Hur snygg är inte AnnKathrin? Självklart bar hon egen design.

Vi hade också möte med Maxjenny Forslund, denna underbara multikreativa och vansinnigt duktiga designer. Jag lärde känna Maxjenny för åtta år sedan i samband med ett uppdrag för Femina, och sedan dess har vi hållit kontakten och setts med ojämna mellanrum.

Nu var det väl tre år sedan vi sågs senast och det var så himla kul att träffas igen. Det var ett riktigt bra möte och många kreativa idéer som kom upp. Nu ska vi konkretisera våra stora planer och jag kan knappt vänta med att berätta om vad vi har på gång. Men ni får helt enkelt ge er till tåls ett tag till.

Samtidigt som vi hade möte var det premiär för Soft Goat att visa på modeveckan. Jag älskar ju kashmir och tycker mycket om deras klassiska tröjor som alltid har någon liten twist som gör att de sticker ut. Enligt Soft Goats Stephanie Bergström handlar kollektionen om ”att ta ut svängarna vad det gäller stickat och cashmere”. När jag gick igenom bilderna från visningen hittade jag många fina nyckelplagg man kan ha hur många som helst av i garderoben. Färgskalan var mjuk och neutral med olika nyanser av grått, ljus mullvad, kamelfärgat tillsammans med lite mörkare färger såsom vinrött. Snyggt!

Till höjdpunkterna under veckan hör Naim Josefi. Jag har följt honom sedan han vann Project Runway Sweden 2012 och han är en av våra mest spännande nya designers. En av anledningarna är att han hela tiden lyckas presentera något nytt och annorlunda.

Naims inspiration till SS19-kollektionen Spectrum kommer från vetenskapen och naturen. Precis som tidigare säsonger har han skapat en fantasivärld med elegant, lekfull och innovativ design i hållbara material. Skräddade kostymer, kappor med grafiska mönster, klänning i lager-på-lager, detaljer som diagonal knäppning och dekonstruerade ärmar och kragar. Färgskalan spänner över prismats spektrum; blått, rött, vitt, svart, grönt, gult och rosa.

Sedan blev det torsdag och jag såg ut så här. Älskar min nya kavaj från Massimo Dutti, har redan insett att den kommer att få ett mycket bra ppa.

Jag var tidig till Grand Hôtel så jag hann sitta och jobba ett par timmar i Cadierbaren innan det var dags för Camilla Thulins visning, som även hon gjorde visningspremiär under Stockholm Fashion Week.

Och vilken visning det var sedan! Platsen var magnifika Spegelsalen och den gav visningen en helt perfekt inramning – och nog skulle det gå sus genom publiken när modellerna klev ut.

Camilla Thulin har alltid gjort kläder för kvinnor som vågar vara kvinnor och i stället för trådsmala unga modeller visade flera framstående kvinnor upp hennes kollektion, däribland Dominika Peczynski, Susanna Hakelius, Alice Teodorescu och Ewa Fröling. Viktigt, och ett smart drag. Allas vår powerwoman Sara Danius öppnade visningen iklädd en egendesignad knytblus. Wow, en av veckans stora överraskningar!

Färgstarkt och stora mönster på siden, viskos, bomull och polyester. Jag skulle ha svårt att bära upp så mycket färg men några av mönstren var väldigt fina och hela kollektionen var oerhört feminin med perfekt passform.

När visningen var över hängde vi kvar några stycken på Grand och jag satt och jobbade innan det var dags för mig att ta mig till Bangerhead för ett möte med hårstylisten David Glover.

David Glover hade stylat Naims visning på onsdagen, men nu var det lilla jag som skulle få håret stylat och samtidigt passa på att göra en intervju med honom om hans nya hårvårdsmärke Martinsson King som just lanserats. Så oerhört charmig och proffsig person, vi hade verkligen en superkul stund ihop då vi inte bara hann prata schampon och infusions utan också 80-talsmode och Abba. Och jag gick därifrån med värsta modellhåret! Ni kommer att få läsa intervjun och se fler bilder här i bloggen inom kort.

Modeveckan får på det stora hela ett bra betyg. Ett lagom antal visningar som höll hög nivå, trevliga mingel med människor jag träffar alldeles för sällan och mycket input och kreativa arbetsmöten.

Visningsbilder: Mathias Nordgren, Studio Bon

 

Words of wisdom

“Grateful for where I’m at, excited about where I’m going.”

 

Glad fredag alla där ute. I dag ska det bli närmare tio grader här i stan och då kan man inte vara annat än peppad på dagen och på helgen som är i antågande. Vad har ni för planer? Själv ska jag dricka finkaffe på stan, äta middag med en kompis i soffan, planera ett event, lyssna på det här, skriva klart en text om tre samhällsförändrare och powerbabes, fira våren, köpa en vit t-shirt och sälja ett radhus.

 

Foto: Emma Grann / Studio Femme 

 

Teleportering till sydligare breddgrader

Inspirerad av Petras roliga inlägg vill jag härmed teleportera mig till en annan breddgrad.

Morgonen börjar med att jag vaknar upp på latituden 20° 17′ S, nämligen Mauritius. Jag har precis klivit upp ur sängen i min drömmiga villa på Belle Mare Plage alldeles intill stranden.

Snabbt satt på mig baddräkt och en tunn klänning ovanpå. På väg ner för ett första dopp fastnar jag inför utsikten som får mig att tappa andan.

Jag bestämmer mig för att vänta med badet och ger mig i kast med frukostbuffén.

Sedan kan jag inte vänta längre. Det blir bad, både i hav och pool.

Konstaterar nöjt att Sverige och vintern är långt borta.

När eftermiddagen kommer gör jag mig redo för en fördrink i loungen, blossande röd om kinderna.

Innan det är dags för middag i den tropiska natten.

Ny dag: Golf på schemat!

Det går bra. Eller faktiskt bäst. Jag blir således bjuden på segerlunch …

… av mitt trevliga sällskap.

Innan eftermiddagen går mot kväll hinner jag med en lång promenad längs den långa vackra sandstranden.  Palmbladen rasslar behagligt i brisen.

Uppsnofsad för kvällen konverseras det med i goda vänners lag.

Innan vi intar middag där kockarna överträffar varandra i kulinariska rätter. Jag konstaterar nöjt att jag nog aldrig har ätit någon godare mat än den nygrillade fisken och skaldjuren som serveras.

Dagen därpå vaknar jag redan klockan sex och ger mig ut på en lång löptur längs havet. Naturen är bedövande vacker, helt filteroberoende.

Tagen av alla intryck intar jag en skön dagbädd invid poolen. Jag läser, skriver och funderar över livet medan underliga fågelläten gäckar. I en hel timme ligger jag helt stilla och ser ut över detta.

Sedan fortsätter mitt filosoferande här, jag känner mig som ett barn på nytt och förtränger tanken på att jag snart måste åka hem.

I stället gör jag mig så toksnygg jag bara kan.

Och smäller sedan av ett stort party i alla regnbågens färger med ett gäng powerdonnor!

Och när den ljumma kvällen övergått till sen timme och till och med gryning vandrar jag tillbaka till min villa och tänker att här …

… på den magiska resorten Belle Mare Plage på Mauritius allra vackraste strand hör jag hemma.

 

Arbetsuniform, ja eller nej?

För något år sedan läste jag en artikel om art directorn Matilda Kahl som haft på sig samma uniform på jobbet i tre års tid för att slippa planera sin outfit varje dag. Hennes stående klädval var vit skjorta och svarta byxor. Genom att alltid köra samma outfit kunde hon i stället för att slösa tid på att välja kläder på morgonen rikta all sin kreativitet på jobbet.

Andra som också kör på det är bland andra Mark Zuckerberg som sportar sin grå Brunello Cucinelli t-shirt. Steve Jobs blev ju känd för att alltid bära svart polotröja, jeans och New Balance sneakers. För att inte tala om salige Karl Lagerfeld med sin ikoniska uniform bestående av stärkt vit skjorta med hög krage (han lär ha haft ett tusental i garderoben), svarta solglasögon och skräddarsydda svarta kavaj.

Samma outfit varje dag känns ju som en bra idé och ibland tänker jag att jag också skulle börja med det. Men direkt efter dyker tanke nummer två upp: vad skulle bli min jobbuniform? Jeans bär jag redan i dag i alla fall 75 % av tiden så de blir det nog. Men upptill då? Vit t-shirt med svart blazer över? Skinnjacka? Eller skulle jag göra en Jobs och satsa på den svarta polotröjan?

Nu tror jag kanske inte att jobbuniform skulle passa mig i längden. Jag skulle nog säkert känna mig befriad från onödig stress och, precis som Kahl säger i artikeln, slippa känna pressen på att alltid bevisa min kreativa förmåga (och att jag har koll på modet) genom mina kläder. Men samtidigt skulle nog mycket av lusten försvinna, glädjen i att faktiskt byta skepnad – och karaktär – efter humör och lust. Är inte det något av modets styrkor, att kunna visa vem man är och styrka sin identitet men också hur man vill uppfattas av andra?

 

Till hela bloggen