Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Nya och gamla handkrämsfavoriter

God morgon,

Jag lovade ju ett inlägg om handkrämer. Det kommer här!

Minusgrader och kalla vindar gör mina händer väldigt torra och nariga. Enda sättet att råda bot på det är en bra handkräm och att massera in den ordentligt och ofta. Jag har alltid en tub tillgänglig på kontoret – man behöver ändå ta mikropauser under dagen och då är det perfekt att smörja in händer och nagelband – och en tub stående på nattduksbordet.

En annan sak. Handpeeling gör underverk för att skrubba liv i trötta händer. Exfolierar man händerna regelbundet får man bort smuts och döda hudceller. Jag kan vara lite snål med att köpa speciella handskrubbar, i stället brukar jag när jag peelar ansiktet alltid avsluta med att skrubba händerna med resterna. Kan också tipsa om att alltid använda solkräm med spf på händerna på somrarna; sol är en starkt bidragande faktor till åldrande hy, så det är händerna snarare än ansiktet som avslöjar ens verkliga ålder.

Jag har i alla fall handplockat russinen i kakan åt er och här kommer mina favoriter, både gamla trotjänare och några nya uppstickare jag gillar. Hoppas det är till hjälp.

eos Hand Lotion Vanilla Orchid är en ganska lätt handkräm men lyckas ändå göra mina händer mjuka även när de är extra torra. Krämen är fulladdad med vårdande ingredienser  som shea-, kokos- och avokadosmör och marulaolja och allt är veganskt. Mild men god doft av vanilj och orkidé.

Molton Brown’s Orange & Bergamot Replenishing Hand Cream med vit tryffel och apelsinolja verkar återuppbyggande och går snabbt in i huden. Härlig doft av bergamot, neroli och ett stänk av mysk.

Sephora Tangerine Hand Balm ingår i Sephoras nya serie med handprodukter. Jag gillar verkligen att krämen går in i huden och återfuktar på djupet utan att lämna en fet hinna. Så stort plus för det. Kommer i fem ingredienser med olika dofter beroende på ens behov, jag fastnade för mandarin helt enkelt för att den luktar fräscht.

I samma serie från Sephora finns Sephora Honey Handpolish, en jätteskön handskrubb som effektivt får bort narig hud och smuts utan att för den saken riva i huden.

Yves Rocher introducerade nyligen fyra nya handkrämer. Les Plaisirs Nature Handcrème gillar jag för att den både ger fukt för stunden och vårdar över tid. Den känns först lite oljig när man applicerar den men krämen går in i huden direkt. Jag gillar verkligen den lena känslan efteråt. Ganska tjock i konsistensen och finns i dofterna vanilj, kokos, oliv/pomerans och mango/koriander som doftar härligt.

Vintertid med alla baciller som frodas överallt försöker jag att sprita händerna ofta för att undvika att bli sjuk. Hittills (pappar peppar) har det visat sig vara en smart strategi. De alkogeler man kan köpa på apoteken är lite väl spritiga i doften, däremot har jag fastnat för Yves Rocher handrengöringsgel. Perfekt att kunna tvätta händerna utan vatten, doftar gott av arnika och gör huden ren, len och mjuk.

L’Occitane Shea Butter Hand Cream är favoriten jag alltid återkommer till. Märket har jag använt ända sedan jag pluggade i Frankrike för hundranittiomiljoner år sedan och upptäckte det och handkrämen har jag en tub av i varenda låda. En härligt tjock kräm med sheasmör som går lätt att arbeta in i huden. Älskar den ganska starka doften. Ett stort plus är att krämen lägger sig som en skyddande hinna över händerna och även klarar en handtvätt.

 

Route de lavande – lavendelvägen genom Provence

Lavendel

Färgen och doften från lavendelfälten fångar essensen i Provence. Det är ganska häftigt, fö rmig är det en rikedom att vara någonstans där det doftar örter och kryddväxter som lavendel, rosmarin, timjan och lagerbuskar som parfymerar luften. Det är något med urprungligheten som gör att man blir ganska ödmjuk inför allt.

Just lavendel har alltid varit en favorit; jag har bland annat skrivit om det här. Att vistas i när de oändliga lavendelfälten blommar med sin blåvioletta ton är en upplevelse för alla sinnen. Så ska ni till Provence i sommar vill jag varmt rekommendera lavendelvägen, Route de lavande. Vandra, cykla eller hoppa in i bilen och följ de franska småvägarna från by till by.

Lavendeln blommar i slutet av juni till mitten av augusti och odlingarna är främst koncentrerade i Haute-Provence norr om Avignon, på högplatån runt Sault, vid foten av Mont Ventoux, och runt Apt och Gordes i Luberondalen. Det blir en fantastisk road trip där det är nästintill omöjligt att inte få med sig minnesvärda bilder hem. Instamagic!

Stanna till hos lavendelodlare och destillerier och handla med er hem ljuvligt doftande lavendelprodukter. Många byar ordnar festivaler till lavendelns ära och i Coustellet finns också ett lavendelmuseum att besöka.

Mer information finns här:
www.routes-lavande.com
www.lavande-provence-aoc.com
www.museedelalavande.com

On my mind: Grundstenar

Detta inlägg innehåller annonslänkar.

 

Baddräkt, shorts och ballerinaskor är väl ändå basen i sommargarderoben, tycker ni inte? Här har jag satt ihop tre outfits för olika plånböcker; budget, mellan och lyx.

Baddräkt med volang Åhléns // Blommig baddräkt By Malina // Baddräkt i härligt cerise Diane von Furstenberg

Klassiska bermudashorts Sebago // Paperbag denimshorts Re/Done // Broderade linneshorts Giuliva Heritage Collection

Ballerinaskor i mocka Chloé  // Slip-in i läder Malone Souliers // Spetsiga flats i mocka Rupert Sanderson

 

Vive le weekend!

God morgon! Ett nedslag med vad som fångat mitt öga den här helgen:

Espresso och Nice Matin. En bra start på dagen, och utsikten kunde vara sämre.

Juan-les-Pins är den klassiska badorten som på tiden då det begav sig attraherade den europeiska societeten och amerikanska filmstjärnor, som ville leva ett bekymmersfritt societetsliv varvat med sunda strandaktiviteter.

Juan-les-Pins växte i popularitet på 1920-talet och överallt hittar man hus och detaljer som relaterar till la belle époque, art déco och jazzens guldera.

Ett parti pétanque på klassisk spelmark under pinjeträden i Petit Pinède. Här träffas kompislagen varje dag för att under vilda diskussioner och många axelryckningar spela om äran.

Jazzfestivalen Jazz à Juan, anledningen till att jag var på plats för att bevaka. Jazzfestivalen har sedan starten 1960 utvecklats till en musikfestival öppen för nya influenser, artister och besökare från många länder. Man behöver definitivt inte vara någon utpräglad jazznörd för att uppskatta festivalen för programmet är både brett och smalt på samma gång, vilket är en av anledningarna till att jag verkligen gillar den. Den andra stora anledningen är den helt unika spelplatsen, Pinède Gould.

I år slog festivalen, den 59:e upplagan i ordningen, rekord vad gäller antalet besökare. Över 27 000 besökare har sett konserterna och då räknar man inte in de många gratiskonserterna som ägt rum runt om i staden varje dag under tio dagar.

Det är svårt att lista alls fantastiska artister som har uppträtt under pinjeträden i Pinède Gould, där haven utgör fond och cikadorna som sirrar ackompanjerar taktfast. Men några av namnen är Sonny Rollins, Ray Charles, Ella Fitzgerald, Keith Jarrett och Earth Wind & Fire. Nästan lika kul är det strosa runt och lyssna på de små band och lite mer okända artister som uppträder lite här och där i Juan-les-Pins och Antibes.

Jag var särskilt glad eftersom jag i år fick se Jamiroquai och karismatiske Jay Kay, en av mina husgudar. Ni känner väl till låtar som Cosmic Girl, You give me something och Virtual Insanity? Konserten var magiskt bra med hits efter hits av Jamiroquais unika mix av acid jazz, 70-talsdisco-rock, och han sjunger precis lika gudomligt nu som när han slog igenom. Jag fick också möjlighet att se konserterna med bland andra saxofonisten Candy Dulfer och jazzpianisten och sångerskan Diana Krall. Dessa ladies fick verkligen la Pinède Gould att koka. Grymt bra!

Promenader längs lugna vikar runt Cap d’Antibes, den grönskande udden där jetset och bättre bemedlade har sina lyxvillor.

Port de l’Olivette.

I Antibes gamla stad är det bara en färgpalett som gäller: pasteller, pasteller, pasteller.

Socca, kikärtspannkaka. Check på den! Och det är fortfarande samma snubbe som tillagar dem i lerugnen på Marché Provençal som första gången jag besökte Antibes för många år sedan.

I sval arbetskostym.

Merci de cette fois-ci Juan-les-Pins et Jazz à Juan!

 

Till hela bloggen