Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Min Lundahelg i bilder

Nu tycker jag att vi åker tidsmaskin till helgen som var då det vankades skånsk humorfestival. Vid lunchtid i fredags satte jag mig på planet som skulle ta mig ner till Lund och Humorfestivalen. Det här var tredje året jag åkte dit och vädret till trots var jag taggad till tusen.

Att jag hittade Humorfestivalen från första början var mer eller mindre en slump. Jag hörde ett radioprogram för fyra år sedan där de gjorde en intervju med radarparet Johan Wester och Anders Jansson på Anagram som arrangerar festivalen. Det tyckte jag lät himla skoj, en festival helt fokuserad på humor och med hela svenska humoreliten på plats. Vid tidpunkten hade jag haft det rätt tufft och kände att jag behövde få in mer glädje i livet, helt enkelt skratta mer.  Så året därpå bokade jag biljetter och åkte dit. Det har jag aldrig ångrat för det har varit bra och kul alla år sedan dess.

En annan anledning till att jag blev nyfiken var faktumet att festivalen äger rum i Lund. Eftersom jag aldrig hade varit där tidigare så tänkte jag att det var en anledning så god som någon att göra två flugor på smällen; att ha kul och samtidigt upptäcka en ny stad.

Jag anlände tidig eftermiddag och gav mig ut på stan så snart jag hade slängt in min väska på hotellet. Lund är inte jättestort men väldigt charmigt och en perfekt promenadstad. Jag hade inte orkat släpa med mig min systemkamera – när gör man någonsin det? – så bilderna gör inte Lund rätta. Dessutom är jag värdelös på att ställa färgerna i redigeringen, men jag hoppas att ni ändå kan se hur fint det är. Så här pampigt är i alla fall det stora universitetshuset, ni vet det man ser när SVT sänder det traditionella valborgsfirandet härifrån.

Jag har alltid haft i bakhuvudet att byggnaden heter Carolina Rediviva men det är ju universitetshuset i Uppsala som gör det. Det här i Lund heter Regia Academia Carolina. Byggt 1882 om någon undrar. Jag tänker varje vår att jag ska åka ner hit på Valborg och vara med om firandet på plats. Det ser alltid så fint ut när studentkören står på trapporna till universitetshuset och sjunger för full hals och magnoliorna blommar runt omkring dem. Jaja, någon gång ska jag få till det.

Jag fortsatte min promenad och svängde in i de äldre kvarteren för lite arkitekturspanade. Lund är ju en gammal stad och man känner verkligen historiens vingslag när man vandrar runt på smågatorna. Det är så pittoreskt! Särskilt korsvirkeshusen är fina, tycker jag.

Kulturen är ett område på över två kvarter i centrala Lund som är som ett lundensiskt Skansen, alltså ett museum fyllt med kulturhistoriska hus och trädgårdsmiljöer. Ett tips om man är historiskt intresserad eller bara gillar att se design genom tiderna.

Jag blev kaffesugen, som man ju blir. Om det finns någon stad man ska bli det i så är det Lund. Så jag lät fötterna byta riktning mot Klostergatan och Love Coffee Roasters, mitt favoritställe för en riktigt bra kopp.

Jag som läst och lärt mig en del om kaffe och rostning, och även gått några kurser, uppskattar verkligen ett riktigt bra hantverk. Nu har jag också blivit så pass insatt att jag lärt mig vilka rostningar jag gillar och från vilka länder jag föredrar att kaffebönorna kommer. På Love jobbar bara superduktiga baristor så här kan man nörda in precis hur mycket man vill.

Kopp på er.

Här finns en fin innergård och jag satt där bra länge och läste och skrev. Men tids nog var det dags att gå vidare till Borgen där jag skulle se min första föreställning ”Selfie – en skev självbild!” med Martin Svensson.

”Selfie” är en fristående uppföljare på Martin Svenssons succéföreställning ”Femtio, frånskild och förvånad”. Jag hade inte hört talas om honom tidigare utan  bokat biljett helt utifrån beskrivningen. Jag tyckte den var helt okej, småputtrigt rolig men inga jättegarv. En hel del igenkänning och finurligheter, men sångerna kunde han ha skippat några av.

Humorfestivalen pågår under tre dagar, alltid sista helgen i augusti, och totalt är det 150 olika föreställningar och gig så man kan verkligen välja brett, från kända komiker till nykomlingar och utländska stjärnor. Och det är inte alls bara stand-up utan många olika typer av föreställningar på tio olika scener över stan. Det är det som är så kul också tycker jag, att hela stan är involverad i festivalen.

Nöjd och glad gick jag tillbaka till mitt hotell, åt lite snacks i sängen, kollade det sista på valduellen och helt plötsligt var det ny dag. Den inleddes med stor hotellfrukost för en gångs skull för jag behövde verkligen något i magen för att stå mig hela dagen. Sedan blev det en lång powerwalk bort mot Sankt Hans backar, ett stort strövområde i norra Lund.

Tillbaka i stan tittade jag lite i affärer, gick in på Bric-à-Brac för att hälsa på Sara men hon var inte där, spanade in Domkyrkan och skrattade åt alla galna studentupptåg. Så här års är det ju terminsstart på universiteten och överallt var hågade juridik- och ekonomistudenter i full färd med diverse upptåg.

Hade jag varit 25 år yngre hade jag gärna läst här i Lund. Det verkar vara en så himla mysig stad att plugga och bo i. Och tempot är så mycket lägre än i Stockholm, det känns som att man lever mer i nuet här.

Sedan var det dags att se ”Om jag vore statsminister” en sorts humordebatt under ledning av en Hans Rosenfeldt – har ni inte lyssnat på honom i SR:s ”På minuten” så gör det, han är fenomenal. Medverkade gjorde några av mina absoluta favoritkomiker, som Per Andersson och Johan Wester. Även Anna Blomberg och Göran Gabrielsson var med och båda två är ju sjukt duktiga på att imitera folk så det dök upp en rad välkända profiler. Verkligen superkul – och högaktuellt med valet om hörnet.

En kort paus och en dubbel espresso senare var det dags för standup med fyra av Humorsveriges allra främsta: Ann Westin, Robin Paulsson, Anders ”Ankan” Johansson och Karin Adelsköld. Bra tempo, fräscha skämt och hög igenkänning.

Alltså, varför går jag inte på standup oftare? Man mår ju så jäkla bra av att få skratta och så svårt kan det väl ändå inte vara att klämma in en timmes garv lite då och då.

Robin var bäst den här kvällen, tätt följd av Anders. Jag är så imponerad av alla som håller på med standup. Själv har jag spelat rätt mycket teater när jag var yngre och stått på scen och spelat in film och tv, men det är ju en helt annan sak än standup då man ska ställa sig på scen och vara rolig. Jag skulle aldrig greja det! Naturligtvis handlar det mycket om att ha bra material, men man ska  ju klara av att leverera det också, ha bra tajming och kunna möta publiken på ett spontant sätt.

Efter så mycket skratt hade jag blivit hungrig så på vägen tillbaka till hotellet stannade jag till på Crêperiet och köpte med mig en galette. En De Gaulle med vitlöksfrästa champinjoner, spenat, rödbetor, grillad tomat och ost. Riktigt fräsch och god. Hade också snott med mig fruktsallad från frukostbuffén (det får man göra om man bor på hotell, tycker jag) som fick bli lördagens efterrätt.

Ja, och sedan blev det söndag. En fin helg fylld med humor och värme, samtidigt kändes det lite trist att åka själv denna gång. Jag är förvisso van att resa själv och låter inte brist på sällskap hindra mig, men det är ju alltid roligare att få dela upplevelserna. Men nästa år ska jag banne mig få med mig någon. Då är det dessutom 10-årsjubileum för Humorfestivalen så då lär det blir extra mycket drag.

Tack för den här gången Lund –  puss!

 

Fredag!

Håller ni med mig om att den här veckan har varit en sjuhelvetes resa? Galet hektisk för min del och jag har nog sällan varit så produktiv. Skrivit artiklar, intervjuat spännande personer, gjort research, gått på möten, förberett lanseringen inför jul, talat i telefon, sprungit ärenden, skissat på samarbetsförslag för 2019, talat ännu mer i telefon, plåtat till bloggen, cyklat på träningshojen i omgångar och hjälp morsan med att planera en glöggfika. Det jag inte hunnit med är pedikyren, hade tänkt att ha öppna skor på smokingfesten i kväll så jag får se hur jag gör med den saken. Jag har heller inte hunnit med administration för företaget som jag hade tänkt men det får vänta till nästa vecka. Den här helgen tänker jag ägna åt mer icke-relaterade aktiviteter såsom bokläsande, promenader och provsmakning av pepparkakor – bara fem veckor kvar till jul nu!

Men nu ska jag ge järnet på tangentbordet ett par timmar till innan det är dags att svida om till smoking. Först blir det fördrink hemma hos Robert och därefter färd till Såstaholm där baluns med Connoisseur-gänget väntar, vilket ska bli hur kul som helst. Note to self: Gå på fest lite oftare!

Jag hoppas att ni får en alldeles strålande fredagskväll ni med, vare sig ni ska på partaj eller chilla i myskläder hemma i soffan, så hörs vi lite senare.

 

Efter ett besök hos frisören

Nu känns håret fint och fräscht igen efter ett besök hos Camilla på Cardell.

Hej! Jag var hos Camilla på Cardell igår och fixade håret. Det är alltid mysigt att komma dit och få bli ompysslad. Camilla är grym på att få mitt hår att se mycket fräschare ut igen och jag går alltid därifrån lite mer rak i ryggen. Kan vi bara komma överens om att en bra frisör är värd sin vikt i guld?

För mig är ett besök hos frisören också en välbehövlig paus från vardagens knot. Jag sitter gärna tyst och ser på när Camilla jobbar och det är så skönt att kunna göra det utan att det känns konstigt. Camilla är helt fine med att inte behöva prata; jag kan tänka mig att som frisör blir det rätt mycket snack om allt mellan himmel och jord hela dagarna så hon tycker nog också att det är rätt skönt. Ibland har jag även med mig datorn så att jag kan jobba lite samtidigt.

Igår var det dags för omsättning av mina extensions. Mitt eget hår har blivit ganska långt i sig självt men typiskt nordiskt (läs: tunna hårstrån) så jag har förlängning främst för en tjockare känsla. Sedan jämnade hon till topparna och kapade min galet snabbväxande lugg, så nu går jag runt med den där härliga känslan av nyklippt hår.

Dags för mig att kila, jag ska hämta bilen och åka till däckverkstan för att byta till vinterdäck. Mors!

 

Torsdagsinspo

Nu när jag ändå redan har bombarderat er med så många bilder från Gleneagles så tycker jag att vi stannar kvar i Skottland ett tag till, i alla fall mentalt. Men vi lämnar Gleneagles och vänder blicken åt sydväst där en skotsk superanläggning väntar: Turnberry.

Bland alla ikonbanor står Turnberrys Alisa Course högt i popularitet. Belägen på randen av Atlanten talar vi links av bästa sort. Alisa har stått värd för British Open vid fyra tillfällen, senast 2009, och det är verkligen en underbar scen för The Open. Här finns lika spektakulära som legendariska hål där stor golfhistoria har skrivits. Det vore väl något att själv få åka dit och skriva vidare på den! Efter helgen som var har jag verkligen fattat tycke för Skottland, såväl atmosfären som folket och naturen så det skulle jag inte tacka nej till.

Här på Alisa utgör naturens element och det ombytliga vädret utgör en stor del av upplevelsen. Skulle den ständigt närvarande blåsten bli för svår är det samtidigt så vackert att man kan bortse från alla dubbelbogeys man garanterat kommer att göra. Det är väl ändå fair, känner jag.

I blickfånget står den storslagna fyren, 24 meter hög som visat sjömännen vägen ända sedan 1873. Och sedan 1901, då Turnberry invigdes, vägleder den golfare.

Det femstjärniga hotellet är lika omtalat som banan. Nu kan jag inte hela historien bakom men det var här som legenden Robert de Bruce en gång regerade. Och det ser ju superfint ut där det ligger inbäddat i grönskan med utsikt mot havet och den oförstörda kustlinje. Turnberrys andra bana Kintyre ska vara minst lika bra, sedan finns det också en niohålare, Arran, att pröva på om man vill maxa golfen.

Vi säger väl så, ha en fin torsdag!

 

Till hela bloggen