Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Min helg i bilder

Det här vädret inverkar menligt på arbetsmoralen. I stället för att låta fingrarna dansa över tangentbordet sitter jag och googlar på hotell i London, planerar växtinköp och kollar bilder i telefonen. Så här kommer jättemånga dåliga mobilbilder på vad jag har haft för mig i helgen.

I fredags satt jag på kontoret i stan och jobbade. När klockan var slagen tog jag mitt pick och pack, stängde av datorn och promenerade bort till Östermalms saluhall. Det luktade sommar – mysigt – och hela stan var täckt med ett gulgrönt moln av pollen – mindre mysigt. Glad var jag i alla fall.

Hade bokat bord på Lisa Elmqvist i saluhallen …

… och medan jag stod och väntade på Sanna eftersom jag var lite tidig ”provsmakade” jag rätterna på menyn.

Men så kom hon! Sanna är en av de vänner jag känt allra längst. Jag minns inte det exakta ögonblicket då vi träffades, men jag antar att det måste ha varit i 6–7-årsåldern för vi växte upp i samma område och började i samma klass i ettan. Sedan dess har vi följts åt.

Fredagshungriga beställde vi mat direkt. Jag valde helstekt rödtunga med rödbetor och kapris och det gjorde Sanna med.

Så himla gott. Måste börja äta fisk oftare.

Vi åt och pratade, pratade och åt. Vi känner varandra så himla väl efter 40+ år och har funnits vid varandras sidor genom både med- och motgångar. Inte minst när pappa dog i höstas har hon funnits där för mig om jag velat prata, gråta eller bara ta en promenad och det har betytt enormt mycket.

Sedan promenerade vi genom Humlegården upp till tåget och for hem. En mycket trevlig afton.

Lördag morgon vaknade jag klockan fyra av den här lille gynnaren som hade parkerat på min balkong. Alltså koltrastar, det gör nästan ont i hjärtat när man hör dem sjunga. Vårens mesta sångare. Vågade inte skjuta upp balkongdörren för jag var rädd att den skulle flyga iväg så det fick bli en bild genom den pollenfläckiga rutan.

Värmen var tillbaka. Så efter frukost och ett pass i gymmet tog jag en långpromenad in mot stan. Hade ett par ärenden att göra men på stan var det mest turister ute. Ringde Martin för att höra om han skulle med på en fika men han satt och skrev på sin nya deckare för fullt och jag ville inte störa i skrivprocessen så det fick bli en pitstopp med cappuccino och läsbart på egen hand. Och så satte jag på SVT Play i mobilen för att få se lite av bröllopet. Prins Harry och Meghan, vilket stiligt brudpar, inte sant?

När jag kom hem satt jag och jobbade en stund. Sedan for jag till det här stället för att träna en stund.

Solen sken, vinden var ljum och slagen satt, skönt!

Avslutade med att chippa en stund. Alltid tre bollar.

Lördagar är min tvättdag så klockan fyra gick jag ner i tvättstugan. Nymanglade lakan – finns det något skönare? Trött efter fredagen eftersom jag låg och kollade på film halva natten när jag hade kommit hem så blev det lördagskväll hemma i egen ro. Jag hade förutsett nog köpt lax och en ny tub wasabi så jag gjorde  sashimi till middag som jag åt framför tv:n.

På söndagen vaknade jag tidigt, förstås, och gick direkt ut och tog en lång powerwalk, förstås. Älskar tidiga morgnar så här års när ingen annan än fåglarna och rådjuren är vakna och jag har hela stan för mig själv. Kom hem, åt frukost och löste DN:s korsord som brukligt på söndagar. Jobbade en stund innan jag åkte över till mamma. Fastnade vid syrenerna på vägen som luktade övernaturligt gott.

Vi gick till kaféet och fikade och där vi fick sällskap av Tony. Jag tråkade mamma att hon lite såg ut som en Florida-tant, ni vet en med gigantiska solbrillor och lilafärgat hår, haha! Fast nä, lila hår har hon förstås inte. Vi satt i alla fall kvar länge och njöt av eftermiddagen, jag skrev lite medan mamma lyssnade på en ljudbok. Och så drack vi mer kaffe.

Sedan gick vi hem. Jag såg till att betala hennes räkningar och gjorde en fruktsallad med mango, blåbär och banan. Och så vattnade vi i alla nyplanterade krukor på framsidan, det ska ju fortsätta att vara torrt och varmt hela veckan så det behövs verkligen.

Ja, sedan åkte jag hem till mig och Sanna dök upp efter jobbet och lånade en svandunsjacka och ett tjog pärlhalsband eftersom hon ska på fest med Gatsby-tema. Jag satte mig en stund på balkongen, åt en laxsallad ihopsvängd på resterna från lördagen, läste och filosoferade över vad jag ska plantera för nytt i mina krukor – vill gärna ha något som bina och humlorna tycker om. Och när jag ska få tid till det. Något svar kom jag inte fram till, men skönt var det.

Over and out

 

Påsk, pappa, vemod och varma minnen

Jag kan fortfarande höra pappas röst. Skratta till åt ett minne som dyker upp, bli glad över ett gott råd han gett mig och som jag hållit fast vid. Men under vintern som gått är det som att mina inre bilder av pappa har börjat blekna lite. Ibland får jag panik när jag känner att han försvinner. När detaljer och händelser blir suddiga och fnasiga i kanten och jag inte längre kan minnas hur det var. När jag kliver in i det tomma huset där varken han eller mamma längre bor kvar. Där endast väggarna skvallrar om det liv som en gång levdes där. Då hugger det till av ångest.

Det är påsk och jag saknar pappa något oerhört. Det gör jag varje dag men extra mycket så här när det är en långhelg som i mångt och mycket handlar om umgänge med familjen. Det känns vemodigt. Den första julen direkt efter att pappa hade dött var till exempel en prövning. En sorgeprövning. Det tog hårt på mig eftersom julen var så starkt präglad av pappa. Ett julbak utan honom kändes lemlästat. Stundtals ville jag bara packa väskan och fly utomlands för att slippa allt, glömma bort att det var jul. Det blev så tydligt att livet aldrig mer skulle vara sig likt, och att en ny tid väntade där vi som är kvar var tvungna att skapa nya traditioner utan honom.

Jag tycker så mycket om påskhelgen och det var en favorithögtid även för pappa. Färgglad och otvungen då man kan göra lite vad man har lust med – vilket för oss ändå alltid slutade på ungefär samma sätt: Sillbord och påsklamm, kortspel, påskäggsjakt, promenader, kanske en golfrunda, fika på bänken framför köket med ansiktena vända mot solen. Obetydligt innehåll, kan tyckas, men oerhört minnesfulla stunder. Tid och rum för varandra.

När pappa dog gjorde jag inget annat än sörjde. Sörjde och sörjde tills jag trodde att jag var klar. Nuförtiden sörjer jag väldigt sällan, men ibland kommer det liksom ifatt en. Sorgen har blivit till saknad, en saknad som numera bor i varje andetag jag andas.

Tiden går och det har blivit påsk igen. Det är så tyst och tomt och ensamt. Jag vill men orkar inte riktigt ta itu med påskhelgen. Tänkte att jag skulle ha bjudit in familjen till en fin påskmiddag med sill och snaps och ägghalvor och gula porslinskycklingar på bordet men lusten finns inte där. Eller jo, lusten finns där men inte kraften. Det får väl vara så då, tänker jag. Men det känns vemodigt. Igår kväll läste jag lite i pappas dagbok. Lars, Lasse, som han hette, hade en sådan där 10-årsdagbok där han skrev ett par tre rader om dagen och noterade vädret och små och stora händelser. Jag bläddrade tillbaka genom åren till tidigare påskhelger för att se vad vi gjorde då, i ett försök att hålla minnena vid liv.
Långfredagen 2015: Kokar saft, 8 flaskor. Behövde plats i frysen. L strök handdukar + dammsög.
Påskafton 2014: Melodikrysset. J på kortspel och påskmiddag. Konstigt lamm.
Skärtorsdag 2012: R jobbade ½ dag. Vi sågs i TC. Köpte påskmat rabatt 12 % = 250 kr. Köpte böcker till 4 flickor.
Påskdagen 2010: Flugor och fjärilar – VÅR. En promenad med Jenny.

Under pappas sista levnadsår blir det allt glesare mellan noteringarna. Raderna under påsken 2017 lyser tomma. Pappa låg då på sjukhus och jag var där med ett enormt påskägg åt honom med saker jag hoppades skulle liva upp tillvaron lite. Jag tog några bilder på honom medan han satt på sängkanten och öppnade påskägget och jag tittar på den där bilden. Han är orakad och vildvuxen i håret, ser tunn ut i den blå landstingströjan. Men jag kan ändå se ett ljus i hans ögon – det var ju trots allt påsk.

Så idag kommer jag att minnas pappa just så, med ett ljus i ögonen. Och jag kommer att ägna dagen till att göra lite vad jag har lust med, kanske sillbord och påsklamm, kanske kortspel, kanske påskäggsjakt, kanske en promenad eller en golfrunda, och definitivt fika på bänken framför köket med ansiktet vänt mot solen.

 

Keeping it simple

Skjorta Cos Stores // Jeans Massimo Dutti // Skor Rizzo

 

Foto: Emma Grann / Studio Femme

 

Skärtorsdagsinspo – takterrasserna som snart öppnar

Glad påsk guys!

Snart blir det fri lek hela helgen. Om ni som jag blir kvar i stan så kommer här några tips på härliga takterrasserna där man kan lapa sol, dricka drinkar och se solen gå ner över se horisonten.

Önskar er härliga stunder och en massa påskkyssar.

SUS – Stockholm under stjärnorna

Fem hus, fyra gator och två torg formar Stockholms mest spännande citykvarter Urban Escape. Högst upp breder ett enormt taklandskap ut sig, SUS, kort för Stockholm Under Stjärnorna. Den 1 200 kvadratmeter stora terrassen öppnade i somras och här, 47 meter upp i luften, samsas restauranger, barer, utomhusbio, träning och aktiviteter. Den 26 april öppnar SUS för säsongen – inte en dag för tidigt!

www.sthlmunderstjarnorna.com

Foto: AMF Fastigheter

Scandic Anglais Terrassen – ovanför Stureplan

Mitt ”go to”-ställe för skön stämning, bra musik och goda drinkar. Och med toppenläge intill Stureplan och vacker vy över Humlegården fortsätter Scandic Anglais takterrass att hålla fanan högt som en av stans bästa. Våning 7, tack!

www.scandichotels.se

Foto: Jimmy Eriksson

The Winery Hotel – vin, mat, pool, musik

Vin, vyer och vass musik. Skippa city och ta er ut till Solna; på Winery Hotels härliga takterrass kopplar man av med ett glas hantverksvin och italienska charkuterier medan solen går ner över Friends Arena. Hotellet öppnade 2016 och blev snabbt omtalat för sin helgjutna satsning på vin och allt därtill. Winery Rooftop är deras takbar inredd i industriell stil och med bekväma solstolar för skönt kvällshäng medan DJ:s spelar grym musik. Köper man ett dagspass får man även tillgång till takpoolen och ett rum för ombyte och avkoppling.

www.thewineryhotel.se

ARC – nykomlingen

Den 26 april slår nya designhotellet Blique by Nobis upp portarna. Beläget på Gävlegatan 18 leder portalen in på en grönskande gård. Tanken är att hotellet ska kännas som ett helt eget kvarter i gränslandet mellan Vasastan och Hagastaden, ett kreativt community med stora sociala ytor där arkitektur möter konst möter konst möter design, musik och mat. Högst upp i huset ligger Arc med restaurang och utebar med milsvid utsikt 360 °. Takterrassen kommer garanterat att bli sommarens hetaste ”go to”-ställe.

www.nobis.se

Urban Deli – takpark mitt i stan

Takpark by Urban Deli är numera en institution bland Stockholms mäktigaste uteserveringar med utsikt. Högst upp i huset på Sveavägen 44 har man ett panorama över takåsarna och inför säsongen har terrassen fått en make-over och fått ett italienskt torg och en sydfransk apelsinlund där man kan gotta sig med sydamerikanska paraplydrinkar. Dessutom kommer underbara modeprofilen Fredrik Robertsson  att fylla takparken med underhållning och aktiviteter hela sommaren.

www.urbandeli.org/takpark

 

Till hela bloggen