Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Mentorskap – när, var, hur och varför?

Kappa H&M // Jeans Kappahl // Popotröja Massimo Dutti // Väska Palmgrens // Skor Rizzo

 

Hej tisdag! Hur mår ni idag? Jag har haft det hektiskt sedan jag kom hem från Palma men det är precis som det ska vara. Jag är extra extra glad över det stora intresset för vårt företag och för alla kommentarer vi har fått på bågarna. Det känns så otroligt roligt att ni verkar gilla dem. Men nu jobbar vi stenhårt på att få upp försäljningssiffrorna och ökad kännedom om varumärket.

Det känns faktiskt lite overkligt vilken resa jag befinner mig på just nu. För bara 1,5 år sedan så var detta fortfarande bara en dröm, en dröm som svävade någonstans där borta och som jag inte ens trodde att jag skulle våga ta steget emot. Att drömma är en sak, att förverkliga något helt annat. En person som har haft del i att jag faktiskt tagit det här steget är min mentor och vän Stefan. Vi träffades häromdagen över en fika så jag tänkte att jag skulle berätta lite om det här med mentorskap och hur det fungerar, för det är någonting som jag tror att många och särskilt kvinnor skulle vara hjälpta av för att utvecklas i sina karriärer.

Stefan och jag lärde känna varandra för drygt tio år sedan då han tog in mig på ett skrivuppdrag för Vallentuna Golfklubb under ett par månader. När uppdraget var slutfört behöll vi kontakten och eftersom vi båda spelar golf och bor rätt nära varandra så träffades vi med jämna mellanrum med klubban i handen. För ett par år sedan, efter att jag länge hade gått och varit frustrerad över att jag tyckte att karriären hade gått i stå, att jag upplevde att jag inte kom någonstans i livet och tvivlade så mycket på mig själv och vart jag var på väg, så frågade jag Stefan om han kunde tänka sig att bli min mentor – och det kunde han.

Alla människor kan någon gång i livet behöva ett bollplank, en person som kan stötta, ge inspiration och komma med kloka råd när det är dags att göra förändringar. Att skaffa sig en mentor att diskutera svåra frågor med är inte bara en hjälp i karriären, det kan vara bra vid olika tidpunkter i livet. Ett kvalitativt stöd som blir den hjälp på vägen som behövs för att komma vidare.

För trots att vi många gånger drivs framåt av en längtan och en vilja att utvecklas är det samtidigt inte ovanligt att något håller oss tillbaka. Jag om någon vet hur svårt det kan vara att förändra, jag som levt mitt liv med både livrem och hängslen på samma gång.

Att ha en person att samråda med har människor förvisso gjort i alla tider i olika former för att lära av varandra och få nya idéer. Det moderna begreppet mentorskap är dock en mer strukturerad och formaliserad metod som innebär att en erfaren ofta äldre person (mentorn) delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper till en mer oerfaren person (adepten) som är i behov av stöd och rådgivning.

I princip alla stora företagsledare har någon gång haft mentorer – och själva också agerat mentorer senare i livet, för de vet att man, speciellt i starten av sin karriär, är beroende av råd och stöd från andra oavsett om det handlar om att avancera, utveckla en idé, nå nya affärsmål eller att vässa sina personliga färdigheter. Detta gäller inte minst oss kvinnor som ofta tvingas jobba dubbelt så mycket för att tas på allvar.

Förutom att jag själv gick med rätt mycket ångest över att mina föräldrar var dåliga lekte jag, eller snarare brottades jag med vad jag själv skulle bli när jag blev ”stor”. Jag kände mig vilsen. Bland annat bar jag på tankar kring att starta ett accessoarvarumärke eftersom jag så gärna ville förverkliga den där ”hemliga” idén jag gått och funderat på så länge, men som jag var alldeles för feg för att våga ge mig in i. Det var då Stefan kom in i bilden. Eftersom jag hyser stort förtroende för honom och hans enorma kunskaper så kände jag att han skulle kunna vara det stöd jag behövde.

Så hur fungerar då mentorskap? Mentorskap är en metod för erfarenhetsutbyte, personlig utveckling och kvalitativt stöd. Kunskapsutbytet sker som en dialog efter former som bestäms av adepten och mentorn tillsammans. Här finns inget rätt eller fel, utan man sätter tillsammans ramarna och kriterierna för hur mentorskapet ska se ut och fungera och för hur länge det ska pågå. Vanligt är att man träffas regelbundet under ett års tid, någon eller ett par gånger i månaden. Under perioden då Stefan var min mentor träffades vi regelbundet ungefär var 5–6 vecka och hade kontakt per telefon och mejl däremellan.

En vanlig föreställning är att mentorn ger och adepten tar, men ett väl fungerande mentorskap handlar snarare om en ömsesidig och konfidentiell relation som präglas av öppenhet och ett utbyte av erfarenheter. Mentorn är inte någon expert eller problemlösare utan ska stötta adepten i att själv finna svar på frågor och göra de val som behövs för att komma vidare i sin utveckling. Även om fokus ligger på adeptens behov av stöd och kompetensutveckling ges även mentorn möjlighet att reflektera, få nya perspektiv och utöka sitt kontaktnät. Till varje träff gav Stefan mig en uppgift att göra. Det kunde vara att ta reda på vilken typ av kunskap eller utbildning som behövdes inom ett område jag var intresserad av, eller att kartlägga mitt nätverk. Han ställde skitjobbiga frågor till mig (tack Stefan!) som tvingade mig att tänka, tänka om, tänka nytt. Även om jag i stunden kanske inte hittade svaren så kom de så småningom till mig just för att frågorna ställdes. Jag är så oerhört tacksam och glad över att få ha haft Stefan som min mentor för jag tror ärligt talat inte att jag hade kommit dit där jag är i dag utan hans hjälp och tro på mig. Sedan tror jag faktiskt också att förlusten av min pappa gjorde något med mig. Efter det fanns det liksom ingen poäng med att se bakåt, för vad kunde det värsta vara om allt misslyckades? Ingenting! Det värsta hade ju redan hänt, att pappa dött.

Så till alla er som känner att ni skulle vara behjälpta av en mentor så säger jag bara kör! Jag kan verkligen rekommendera det. Till sist vill jag bara ge några tips på vägen om hur du hittar hittar en mentor som passar just dig:

1. Fundera över vad du vill ha ut av mentorskapet och vilka mål du vill nå.
2. Kartlägg din omgivning, både de som du känner direkt och indirekt, eller sätt upp en önskelista. Finns det någon i din bekantskapskrets som har rätt erfarenhet och skulle kunna passa?
3. Det är viktigt att mentorn passar adeptens nivå. Identifiera en profil med de kunskaper, erfarenheter och egenskaper du önskar hos en mentor. Försök hitta någon som har förståelse för din situation.
4. En mentor behöver inte vara äldre, det är erfarenheten och kunskapen hos mentorn som avgör samt att han/hon är intresserad av din utveckling.
5. Ta kontakt genom att ringa eller skicka ett mejl. Svårare än så behöver det inte vara. De flesta blir glada över en förfrågan och tackar de nej beror det oftast på tidsbrist.

Lycka till!

 

Foto: Emma Grann / Studio Femme

 

 

Route de lavande – lavendelvägen genom Provence

Lavendel

Färgen och doften från lavendelfälten fångar essensen i Provence. Det är ganska häftigt, fö rmig är det en rikedom att vara någonstans där det doftar örter och kryddväxter som lavendel, rosmarin, timjan och lagerbuskar som parfymerar luften. Det är något med urprungligheten som gör att man blir ganska ödmjuk inför allt.

Just lavendel har alltid varit en favorit; jag har bland annat skrivit om det här. Att vistas i när de oändliga lavendelfälten blommar med sin blåvioletta ton är en upplevelse för alla sinnen. Så ska ni till Provence i sommar vill jag varmt rekommendera lavendelvägen, Route de lavande. Vandra, cykla eller hoppa in i bilen och följ de franska småvägarna från by till by.

Lavendeln blommar i slutet av juni till mitten av augusti och odlingarna är främst koncentrerade i Haute-Provence norr om Avignon, på högplatån runt Sault, vid foten av Mont Ventoux, och runt Apt och Gordes i Luberondalen. Det blir en fantastisk road trip där det är nästintill omöjligt att inte få med sig minnesvärda bilder hem. Instamagic!

Stanna till hos lavendelodlare och destillerier och handla med er hem ljuvligt doftande lavendelprodukter. Många byar ordnar festivaler till lavendelns ära och i Coustellet finns också ett lavendelmuseum att besöka.

Mer information finns här:
www.routes-lavande.com
www.lavande-provence-aoc.com
www.museedelalavande.com

On my mind: Grundstenar

Detta inlägg innehåller annonslänkar.

 

Baddräkt, shorts och ballerinaskor är väl ändå basen i sommargarderoben, tycker ni inte? Här har jag satt ihop tre outfits för olika plånböcker; budget, mellan och lyx.

Baddräkt med volang Åhléns // Blommig baddräkt By Malina // Baddräkt i härligt cerise Diane von Furstenberg

Klassiska bermudashorts Sebago // Paperbag denimshorts Re/Done // Broderade linneshorts Giuliva Heritage Collection

Ballerinaskor i mocka Chloé  // Slip-in i läder Malone Souliers // Spetsiga flats i mocka Rupert Sanderson

 

Vive le weekend!

God morgon! Ett nedslag med vad som fångat mitt öga den här helgen:

Espresso och Nice Matin. En bra start på dagen, och utsikten kunde vara sämre.

Juan-les-Pins är den klassiska badorten som på tiden då det begav sig attraherade den europeiska societeten och amerikanska filmstjärnor, som ville leva ett bekymmersfritt societetsliv varvat med sunda strandaktiviteter.

Juan-les-Pins växte i popularitet på 1920-talet och överallt hittar man hus och detaljer som relaterar till la belle époque, art déco och jazzens guldera.

Ett parti pétanque på klassisk spelmark under pinjeträden i Petit Pinède. Här träffas kompislagen varje dag för att under vilda diskussioner och många axelryckningar spela om äran.

Jazzfestivalen Jazz à Juan, anledningen till att jag var på plats för att bevaka. Jazzfestivalen har sedan starten 1960 utvecklats till en musikfestival öppen för nya influenser, artister och besökare från många länder. Man behöver definitivt inte vara någon utpräglad jazznörd för att uppskatta festivalen för programmet är både brett och smalt på samma gång, vilket är en av anledningarna till att jag verkligen gillar den. Den andra stora anledningen är den helt unika spelplatsen, Pinède Gould.

I år slog festivalen, den 59:e upplagan i ordningen, rekord vad gäller antalet besökare. Över 27 000 besökare har sett konserterna och då räknar man inte in de många gratiskonserterna som ägt rum runt om i staden varje dag under tio dagar.

Det är svårt att lista alls fantastiska artister som har uppträtt under pinjeträden i Pinède Gould, där haven utgör fond och cikadorna som sirrar ackompanjerar taktfast. Men några av namnen är Sonny Rollins, Ray Charles, Ella Fitzgerald, Keith Jarrett och Earth Wind & Fire. Nästan lika kul är det strosa runt och lyssna på de små band och lite mer okända artister som uppträder lite här och där i Juan-les-Pins och Antibes.

Jag var särskilt glad eftersom jag i år fick se Jamiroquai och karismatiske Jay Kay, en av mina husgudar. Ni känner väl till låtar som Cosmic Girl, You give me something och Virtual Insanity? Konserten var magiskt bra med hits efter hits av Jamiroquais unika mix av acid jazz, 70-talsdisco-rock, och han sjunger precis lika gudomligt nu som när han slog igenom. Jag fick också möjlighet att se konserterna med bland andra saxofonisten Candy Dulfer och jazzpianisten och sångerskan Diana Krall. Dessa ladies fick verkligen la Pinède Gould att koka. Grymt bra!

Promenader längs lugna vikar runt Cap d’Antibes, den grönskande udden där jetset och bättre bemedlade har sina lyxvillor.

Port de l’Olivette.

I Antibes gamla stad är det bara en färgpalett som gäller: pasteller, pasteller, pasteller.

Socca, kikärtspannkaka. Check på den! Och det är fortfarande samma snubbe som tillagar dem i lerugnen på Marché Provençal som första gången jag besökte Antibes för många år sedan.

I sval arbetskostym.

Merci de cette fois-ci Juan-les-Pins et Jazz à Juan!

 

Till hela bloggen