Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Mammas hand

Ullväst Massimo Dutti // Skjorta Massimo Dutti // Kostymbyxor Wera // Skor Rizzo // Portmonnä Ceannis

 

God morgon måndag! Hur mår ni? Vilken helg jag har haft, som inleddes med en pangfest på Såstaholm som Connoisseur bjudit in till. Jag jobbar ju med dem sedan många många år och det är alltid fullt ställ när det bjuds till fest. Riktigt jäkla kul, god mat, toppencrew, snygg date och bra musik. Både Uno Svenningsson och Charlie King som uppträdde och rev av höjdare efter höjdare. Jag tog inte så många bilder (hade ju fullt sjå med att festa) men några ligger på instagram om ni vill se.

Lördag borde jag väl sovit ut med tanke på den sena timmen det blev, men jag vaknade i ottan som vanligt. Efter morgonträning var det ärenden på stan som gällde, påfyllnad till garderoben, bocka av på to do-list plus hjälpa mamma med en del saker. Och söndag var det jobb för hela slanten. Jag hade tänkt att ta igen mig och chilla lite men kände mig stressad över att det är så mycket att göra just nu med olika uppdrag som löper parallellt. Plus att vi ju lanserar snart! Några veckor kvar innan produkterna kommer från fabrik så just nu jobbar vi med att få klart hemsidan och webbshopen, gör pr-planer och skissar på en samarbetskollektion för nästa år. Jag längtar verkligen tills jag kan visa er vad jag och AnnKathrin jobbat så hårt med den senaste tiden. På onsdag åker jag upp till henne i Luleå för en workshop ihop med vår byrå och det ska bli riktigt kul.

I alla fall. När jag satt med datorn i knät i helgen så började den skrika till att minnet lagringsminnet håller på att ta slut, så jag passade jag att rensa bland alla dokument och bilder. Jag insåg att jag skrivit en hel del genom åren från artiklar till halvfärdiga bokmanus, krönikor och dikter, och upptäckte en massa saker som jag helt hade glömt bort. Den här novelletten skrev jag till min mamma för ett par år sedan när vi båda hade gått igenom en tuff period. Tänkte att jag ville dela med mig av den till er denna gråkalla måndag. Hoppas att ni tycker om den.


Mammas hand

Jag stannar på tröskeln, andas in den välbekanta lukten. Det här huset är tillit och regelbundenhet. Trots att väggarna ännu bär spår av oroligheter och uppror är det här jag hör hemma. En plats där jag inte längre behöver vara på min vakt.

Jag ser ryggen som sticker upp ur rullstolen, det grånade håret som blivit långt i nacken och hålls tillbaka från att falla fram i ansiktet av ett guldfärgat diadem.

– Hej älskade, säger hon innan hon ens hunnit vänt sig om.

Hon har känt igen mina steg. Det har hon alltid gjort. På långt håll kunnat särskilja ljudet från andras och höra att det är jag som kommer gående. Jag vet inte om det är just hennes speciella förmåga eller helt enkelt en mors intuitiva kunskap och omsorg om sitt barn. Men det känns fint på något sätt.

På samma sätt har jag aldrig kunnat dölja något för henne. Trots att jag svikit och ljugit för precis alla i min närhet har hon alltid kunna se rakt igenom mig, läst mig som en öppen bok. Vetat precis hur det är. Aldrig krävt några förklaringar eller svar utan bara funnits där om jag velat prata. Ändå är det nästan alltid till pappa jag vänt mig.

Jag går fram och lägger min hand på hennes.

– Vad fin du är, säger jag.

Hon vänder sig om, ler.

Kinderna är insjunkna, blicken mattare. Men leendet är fortfarande detsamma, om än med fler rynkor längs läpparnas konturer.

Jag blir varm i kroppen. Samma känsla varje gång. Om hon bara visste hur många gånger jag förbannat mig själv för att jag inte talat om hur mycket jag älskar henne. Orden liksom fastnar och istället förvandlas jag till någon slags själlös nihilist, men obekväm i rollen, bara för att slippa visa mig sårbar och osjälvständig.

Min mamma. Min fina mamma. Skönheten med de höga kindknotorna som kunde blivit sextiotalets hetaste fotomodell om hon bara vågat ta steget från småstaden ut i stora världen. Flickan som hade kunnat gå hur långt som helst om hon bara fått lite mer stöd hemifrån. Den unga kvinnan som brädade Tjocka Kristina och blev fänrikens stora kärlek och som vid den allra första dammiddagen med officersfruarna helt sonika satte sig till bords bredvid generalskan, utan att ens reflektera över att det kunde finnas sociala koder och att det enligt de andra närvarande officersfruarna verkligen inte passade sig att hon som stod lägst i rang tog sig sådana friheter.

Min mamma har aldrig brytt sig om några faux pas. Inte på något sätt av brist på respekt eller oförstånd om sekretess – om det är någon som vet hur man för sig så är det mamma – utan för att det är så hon är. Öppen, nyfiken och uttrycksfull. Hon hade ju bara tyckt att generalens fru var trevlig att prata med.

Jag stryker sakta hennes hand som är lika len som den alltid har varit. Tunnare, men lika len. Handen som en gång i tiden hårt knuten om en tjugofemöring fick köpa kaksmulor i påse på Heiels konditori om lördagarna i barndomens Jönköping. Handen som långt senare skulle älska att greppa golfklubborna, men som till slut var tvungen att släppa taget eftersom det gjorde alltför ont.

Ärret längs handloven efter operationen har nästan bleknat bort, det syns knappt längre, men jag vet att det finns där.

Min mamma. Min fina, starka mamma.

Var hon jag?

Var jag hon?

Under bråkdelen av en sekund fylls jag av en sådan sorg att jag knappt kan hålla tårarna tillbaka. Jag vet att jag inte kan göra henne frisk hur mycket jag än försöker och det känns svårt. Svullnaden på högerfoten och blånaderna längs benet efter alla fallolyckor som genom den kvarvarande solbrännan lyser i olika nyanser av rött, blått och gult är ständiga påminnelser om att någon annan just nu har makten.

Men jag kan hålla hennes hand och den vill jag aldrig släppa.

 

Hårfint

Det här inlägget affiliatelänkar till återförsäljare. Samtliga produkter är utvalda av mig.

Högst på accessoartoppen just nu? Hårsmycken i form av klämmor och spännen i roliga färger och former.

 

Hårnål i silver Ariana Boussard-Reifel // Hårspänne med nitar Valentino // Äggformat hårspänne Charlotte Chesnais // Hårklämma i kristall Jennifer Behr

Hårklämma Rosantica By Michela Panero // Körsbärsformat hårspänne La Label // Hårkammar med Swarovskipärlor och emalj Jennifer Behr

Hårnålar i blomform Philippa Craddock // Hårspänne med fuskpärlor Lelet NY// Hårspänne med blommor Hvisk // Hårklämma Hvisk

 

Vecka 8

På något otroligt sätt har det blivit måndag igen? Förstår ingenting. Fattar heller inte hur vi redan har hunnit passera halva februari. Fast det innebär ju förstås att det snart är VÅR! Det är sol på min balkong och igår efter att jag kommit hem från mamma där vi packat inför flytten satt jag där och drack espresso och hörde vårfåglarna sjunga. Den känslan.

Nog om det. Nu ringer vi in veckan som för min del består av intervjuer, strategimöten, säljsnack, en smygläsning och en flytt.

Glad måndag!

 

Fredag, flyttbestyr, pr-planer och AW

Hej vänner.

Oj, den här dagen och hela veckan har sprungit iväg. Jag har knappt hunnit sitta ner en enda sekund känns det som för det har gått i ett sedan i måndags – då vi fick besked från kommunen att mamma har fått en lägenhet på omsorgsboende! Alltså ni anar inte hur skönt det beslutet var att få. Vi har väntat så himla länge och det är så skönt att det äntligen är klart. Mamma har ju så svårt att röra sig och det har blivit så mycket sämre den sista tiden. Bara senaste veckorna har hon ramlat nästan varenda dag och det är bara ren tur att hon inte slagit sig värre än vad hon har gjort. Dessutom är det så välkommet att hon nu får flytta för mamma är så himla social så det har varit svårt för henne att bo kvar i huset alldeles själv sedan pappa dog, även om hon fått mycket hjälp av hemtjänsten och att hon varit på dagverksamhet flera dagar i veckan.

Det kommer att bli så bra med lägenheten tror jag, där hon har personal och ett helt gäng med massa glada tanter och gubbar utanför dörren. Och för egen del ska det bli himla skönt att slippa gå med det stora ansvaret för henne som jag har burit på under en lång tid, att jag snart kan lämna över mycket till kunnig personal. Jag är så lättad och det finns nog risk att jag bryter ihop efter flytten nästa fredag när stressen liksom släpper och kroppen vågar efter.

Men det är mycket att fixa och fort ska det går. Från det att man tackar ja har man en vecka på sig att flytta in. Men det löser sig, vi resonerar som så att bara hon är på plats så fixar vi allt pö om pö. Så tiden har inte funnits till allt som stod på min to do-list. Jag skulle till exempel bloggat i morse och sedan haft ett viktigt kundmöte men var tvungen att flytta det och hjälpa mamma. Det är som det är, ibland måste man prioritera vad som faktiskt är viktigast.

Nu har jag i alla fall fått i mig lite energi och ska i rask takt röra mig bort till Anglais där AnnKathrin och jag har ett möte inbokat. Hon har kommit ner från Luleå för att vi ska kunna ha kvalitetstid och skissa på nya produkter, gå igenom försäljning och prata ihop oss om lite marknadsföringsaktiviteter. Vi har så mycket kul på gång, både event och ett galet spännande samarbete till sommaren som ni definitivt kommer att få veta mer om längre fram! Efter det ska vi gå och träffa vår nya pr-byrå. Det känns verkligen jättebra att sajna med dem och det blir spännande att höra deras ideér och tankar. När vi är klara väntar sedan en kul AW med ett gäng powerdonnor på Berns, vilket ska bli riktigt härligt, inte minst därför att jag så sällan är kvar i stan efter jobbet. AnnKathrin och jag ska skåla i Champagne har vi sagt för vi har liksom inte riktigt hunnit med att fira att vi har lanserat, men ikväll så!

Fast innan allt detta sker ska vi kasta oss tillbaka till förra torsdagen. På kvällen var jag nämligen inbjuden till Lisa och Fabian, grundare av Nordics Knots som nu lanserar i Sverige efter en riktig framgångssuccé i USA. De hade valt att ha eventet i sin lägenhet och det var så himla trevligt. Jag blev helt kär i inredningen och färgpaletten, för att inte tala om mattorna som ju var huvudanledningen till att jag och Anna, som följde med mig, var där.

Kan vi tala om hur snygg denna soffa från Massproductions är? Formen är underbar och kulören är så rätt. Jag kan verkligen se mig själv draperad i denna därhemma hos mig, haha.

Och mattorna, så otroligt fina. Jag fastnade särskilt mycket för den greige som ni såg under soffan och den här rosa ullmattan som var helt ljuvligt mjuk och len.

Alla mattor är inspirerade av Norden och gamla mönster som har fått en modern touch. Efter att ha sett deras fina lya insåg jag hur mycket mattor gör för ett hem så jag ska definitivt budgetera för det när det är dags för mig att köpa mig en ny lägenhet.

Men nu är det fredag, tjohoo! Jag hoppas att ni får en härlig dag och helg om vi inte hörs mer innan dess.

 

Till hela bloggen