Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Mammas hand

Ullväst Massimo Dutti // Skjorta Massimo Dutti // Kostymbyxor Wera // Skor Rizzo // Portmonnä Ceannis

 

God morgon måndag! Hur mår ni? Vilken helg jag har haft, som inleddes med en pangfest på Såstaholm som Connoisseur bjudit in till. Jag jobbar ju med dem sedan många många år och det är alltid fullt ställ när det bjuds till fest. Riktigt jäkla kul, god mat, toppencrew, snygg date och bra musik. Både Uno Svenningsson och Charlie King som uppträdde och rev av höjdare efter höjdare. Jag tog inte så många bilder (hade ju fullt sjå med att festa) men några ligger på instagram om ni vill se.

Lördag borde jag väl sovit ut med tanke på den sena timmen det blev, men jag vaknade i ottan som vanligt. Efter morgonträning var det ärenden på stan som gällde, påfyllnad till garderoben, bocka av på to do-list plus hjälpa mamma med en del saker. Och söndag var det jobb för hela slanten. Jag hade tänkt att ta igen mig och chilla lite men kände mig stressad över att det är så mycket att göra just nu med olika uppdrag som löper parallellt. Plus att vi ju lanserar snart! Några veckor kvar innan produkterna kommer från fabrik så just nu jobbar vi med att få klart hemsidan och webbshopen, gör pr-planer och skissar på en samarbetskollektion för nästa år. Jag längtar verkligen tills jag kan visa er vad jag och AnnKathrin jobbat så hårt med den senaste tiden. På onsdag åker jag upp till henne i Luleå för en workshop ihop med vår byrå och det ska bli riktigt kul.

I alla fall. När jag satt med datorn i knät i helgen så började den skrika till att minnet lagringsminnet håller på att ta slut, så jag passade jag att rensa bland alla dokument och bilder. Jag insåg att jag skrivit en hel del genom åren från artiklar till halvfärdiga bokmanus, krönikor och dikter, och upptäckte en massa saker som jag helt hade glömt bort. Den här novelletten skrev jag till min mamma för ett par år sedan när vi båda hade gått igenom en tuff period. Tänkte att jag ville dela med mig av den till er denna gråkalla måndag. Hoppas att ni tycker om den.


Mammas hand

Jag stannar på tröskeln, andas in den välbekanta lukten. Det här huset är tillit och regelbundenhet. Trots att väggarna ännu bär spår av oroligheter och uppror är det här jag hör hemma. En plats där jag inte längre behöver vara på min vakt.

Jag ser ryggen som sticker upp ur rullstolen, det grånade håret som blivit långt i nacken och hålls tillbaka från att falla fram i ansiktet av ett guldfärgat diadem.

– Hej älskade, säger hon innan hon ens hunnit vänt sig om.

Hon har känt igen mina steg. Det har hon alltid gjort. På långt håll kunnat särskilja ljudet från andras och höra att det är jag som kommer gående. Jag vet inte om det är just hennes speciella förmåga eller helt enkelt en mors intuitiva kunskap och omsorg om sitt barn. Men det känns fint på något sätt.

På samma sätt har jag aldrig kunnat dölja något för henne. Trots att jag svikit och ljugit för precis alla i min närhet har hon alltid kunna se rakt igenom mig, läst mig som en öppen bok. Vetat precis hur det är. Aldrig krävt några förklaringar eller svar utan bara funnits där om jag velat prata. Ändå är det nästan alltid till pappa jag vänt mig.

Jag går fram och lägger min hand på hennes.

– Vad fin du är, säger jag.

Hon vänder sig om, ler.

Kinderna är insjunkna, blicken mattare. Men leendet är fortfarande detsamma, om än med fler rynkor längs läpparnas konturer.

Jag blir varm i kroppen. Samma känsla varje gång. Om hon bara visste hur många gånger jag förbannat mig själv för att jag inte talat om hur mycket jag älskar henne. Orden liksom fastnar och istället förvandlas jag till någon slags själlös nihilist, men obekväm i rollen, bara för att slippa visa mig sårbar och osjälvständig.

Min mamma. Min fina mamma. Skönheten med de höga kindknotorna som kunde blivit sextiotalets hetaste fotomodell om hon bara vågat ta steget från småstaden ut i stora världen. Flickan som hade kunnat gå hur långt som helst om hon bara fått lite mer stöd hemifrån. Den unga kvinnan som brädade Tjocka Kristina och blev fänrikens stora kärlek och som vid den allra första dammiddagen med officersfruarna helt sonika satte sig till bords bredvid generalskan, utan att ens reflektera över att det kunde finnas sociala koder och att det enligt de andra närvarande officersfruarna verkligen inte passade sig att hon som stod lägst i rang tog sig sådana friheter.

Min mamma har aldrig brytt sig om några faux pas. Inte på något sätt av brist på respekt eller oförstånd om sekretess – om det är någon som vet hur man för sig så är det mamma – utan för att det är så hon är. Öppen, nyfiken och uttrycksfull. Hon hade ju bara tyckt att generalens fru var trevlig att prata med.

Jag stryker sakta hennes hand som är lika len som den alltid har varit. Tunnare, men lika len. Handen som en gång i tiden hårt knuten om en tjugofemöring fick köpa kaksmulor i påse på Heiels konditori om lördagarna i barndomens Jönköping. Handen som långt senare skulle älska att greppa golfklubborna, men som till slut var tvungen att släppa taget eftersom det gjorde alltför ont.

Ärret längs handloven efter operationen har nästan bleknat bort, det syns knappt längre, men jag vet att det finns där.

Min mamma. Min fina, starka mamma.

Var hon jag?

Var jag hon?

Under bråkdelen av en sekund fylls jag av en sådan sorg att jag knappt kan hålla tårarna tillbaka. Jag vet att jag inte kan göra henne frisk hur mycket jag än försöker och det känns svårt. Svullnaden på högerfoten och blånaderna längs benet efter alla fallolyckor som genom den kvarvarande solbrännan lyser i olika nyanser av rött, blått och gult är ständiga påminnelser om att någon annan just nu har makten.

Men jag kan hålla hennes hand och den vill jag aldrig släppa.

 

Påsk, pappa, vemod och varma minnen

Jag kan fortfarande höra pappas röst. Skratta till åt ett minne som dyker upp, bli glad över ett gott råd han gett mig och som jag hållit fast vid. Men under vintern som gått är det som att mina inre bilder av pappa har börjat blekna lite. Ibland får jag panik när jag känner att han försvinner. När detaljer och händelser blir suddiga och fnasiga i kanten och jag inte längre kan minnas hur det var. När jag kliver in i det tomma huset där varken han eller mamma längre bor kvar. Där endast väggarna skvallrar om det liv som en gång levdes där. Då hugger det till av ångest.

Det är påsk och jag saknar pappa något oerhört. Det gör jag varje dag men extra mycket så här när det är en långhelg som i mångt och mycket handlar om umgänge med familjen. Det känns vemodigt. Den första julen direkt efter att pappa hade dött var till exempel en prövning. En sorgeprövning. Det tog hårt på mig eftersom julen var så starkt präglad av pappa. Ett julbak utan honom kändes lemlästat. Stundtals ville jag bara packa väskan och fly utomlands för att slippa allt, glömma bort att det var jul. Det blev så tydligt att livet aldrig mer skulle vara sig likt, och att en ny tid väntade där vi som är kvar var tvungna att skapa nya traditioner utan honom.

Jag tycker så mycket om påskhelgen och det var en favorithögtid även för pappa. Färgglad och otvungen då man kan göra lite vad man har lust med – vilket för oss ändå alltid slutade på ungefär samma sätt: Sillbord och påsklamm, kortspel, påskäggsjakt, promenader, kanske en golfrunda, fika på bänken framför köket med ansiktena vända mot solen. Obetydligt innehåll, kan tyckas, men oerhört minnesfulla stunder. Tid och rum för varandra.

När pappa dog gjorde jag inget annat än sörjde. Sörjde och sörjde tills jag trodde att jag var klar. Nuförtiden sörjer jag väldigt sällan, men ibland kommer det liksom ifatt en. Sorgen har blivit till saknad, en saknad som numera bor i varje andetag jag andas.

Tiden går och det har blivit påsk igen. Det är så tyst och tomt och ensamt. Jag vill men orkar inte riktigt ta itu med påskhelgen. Tänkte att jag skulle ha bjudit in familjen till en fin påskmiddag med sill och snaps och ägghalvor och gula porslinskycklingar på bordet men lusten finns inte där. Eller jo, lusten finns där men inte kraften. Det får väl vara så då, tänker jag. Men det känns vemodigt. Igår kväll läste jag lite i pappas dagbok. Lars, Lasse, som han hette, hade en sådan där 10-årsdagbok där han skrev ett par tre rader om dagen och noterade vädret och små och stora händelser. Jag bläddrade tillbaka genom åren till tidigare påskhelger för att se vad vi gjorde då, i ett försök att hålla minnena vid liv.
Långfredagen 2015: Kokar saft, 8 flaskor. Behövde plats i frysen. L strök handdukar + dammsög.
Påskafton 2014: Melodikrysset. J på kortspel och påskmiddag. Konstigt lamm.
Skärtorsdag 2012: R jobbade ½ dag. Vi sågs i TC. Köpte påskmat rabatt 12 % = 250 kr. Köpte böcker till 4 flickor.
Påskdagen 2010: Flugor och fjärilar – VÅR. En promenad med Jenny.

Under pappas sista levnadsår blir det allt glesare mellan noteringarna. Raderna under påsken 2017 lyser tomma. Pappa låg då på sjukhus och jag var där med ett enormt påskägg åt honom med saker jag hoppades skulle liva upp tillvaron lite. Jag tog några bilder på honom medan han satt på sängkanten och öppnade påskägget och jag tittar på den där bilden. Han är orakad och vildvuxen i håret, ser tunn ut i den blå landstingströjan. Men jag kan ändå se ett ljus i hans ögon – det var ju trots allt påsk.

Så idag kommer jag att minnas pappa just så, med ett ljus i ögonen. Och jag kommer att ägna dagen till att göra lite vad jag har lust med, kanske sillbord och påsklamm, kanske kortspel, kanske påskäggsjakt, kanske en promenad eller en golfrunda, och definitivt fika på bänken framför köket med ansiktet vänt mot solen.

 

Keeping it simple

Skjorta Cos Stores // Jeans Massimo Dutti // Skor Rizzo

 

Foto: Emma Grann / Studio Femme

 

Skärtorsdagsinspo – takterrasserna som snart öppnar

Glad påsk guys!

Snart blir det fri lek hela helgen. Om ni som jag blir kvar i stan så kommer här några tips på härliga takterrasserna där man kan lapa sol, dricka drinkar och se solen gå ner över se horisonten.

Önskar er härliga stunder och en massa påskkyssar.

SUS – Stockholm under stjärnorna

Fem hus, fyra gator och två torg formar Stockholms mest spännande citykvarter Urban Escape. Högst upp breder ett enormt taklandskap ut sig, SUS, kort för Stockholm Under Stjärnorna. Den 1 200 kvadratmeter stora terrassen öppnade i somras och här, 47 meter upp i luften, samsas restauranger, barer, utomhusbio, träning och aktiviteter. Den 26 april öppnar SUS för säsongen – inte en dag för tidigt!

www.sthlmunderstjarnorna.com

Foto: AMF Fastigheter

Scandic Anglais Terrassen – ovanför Stureplan

Mitt ”go to”-ställe för skön stämning, bra musik och goda drinkar. Och med toppenläge intill Stureplan och vacker vy över Humlegården fortsätter Scandic Anglais takterrass att hålla fanan högt som en av stans bästa. Våning 7, tack!

www.scandichotels.se

Foto: Jimmy Eriksson

The Winery Hotel – vin, mat, pool, musik

Vin, vyer och vass musik. Skippa city och ta er ut till Solna; på Winery Hotels härliga takterrass kopplar man av med ett glas hantverksvin och italienska charkuterier medan solen går ner över Friends Arena. Hotellet öppnade 2016 och blev snabbt omtalat för sin helgjutna satsning på vin och allt därtill. Winery Rooftop är deras takbar inredd i industriell stil och med bekväma solstolar för skönt kvällshäng medan DJ:s spelar grym musik. Köper man ett dagspass får man även tillgång till takpoolen och ett rum för ombyte och avkoppling.

www.thewineryhotel.se

ARC – nykomlingen

Den 26 april slår nya designhotellet Blique by Nobis upp portarna. Beläget på Gävlegatan 18 leder portalen in på en grönskande gård. Tanken är att hotellet ska kännas som ett helt eget kvarter i gränslandet mellan Vasastan och Hagastaden, ett kreativt community med stora sociala ytor där arkitektur möter konst möter konst möter design, musik och mat. Högst upp i huset ligger Arc med restaurang och utebar med milsvid utsikt 360 °. Takterrassen kommer garanterat att bli sommarens hetaste ”go to”-ställe.

www.nobis.se

Urban Deli – takpark mitt i stan

Takpark by Urban Deli är numera en institution bland Stockholms mäktigaste uteserveringar med utsikt. Högst upp i huset på Sveavägen 44 har man ett panorama över takåsarna och inför säsongen har terrassen fått en make-over och fått ett italienskt torg och en sydfransk apelsinlund där man kan gotta sig med sydamerikanska paraplydrinkar. Dessutom kommer underbara modeprofilen Fredrik Robertsson  att fylla takparken med underhållning och aktiviteter hela sommaren.

www.urbandeli.org/takpark

 

Till hela bloggen