Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Life isn’t perfect but your hair can be – intervju med hårstylisten David Glover

Så här efter sommaren är det lätt att håret får en semesterkris. Topparna är slitna, längderna solblekta och en ny fräsch look känns väldigt välbehövd. Särskilt beläggningar från saltvatten, klor och stylingprodukter kan ha ställt till det rejält.

Mitt hår har ändå klarat sommaren bra, mycket tack vare att jag skyddat det de gånger jag badat och sett till att klippa topparna regelbundet. Men det har blivit missfärgat av solen, gult i stället för svalt strandblont så det måste jag fixa. Jag brukar använda både silverschampo och -balsam och botaniserar gärna bland salongsmärkena som jag tycker ger bäst resultat och håller hög kvalitet. Med de rätta produkterna kan man göra väldigt mycket för att håret ska komma i toppform igen. Hårvårdsprodukter från salongsmärken är värda att investera i även om de många gånger är betydligt dyrare än märken man kan köpa i mataffären, det gör stor skillnad på resultatet.

I samband med Stockholm Fashion Week fick jag möjlighet att träffa David Glover, en av världens främsta hårstylister som arbetat i modebranschen i många år. Hans jobb har synts i magasin som Elle, Marie Claire, GQ och Vogue och han har gjort visningar för modehus som Versace, Alexander McQueen och Tom Ford. Under modeveckan i Stockholm stylade han bland annat Naim Josefis visning. Jag träffade David för att prata om hårvård, styling och det nya hårvårdsmärket Martinsson King som han just lanserat tillsammans med entreprenören Anders Sjöstedt.

Ännu ett hårvårdsmärke? tänkte jag på väg till Bangerhead studio där vi skulle ses. Finns det verkligen plats för ett till på marknaden?

– Världen behöver verkligen inte ytterligare ett schampo, så tänkte vi faktiskt också. Men vi kände att vi hade hittat något som var bättre än allt annat där ute. Jag har hållit på med hår i över 25 år, och skulle jag gå in i något så ville jag bara göra det när jag kände att vi kunde göra något helt nytt – och som fungerar. Det har tagit två år att utveckla produkterna. Som tur var förstod vi inte när vi startade att det vi bad kemisterna om, möjligheten att kunna blanda produkter med varandra för att förstärka effekten, i princip var omöjligt. Hade vi vetat om svårigheterna så hade vi nog inte dragit igång allt! Men jag har alltid gått min egen väg och gillar att prova mig fram tills jag når det resultat jag vill ha vad gäller kvalitet och funktion.

Traditionellt inom hårvård så passar inte en produkt alla och man har ofta en hel arsenal med olika produkter därhemma. Men i ert fall är det precis tvärtom – berätta!

– Det stämmer. Vår grundtanke var att göra hårvård enklare men samtidigt ta det till en ny nivå. Serien består just nu enbart av fem basprodukter som passar alla hårtyper: ett schampo, ett balsam och tre olika infusioner. Allt handlar om den modulära möjligheten, att kunna anpassa produkterna efter vad ditt hår behöver just nu. Det kan vara oljigt vid hårbotten men torrt och frissigt vid topparna och det kan också skifta från dag till dag. Så många gånger måste du kompromissa; ska jag behandla mina torra toppar eller min oljiga hårbotten? Så vi har tagit fram ett bra schampo och balsam som ger dig allt du behöver samtidigt som det är fritt från parabener, sulfater, silikoner och är veganska. Det vi inte stoppade in i produkterna kan du addera själv genom de tre infusionerna för volym, fukt eller glans. På så sätt kan du kontrollera de aktiva ingredienserna beroende på vad ditt hår behöver för dagen.

För mig som dels har slingat hår, dels väldigt fina hårstrån samt just nu extensions gör att jag behöver hjälp med både fukt och volym. Hur rekommenderar du att jag använder serumen?

– Schampot och balsamet fungerar utmärkt som de är. Men du anpassar det till ditt behov genom att blanda in just den infusion ditt hår har behov av. Du kan mixa en i schampot och en annan i balsamet för att få multifunktion. De kan också användas helt separat efter tvätten som en leave-in-behandling eller stylingprodukt. För dig tar jag 1/3 fuktinfusion som är närande för längderna i balsamet. Jag sköljer bara ur det lätt och låter överflödet sitta kvar i som en kur. Efter schamponering tar jag volyminfusion som en leave-in över hela håret och till sist lite fuktinfusion på topparna.

Kommer ni att addera fler produkter till serien längre fram?

– Absolut. Vad som är så bra med serien är att vi kan utveckla och skapa en hel rad olika serum beroende på kundernas behov. Vi ska precis börja producera ett toningsinfusion för att neutralisera gula toner för blonda som man kan addera i schampo och balsam eller använda som det är för maximal effekt utan att skölja ur det innan föning och styling. Det blir en hel serie med Cool silver, Rose gold och Chilled champagne.

Salongsmärken kan ibland vara svåra att få tag på. Var kan man hitta Martinsson King?

– Vi vill vara tillgängliga för våra kunder så vi kommer att finnas både på salonger och online på martinssonking.com. Fördelen med salongerna är att vi kan utbilda dem i produkterna, eftersom de fungerar så annorlunda mot andra märken.

Martinsson King – varifrån kommer namnet?

– Det är faktiskt en kombination av våra mormödrars flicknamn. Anders mormor hette Martinsson och min hette King.

Du har en lång karriär inom hår och styling. När insåg du att du ville arbeta professionellt med det?

– Jag föddes och växte upp i Melbourne och har jobbat med hår sedan tidigt 1980-tal. Min mamma var en stor influencer på mig. Att få vackert hår med små medel och alla hennes prövningar med sitt hår var familjens ständiga samtalsämne vid middagarna. Jag kommer ihåg att hon berättade hur svårt det var för kvinnor att få det hår de ville ha och att hitta rätt frisör. Vi var fem syskon och hennes hårbudget kom ur familjens budget och så tror jag fortfarande att det är för många kvinnor. Min passion växte från det. Den bästa dagen i mammas liv var när jag berättade för henne att jag ville arbeta med hår. Men jag var tvungen att lova att alltid lyssna på mina kunder – och det har jag burit med mig. I början jobbade jag på salong men det var inte rätt för mig så jag sökte mig till att arbeta framför kameran med styling inom mode och skönhet. Jag älskar den kreativa sidan bakom modefotografering, att skapa tillsammans med ett team. Men vad jag verkligen går igång på är när resultatet visar en verklig kvinna med ett eget liv, en kvinna man kan relatera till. Jag tycker fortfarande väldigt mycket om att göra redaktionella plåtningar och modevisningar, men med Martinsson King får jag äntligen skapa något utifrån mig själv, efter min egen vision.

Hösten lurar om hörnet. Vilka frisyrer och tekniker trendar just nu?

– Allt handlar om textur och naturlig styling på hår. Jag älskar stora, vackra hår med mjuka, naturliga rörelser. Det blir aldrig omodernt oavsett hur trenderna rör sig. När det kommer till klippningar ser vi flera influenser parallellt från främst 80- och 90-talen med korta, raka linjer ovanför axellängd och kortklippta frisyrer. Även hellockigt långt är hett.

Vilka är dina bästa stylingtips för hösten?

– Jag skulle säga flexibilitet, glans, rörelse. Det handlar inte så mycket om klippningen utan mer texturen och om att hitta sin egen stil. Individualitet. Jag älskar långa hår som är välskötta men gillar också pixiekorta hår om det passar personen. Mitt tips för hösten är alltid att trimma håret. Efter sommaren är det slitet och solblekt och på hösten behövs en ny fräsch look. Sedan är håraccessoarer hetare än någonsin och det är ett perfekt sätt att förnya håret snabbt och lätt.

Läs mer om Martinsson Kings produkter här.

 

När man vet att någon snart ska dö – en handbok om döden

Hur gör man när man vet att någon snart ska dö? När ens egna känslor är konstant på helspänn och man pendlar mellan tankar på att ta tillvara på tiden som finns kvar och samtidigt hantera sitt eget liv och sitt jobb?

Lisa Blomqvist vet vad det innebär att leva i den tillvaron. När hennes pappa låg för döden fanns fler frågor än svar, så hon skrev en handbok om döden där hon delar med sig av sin berättelse. Jag läser just nu hennes bok och kastas med ens tillbaka till sjukhuslukt och ändlösa korridorer, till vaknätter och en ständig kramp i kroppen.

När pappa var som sjukast kämpade jag med precis samma känslor som Lisa Blomqvist berättar om i boken. I månader var jag på helspänn i princip dygnet runt, livrädd varje gång pappa inte svarade på telefonen när jag ringde, eller mobilen var avstängd. Men till skillnad från Lisa, vars pappa var svårt sjuk i cancer och hade fått en begränsad tid att leva, så visste jag inte att döden närmade sig. Bara dagar innan min pappa dog var han ändå rätt pigg och vi talade till och med om hemgång med läkarna. Döden fanns inte i våra samtal alls. Det fanns liksom inte att han inte skulle tillfriskna, tvärtom pratade vi om vad vi skulle göra när han väl blev utskriven, att vi skulle spela golf och göra en pappa-dotter-resa tillsammans.

Samtidigt, någonstans måste jag väl ändå ha anat? Någonstans måste jag ha förstått hur sjuk han faktiskt var och att det kanske skulle sluta så som det gjorde?

Pappas sjukdom spillde över på alla delar av mitt liv. Jag satte allt annat på paus och tog knappt på mig några uppdrag alls. Det underlättades inte av att mamma samtidigt var och är dålig, för jag hade ju henne att tänka på också. Minns att jag gick med ständigt dåligt samvete; skulle jag besöka pappa på sjukhuset eller skulle jag åka till mamma som behövde hjälp? Även om jag hade turen att ha mina bröder och när vänner omkring mig så kände jag mig oerhört ensam i situationen.

Hur lever man på? Hur hanterar man att man inte kan prestera och leverera som vanligt? Och klara av sköta alla vardagliga måsten? Hur jag än gjorde räckte jag inte till. Och sedan, bara timmar efter att man sett sin pappa ta sitt sista andetag skulle man ta tag i allt det där praktiska. Det var så många saker som skulle fixas, saker jag inte visste någonting om. Det kändes som att min hjärna inte fungerade, och samtidigt som allt med begravning och bouppteckning och annat skulle tas om hand så ville jag bara få sörja i fred, dra mig undan och stänga världen och verkligheten ute. Visserligen hade jag mina bröder och mamma, men jag axlade mycket av bördan själv. Kanske var det en skyddsmekanism, att ta hand om det praktiska blev ett sätt att hålla smärtan och sorgen borta, men jag vet inte. Jag minns tiden som ett vakuum. Jag trodde nog att jag hade bra koll på hur allting fungerade, men det var som att jag blev ett barn igen och inte klarade av att göra någonting. Jag ville bara vrida tillbaka klockan, bli liten igen och få sitta i pappas knä.

Samtidigt gick var och en av oss i familjen, och gör fortfarande, med vår egen sorg som inte är lik någon annans. Ingen av oss förstod eller vad som pågick i varandras huvuden. Min hjärna och mitt hjärta gick konstant på högvarv och jag tror att vi tassade väldigt mycket på tå runt varandra, av respekt men också för att inte skapa konflikt.

Lisa Blomqvist beskriver i boken att hon stod handfallen och inte visste vilken myndighet hon skulle kontakta, hur sjukvården egentligen funerar och hur mycket man som anhörig kan begära. Jag känner igen mycket av det här, särskilt det hon skriver om att en stor del handlar om hur man kommunicerar i familjen. Hur håller man sams med de som står en nära när man själv lever under press? I boken intervjuar hon läkare, psykologer och andra som jobbar med livets slutskede och sorg och det jag tycker är bra är att hon varvar konkreta fakta och råd med hennes egen erfarenhet av att förlora en närstående.

På samma sätt som Lisa inte visste hur hon skulle hantera sin sorg, så visste jag inte heller. Jag mådde superdåligt när allt rämnade och även om jag idag har förlikats mig med att pappa inte finns hos oss längre och jag ändå kan känna glädje igen, så går det inte en dag utan att jag tänker på honom, saknar honom enormt.

Jag tror att vi måste våga prata om döden och att vi ska dö – långt i förväg. Jag upplever att många är väldigt rädda för att ens beröra frågan och är så rädda för att säga fel ”när det kommer till att prata om döden.” Vi måste våga bryta tabut, för döden är ju det mest naturliga i allas våra liv. Inget liv som vi känner det slutar ju på något annat sätt än det traditionella, och det finns ändå någon slags logik i att den äldre generationen dör. Ändå är vi så oförberedda när det väl sker.

Jag har inte dödsångest för egen del, väl för andras död. Andras försvinnande ur mitt liv. Det är smärtsamt – och man måste leva med det, men man är aldrig förberedd på sorgen. Jag tror, att oavsett om man har en handbok eller inte är det väldigt svårt att hantera en sådan situation. Men om man har någonting att hålla sig i så kan det bli lite mindre smärtsamt.

”När man vet att någon ska dö” hittar ni här.

 

Snabbt middagstips: lerpottasill i elegant tappning

Snodde ihop den här lerpottasillen i lördags som kommer att bli en stående rätt på menyn hemma hos mig från och med nu. Sill ligger mig nämligen varmt om hjätat. Och röd lök och gräslök, ja all lök överlag. Dessutom är den enkal att laga.

Har nämligen fått stort sillbegär efter att mamma och jag åt middag på Sturehof härförliden då vi tog sill till förrätt. Finns det något godare? Jag älskar verkligen sill, allra mest klara sillinläggningar, så jag har med flera olika sillrecept i mina två Golfilicious-böcker, bland annat detta recept på lerpottasill.

Allra bäst blir den med färskpotatis och lite rivig, färsk pepparrot. Man kan egentligen använda vilken sorts matjessill man vill, men helst matjessill från Norröna för den är matigare och har lite mer sötma än vanlig matjessill. Blir en fräschare och elegantare tappning av denna klassiska sillrätt.

Ingredienser (4 personer):

4 ekologiska ägg
2 röda lökar
1 knippe gräslök
200 g smör
4 hela matjessillfiléer, Norröna eller annan matjessill av god kvalitet
6 kokta färskpotatisar
färsk dill
färsk pepparrot

Tillagning:

Koka äggen så pass att gulan är mjuk och nästan rinnande (ej hårdkokt). Finhacka lök och skär gräslök så fint som möjligt. Bryn smöret i en kastrull tills dess att det är gyllene och doftar en aning nötigt. Skär sillfiléerna i fyra bitar. Koka potatisen i saltat vatten och skiva dem sedan i tjocka skivor.

Lägg upp sillen och potatisen på ett fat. Sprid lök och gräslök ovanpå, och slå på rikligt med brynt smör. Dela äggen i halvor och lägg på, avsluta med några dillkvistar och finriven pepparrot.

Hoppas det smakar!

 

Vecka 42 – gasen i botten

God morgon!

Brittsommar, jag har bara en sak att säga: Jag älskar dig. Hur underbar har inte den här helgen varit? Känns som att jag tankat solljus och höstglöd för att klara mig i alla fall ett par veckor framöver.

Jag älskar att dra igång en ny vecka med stora planer och den bästa starten är att hålla energinivån uppe med ett bra träningspass direkt på morgonen. Check på den. Ett annat sätt är att ta på sig kläder i färger som man blir glad över. Näst efter neutraler så finns det nog ingen färg som är enklare att jobba med än blått – både mångsidigt, elegant och fräscht. I går plockade glatt fram min stickade cardigan från Cos Stores från några säsonger sedan.

Kanske lite otippat, men ljusblått är en av blåtonerna som bidrar till höstens trender, ett kul avbrott mot den klassiska höstpaletten med bordeaux, mörkgrön och senapsgul. Perfekt för att hålla kvar känslan av sommar lite längre, eller hur? Ljusblått är så snyggt att kombinera med konjak, alltså färgen inte drycken. I lördags när jag var på stan en sväng så gick jag in på Céline och såg DEN väskan i ett fantastiskt konjaktsfärgat skinn. Vågar knappt uttala hur mycket den kostade men jag har sagt till mig själv att när vi haft lansering och sålt slut första kollektionen så ska jag köpa en sådan till mig själv i present. Kan inte förstå att jag just skrev detta; jag är ju inte ens en handväsktjej?! Förstår ingenting. Sandra har en sådan intern lyxregel vet jag, att varje gång man byter jobb eller får ett nytt jobb så får man unna sig en ny designerväska. Tycker jag låter väldigt sympatiskt. Nu behöver det förstås inte vara just en designerväska, eller för att man har bytt jobb, men om man har nått ett stort mål tycker jag att det är värt att fira det på något sätt.

I alla fall. Den här veckan ska ALLT hinnas med. Det är pressvecka så jag kommer att flänga runt på stan som en dåre. Har möten inbokade varje dag, tre intervjuer att beta av, lämningar som ska in och så ska jag hinna till kiropraktorn igen för att jobba vidare på min stela nacke. Just ja, måste komma ihåg att ringa tandläkaren också. Kort sagt, det blir en vecka med full fart. Första anhalt blir kontoret, vi hörs lite senare.

 

Till hela bloggen