Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Humorprogram jag alltid återvänder till

Hej på er! 

Jag åker ju till Lund på fredag för Humorfestivalen och det ser jag så mycket fram emot. Det var alldeles länge sedan jag skrattade ordentligt och behöver det verkligen för det är så satans skönt.

Ibland när jag känner ett behov av att få skratta brukar jag öppna och botanisera i skattkistan, SVT:s Öppet Arkiv, för där finns det så många guldkorn jag kan se om och om igen. Mycket är nostalgi förstås, som det gärna blir med gamla favoritkomediserier som kanske överlevt sig själva – för alla er millennials, vi talar linjär tv nu – och de kanske inte fungerar lika bra idag. För det är som Hannes Holm har sagt: ”Det är ömtåligt med gammal humor.”

Här är i alla fall fem humorpärlor jag vill tipsa er om.

Lorry

”All skit försvinner.” Vi talar åttiotal, sarkasm, musikinslag och samhällskritik så långt ifrån pk det bara gick. När supersatiriska Lorry började sändas var jag 18 år gammal och programmet gav mig en sådan humorkäftsmäll att jag fortfarande har ont. Visst, en del sketcher är utdaterade och ja, några grejer är lite cheesy, men komediserien håller faktiskt än i dag. Att replikerna fortfarande sitter där är väl ett tecken så gott som något. Dessutom är det kul att se gräddan av Sveriges skådiselit i yngre versioner; Lena Endre, Ulla Skooog, Peter Dalle, Johan Ulveson, Claes Månsson och Stefan Sauk.

Foto: Öppet arkiv

 

Hipp Hipp!

SVT beskriver det bäst själva: Centralstimulerande humor av och med Anders Jansson och Johan Wester. Som för övrigt är radarparet bakom Humorfestivalen i Lund. Komediserien är i alla fall byggd kring ett hopkok av sköna scenfigurer från Jansson-Westers olika tidigare föreställningar, Det här är riktigt bra humor!

Foto: Öppet arkiv

 

Morran och Tobias

Denna succeserie på SVT Play har väl knappast undgått någon. Hoppas jag, för det här är så galet roligt! Webbserien kom visserligen 2015 men jag tycker den kan anses som en modern klassiker så den får följa med här ändå. Jag bara älskar Morran och sonen Tobias och relationen mellan dessa missanpassade människor som lever i samhällets utkant. Jag brukar klicka fram ett nytt avsnitt i appen och så skrattar jag så att mina medpassagerare på tåget hem ramlar av sätena. Johan Rheborg i rollen som Morran och Robert Gustafsson som Tobias är obetalbara.

Foto: SVT Play

 

Hasse &Tage

Revyer, filmer, tv-program, böcker, inspelningar. Det fanns inget som Hasse & Tage (Alfredson & Danielson) inte kunde ta sig an med samma bravur. Vem minns inte Ägget är löst, Gröna Hund och Svea Hund, Picassos äventyr eller Att angöra en brygga? Trots att humor är färskvara funkar det här fortfarande. Min absolut favorit är Herr Lindeman. Jag minns hur vi ofta brukade lyssna på Lindeman-gubbarna i bilens kassettdäck när vi åkte på långresa någonstans. I dag har jag ståupparna på cd; rappt, unikt och skitkul.

Foto: Hasse & Tage-museet

 

Nilecity 105,6

En klassiker från 1995, återigen med Johan Rheborg och Robert Gustafsson plus de andra i Killinggänget. Som titeln antyder snackar vi radiostation där det mesta händer. Humor utan ambitionsnivå och budskap men genialt bra. Min favoritkaraktär av alla som förekommer är ”Sudden” (Gustafsson), sportjournalisten som kommenterar udda sportgrenar. Tyvärr blev det bara sex cirka 30 minuter långa avsnitt, trots att alla ville ha mer. Som tur är finns Nilecity att se i det öppna arkivet. Episkt!

Foto: Öppet arkiv

 

 

Fredag!

Håller ni med mig om att den här veckan har varit en sjuhelvetes resa? Galet hektisk för min del och jag har nog sällan varit så produktiv. Skrivit artiklar, intervjuat spännande personer, gjort research, gått på möten, förberett lanseringen inför jul, talat i telefon, sprungit ärenden, skissat på samarbetsförslag för 2019, talat ännu mer i telefon, plåtat till bloggen, cyklat på träningshojen i omgångar och hjälp morsan med att planera en glöggfika. Det jag inte hunnit med är pedikyren, hade tänkt att ha öppna skor på smokingfesten i kväll så jag får se hur jag gör med den saken. Jag har heller inte hunnit med administration för företaget som jag hade tänkt men det får vänta till nästa vecka. Den här helgen tänker jag ägna åt mer icke-relaterade aktiviteter såsom bokläsande, promenader och provsmakning av pepparkakor – bara fem veckor kvar till jul nu!

Men nu ska jag ge järnet på tangentbordet ett par timmar till innan det är dags att svida om till smoking. Först blir det fördrink hemma hos Robert och därefter färd till Såstaholm där baluns med Connoisseur-gänget väntar, vilket ska bli hur kul som helst. Note to self: Gå på fest lite oftare!

Jag hoppas att ni får en alldeles strålande fredagskväll ni med, vare sig ni ska på partaj eller chilla i myskläder hemma i soffan, så hörs vi lite senare.

 

Efter ett besök hos frisören

Nu känns håret fint och fräscht igen efter ett besök hos Camilla på Cardell.

Hej! Jag var hos Camilla på Cardell igår och fixade håret. Det är alltid mysigt att komma dit och få bli ompysslad. Camilla är grym på att få mitt hår att se mycket fräschare ut igen och jag går alltid därifrån lite mer rak i ryggen. Kan vi bara komma överens om att en bra frisör är värd sin vikt i guld?

För mig är ett besök hos frisören också en välbehövlig paus från vardagens knot. Jag sitter gärna tyst och ser på när Camilla jobbar och det är så skönt att kunna göra det utan att det känns konstigt. Camilla är helt fine med att inte behöva prata; jag kan tänka mig att som frisör blir det rätt mycket snack om allt mellan himmel och jord hela dagarna så hon tycker nog också att det är rätt skönt. Ibland har jag även med mig datorn så att jag kan jobba lite samtidigt.

Igår var det dags för omsättning av mina extensions. Mitt eget hår har blivit ganska långt i sig självt men typiskt nordiskt (läs: tunna hårstrån) så jag har förlängning främst för en tjockare känsla. Sedan jämnade hon till topparna och kapade min galet snabbväxande lugg, så nu går jag runt med den där härliga känslan av nyklippt hår.

Dags för mig att kila, jag ska hämta bilen och åka till däckverkstan för att byta till vinterdäck. Mors!

 

Torsdagsinspo

Nu när jag ändå redan har bombarderat er med så många bilder från Gleneagles så tycker jag att vi stannar kvar i Skottland ett tag till, i alla fall mentalt. Men vi lämnar Gleneagles och vänder blicken åt sydväst där en skotsk superanläggning väntar: Turnberry.

Bland alla ikonbanor står Turnberrys Alisa Course högt i popularitet. Belägen på randen av Atlanten talar vi links av bästa sort. Alisa har stått värd för British Open vid fyra tillfällen, senast 2009, och det är verkligen en underbar scen för The Open. Här finns lika spektakulära som legendariska hål där stor golfhistoria har skrivits. Det vore väl något att själv få åka dit och skriva vidare på den! Efter helgen som var har jag verkligen fattat tycke för Skottland, såväl atmosfären som folket och naturen så det skulle jag inte tacka nej till.

Här på Alisa utgör naturens element och det ombytliga vädret utgör en stor del av upplevelsen. Skulle den ständigt närvarande blåsten bli för svår är det samtidigt så vackert att man kan bortse från alla dubbelbogeys man garanterat kommer att göra. Det är väl ändå fair, känner jag.

I blickfånget står den storslagna fyren, 24 meter hög som visat sjömännen vägen ända sedan 1873. Och sedan 1901, då Turnberry invigdes, vägleder den golfare.

Det femstjärniga hotellet är lika omtalat som banan. Nu kan jag inte hela historien bakom men det var här som legenden Robert de Bruce en gång regerade. Och det ser ju superfint ut där det ligger inbäddat i grönskan med utsikt mot havet och den oförstörda kustlinje. Turnberrys andra bana Kintyre ska vara minst lika bra, sedan finns det också en niohålare, Arran, att pröva på om man vill maxa golfen.

Vi säger väl så, ha en fin torsdag!

 

Till hela bloggen