Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Glimtar från Gleneagles

Oboy, vilken fantastisk helg jag har haft. Jag vet knappt var jag ska börja. Den här resan till Skottland och Gleneagles var verkligen helt perfekt både längd- och innehållsmässigt. Ingen dag har varit den andra lik och jag har checkat av allt mellan himmel och jord på knappa 48 timmar – natur, ridning, spanat in golfbanor, lyxliv, gastronomiska höjdare och roliga aktiviteter som falkonering och lerduveskytte. Men följ med från min kameravinkel, stunder fångade med mobilen i farten.

Fredagen var härligt intensiv. Jag landade vid lunchtid och blev upphämtad av en privatchaufför som tog mig till Gleneagles. Man tänker ju att man ska mötas av dimma och duggregn, men det var tvärtemot strålande sol och milt så jag passade på att tanka så mycket energi jag bara kunde.

Något av det första jag slogs av var den vackra naturen. Gleneagles ligger ungefär tre kvart med bil nordväst om Edinburg, vid fötterna av högländerna, och landskapet är mystiskt, dramatiskt, kargt men ändå romantiskt på en och samma gång. På vägen från flygplatsen passerade vi slottet Linlithgow där Mary Queen of Scots föddes och en stund senare även platsen där den skotske nationalhjälten William Wallace mötte engelsmännen när de invaderade Skottland i början av 1300-talet – filmen Braveheart, ni vet.

Gleneagles Hotel öppnade 1924 och byggdes av tidigare skotskt järnvägsföretag, som även byggde tågstationen en bit ifrån. I dag ägs det av ett privat företag, Ennismore, som under de senaste åren lagt ner många miljoner pund på en helrenovering. Känslan från dåtidens elegans är kvar men man har blåst in nytt liv och har gett hela stället en modern fräschör, en balansgång de har lyckats väldigt bra med. När man besöker ett sådant här ställe så vill man ju känna historiens vingslag i väggarna samtidigt som det ska vara smakfullt och samtida.

Här finns runt 230 rum och sviter och jag fick typ den största? The Cragganmore Suite, herregud bara sovrumsdelen var större än min lägenhet! Och sängen kunde jag ligga på tvären i.

Enda nackdelen med sådana här fina sviter är ju att man spenderar alldeles för lite tid i dem. Vardagsrummet var hur tjusigt som helst men det fick jag knappt möjlighet att använda.

Eftersom byggnaden består av så många annex och vinklar och vrår får man ändå intrycket av att det inte är så stort som det är. Det känns intimt och mysigt. Det förstärktes av en massa öppna spisar och stora sittgrupper överallt – så härligt att slå sig ner för en afternoon tea och en bok, eller en drink före maten. Den här lilla piazzan inbjöd också till pausering.

Efter att snabbt ha installerat mig i min svit mötte jag upp Karen som är Gleneagles pr-chef för en kaffe i The Century Bar. Sedan var det dags att hoppa upp i sadeln, bokstavligen …

… så efter att ha bytt om till passande klädsel promenerade jag bort till deras sportarena där jag hade en ridlektion bokad. Gleneagles har en av Skottlands finaste ridanläggningar, vilket jag inte visste, med 26 hästar där man kan ta lektioner, rida uteritter, köra häst och vagn, eller lära sig spela hästpolo.

Hästen jag skulle få rida hette Alfie, var tio år och hade gått en del hoppning. Eftersom jag inte har ridit på typ 18 år var jag lite orolig att jag skulle vara alldeles för ringrostig men det gick faktiskt jättebra. Och det var så kul att sitta i sadeln igen!

Självklart ville jag ta några språng över hinder; en gång i tiden var jag faktiskt rätt vass på hoppning och tävlade en del på klubbnivå och det var precis lika kul som jag mindes det. Det här har naturligtvis väckt tankar på att jag kanske ska plocka upp ridningen igen. Fast samtidigt är det svårt att hinna med allt jag vill göra, så då kanske jag får pausa golfen i stället. Vi får se.

Ett glatt ekipage.

Mina farhågor att jag skulle ha sjukt mycket träningsvärk dagen därpå kom dock på skam. Jag kände mest av lite på insidan av låren och i bröstryggen. Tänker att det kanske var massagen som hjälpte till. Efter ridningen väntade nämligen aromamassage i spaet. Det är något jag aldrig missar när jag är iväg på ett sådant här fint ställe, att ta någon spabehandling och då gärna massage som jag aldrig unnar mig här hemma.

Efteråt tog jag det lugnt en stund innan jag gick upp till min svit för att byta om.

Halv sju mötte jag upp hotellchefen Conor O’Leary för en drink i The Century Bar. Rosébubbel blev det – jag sade inte nej till det.

Därefter blev det middag i en av de fem restaurangerna, The Birnam Brasserie, i fransk stil med en fin vinterträdgård. Åt charkuterier till förrätt och sedan skotska pilgrimsmusslor som var så jäkla gott! Åkte direkt upp på topp 5-listan godaste skaldjursrätter. Det glömde jag nu att fota men om ni tänker er perfekt stekta pilgrimsmusslor med selleri och äpple och allt toppat med tryffel så ser ni bilden framför er.

Min högst egensinniga frukosttallrik på lördag morgon fastnade dock på bild. Massor med god cheddarost, charkuterier och så det där sodabrödet (det till vänster) som var så vansinnigt gott. Innan frukost hade jag redan hunnit med en långpromenad medan det fortfarande var mörkt ute. Jag älskar att komma igång direkt på morgonen och har svårt att ligga kvar i sängen, även om det är världens skönaste hotellsäng. Sedan körde jag ett litet pass i deras gym som var riktigt stort och fint.

Det var klokt att frukostladda ordentligt för vid halv elva skulle jag skjuta lerduvor.

Fast först var jag ju tvungen att ta en bild med Andrew i hans fina kilt. Allstå det här med män i kilt, det gör något med mig. Kan inte förklara det men jag tycker det är så förbannat snyggt. Den kilt som Andrew bar var Gleneagles egen tartan med grå botten och en blå och röd ruta.

Varning för självskryt nu men jag var fasen en naturbegåvning. Vi testade flera olika stationer där lerduvorna kom från olika håll och i olika hastigheter och på en av stationerna sköt jag 6 av 6!

Matchande klädd var jag också. Nick som min instruktör hette var mäkta imponerad. Kanske inte så mycket av klädseln – själv var han oklanderlig i jaktutstyrsel och mörkgrön slips med må orange änder på – men av hur jag sköt. Superkul!

Eftersom solen sken och jag hade några timmar egentid innan lunch så tog jag en långpromenad över golfbanorna. Gleneagles är ju världsberömt för sin golf med banorna King’s, Queen’s och PGA Centenary, som är den banan där Ryder Cup spelades 2014 och där även Solheim Cup avgörs nästa år.

Jag hoppas verkligen få möjlighet att vara på plats då. Det måste vara helt magisk stämning med 50 000 åskådare på plats som hejar fram Europas lag.

Väl tillbaka hämtade jag min dator och gick till The Dormy i klubbhuset. Fortfarande proppmätt efter frukosten nöjde jag mig med en fika och satt och skrev en stund. Solen flödade och både The Dormy och Auchterarder 70, den andra restaurangen i klubbhuset som syns här i bild, fylldes snabbt med folk. Tydligen är det tradition här att gå ut och äta lunch hela familjen på helgerna så det var ganska snart fullt med folk i alla åldrar.

På eftermiddagen drog molnen in men det var uppehåll vilket var skönt eftersom det stod fågelhundsträning och falkonering på programmet. Väldigt intressant och lärorikt att se hur de arbetar med detta

Det här skulle jag kunna prata om hur länge som helst men det får vi ta en annan gång. Jag fick i alla fall jobba med den otroligt vackra falken Delta …

… och smartsnabba labradoren Bracken.

Klockan slog fem och det var dags att svida om till aftonkläder. Jag skulle nämligen avnjuta drink i dekadenta American Bar med Colin Farndon, som är chef för Gleneagles aktivitetsutbud.

Colin som visade sig vara en mycket trevlig man – är inte alla britter det? –  har jobbat många år i hotellbranschen och det var intressant att höra honom berätta mer om hotellets historia och hur de arbetar för att fortsätta att vara relevanta i framtiden.

Middag på finrestaurangen The Strathearn. Jag beställde pilgrimsmusslor till förrätt, ja igen, haha, och sedan skotsk hummer som hastigt grillats. Mumma. Ja, sedan avslutades kvällen med lite mer champagne och minglande i salongerna innan jag, som det så fint heter, drog mig tillbaka.

God gott!

 

Påsk, pappa, vemod och varma minnen

Jag kan fortfarande höra pappas röst. Skratta till åt ett minne som dyker upp, bli glad över ett gott råd han gett mig och som jag hållit fast vid. Men under vintern som gått är det som att mina inre bilder av pappa har börjat blekna lite. Ibland får jag panik när jag känner att han försvinner. När detaljer och händelser blir suddiga och fnasiga i kanten och jag inte längre kan minnas hur det var. När jag kliver in i det tomma huset där varken han eller mamma längre bor kvar. Där endast väggarna skvallrar om det liv som en gång levdes där. Då hugger det till av ångest.

Det är påsk och jag saknar pappa något oerhört. Det gör jag varje dag men extra mycket så här när det är en långhelg som i mångt och mycket handlar om umgänge med familjen. Det känns vemodigt. Den första julen direkt efter att pappa hade dött var till exempel en prövning. En sorgeprövning. Det tog hårt på mig eftersom julen var så starkt präglad av pappa. Ett julbak utan honom kändes lemlästat. Stundtals ville jag bara packa väskan och fly utomlands för att slippa allt, glömma bort att det var jul. Det blev så tydligt att livet aldrig mer skulle vara sig likt, och att en ny tid väntade där vi som är kvar var tvungna att skapa nya traditioner utan honom.

Jag tycker så mycket om påskhelgen och det var en favorithögtid även för pappa. Färgglad och otvungen då man kan göra lite vad man har lust med – vilket för oss ändå alltid slutade på ungefär samma sätt: Sillbord och påsklamm, kortspel, påskäggsjakt, promenader, kanske en golfrunda, fika på bänken framför köket med ansiktena vända mot solen. Obetydligt innehåll, kan tyckas, men oerhört minnesfulla stunder. Tid och rum för varandra.

När pappa dog gjorde jag inget annat än sörjde. Sörjde och sörjde tills jag trodde att jag var klar. Nuförtiden sörjer jag väldigt sällan, men ibland kommer det liksom ifatt en. Sorgen har blivit till saknad, en saknad som numera bor i varje andetag jag andas.

Tiden går och det har blivit påsk igen. Det är så tyst och tomt och ensamt. Jag vill men orkar inte riktigt ta itu med påskhelgen. Tänkte att jag skulle ha bjudit in familjen till en fin påskmiddag med sill och snaps och ägghalvor och gula porslinskycklingar på bordet men lusten finns inte där. Eller jo, lusten finns där men inte kraften. Det får väl vara så då, tänker jag. Men det känns vemodigt. Igår kväll läste jag lite i pappas dagbok. Lars, Lasse, som han hette, hade en sådan där 10-årsdagbok där han skrev ett par tre rader om dagen och noterade vädret och små och stora händelser. Jag bläddrade tillbaka genom åren till tidigare påskhelger för att se vad vi gjorde då, i ett försök att hålla minnena vid liv.
Långfredagen 2015: Kokar saft, 8 flaskor. Behövde plats i frysen. L strök handdukar + dammsög.
Påskafton 2014: Melodikrysset. J på kortspel och påskmiddag. Konstigt lamm.
Skärtorsdag 2012: R jobbade ½ dag. Vi sågs i TC. Köpte påskmat rabatt 12 % = 250 kr. Köpte böcker till 4 flickor.
Påskdagen 2010: Flugor och fjärilar – VÅR. En promenad med Jenny.

Under pappas sista levnadsår blir det allt glesare mellan noteringarna. Raderna under påsken 2017 lyser tomma. Pappa låg då på sjukhus och jag var där med ett enormt påskägg åt honom med saker jag hoppades skulle liva upp tillvaron lite. Jag tog några bilder på honom medan han satt på sängkanten och öppnade påskägget och jag tittar på den där bilden. Han är orakad och vildvuxen i håret, ser tunn ut i den blå landstingströjan. Men jag kan ändå se ett ljus i hans ögon – det var ju trots allt påsk.

Så idag kommer jag att minnas pappa just så, med ett ljus i ögonen. Och jag kommer att ägna dagen till att göra lite vad jag har lust med, kanske sillbord och påsklamm, kanske kortspel, kanske påskäggsjakt, kanske en promenad eller en golfrunda, och definitivt fika på bänken framför köket med ansiktet vänt mot solen.

 

Keeping it simple

Skjorta Cos Stores // Jeans Massimo Dutti // Skor Rizzo

 

Foto: Emma Grann / Studio Femme

 

Skärtorsdagsinspo – takterrasserna som snart öppnar

Glad påsk guys!

Snart blir det fri lek hela helgen. Om ni som jag blir kvar i stan så kommer här några tips på härliga takterrasserna där man kan lapa sol, dricka drinkar och se solen gå ner över se horisonten.

Önskar er härliga stunder och en massa påskkyssar.

SUS – Stockholm under stjärnorna

Fem hus, fyra gator och två torg formar Stockholms mest spännande citykvarter Urban Escape. Högst upp breder ett enormt taklandskap ut sig, SUS, kort för Stockholm Under Stjärnorna. Den 1 200 kvadratmeter stora terrassen öppnade i somras och här, 47 meter upp i luften, samsas restauranger, barer, utomhusbio, träning och aktiviteter. Den 26 april öppnar SUS för säsongen – inte en dag för tidigt!

www.sthlmunderstjarnorna.com

Foto: AMF Fastigheter

Scandic Anglais Terrassen – ovanför Stureplan

Mitt ”go to”-ställe för skön stämning, bra musik och goda drinkar. Och med toppenläge intill Stureplan och vacker vy över Humlegården fortsätter Scandic Anglais takterrass att hålla fanan högt som en av stans bästa. Våning 7, tack!

www.scandichotels.se

Foto: Jimmy Eriksson

The Winery Hotel – vin, mat, pool, musik

Vin, vyer och vass musik. Skippa city och ta er ut till Solna; på Winery Hotels härliga takterrass kopplar man av med ett glas hantverksvin och italienska charkuterier medan solen går ner över Friends Arena. Hotellet öppnade 2016 och blev snabbt omtalat för sin helgjutna satsning på vin och allt därtill. Winery Rooftop är deras takbar inredd i industriell stil och med bekväma solstolar för skönt kvällshäng medan DJ:s spelar grym musik. Köper man ett dagspass får man även tillgång till takpoolen och ett rum för ombyte och avkoppling.

www.thewineryhotel.se

ARC – nykomlingen

Den 26 april slår nya designhotellet Blique by Nobis upp portarna. Beläget på Gävlegatan 18 leder portalen in på en grönskande gård. Tanken är att hotellet ska kännas som ett helt eget kvarter i gränslandet mellan Vasastan och Hagastaden, ett kreativt community med stora sociala ytor där arkitektur möter konst möter konst möter design, musik och mat. Högst upp i huset ligger Arc med restaurang och utebar med milsvid utsikt 360 °. Takterrassen kommer garanterat att bli sommarens hetaste ”go to”-ställe.

www.nobis.se

Urban Deli – takpark mitt i stan

Takpark by Urban Deli är numera en institution bland Stockholms mäktigaste uteserveringar med utsikt. Högst upp i huset på Sveavägen 44 har man ett panorama över takåsarna och inför säsongen har terrassen fått en make-over och fått ett italienskt torg och en sydfransk apelsinlund där man kan gotta sig med sydamerikanska paraplydrinkar. Dessutom kommer underbara modeprofilen Fredrik Robertsson  att fylla takparken med underhållning och aktiviteter hela sommaren.

www.urbandeli.org/takpark

 

Till hela bloggen