Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Fredag i Palma: Passieg del Born, presenter och en fantastisk middag

I fredags, som skulle visa sig bli en toppendag, vaknade jag upp i denna underbara svit på boutiquehotellet Sant Jaume. Fast då var sängen inte bäddad förstås, bilden tog jag på kvällen innan när jag anlände.

Utanför kastade solen sitt sken genom Palmas smala gränder. Jag kände mig extremt pepp, gjorde mig i ordning och gick ner för att äta frukost.

Mätt och belåten gav mig av till fots.

Jag älskar att strosa runt i Palmas labyrintnät av gator och torg. Tog en lång promenad längs marinan och bort mot Portixol och så spanade jag förstås in La Seu, Palmas katedral som började byggas i slutet av 1200-talet. Det spelar ingen roll hur många gånger jag sett den, jag får inte nog för La Seu är så speciell och imponerande.

Vid lunchtid gick jag tillbaka på hotellet eftersom jag hade möte med Carlos som arbetar för hotellgruppen där Sant Jaume ingår. Vi har känt varandra i några år nu men detta var faktiskt första gången vi träffades. Jag tycker alltid det är lika kul att lära känna nya människor och vidga mitt nätverk. Vem vet vad sådana möten kan leda till.

Efter lunchen tog jag en tur till Mercat d’Olivar, där man hittar allt från färsk fisk och skaldjur till frukt och blommor. Det finns också flera små hak som serverar urgoda tapas – missa inte! Mercat de Santa Catalina är en annan liten mindre saluhall jag också gillar, ligger i ett kvarter som just nu är Palmas hippaste med massor av hälsokaféer, coola barer och restauranger som serverar eko, rawfood och veganskt.

Hur stora är inte dessa paprikor? Visst är det härligt att köpa färsk frukt och grönsaker direkt från trakterna där de växer. Närodlat och närproducerat är verkligen godast.

Jag promenerade vidare genom gamla stan och svängde in på favoritstråket Passieg del Born hittar man flera lyxbutiker men även kedjor som Zara, Maje och en av mina spanska favoriter Uterqüe.

Hade på mig mina nya solisar från Akenberg, fina eller hur?

En av favoritbutikerna är Rialto på C. Sant Feliù, en konceptbutik där man kan köpa inredning, konst, mode, presenter och annat. Miljön är verkligen inspirerande på Rialto.

Jag kände att det var en unn-dag och köpte mig en liten present.

Dessutom har de ett kafé mitt i butiken, som en liten avkopplande oas mitt i den livliga staden. Älskar hur det naturliga ljuset flödar in från takfönstren och ibland har jag tagit med mig datorn och suttit här och jobbat. Tidigare inhyste det historiska huset biografen Rialto och när det svenska paret Klas Käll (en av grundarna till klädmärket Gant) och Barbara Bergman köpte lokalerna och öppnade sin butik behöll man namnet.

Obligatorisk stop på Tokio à Lima, älskar deras takterass. Här satt jag länge och läste och jobbade en stund innan jag promenerade tillbaka till hotellet. Vad som låg i påsen? Den här!

Köpte också en skitsnygg skinnjacka som jag ska visa er senare.

Kvällen kom och jag gjorde mig fin – hade bland annat på mig de här söta ballerinaskorna från Flattered – och gick trapporna ner till Tomeu Restaurant amb Arrels dit jag var bjuden på middag.

Tomeu drivs av Tomeu Caldentey, som var den förste mallorkinske kocken att tilldelas en Michelinstjärna. Hela hotellet och restaurangen är en designälskares dröm. Inredningen kombinerar en elegant modern stil med byggnadens historiska exteriör och resultatet är så snyggt. Gillar verkligen de naturliga färgerna, träslagen och textilierna i grönt, grått och beige.

Provsmakningsmenyn inleddes med Mallorcas specialitet sobresada som de karamelliserade vid bordet. Sobresada är en rå bredbar korv som är traditionell på Mallorca och Balearerna. Den görs på magert fläskkött och kryddas med salt, peppar och paprika och efter att man stoppat den får den mogna långsamt, upp till åtta månader. Jag hade aldrig ätit det tidigare men det var vansinnigt gott, särskilt när de brände av med lite råsocker.

Sedan fortsatte kvällen med provsmakning av diverse mallorkinska godsaker; Tomeu Caldenteys passion för det traditionella lokala köket märktes verkligen samtidigt som rätterna kändes spännande och moderna. Som den ni ser här, en sorts torskfisk med stuvad blomkål och ugnsbakad kronärtskocka.

För att rensa smaklökarna mellan sista huvudrätten och desserten och göra plats i magen för mer fick jag en syrlig sorbet gjord på Menorcas lokala gin. Kyparen vevade ihop den vid bordet med hjälp av flytande kväve och serverade den sedan i ett litet snapsglas. Cool – och uppfriskande gott!

Tada! Efterrätt i form av tangerine och morotskaka med yougurt och ingefära.

Självklart ville jag tacka stjärnkocken i fråga som gjorde min kväll till en fullträff. Señor Tomeu himself. Mätt, glad och imponerad lämnade jag matsalen med en signera meny under armen. Ett litet minne måste man ju ändå ha med hem.

En perfekt Palmafredag.

 

Route de lavande – lavendelvägen genom Provence

Lavendel

Färgen och doften från lavendelfälten fångar essensen i Provence. Det är ganska häftigt, fö rmig är det en rikedom att vara någonstans där det doftar örter och kryddväxter som lavendel, rosmarin, timjan och lagerbuskar som parfymerar luften. Det är något med urprungligheten som gör att man blir ganska ödmjuk inför allt.

Just lavendel har alltid varit en favorit; jag har bland annat skrivit om det här. Att vistas i när de oändliga lavendelfälten blommar med sin blåvioletta ton är en upplevelse för alla sinnen. Så ska ni till Provence i sommar vill jag varmt rekommendera lavendelvägen, Route de lavande. Vandra, cykla eller hoppa in i bilen och följ de franska småvägarna från by till by.

Lavendeln blommar i slutet av juni till mitten av augusti och odlingarna är främst koncentrerade i Haute-Provence norr om Avignon, på högplatån runt Sault, vid foten av Mont Ventoux, och runt Apt och Gordes i Luberondalen. Det blir en fantastisk road trip där det är nästintill omöjligt att inte få med sig minnesvärda bilder hem. Instamagic!

Stanna till hos lavendelodlare och destillerier och handla med er hem ljuvligt doftande lavendelprodukter. Många byar ordnar festivaler till lavendelns ära och i Coustellet finns också ett lavendelmuseum att besöka.

Mer information finns här:
www.routes-lavande.com
www.lavande-provence-aoc.com
www.museedelalavande.com

On my mind: Grundstenar

Detta inlägg innehåller annonslänkar.

 

Baddräkt, shorts och ballerinaskor är väl ändå basen i sommargarderoben, tycker ni inte? Här har jag satt ihop tre outfits för olika plånböcker; budget, mellan och lyx.

Baddräkt med volang Åhléns // Blommig baddräkt By Malina // Baddräkt i härligt cerise Diane von Furstenberg

Klassiska bermudashorts Sebago // Paperbag denimshorts Re/Done // Broderade linneshorts Giuliva Heritage Collection

Ballerinaskor i mocka Chloé  // Slip-in i läder Malone Souliers // Spetsiga flats i mocka Rupert Sanderson

 

Vive le weekend!

God morgon! Ett nedslag med vad som fångat mitt öga den här helgen:

Espresso och Nice Matin. En bra start på dagen, och utsikten kunde vara sämre.

Juan-les-Pins är den klassiska badorten som på tiden då det begav sig attraherade den europeiska societeten och amerikanska filmstjärnor, som ville leva ett bekymmersfritt societetsliv varvat med sunda strandaktiviteter.

Juan-les-Pins växte i popularitet på 1920-talet och överallt hittar man hus och detaljer som relaterar till la belle époque, art déco och jazzens guldera.

Ett parti pétanque på klassisk spelmark under pinjeträden i Petit Pinède. Här träffas kompislagen varje dag för att under vilda diskussioner och många axelryckningar spela om äran.

Jazzfestivalen Jazz à Juan, anledningen till att jag var på plats för att bevaka. Jazzfestivalen har sedan starten 1960 utvecklats till en musikfestival öppen för nya influenser, artister och besökare från många länder. Man behöver definitivt inte vara någon utpräglad jazznörd för att uppskatta festivalen för programmet är både brett och smalt på samma gång, vilket är en av anledningarna till att jag verkligen gillar den. Den andra stora anledningen är den helt unika spelplatsen, Pinède Gould.

I år slog festivalen, den 59:e upplagan i ordningen, rekord vad gäller antalet besökare. Över 27 000 besökare har sett konserterna och då räknar man inte in de många gratiskonserterna som ägt rum runt om i staden varje dag under tio dagar.

Det är svårt att lista alls fantastiska artister som har uppträtt under pinjeträden i Pinède Gould, där haven utgör fond och cikadorna som sirrar ackompanjerar taktfast. Men några av namnen är Sonny Rollins, Ray Charles, Ella Fitzgerald, Keith Jarrett och Earth Wind & Fire. Nästan lika kul är det strosa runt och lyssna på de små band och lite mer okända artister som uppträder lite här och där i Juan-les-Pins och Antibes.

Jag var särskilt glad eftersom jag i år fick se Jamiroquai och karismatiske Jay Kay, en av mina husgudar. Ni känner väl till låtar som Cosmic Girl, You give me something och Virtual Insanity? Konserten var magiskt bra med hits efter hits av Jamiroquais unika mix av acid jazz, 70-talsdisco-rock, och han sjunger precis lika gudomligt nu som när han slog igenom. Jag fick också möjlighet att se konserterna med bland andra saxofonisten Candy Dulfer och jazzpianisten och sångerskan Diana Krall. Dessa ladies fick verkligen la Pinède Gould att koka. Grymt bra!

Promenader längs lugna vikar runt Cap d’Antibes, den grönskande udden där jetset och bättre bemedlade har sina lyxvillor.

Port de l’Olivette.

I Antibes gamla stad är det bara en färgpalett som gäller: pasteller, pasteller, pasteller.

Socca, kikärtspannkaka. Check på den! Och det är fortfarande samma snubbe som tillagar dem i lerugnen på Marché Provençal som första gången jag besökte Antibes för många år sedan.

I sval arbetskostym.

Merci de cette fois-ci Juan-les-Pins et Jazz à Juan!

 

Till hela bloggen