Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

En lördag med KB, kaffe och kyrka

I lördags var det grått ute och jag vaknade tidigt som vanligt. Efter träning i ottan bestämde jag mig för att klä mig i ljusa färger och sjuttiotalslookiga jeans. Kände mig ganska glad. Fast jag ser inte så glad ut på bilden men strunt samma, det är bara för att min kamera krånglar.

Jag satte mig och jobbade en stund. Rensade i inkorgen, förberedde frågor till en intervju nästa vecka, uppdaterade att-göra-listan. Sånt. Man kan riktigt se i bilden hur grått det var ute, det var som att dagsljuset inte ens klarade av att leta sig in genom fönstren.

Sedan var det dags att ta sig in till stan. Jag promenerade till Kungliga Biblioteket för att möta upp Alexander för en liten fotosession.

Visst ni att KB:s samlingar innehåller ett exemplar av allt in allt som trycks och ges ut i Sverige? Mer än 18 miljoner objekt, böcker, tidningar, reklamblad och mycket mer finns det i katakomberna. Så stolt att mina små böcker får gnida rygg med giganter som August Strindberg, Astrid Lindgren, Dag Hammarskjöld. Karin Boye och Vilhelm Moberg.

När vi var klara stannade jag till på Albert & Jacks som ligger precis intill. Drack cappuccino, läste tidningen och tog den obligatoriska kaffebilden.

Sen tog jag tåget hem för att gå till kyrkan. Min brors- tillika guddotter Emilia har gått en ledarutbildning för att bli ungdomsledare åt nya konfirmander så det skulle hållas mässa med ledarinvigning. Fasen vad fort de växer upp ungarna, nyss var hon en liten knodd och nu en ung kvinna med skinn på näsan.

Ute var det gråskala precis hela dagen men i kyrkan var det ljust och färgglatt. Efteråt bjöds det på fika men jag hann inte stanna kvar för jag behövde tvätta.

Jag och Kattie, Emilias mamma, och hennes kusin Daniel.

Väl hemma bytte jag om till skrotarkläder (läs: gympabrallor och tröja), samlade ihop min klädhög och tog trapporna ner till tvättstugan. Jag brukar alltid tvätta på lördagar, så så fick det bli även denna dag.

Medan maskinerna gjorde sitt ägnade jag mig åt mitt. Insidan av min ytterdörr har jag målat med magnetfärg och gjort till ett litet bildcollage. Fint, va? Jag skulle dock ha målat fler lager inser jag i efterhand för bilderna tenderar att rasa ner om man slänger igen dörren för hårt.

Det blev kväll, jag gjorde en snabb ratatouille som jag glömde fota, valde ut en favoritrulle ur mitt franska filmbibliotek och kröp ner i sängen. ”Små vita lögner” är en toppenfilm så den får bli ett tips. Se den!

 

#nybörjare

Trots allt fruktansvärt som händer med skogsbränder, evakueringar och nödslakt av boskap ska vi nu ägna en stund åt yta. I torsdags unnade jag mig nämligen min typ första manikyr någonsin. Ja, jag vet … men jag har liksom aldrig förstått grejen med att sitta och fixa med naglarna. Jag tycker absolut att det är jättesnyggt med välskötta naglar, men när ska man hinna med sånt? Och vem har råd att gå på salong stup i ett, inte jag i alla fall. Dessutom sliter golfspel och mitt ständiga knappande på datorn hårt på naglarna plus att de växer så snabbt så då är det enklare att bara klippa dem kort.

Jag kan visserligen ha gjort en manikyr när hela familjen var i Los Angeles i slutet av åttiotalet men det är jag för gammal för att minnas, haha! I alla fall, i torsdags tänkte jag att nu kunde det vara dags att lyxa till sig med att få naglarna fixade på salong. Inte på något fancy ställe utan ett sådant där hål i väggen. Någon måtta får det ändå vara, tänkte Fröken Spara i mig.

Bestämde mig för en kolabrun nyans men var tvungen att slänga in en klick ljusblått också. Bara för att. Nagellacken var från OPI och färgerna hette Sailing & Nailing och Sweet Carmel Sunday. Visst blev det snyggt?

Och ja, jag har fortfarande rattmuff på. Frågor på det?

 

Helgredo

Jag tänker inte gnälla över vädret utan suger i sig så mycket sommar jag bara kan. Känner mig glad i själen, lätt i kroppen. Ler åt människor jag möter. Njuter av att se Stockholm förvandlas till en loj sommarstad där måsar skränar, bin surrar och japanska hörs bredvid tyska. Och så är jag så glad att jag har kommit igång att läsa igen! Har verkligen saknat dagarna då jag bara läst och läst utan uppehåll. Nästan varje kväll har jag suttit ute på balkongen och låtit ögonen flyga över raderna; läste klart en kriminalroman i tisdags och har nu börjat på Linda Olssons senaste ”En syster i mitt hus”. Berättar mer om den senare.

Samtidigt går mina tankar till alla som kämpar mot skogsbränderna, alla som tvingas evakuera och som kanske ser sina hus brinna ner, alla som inte klarar att hantera värmen utan behöver åka till sjukhus, alla bönder som tvingas nödslakta sina djur för att fodret tagit slut – och hur de ska klara situationen i vinter när årets skörd halverats vågar jag inte tänka på. En oro fyller mig över att det som nu sker är verkligt. Vi har inte upplevt en varmare sommar på 150 år. Sveriges skogar brinner. Grundvattennivån är farligt låg. Läget är kritiskt på många håll i landet. Jag är rädd för att naturen har börjat slå tillbaka mot oss med all kraft. Jag gör det lilla jag kan för att hjälpa och försöker att leva så hållbart som möjligt men det känns som att jag borde göra mer.

Så med de dubbla känslorna lämnar jag kontorsstolen och tar steget in i helgen. Ta hand om er där ute. Kram.

 

”Framtiden är beroende av starka tjejer och ödmjuka gubbar”

I dag kommer nya numret av Plaza Kvinna ut i butik, ett nummer dedikerat till politik och det kommande valet. Jag tycker det känns oerhört fräscht att ett modemagasin tar ett sådant grepp om något så viktigt. Det har nog aldrig gjort förut, inte i Sverige i alla fall.

Jag har hur som helst skrivit några av artiklarna. Bland annat har jag gjort ett stort jobb om nästa generation politiker där jag träffade fyra unga ambitiösa kvinnor i början av sina politiska karriärer och modererade ett samtal om brännande samtidsfrågor, systerskap, deras väg in i politiken och hur de vill ta Sverige in i framtiden.

De som var med var Sultan Kayhan, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, Grön Ungdoms språkrör Hanna Lidström, Anna Horn, vice ordförande och rättspolitisk talesperson för Liberala ungdomsförbundet och Ida Drougge, riksdagsledamot för Moderaterna.

Det som framkom under samtalet och som kändes så positivt var att de alla ser ljust på framtiden, en framtid utan strukturer och förlegade samhällssystem där visioner och optimism får leda väg efter valet.

Jag tycker att kvinnor borde leda samhället. Det har jag sagt långt innan #metoo-rörelsen. Får vi in kvinnor i ledande positioner i politiken, i företag och organisationer kan vi förändra värderingar, slippa alla machogubbar och göra verklig skillnad. Som en av tjejerna sade under intervjun: ”Framtiden är beroende av starka tjejer och ödmjuka gubbar.”

Det är så sant. Det måste bli ett paradigmskifte och jag tror att vi i Sverige står inför vårt kanske viktigaste riksdagsval någonsin, ett val efter vilket vi måste se till att kvinnorna tar täten. Med kvinnor vid makten kan vi förändra.

 

Till hela bloggen