Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

En lista om sinnen

Det finaste jag tycker om att se på:

Fält efter fält med gyllene kornfält som böljar i vinden. En fröjd för ögat.

Härligaste ljudet jag gillar höra:

Hackspetten om våren. Finns det något underbarare än att höra den Större hackspetten trumma loss på trädstammar och telefonstolpar? Tror inte det. Ett riktigt vårtecken.

Doften jag älskar mest av allt:

Solvarm tallskog. Vet inte varför men tallar är mitt absoluta favoritträd och på sommaren doftar de helt enkelt underbart.

Smaken jag tycker är godast:

Svårt val, men jag säger nog ändå nymald svartpeppar direkt ur pepparkvarnen. The best. En sofistikerad och aromatisk smak med behaglig hetta som passar till det mesta, till och med i glass.

Bästa känslan för mina fingertoppar:

En klassisk vässbar blyertspenna. Med spetsen vilande mot ett papper redo att låta tankarna flöda ut i en berättelse. Det slår till och med en strykning över len hud, eller känslan av tusentals sandkorn som rinner mellan fingrarna.

 

Efter ett besök hos frisören

Nu känns håret fint och fräscht igen efter ett besök hos Camilla på Cardell.

Hej! Jag var hos Camilla på Cardell igår och fixade håret. Det är alltid mysigt att komma dit och få bli ompysslad. Camilla är grym på att få mitt hår att se mycket fräschare ut igen och jag går alltid därifrån lite mer rak i ryggen. Kan vi bara komma överens om att en bra frisör är värd sin vikt i guld?

För mig är ett besök hos frisören också en välbehövlig paus från vardagens knot. Jag sitter gärna tyst och ser på när Camilla jobbar och det är så skönt att kunna göra det utan att det känns konstigt. Camilla är helt fine med att inte behöva prata; jag kan tänka mig att som frisör blir det rätt mycket snack om allt mellan himmel och jord hela dagarna så hon tycker nog också att det är rätt skönt. Ibland har jag även med mig datorn så att jag kan jobba lite samtidigt.

Igår var det dags för omsättning av mina extensions. Mitt eget hår har blivit ganska långt i sig självt men typiskt nordiskt (läs: tunna hårstrån) så jag har förlängning främst för en tjockare känsla. Sedan jämnade hon till topparna och kapade min galet snabbväxande lugg, så nu går jag runt med den där härliga känslan av nyklippt hår.

Dags för mig att kila, jag ska hämta bilen och åka till däckverkstan för att byta till vinterdäck. Mors!

 

Torsdagsinspo

Nu när jag ändå redan har bombarderat er med så många bilder från Gleneagles så tycker jag att vi stannar kvar i Skottland ett tag till, i alla fall mentalt. Men vi lämnar Gleneagles och vänder blicken åt sydväst där en skotsk superanläggning väntar: Turnberry.

Bland alla ikonbanor står Turnberrys Alisa Course högt i popularitet. Belägen på randen av Atlanten talar vi links av bästa sort. Alisa har stått värd för British Open vid fyra tillfällen, senast 2009, och det är verkligen en underbar scen för The Open. Här finns lika spektakulära som legendariska hål där stor golfhistoria har skrivits. Det vore väl något att själv få åka dit och skriva vidare på den! Efter helgen som var har jag verkligen fattat tycke för Skottland, såväl atmosfären som folket och naturen så det skulle jag inte tacka nej till.

Här på Alisa utgör naturens element och det ombytliga vädret utgör en stor del av upplevelsen. Skulle den ständigt närvarande blåsten bli för svår är det samtidigt så vackert att man kan bortse från alla dubbelbogeys man garanterat kommer att göra. Det är väl ändå fair, känner jag.

I blickfånget står den storslagna fyren, 24 meter hög som visat sjömännen vägen ända sedan 1873. Och sedan 1901, då Turnberry invigdes, vägleder den golfare.

Det femstjärniga hotellet är lika omtalat som banan. Nu kan jag inte hela historien bakom men det var här som legenden Robert de Bruce en gång regerade. Och det ser ju superfint ut där det ligger inbäddat i grönskan med utsikt mot havet och den oförstörda kustlinje. Turnberrys andra bana Kintyre ska vara minst lika bra, sedan finns det också en niohålare, Arran, att pröva på om man vill maxa golfen.

Vi säger väl så, ha en fin torsdag!

 

Diamantfeber

Några kolatomer. Och så extremt tryck och hög värme under lång tid djupt nere under jordytan. Mycket mer behövs inte för att råvaran till en av vår tids främsta accessoar ska uppstå – diamanten. Genom slipning förvandlas sedan det hoppressade stycket kristalliserat kol likt den fula ankungen till en gnistrande diamant.

I förra veckan besökte jag Cartier inför öppnandet av deras nya butik på Smålandsgatan (här), så jag tänkte vi kunde prata lite om det här med diamanter. Saker som glittrar är ju alltid trevligt.

Ordet diamant kommer från grekiskans adamas som betyder oövervinnerlig. I det gamla Grekland trodde man att diamanter var bitar från stjärnor som fallit ner på jorden. I Cartiers butik hade de några riktiga show pieces, oerhört vackra smycken med en lyster som var helt makalös. Jag har funderat kring vad det är som är så åtråvärt med dessa gnistrande ädelstenar att vi är beredda att betala hundratusentals kronor för en liten sten på ett finger. Jag tror att det är magin. Diamanter är så mytomspunna och det finns en sorts aura kring dem, plus det faktum att de skapas under så extrema förhållanden, vilket gör att de är väldigt speciella.

Själv bär jag sällan smycken. Mina två ringar har jag alltid på mig – den ena med tre diamanter har jag ärvt av min mormor och den andra har jag låtit en guldsmed göra åt mig utifrån egen design och gammalt guld med stenar som jag lät smälta ner – och ibland ett armband eller ett pärlhalsband. Väldigt sällan örhängen och då har jag ändå haft hål i öronen sedan jag var liten, men jag tycker inte riktigt att jag passar i det längre, vet inte varför. Men jag skulle gärna vilja ha en riktig håll käften-ring på fingret med en fet diamant på. Jag känner att den skulle göra sig fint där.

Fortfarande är det väl övervägande män som köper diamanter till sina kvinnor men jag tycker mig märka att det har börjat ändras. Ett smycke som en diamantring är inte längre någonting man bara får som gåva, tvärtom har det blivit en ny självständighetssymbol, ett sätt att visa både sitt oberoende och sitt intresse för trender. Bland oss vanlisar är det kanske inte så många som har råd med några större stenar och det är väl däri som en del av dragningskraften ligger. Det ligger något åtråvärt i att äga vad som för många är ouppnåeligt och det är väl exakt samma sak med andra typer av lyxprodukter såsom handväskor, även om de förstås är betydligt mer lättillgängliga för gemene man.

Diamant är det hårdaste naturliga mineral man känner till. Diamantfyndigheter finns på många ställen i världen. Fram till 1700-talet var det i princip bara i Indien diamanter utvanns, i gruvorna i Golconda. 1726 gjordes de första diamantfynden i Brasilien, i en stad som numera bär det gnistrande namnet Diamantina (!). Gruvbolaget De Beers är i dag världens största diamantproducent med stora fyndigheter i Sydafrika.

Majoriteten av stenarna som utvinns går dock till användning inom industrin, bland annat till tandläkarborrar och slipmaskiner. Endast 20 procent duger till att bli smycken, men då talar vi också om perfekta stenar. Jag vet inte om ni har koll på Elizabeth Taylor men skådespelerskan var känd för sitt förhållande till både män och diamanter. Under sitt tio år långa äktenskap med Richard Burton skaffade sig Liz flera överdimensionerade diamanter storlek XXL. Den berömda Taylor-Burton stenen, en päronformad diamant på 68,09 carat, köptes 1969 av Cartier för hisnande 1.050.000 dollar, bara för att dagen efter säljas till skådespelaren Richard Burton som gav den till sin fru.

Diamanter kvalitetsgraderas och värderas efter fyra egenskaper: Color (färg), Clarity (renhet), Cut (slipning) och Carat (vikt). Alla fyra egenskaperna är lika viktiga i kvalitetsbedömningen och skillnaderna är svåra att se utan lupp.

En ädelstens färg beror på hur den absorberar ljus. Vitt ljus består av regnbågens färger, spektralfärger, och när det träffar en sten blir en del färger absorberande. De som inte absorberas passerar igenom och reflekteras och på så får stenen sin färg. Diamanter finns i de flesta färger; vit, blå, grön, gul, röd, rosa, brun och till och med svart. Ju klarare och blåvitare desto finare diamant. Den mest eftertraktade och värdefulla diamantfärgen är den rent vita, men den riktigt blåvita diamanten är ytterst sällsynt.

Caratvikten är någonting som jag förmodar att de flesta av er känner till. 1 carat är lika med 0,2 gram. Carat ska dock inte förväxlas med karat, som man använder för att beteckna guldhalt. Eftersom stora diamanter är mer sällsynta än mindre ökar priset per carat markant och värdet för en stor sten på till exempel 3 carat kan bli så mycket som 5-6 gånger högre jämfört med en sten som väger 1 carat. Storleken är den mest uppenbara faktorn när man bestämmer en diamants värde, men två lika stora diamanter kan ha mycket olika värde beroende på deras respektive kvalitet.

Renhet spelar en stor roll i värderingen. Man hör ofta ordet lupprent i diamantsammanhang vilket betyder ”utan urskiljbara inneslutningar vid tio gångers förstoring”. Inneslutningar är ädelstenarnas inre särdrag. De består oftast av främmande mineralkristaller och små sprickor eller brott och förekommer i de flesta stenar, även om de kan vara så små att de inte syns i tio gångers förstoring. Trots att inneslutningar egentligen anses vara skavanker och sänker priset kan de tillföra stenen ett intressant drag. De kan betraktas som naturens egna fingeravtryck och gör varje diamant unik.

Diamantens proportioner och symmetri är de faktorer som har störst betydelse för stenens briljans. Diamantsliparen försöker därför ta tillvara på varje stens bästa egenskaper och tar då hänsyn till dess färg, form, klarhet och vikt. Innan slipningen studeras diamanten noga. Innehåller den fel eller skavanker sågas den oftast itu mitt över felet. Rund briljantslipning är den mest populära slipningen eftersom den garanterar att ljuset reflekteras maximalt. Ju skickligare slipning desto mer gnistrar diamanten och desto större lyster får den. Andra populära slipningar är princess-, flander-, hjärt- och smaragdslipning. Själv är jag nog mest förtjust i flandersslipningen eftersom jag tycker det är så snyggt med kvadratiska former. Fast jag är inte kräsen, bara stenen är tillräckligt maffig kan jag nöja mig med det mesta, haha.

Ja, det var dagens lilla diamantlektion. Jag hoppas att ni fått lite nya kunskaper till mans – kanske till och med lite diamantfeber? Själv ska jag nog ta en sväng förbi juveleraren på vägen hem. Fönstershoppa kostar ju inget!

Klänning Love & Divine // Skor Peter Kaiser // Strumpbyxor Oroblu // Handväska Noa Noa // Armband Thomas Sabo

 

Till hela bloggen