Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Diamantfeber

Några kolatomer. Och så extremt tryck och hög värme under lång tid djupt nere under jordytan. Mycket mer behövs inte för att råvaran till en av vår tids främsta accessoar ska uppstå – diamanten. Genom slipning förvandlas sedan det hoppressade stycket kristalliserat kol likt den fula ankungen till en gnistrande diamant.

I förra veckan besökte jag Cartier inför öppnandet av deras nya butik på Smålandsgatan (här), så jag tänkte vi kunde prata lite om det här med diamanter. Saker som glittrar är ju alltid trevligt.

Ordet diamant kommer från grekiskans adamas som betyder oövervinnerlig. I det gamla Grekland trodde man att diamanter var bitar från stjärnor som fallit ner på jorden. I Cartiers butik hade de några riktiga show pieces, oerhört vackra smycken med en lyster som var helt makalös. Jag har funderat kring vad det är som är så åtråvärt med dessa gnistrande ädelstenar att vi är beredda att betala hundratusentals kronor för en liten sten på ett finger. Jag tror att det är magin. Diamanter är så mytomspunna och det finns en sorts aura kring dem, plus det faktum att de skapas under så extrema förhållanden, vilket gör att de är väldigt speciella.

Själv bär jag sällan smycken. Mina två ringar har jag alltid på mig – den ena med tre diamanter har jag ärvt av min mormor och den andra har jag låtit en guldsmed göra åt mig utifrån egen design och gammalt guld med stenar som jag lät smälta ner – och ibland ett armband eller ett pärlhalsband. Väldigt sällan örhängen och då har jag ändå haft hål i öronen sedan jag var liten, men jag tycker inte riktigt att jag passar i det längre, vet inte varför. Men jag skulle gärna vilja ha en riktig håll käften-ring på fingret med en fet diamant på. Jag känner att den skulle göra sig fint där.

Fortfarande är det väl övervägande män som köper diamanter till sina kvinnor men jag tycker mig märka att det har börjat ändras. Ett smycke som en diamantring är inte längre någonting man bara får som gåva, tvärtom har det blivit en ny självständighetssymbol, ett sätt att visa både sitt oberoende och sitt intresse för trender. Bland oss vanlisar är det kanske inte så många som har råd med några större stenar och det är väl däri som en del av dragningskraften ligger. Det ligger något åtråvärt i att äga vad som för många är ouppnåeligt och det är väl exakt samma sak med andra typer av lyxprodukter såsom handväskor, även om de förstås är betydligt mer lättillgängliga för gemene man.

Diamant är det hårdaste naturliga mineral man känner till. Diamantfyndigheter finns på många ställen i världen. Fram till 1700-talet var det i princip bara i Indien diamanter utvanns, i gruvorna i Golconda. 1726 gjordes de första diamantfynden i Brasilien, i en stad som numera bär det gnistrande namnet Diamantina (!). Gruvbolaget De Beers är i dag världens största diamantproducent med stora fyndigheter i Sydafrika.

Majoriteten av stenarna som utvinns går dock till användning inom industrin, bland annat till tandläkarborrar och slipmaskiner. Endast 20 procent duger till att bli smycken, men då talar vi också om perfekta stenar. Jag vet inte om ni har koll på Elizabeth Taylor men skådespelerskan var känd för sitt förhållande till både män och diamanter. Under sitt tio år långa äktenskap med Richard Burton skaffade sig Liz flera överdimensionerade diamanter storlek XXL. Den berömda Taylor-Burton stenen, en päronformad diamant på 68,09 carat, köptes 1969 av Cartier för hisnande 1.050.000 dollar, bara för att dagen efter säljas till skådespelaren Richard Burton som gav den till sin fru.

Diamanter kvalitetsgraderas och värderas efter fyra egenskaper: Color (färg), Clarity (renhet), Cut (slipning) och Carat (vikt). Alla fyra egenskaperna är lika viktiga i kvalitetsbedömningen och skillnaderna är svåra att se utan lupp.

En ädelstens färg beror på hur den absorberar ljus. Vitt ljus består av regnbågens färger, spektralfärger, och när det träffar en sten blir en del färger absorberande. De som inte absorberas passerar igenom och reflekteras och på så får stenen sin färg. Diamanter finns i de flesta färger; vit, blå, grön, gul, röd, rosa, brun och till och med svart. Ju klarare och blåvitare desto finare diamant. Den mest eftertraktade och värdefulla diamantfärgen är den rent vita, men den riktigt blåvita diamanten är ytterst sällsynt.

Caratvikten är någonting som jag förmodar att de flesta av er känner till. 1 carat är lika med 0,2 gram. Carat ska dock inte förväxlas med karat, som man använder för att beteckna guldhalt. Eftersom stora diamanter är mer sällsynta än mindre ökar priset per carat markant och värdet för en stor sten på till exempel 3 carat kan bli så mycket som 5-6 gånger högre jämfört med en sten som väger 1 carat. Storleken är den mest uppenbara faktorn när man bestämmer en diamants värde, men två lika stora diamanter kan ha mycket olika värde beroende på deras respektive kvalitet.

Renhet spelar en stor roll i värderingen. Man hör ofta ordet lupprent i diamantsammanhang vilket betyder ”utan urskiljbara inneslutningar vid tio gångers förstoring”. Inneslutningar är ädelstenarnas inre särdrag. De består oftast av främmande mineralkristaller och små sprickor eller brott och förekommer i de flesta stenar, även om de kan vara så små att de inte syns i tio gångers förstoring. Trots att inneslutningar egentligen anses vara skavanker och sänker priset kan de tillföra stenen ett intressant drag. De kan betraktas som naturens egna fingeravtryck och gör varje diamant unik.

Diamantens proportioner och symmetri är de faktorer som har störst betydelse för stenens briljans. Diamantsliparen försöker därför ta tillvara på varje stens bästa egenskaper och tar då hänsyn till dess färg, form, klarhet och vikt. Innan slipningen studeras diamanten noga. Innehåller den fel eller skavanker sågas den oftast itu mitt över felet. Rund briljantslipning är den mest populära slipningen eftersom den garanterar att ljuset reflekteras maximalt. Ju skickligare slipning desto mer gnistrar diamanten och desto större lyster får den. Andra populära slipningar är princess-, flander-, hjärt- och smaragdslipning. Själv är jag nog mest förtjust i flandersslipningen eftersom jag tycker det är så snyggt med kvadratiska former. Fast jag är inte kräsen, bara stenen är tillräckligt maffig kan jag nöja mig med det mesta, haha.

Ja, det var dagens lilla diamantlektion. Jag hoppas att ni fått lite nya kunskaper till mans – kanske till och med lite diamantfeber? Själv ska jag nog ta en sväng förbi juveleraren på vägen hem. Fönstershoppa kostar ju inget!

Klänning Love & Divine // Skor Peter Kaiser // Strumpbyxor Oroblu // Handväska Noa Noa // Armband Thomas Sabo

 

Route de lavande – lavendelvägen genom Provence

Lavendel

Färgen och doften från lavendelfälten fångar essensen i Provence. Det är ganska häftigt, fö rmig är det en rikedom att vara någonstans där det doftar örter och kryddväxter som lavendel, rosmarin, timjan och lagerbuskar som parfymerar luften. Det är något med urprungligheten som gör att man blir ganska ödmjuk inför allt.

Just lavendel har alltid varit en favorit; jag har bland annat skrivit om det här. Att vistas i när de oändliga lavendelfälten blommar med sin blåvioletta ton är en upplevelse för alla sinnen. Så ska ni till Provence i sommar vill jag varmt rekommendera lavendelvägen, Route de lavande. Vandra, cykla eller hoppa in i bilen och följ de franska småvägarna från by till by.

Lavendeln blommar i slutet av juni till mitten av augusti och odlingarna är främst koncentrerade i Haute-Provence norr om Avignon, på högplatån runt Sault, vid foten av Mont Ventoux, och runt Apt och Gordes i Luberondalen. Det blir en fantastisk road trip där det är nästintill omöjligt att inte få med sig minnesvärda bilder hem. Instamagic!

Stanna till hos lavendelodlare och destillerier och handla med er hem ljuvligt doftande lavendelprodukter. Många byar ordnar festivaler till lavendelns ära och i Coustellet finns också ett lavendelmuseum att besöka.

Mer information finns här:
www.routes-lavande.com
www.lavande-provence-aoc.com
www.museedelalavande.com

On my mind: Grundstenar

Detta inlägg innehåller annonslänkar.

 

Baddräkt, shorts och ballerinaskor är väl ändå basen i sommargarderoben, tycker ni inte? Här har jag satt ihop tre outfits för olika plånböcker; budget, mellan och lyx.

Baddräkt med volang Åhléns // Blommig baddräkt By Malina // Baddräkt i härligt cerise Diane von Furstenberg

Klassiska bermudashorts Sebago // Paperbag denimshorts Re/Done // Broderade linneshorts Giuliva Heritage Collection

Ballerinaskor i mocka Chloé  // Slip-in i läder Malone Souliers // Spetsiga flats i mocka Rupert Sanderson

 

Vive le weekend!

God morgon! Ett nedslag med vad som fångat mitt öga den här helgen:

Espresso och Nice Matin. En bra start på dagen, och utsikten kunde vara sämre.

Juan-les-Pins är den klassiska badorten som på tiden då det begav sig attraherade den europeiska societeten och amerikanska filmstjärnor, som ville leva ett bekymmersfritt societetsliv varvat med sunda strandaktiviteter.

Juan-les-Pins växte i popularitet på 1920-talet och överallt hittar man hus och detaljer som relaterar till la belle époque, art déco och jazzens guldera.

Ett parti pétanque på klassisk spelmark under pinjeträden i Petit Pinède. Här träffas kompislagen varje dag för att under vilda diskussioner och många axelryckningar spela om äran.

Jazzfestivalen Jazz à Juan, anledningen till att jag var på plats för att bevaka. Jazzfestivalen har sedan starten 1960 utvecklats till en musikfestival öppen för nya influenser, artister och besökare från många länder. Man behöver definitivt inte vara någon utpräglad jazznörd för att uppskatta festivalen för programmet är både brett och smalt på samma gång, vilket är en av anledningarna till att jag verkligen gillar den. Den andra stora anledningen är den helt unika spelplatsen, Pinède Gould.

I år slog festivalen, den 59:e upplagan i ordningen, rekord vad gäller antalet besökare. Över 27 000 besökare har sett konserterna och då räknar man inte in de många gratiskonserterna som ägt rum runt om i staden varje dag under tio dagar.

Det är svårt att lista alls fantastiska artister som har uppträtt under pinjeträden i Pinède Gould, där haven utgör fond och cikadorna som sirrar ackompanjerar taktfast. Men några av namnen är Sonny Rollins, Ray Charles, Ella Fitzgerald, Keith Jarrett och Earth Wind & Fire. Nästan lika kul är det strosa runt och lyssna på de små band och lite mer okända artister som uppträder lite här och där i Juan-les-Pins och Antibes.

Jag var särskilt glad eftersom jag i år fick se Jamiroquai och karismatiske Jay Kay, en av mina husgudar. Ni känner väl till låtar som Cosmic Girl, You give me something och Virtual Insanity? Konserten var magiskt bra med hits efter hits av Jamiroquais unika mix av acid jazz, 70-talsdisco-rock, och han sjunger precis lika gudomligt nu som när han slog igenom. Jag fick också möjlighet att se konserterna med bland andra saxofonisten Candy Dulfer och jazzpianisten och sångerskan Diana Krall. Dessa ladies fick verkligen la Pinède Gould att koka. Grymt bra!

Promenader längs lugna vikar runt Cap d’Antibes, den grönskande udden där jetset och bättre bemedlade har sina lyxvillor.

Port de l’Olivette.

I Antibes gamla stad är det bara en färgpalett som gäller: pasteller, pasteller, pasteller.

Socca, kikärtspannkaka. Check på den! Och det är fortfarande samma snubbe som tillagar dem i lerugnen på Marché Provençal som första gången jag besökte Antibes för många år sedan.

I sval arbetskostym.

Merci de cette fois-ci Juan-les-Pins et Jazz à Juan!

 

Till hela bloggen