Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Det senaste-listan

Min senast sedda film:

”Små vita lögner” av Guillaume Canet (spelade mot Audrey Tautou i ”Tillsammans är man mindre ensam”). En dramakomedifilm med bland annat Marillon Cotillard, Jean Dujardin och François Cluzet som alltid är bra i rollerna. Jag tycker den är kanon, både sorglig, rolig och eftertänksam, dialogen är strålande och strandmiljöerna där filmen utspelas (Arcachon på franska Atlantkusten) är underbara.

Min senast lästa bok:

”Wilt On High” av britten Tom Sharp. Satir och sjuk humor på högsta nivå.

Min senaste matextas:

Åt en riktigt god Emmenthalerost i fredags så jag säger den.

Min senaste resa:

Mauritius i december. Ta mig tillbaka. NU!

Min senast lyssnade låt:

Något klassiskt på P2 som jag gick och lyssnade på i morse.

Mitt senast mottagna sms:

Från Kattie som svarade på min fråga om hon skulle gå på informationsmötet med vår bostadsrättsförening om de nya fönstren de ska sätta in. Svaret var ja, om hon hann.

Mitt senast sedda tv-program:

Måste ha varit nyheterna i morse. Jag är en nyhetsjunkie, det har jag nog varit sedan jag var liten, och vill hänga med i det som händer. Kan se flera sändningar på olika kanaler efter varandra.

Min senaste googling:

Manual Nikon D3100. Min kamera beter sig väldigt märkligt och har gjort så en tid. Bilderna blir heller inte alls som jag tänkt det. Jag har haft kameran ett antal år nu men slarvat bort instruktionsboken så jag var tvungen att ladda ner manualen som jag nu ska läsa in mig på.

Mina senaste tårar:

I måndags kväll när jag låg i sängen och inte kunde somna eftersom tankarna på och saknaden efter pappa var så starka.

Mitt senaste gapskratt:

Det var tyvärr ett bra tag sedan så det minns jag inte. Men jag ska ta igen det med råge den här våren tänkte jag. Återkommer i frågan!

Mitt senaste klädinköp:

Ett vinrött ullset med tröja och dragskobyxa från COS Stores.

Min senaste insikt:

Fick jag i måndags när jag återigen påmindes om att livet från och med nu kommer att se helt annorlunda ut utan pappa. Men att det samtidigt finns mycket att glädjas åt och att jag måste ta fasta på det nu.

Min senaste modeupplevelse:

Hoppas jag ska komma på torsdag när jag ska iväg på en pressvisning av Residus.

Min senaste besvikelse:

Igår när jag insåg att skärmen på min Iphone är helt pajko. Har bokat en tid hos Apple store senare i veckan för att byta skärmen, hoppas hoppas hoppas att den kommer att fungera igen.

Mitt senaste skönhetsmåste:

Apotekets LHP-kräm. En räddare i nöden och oumbärlig vid munsår, självsprickor, trasiga nagelband och andra småsår.

Min senaste dryck:

En cappuccino med dubbel shot som står på mitt bord as we speak.

Min senaste skärmdump i telefonen:

Ett inlägg på Facebook i en grupp där jag är med och där en kvinna delade med sig av en ofantligt sorglig historia där hon förlorade sin make i cancer och hur hon, trots att han fick rätt medicinsk vård, chockades av den fruktansvärt dåliga maten han erbjöds på sjukhuset. I princip näringsfattigt, sockerrikt helfabrikat som vare sig är förebyggande eller vårdande. Jag upplevde precis samma sak med min pappa, att han inte alls fick den näring han behövde på sjukhuset och att det faktiskt var bidragande till att han avled.

Min senast lyssnade podcast:

Skäringer & Mannheimer, om hur man skallar dagen. Så kul och så bra – vilka fantastiska kvinnor och förebilder dessa två är! Jag skulle göra vad som helst för chansen att få jobba med dem.

Mitt senast skickade sms:

Till mamma för att fortsätta reda ut varför topplocket rök i söndags när jag var där. Vi messar vanligtvis fram och tillbaka flera gånger varje dag men nu har jag legat lite lågt eftersom jag behövt lite space. Aja, vi kommer att hitta tillbaka till varandra igen, det gör vi alltid, men man måste få bli arg och besviken emellanåt.

Mitt senaste inkommande messengermeddelande:

Från en person som är intresserad av att köpa min bil. Jag ska sälja den och har annons ute just nu. Vi får väl se vem som blir den nye lycklige ägaren till min svarta lilla pärla.

Mitt senast skickade mejl:

Till min webbyrå om lite smågrejer som måste fixas till i bloggen. Till er som undrat så är bland annat kommentarsfält på gång.

Min senast använda emoji:

Ett stort rött hjärta. Den eller emojin som ler brett är mina mest använda emojis just nu.

Min senast lästa tidning:

Dagens Dagens Nyheter. Älskar prasslet av tidningar och magasin och kommer aldrig att göra mig av med min morgontidning i brevlådan.

 

Route de lavande – lavendelvägen genom Provence

Lavendel

Färgen och doften från lavendelfälten fångar essensen i Provence. Det är ganska häftigt, fö rmig är det en rikedom att vara någonstans där det doftar örter och kryddväxter som lavendel, rosmarin, timjan och lagerbuskar som parfymerar luften. Det är något med urprungligheten som gör att man blir ganska ödmjuk inför allt.

Just lavendel har alltid varit en favorit; jag har bland annat skrivit om det här. Att vistas i när de oändliga lavendelfälten blommar med sin blåvioletta ton är en upplevelse för alla sinnen. Så ska ni till Provence i sommar vill jag varmt rekommendera lavendelvägen, Route de lavande. Vandra, cykla eller hoppa in i bilen och följ de franska småvägarna från by till by.

Lavendeln blommar i slutet av juni till mitten av augusti och odlingarna är främst koncentrerade i Haute-Provence norr om Avignon, på högplatån runt Sault, vid foten av Mont Ventoux, och runt Apt och Gordes i Luberondalen. Det blir en fantastisk road trip där det är nästintill omöjligt att inte få med sig minnesvärda bilder hem. Instamagic!

Stanna till hos lavendelodlare och destillerier och handla med er hem ljuvligt doftande lavendelprodukter. Många byar ordnar festivaler till lavendelns ära och i Coustellet finns också ett lavendelmuseum att besöka.

Mer information finns här:
www.routes-lavande.com
www.lavande-provence-aoc.com
www.museedelalavande.com

On my mind: Grundstenar

Detta inlägg innehåller annonslänkar.

 

Baddräkt, shorts och ballerinaskor är väl ändå basen i sommargarderoben, tycker ni inte? Här har jag satt ihop tre outfits för olika plånböcker; budget, mellan och lyx.

Baddräkt med volang Åhléns // Blommig baddräkt By Malina // Baddräkt i härligt cerise Diane von Furstenberg

Klassiska bermudashorts Sebago // Paperbag denimshorts Re/Done // Broderade linneshorts Giuliva Heritage Collection

Ballerinaskor i mocka Chloé  // Slip-in i läder Malone Souliers // Spetsiga flats i mocka Rupert Sanderson

 

Vive le weekend!

God morgon! Ett nedslag med vad som fångat mitt öga den här helgen:

Espresso och Nice Matin. En bra start på dagen, och utsikten kunde vara sämre.

Juan-les-Pins är den klassiska badorten som på tiden då det begav sig attraherade den europeiska societeten och amerikanska filmstjärnor, som ville leva ett bekymmersfritt societetsliv varvat med sunda strandaktiviteter.

Juan-les-Pins växte i popularitet på 1920-talet och överallt hittar man hus och detaljer som relaterar till la belle époque, art déco och jazzens guldera.

Ett parti pétanque på klassisk spelmark under pinjeträden i Petit Pinède. Här träffas kompislagen varje dag för att under vilda diskussioner och många axelryckningar spela om äran.

Jazzfestivalen Jazz à Juan, anledningen till att jag var på plats för att bevaka. Jazzfestivalen har sedan starten 1960 utvecklats till en musikfestival öppen för nya influenser, artister och besökare från många länder. Man behöver definitivt inte vara någon utpräglad jazznörd för att uppskatta festivalen för programmet är både brett och smalt på samma gång, vilket är en av anledningarna till att jag verkligen gillar den. Den andra stora anledningen är den helt unika spelplatsen, Pinède Gould.

I år slog festivalen, den 59:e upplagan i ordningen, rekord vad gäller antalet besökare. Över 27 000 besökare har sett konserterna och då räknar man inte in de många gratiskonserterna som ägt rum runt om i staden varje dag under tio dagar.

Det är svårt att lista alls fantastiska artister som har uppträtt under pinjeträden i Pinède Gould, där haven utgör fond och cikadorna som sirrar ackompanjerar taktfast. Men några av namnen är Sonny Rollins, Ray Charles, Ella Fitzgerald, Keith Jarrett och Earth Wind & Fire. Nästan lika kul är det strosa runt och lyssna på de små band och lite mer okända artister som uppträder lite här och där i Juan-les-Pins och Antibes.

Jag var särskilt glad eftersom jag i år fick se Jamiroquai och karismatiske Jay Kay, en av mina husgudar. Ni känner väl till låtar som Cosmic Girl, You give me something och Virtual Insanity? Konserten var magiskt bra med hits efter hits av Jamiroquais unika mix av acid jazz, 70-talsdisco-rock, och han sjunger precis lika gudomligt nu som när han slog igenom. Jag fick också möjlighet att se konserterna med bland andra saxofonisten Candy Dulfer och jazzpianisten och sångerskan Diana Krall. Dessa ladies fick verkligen la Pinède Gould att koka. Grymt bra!

Promenader längs lugna vikar runt Cap d’Antibes, den grönskande udden där jetset och bättre bemedlade har sina lyxvillor.

Port de l’Olivette.

I Antibes gamla stad är det bara en färgpalett som gäller: pasteller, pasteller, pasteller.

Socca, kikärtspannkaka. Check på den! Och det är fortfarande samma snubbe som tillagar dem i lerugnen på Marché Provençal som första gången jag besökte Antibes för många år sedan.

I sval arbetskostym.

Merci de cette fois-ci Juan-les-Pins et Jazz à Juan!

 

Till hela bloggen