Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Arbetsdag i denim

Channeling min inre Debbie Harry circa 1978 så här i en ny arbetsvecka. Double denim aka canadian tuxedo är något jag tidigare inte det har liksom känts fel modemässigt. Men på senare tid har jag helt svängt om i frågan. Att bära denim på både under- och överkroppen innebär den perfekta arbetsoutfiten när man har en dag på kontoret utan några kundmöten inbokade och bara jobb att grotta ner sig i. Det viktiga är att mixa olika tvättar och att över- och underdel har en tajt fit. Annars tycker jag att man kan strunta i alla ”regler” som finns när det kommer till att bära double denim.

I dag är det måndag och jag planerar att skriva klart en text, pitcha ett par förslag och följa upp några kundprojekt. Ska försöka boka in en ny fototid med Emma också. Sedan rullar arbetsveckan på, ska bli skönt att få lite struktur i vardagen igen.

Jeansen kommer från Kappahl och jackan är en gammal trotjänare från Massimo Dutti. Stövlarna köpte jag i höstas och kommer från Hööks Hästsport. Yes, det är ridstövlar med dragkedja baktill för det är den enda stövelmodellen jag kommer ner i.

Tänk vad gjorde vi utan våra älskade blåjeans egentligen. Från att ha varit ett arbetarplagg för guldgrävare och cowboys back in the days är jeans i dag en självklarhet i allas våra garderober. Jeansen har gjort en lång klassresa trots att de från början uppstod i och med behovet av slitstarka arbetsbyxor. Tack vare Hollywoods tidiga filmstjärnor blev de snart populära även utanför arbetarklassen. Kombinationen blå denim och vilda västern personifierad i John Wayne symboliserade något som alla ville vara en del av. I dag är det vår tids megainfluencers – jag tänker främst på medlemmarna av insta-girl-squaden anförda av Kendall Jenner, Hailey Baldwin, Gigi Hadid och andra – som sätter trender när det gäller att klä sig i de ”rätta” jeansen av blått denimtyg.

Visste ni att denim är en av världens äldsta textilier och kan dateras så långt tillbaka som till 1567? Ursprunget har diskuterats en hel del och det finns en mängd olika teorier om dess bakgrund men de flesta verkar vara överens om att själva denimtyget härstammar från Nîmes i södra Frankrike. Under 1600-talet fanns här en stor textilindustri för ull, siden och bomullstyger. På 1700-talet började fabrikerna tillverka ett tyg för arbetskläder av kraftig, tät bomullsväv med glatt yta. Tyget kallades serge, motsvarande svenska sars, och var i grunden ett ganska enkelt och billigt tyg men mycket tåligt.

Vår tids mesta klädesplagg jeans kan vi tacka en herr Loeb Strauss för. I mitten av 1800-talet drev han en grossistfirma för textilier i New York tillsammans med sina bröder. Under denna tid pågick den stora guldrushen i San Francisco och Strauss var inte sen att förstå att framtiden låg i väst. Således drog han dit, bytte förnamn till det tuffare Levi och etablerade sig i SF under namnet Levi Strauss & Co. Strauss insåg ganska omedelbart guldgrävarnas behov av slitstarka och praktiska arbetskläder och började sy upp byxor av samma bruna tyg som de tidigare producerat tält och vagnskydd av. Denimen kom på ett tidigt stadium in i byxtillverkningen och när Strauss övergick till att använda detta indigofärgade tyg kallade han det serge de Nîmes (sars från Nîmes), vilket i USA kort och gott förenklades till denim.

Det stora genombrottet kom 1873. Levi Strauss hade fått kontakt med skräddaren Jacob Davis som tagit fram en byxmodell av det täta denimtyget på vilka han fäste kopparnitar för att förstärka fickorna. Tyvärr hade Davis inte pengar att söka patent på sin idé och behövde därför en partner. De två inledde ett samarbete och patentet gick igenom – modellen gjorde succé. 1890 introducerades jeansmodellen 501 som skulle visa sig vara tidlös. I dag den som bekant en av världens mest kända produkter.

Det dröjde inte länge förrän jeans blev symbolen för Amerika. De internationella marknaderna visade ett enormt intresse och Levi’s jeans som varit den ledande arbetarbyxan fick snart konkurrens av märken som Wrangler och Lee, som senare skulle bli först med att förtvätta sina jeans. Förutom att vara ett par byxor av grovt indigofärgat bomullstyg stod jeans också för någonting annat. Det symboliserade frihet, handlingskraft och uppror. Trots att hela USA upprördes av unga rebeller i blåjeans – James Dean med flera – såldes det bara fler och fler par. Producenterna såg också en ny marknad i kvinnorna och med hjälp av dåtidens främsta ikon Marilyn Monroe blev jeans världens första unisexplagg. Ja, och sedan passerar årtiondena. För varje ny generationen jeansbärare har nya märken, passformer och stilar lanserats – vem vill se ut som sina föräldrar?

Listan med aktörer kan göras lång; Joe’s, Earl Jean, Blue cult, Chip & pepper, Sass & Bide, Paper denim, True Religion, Rock & Republic, Evisu och inte minst svenska jeansmärken såsom Cheap Monday, Acne, J.Lindeberg, Nudie och Denim Demon. Tack vare den svenska detaljhandels- och entreprenörstraditionen, kombinerat med kaxig design och stort kunnande i varumärkesbyggnad, vilket är extremt viktigt i modebranschen, har de satt Sverige på kartan som ett modernt jeansland.

I takt med att vi konsumenter blivit allt mer miljömedvetna har också efterfrågan på ekologiska jeans ökat och där ligger svenska jeansmärken i framkant när det gäller att använda ekologiska alternativ i sin produktion.

Vad gäller då våren 2019? I princip funkar alla typer av plagg och tvättar men överlag blir jeansen mer klassiskt raka med en något lägre midja. Även om den croppade looken finns kvar i modebilden är jag glad över att se att byxlängden kryper neråt. Vi kommer också att få se jeans med detaljer som broderier, pintuck och revärer, och som alltid till våren finns det många snygga lite vintage-liknande tvättar. Och eftersom 80-talet är tillbaka så är de skönt sten- och syratvättade jeansplaggen allra trendigast.

Utbudet av jeans har nog aldrig varit större och oavsett om du är guldgrävare, cowboy eller bara lika jeansfrälst som jag så är en sak är säker: Jeans är ett evigt klassiskt plagg som alltid håller.

 

Words of wisdom

“Grateful for where I’m at, excited about where I’m going.”

 

Glad fredag alla där ute. I dag ska det bli närmare tio grader här i stan och då kan man inte vara annat än peppad på dagen och på helgen som är i antågande. Vad har ni för planer? Själv ska jag dricka finkaffe på stan, äta middag med en kompis i soffan, planera ett event, lyssna på det här, skriva klart en text om tre samhällsförändrare och powerbabes, fira våren, köpa en vit t-shirt och sälja ett radhus.

 

Foto: Emma Grann / Studio Femme 

 

Teleportering till sydligare breddgrader

Inspirerad av Petras roliga inlägg vill jag härmed teleportera mig till en annan breddgrad.

Morgonen börjar med att jag vaknar upp på latituden 20° 17′ S, nämligen Mauritius. Jag har precis klivit upp ur sängen i min drömmiga villa på Belle Mare Plage alldeles intill stranden.

Snabbt satt på mig baddräkt och en tunn klänning ovanpå. På väg ner för ett första dopp fastnar jag inför utsikten som får mig att tappa andan.

Jag bestämmer mig för att vänta med badet och ger mig i kast med frukostbuffén.

Sedan kan jag inte vänta längre. Det blir bad, både i hav och pool.

Konstaterar nöjt att Sverige och vintern är långt borta.

När eftermiddagen kommer gör jag mig redo för en fördrink i loungen, blossande röd om kinderna.

Innan det är dags för middag i den tropiska natten.

Ny dag: Golf på schemat!

Det går bra. Eller faktiskt bäst. Jag blir således bjuden på segerlunch …

… av mitt trevliga sällskap.

Innan eftermiddagen går mot kväll hinner jag med en lång promenad längs den långa vackra sandstranden.  Palmbladen rasslar behagligt i brisen.

Uppsnofsad för kvällen konverseras det med i goda vänners lag.

Innan vi intar middag där kockarna överträffar varandra i kulinariska rätter. Jag konstaterar nöjt att jag nog aldrig har ätit någon godare mat än den nygrillade fisken och skaldjuren som serveras.

Dagen därpå vaknar jag redan klockan sex och ger mig ut på en lång löptur längs havet. Naturen är bedövande vacker, helt filteroberoende.

Tagen av alla intryck intar jag en skön dagbädd invid poolen. Jag läser, skriver och funderar över livet medan underliga fågelläten gäckar. I en hel timme ligger jag helt stilla och ser ut över detta.

Sedan fortsätter mitt filosoferande här, jag känner mig som ett barn på nytt och förtränger tanken på att jag snart måste åka hem.

I stället gör jag mig så toksnygg jag bara kan.

Och smäller sedan av ett stort party i alla regnbågens färger med ett gäng powerdonnor!

Och när den ljumma kvällen övergått till sen timme och till och med gryning vandrar jag tillbaka till min villa och tänker att här …

… på den magiska resorten Belle Mare Plage på Mauritius allra vackraste strand hör jag hemma.

 

Arbetsuniform, ja eller nej?

För något år sedan läste jag en artikel om art directorn Matilda Kahl som haft på sig samma uniform på jobbet i tre års tid för att slippa planera sin outfit varje dag. Hennes stående klädval var vit skjorta och svarta byxor. Genom att alltid köra samma outfit kunde hon i stället för att slösa tid på att välja kläder på morgonen rikta all sin kreativitet på jobbet.

Andra som också kör på det är bland andra Mark Zuckerberg som sportar sin grå Brunello Cucinelli t-shirt. Steve Jobs blev ju känd för att alltid bära svart polotröja, jeans och New Balance sneakers. För att inte tala om salige Karl Lagerfeld med sin ikoniska uniform bestående av stärkt vit skjorta med hög krage (han lär ha haft ett tusental i garderoben), svarta solglasögon och skräddarsydda svarta kavaj.

Samma outfit varje dag känns ju som en bra idé och ibland tänker jag att jag också skulle börja med det. Men direkt efter dyker tanke nummer två upp: vad skulle bli min jobbuniform? Jeans bär jag redan i dag i alla fall 75 % av tiden så de blir det nog. Men upptill då? Vit t-shirt med svart blazer över? Skinnjacka? Eller skulle jag göra en Jobs och satsa på den svarta polotröjan?

Nu tror jag kanske inte att jobbuniform skulle passa mig i längden. Jag skulle nog säkert känna mig befriad från onödig stress och, precis som Kahl säger i artikeln, slippa känna pressen på att alltid bevisa min kreativa förmåga (och att jag har koll på modet) genom mina kläder. Men samtidigt skulle nog mycket av lusten försvinna, glädjen i att faktiskt byta skepnad – och karaktär – efter humör och lust. Är inte det något av modets styrkor, att kunna visa vem man är och styrka sin identitet men också hur man vill uppfattas av andra?

 

Till hela bloggen