Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

Annandag påsk 2009–2018

Hej på er, hoppas att ni har haft en fin påskhelg hitintills. Kanske är ni på påsklov med familj eller kompisar och sitter just nu i en snögrop med näsan vänd mot solen och slösurfar lite mellan åken, eller i bikini på en vit sandstrand för all del.

Det är måndag och ny vecka igen. Röd dag i kalendern visserligen men jag ska sitta och jobba lite. Fast jag åker inte till kontoret utan tänkte sitta hemma. Eventuellt tar jag med mig datorn och sätter mig på ett kafé för att ha lite folk omkring mig, annars får jag nog lappsjuka när det är så tyst omkring mig här hemma. Efter lunch ska jag faktiskt göra en telefonintervju och eventuellt blir det också en promenad med Martin.

Saker jag har planerat de närmaste dagarna är annars att skriva klart två texter som ska lämnas in plus en pressrelease, slutföra coachningen med Håkan, ha möte om ett möjligt samarbete, träffa min terapeut och gratta Sanna som fyller år.

Under helgen som gått har jag tänkt mycket på pappa. Jag saknar honom något oerhört och tycker emellanåt att det är svårt att veta vad jag ska göra med alla känslor som kommer upp. Pappa hade en sådan där dagbok för varje dag i tio år, där man skriver tre rader om dagen och noterar små och stora händelser. Vad man gjorde den dagen, hur vädret var osv. Jag har suttit och bläddrat i dagboken den här helgen, läst bland slumpmässigt valda datum och år. Det är något fint och underbart vardagligt med de där korta noteringarna. Jag kan se pappa så tydligt framför mig, hur han sitter där vid sitt arbetsbord och noterar i boken med snirkliga bokstäver. Han hade en oerhört vacker handstil.

Tyvärr han hann aldrig skriva klart dagboken. Pappa dog med ett drygt år kvar innan den sista dagen var ifylld. När jag bläddrar genom sidorna konstaterar jag att hans anteckningar blev allt färre från slutet av 2016 för att helt upphöra den 8 februari 2017 då han började åka skytteltrafik in och ut ur sjukhuset.

Så här står det om annandag påsk.

2009, 13 april: Halvklart, 14 grader. Målade och bytte panel på grannens förråd. Jenny på besök.

2010, 5 april: Regn, 1 grad. Snö hela fm. Lunch Hasselbacken, Shen Yun på Cirkus. Middag hos Ann + Greger + tanterna.

2011, 25 april: Halvklart, 3 grader. Köpte ny jacka. R på Macys. Poolen vid lgh. R hittade röda baddräkten. Wharf Tavern Restaurant.

2012, 9 april: Soligt till regn, 8 grader. R + L grus på lilla gräsmattan. Städdagen avklarad. Vi tränade i Golfpunkten.

2013, 1 april: Halvklart, 4 grader. Kallt. L pensionärspromenad. R neurolog DS. S + A dagis. S middag. Kortspel M + S.

2014, 21 april: Soligt, 20 grader. Annandag påsk. Lunch ute på framsidan. Småbarnen sprang nakna i värmen. J kortspel.

2015, 6 april: Halvklart, 6 grader. Satte upp fågelholken. Fixade i växthuset. Såg Frej-J.Södra 0–1, otur.

2016, 28 mars: Sol, 14 grader. R ute hela dan. L sattte lökar, rensade på framsidan. Lunch ute. Middag hos Ann + G + Barbro.

2017, 17 april:

2018, 2 april:

Pappa hemma i trädgården någon gång tidigt 1980-tal.

 

Words of wisdom

“Grateful for where I’m at, excited about where I’m going.”

 

Glad fredag alla där ute. I dag ska det bli närmare tio grader här i stan och då kan man inte vara annat än peppad på dagen och på helgen som är i antågande. Vad har ni för planer? Själv ska jag dricka finkaffe på stan, äta middag med en kompis i soffan, planera ett event, lyssna på det här, skriva klart en text om tre samhällsförändrare och powerbabes, fira våren, köpa en vit t-shirt och sälja ett radhus.

 

Foto: Emma Grann / Studio Femme 

 

Teleportering till sydligare breddgrader

Inspirerad av Petras roliga inlägg vill jag härmed teleportera mig till en annan breddgrad.

Morgonen börjar med att jag vaknar upp på latituden 20° 17′ S, nämligen Mauritius. Jag har precis klivit upp ur sängen i min drömmiga villa på Belle Mare Plage alldeles intill stranden.

Snabbt satt på mig baddräkt och en tunn klänning ovanpå. På väg ner för ett första dopp fastnar jag inför utsikten som får mig att tappa andan.

Jag bestämmer mig för att vänta med badet och ger mig i kast med frukostbuffén.

Sedan kan jag inte vänta längre. Det blir bad, både i hav och pool.

Konstaterar nöjt att Sverige och vintern är långt borta.

När eftermiddagen kommer gör jag mig redo för en fördrink i loungen, blossande röd om kinderna.

Innan det är dags för middag i den tropiska natten.

Ny dag: Golf på schemat!

Det går bra. Eller faktiskt bäst. Jag blir således bjuden på segerlunch …

… av mitt trevliga sällskap.

Innan eftermiddagen går mot kväll hinner jag med en lång promenad längs den långa vackra sandstranden.  Palmbladen rasslar behagligt i brisen.

Uppsnofsad för kvällen konverseras det med i goda vänners lag.

Innan vi intar middag där kockarna överträffar varandra i kulinariska rätter. Jag konstaterar nöjt att jag nog aldrig har ätit någon godare mat än den nygrillade fisken och skaldjuren som serveras.

Dagen därpå vaknar jag redan klockan sex och ger mig ut på en lång löptur längs havet. Naturen är bedövande vacker, helt filteroberoende.

Tagen av alla intryck intar jag en skön dagbädd invid poolen. Jag läser, skriver och funderar över livet medan underliga fågelläten gäckar. I en hel timme ligger jag helt stilla och ser ut över detta.

Sedan fortsätter mitt filosoferande här, jag känner mig som ett barn på nytt och förtränger tanken på att jag snart måste åka hem.

I stället gör jag mig så toksnygg jag bara kan.

Och smäller sedan av ett stort party i alla regnbågens färger med ett gäng powerdonnor!

Och när den ljumma kvällen övergått till sen timme och till och med gryning vandrar jag tillbaka till min villa och tänker att här …

… på den magiska resorten Belle Mare Plage på Mauritius allra vackraste strand hör jag hemma.

 

Arbetsuniform, ja eller nej?

För något år sedan läste jag en artikel om art directorn Matilda Kahl som haft på sig samma uniform på jobbet i tre års tid för att slippa planera sin outfit varje dag. Hennes stående klädval var vit skjorta och svarta byxor. Genom att alltid köra samma outfit kunde hon i stället för att slösa tid på att välja kläder på morgonen rikta all sin kreativitet på jobbet.

Andra som också kör på det är bland andra Mark Zuckerberg som sportar sin grå Brunello Cucinelli t-shirt. Steve Jobs blev ju känd för att alltid bära svart polotröja, jeans och New Balance sneakers. För att inte tala om salige Karl Lagerfeld med sin ikoniska uniform bestående av stärkt vit skjorta med hög krage (han lär ha haft ett tusental i garderoben), svarta solglasögon och skräddarsydda svarta kavaj.

Samma outfit varje dag känns ju som en bra idé och ibland tänker jag att jag också skulle börja med det. Men direkt efter dyker tanke nummer två upp: vad skulle bli min jobbuniform? Jeans bär jag redan i dag i alla fall 75 % av tiden så de blir det nog. Men upptill då? Vit t-shirt med svart blazer över? Skinnjacka? Eller skulle jag göra en Jobs och satsa på den svarta polotröjan?

Nu tror jag kanske inte att jobbuniform skulle passa mig i längden. Jag skulle nog säkert känna mig befriad från onödig stress och, precis som Kahl säger i artikeln, slippa känna pressen på att alltid bevisa min kreativa förmåga (och att jag har koll på modet) genom mina kläder. Men samtidigt skulle nog mycket av lusten försvinna, glädjen i att faktiskt byta skepnad – och karaktär – efter humör och lust. Är inte det något av modets styrkor, att kunna visa vem man är och styrka sin identitet men också hur man vill uppfattas av andra?

 

Till hela bloggen