Jenny Olsson

Jenny Olsson har tillhört journalisteliten i många år och skriver regelbundet för en rad magasin och varumärken. Hon är också grundare av konceptet Golfilicious och har hittills publicerat fem böcker. Kreativt bollplank, redaktionschef, projektledare och konceptutvecklare är andra roller Jenny skriver på sitt cv och som hon gärna tar sig an. För, som hon menar, det vore ju dumt att ägna sina 10 000 arbetsdagar i livet med att alltid göra samma sak. Och tråkigt.


Bloggen hör till kategorin "livsstil" och är en levande inspirationskälla med en skön mix av ämnen såsom träning och hälsa, stil och skönhet, tankar och drömmar om livet och karriären. Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om här. Och så får ni följa med på resor, såväl mentala som jordiska när Jenny söker nya sweet spots.


Är du intresserad av ett samarbete eller annonsering? Kontakta collaborate@sweetspotstories.com
För övriga frågor hör av dig till info@sweetspotstories.com

Jenny Olsson

Stark i tron om att livet inte handlar om vilka du känner utan om vilka du möter, älskar Jenny att möta nya människor. Om detta och allt annat som får hennes hjärta att slå lite snabbare får ni läsa om i hennes blogg.

2019 – ett oskrivet blad

Culotter och skjorta Massimo Dutti (båda på rea) // Skor Rizzo // Handväska Beck & Söndergaard // Armband Lapponia 

 

Tänk va, ett nytt år. Ett helt nytt år ligger framför oss, som ett oskrivet blad redo att fyllas med saker att se, göra och uppleva. Ett år som för med sig nya jobbprojekt, äventyr och möjligheter. Det finns en spänning och en ovisshet i att inte veta vad det kommer att innehålla. Jag öppnar min nya kalender och konstaterar snabbt att förutom några få anteckningar i januari så gapar sidorna tomma.

Flera av mina bloggkollegor brukar skriva årssummeringar, ni vet sammanfatta det gångna året i en Nyårslista som ger en inblick i stora händelser som definierat året och som de sedan jämför med tidigare års listor. Visst kan det vara kul att sammanfatta året och se tillbaka och minnas vad som hänt. Men jag är inte så mycket för att se bakåt. Jag tittar hellre framåt och jag har stora förväntningar på det nya året. Dessutom var 2018 ett år med mycket känslor, positiva men framförallt av stor sorg eftersom det var första året utan pappa. Så på så vis var 2018 oerhört tungt varför jag ogärna vill se tillbaka på det av den anledningen.

Att däremot blicka framåt på 2019 fyller mig med stor entusiasm och iver! Ett nytt år ger ju möjlighet till en nystart, eller åtminstone känslan av att all är möjligt. Var det förresten några av er som avlade några nyårslöften på nyårsafton? Jag gjorde det inte, jag har aldrig haft för vana att göra det. För mig är begreppet nyårslöften lite knepigt eftersom de antyder att någonting måste ”lösas” eller hållas fast vid, nästan som ett straff. Jag skulle önska att man i stället kallade dem för nyårsintentioner. För en riktad intention, däremot, föds ur din sanning, den fokuserar på förståelse och signalerar en rörelse framåt.

Nu skrev jag nyårslöfte i måndagens inlägg (här) men det var utan att lägga någon värdering i det och jag har som sagt aldrig riktigt avgett nyårslöften av mer traditionell karaktär. Det är så lätt att det blir en gimmick av hela nyårslöfte-grejen. Däremot brukar jag alltid skriva ner mina intentioner, korta punkter över vad jag önskar mig att det nya året ska innehålla och i vilken riktning jag vill gå. Som en avsiktsförklaring med målsättningar att ta sträva mot som känns spännande, inspirerande och utvecklande. Tydliga tankar kring hur jag vill att mitt år ska bli.

intention (latin inteʹntio, av inteʹndo ’spänna’, ’sträcka’, ’rikta sin uppmärksamhet på’), avsikt

Ledordet för 2019 för mig blir alla gånger utveckling. Jag har höga ambitioner och en enorm lust att kasta mig över nya saker och ta till mig ny kunskap. Under det här året ska jag:

… jobba järnet för att lanseringen av vårt varumärke akenberg ska bli så bra som det bara är möjligt och att bolaget verkligen lyfter. Jag kan knappt tro att det snart är dags men jag känner mig mer redo än någonsin inför detta nya steg i livet.

… bli mer tålmodig och acceptera att alla andra inte nödvändigtvis jobbar i mitt tempo.

… läsa fler böcker.

… utveckla mitt eget företag, under årets gång har jag jobbat med några nya kunder som jag hoppas få möjlighet att bygga vidare på under 2019. Men jag vill även arbeta mer mot pr-branschen och hitta nya kundsegment. Ökad omsättning är målet samt ha kul på vägen!

… investera i en ny klocka.

… bli bättre på att släppa på mitt kontrollbehov och vara öppen för fler spontana äventyr, det skulle verkligen inte skada.

… träffa vänner oftare och inte vara så mycket stugsittare. Jag vet ju att jag inspireras av att möta och umgås med intressanta och begåvade människor.

… bli snällare mot mig själv och min kropp.

… fortsätta att utveckla bloggen och satsa tid på samarbeten för att skapa ännu bättre innehåll. Min ambition är att Sweet spot stories ska ge er en daglig dos glädje och vara en destination för inspiration.

… doppa fötterna i Medelhavet från valfri plats.

… ha balkongfest. En copy från förra årets lista då detta inte blev av. Önskvärda ingredienserna: sol, värme, vänner, ballonger och en faslig massa champagne.

… spela mer golf.

… hoppa upp i sadeln igen. Saknar verkligen ridningen och närheten till hästarna.

… åka tillbaka till Gleneagles för helgen jag spenderade där var fantastisk; gärna i samband med Solheim Cup i september.

… göra mitt bästa för att mammas flytt ska gå så smidigt som möjligt och att hon kommer tillrätta i sin nya lägenhet. Det kommer att bli en stor omställning för oss alla, inte minst att sälja huset där vi syskon växte upp.

… realisera akenbergs första stora samarbete till sommaren (big things coming up!)

… klara av att kunna gå ner i spagat igen. Copy paste på den.

… leta efter en större lägenhet och gå på fler visningar för att bilda mig en bättre uppfattning om var och hur jag vill bo.

… jobba färre kvällar och helger. Svårt eftersom jag inte ser mitt jobb som ett jobb utan som ett sätt att leva.

…  sluta gå i samma spår utan våga ta nya steg i karriären med projekt och uppdrag som lockar – även om jag är skitskraj. Utveckling sker inte utan att ta risker.

… sluta äta så mycket tuggummi och sköta min tandhygien bättre.

… få bättre ordning i garderoben. Kommer underlättas om jag hittar den där lägenheten (se ovan).

… skaffa mig en espressomaskin.

… äta skaldjur i ofantliga mängder. Jag vet inget godare i världen än det.

… sitta i en eka med ett metspö i handen och det ska vara spegelblankt på vattenytan och solen ska värma och jag ska vara lika glad även om jag inte får något napp.

… flörta!

Vad kommer att hända ditt år 2019?

 

Påsk, pappa, vemod och varma minnen

Jag kan fortfarande höra pappas röst. Skratta till åt ett minne som dyker upp, bli glad över ett gott råd han gett mig och som jag hållit fast vid. Men under vintern som gått är det som att mina inre bilder av pappa har börjat blekna lite. Ibland får jag panik när jag känner att han försvinner. När detaljer och händelser blir suddiga och fnasiga i kanten och jag inte längre kan minnas hur det var. När jag kliver in i det tomma huset där varken han eller mamma längre bor kvar. Där endast väggarna skvallrar om det liv som en gång levdes där. Då hugger det till av ångest.

Det är påsk och jag saknar pappa något oerhört. Det gör jag varje dag men extra mycket så här när det är en långhelg som i mångt och mycket handlar om umgänge med familjen. Det känns vemodigt. Den första julen direkt efter att pappa hade dött var till exempel en prövning. En sorgeprövning. Det tog hårt på mig eftersom julen var så starkt präglad av pappa. Ett julbak utan honom kändes lemlästat. Stundtals ville jag bara packa väskan och fly utomlands för att slippa allt, glömma bort att det var jul. Det blev så tydligt att livet aldrig mer skulle vara sig likt, och att en ny tid väntade där vi som är kvar var tvungna att skapa nya traditioner utan honom.

Jag tycker så mycket om påskhelgen och det var en favorithögtid även för pappa. Färgglad och otvungen då man kan göra lite vad man har lust med – vilket för oss ändå alltid slutade på ungefär samma sätt: Sillbord och påsklamm, kortspel, påskäggsjakt, promenader, kanske en golfrunda, fika på bänken framför köket med ansiktena vända mot solen. Obetydligt innehåll, kan tyckas, men oerhört minnesfulla stunder. Tid och rum för varandra.

När pappa dog gjorde jag inget annat än sörjde. Sörjde och sörjde tills jag trodde att jag var klar. Nuförtiden sörjer jag väldigt sällan, men ibland kommer det liksom ifatt en. Sorgen har blivit till saknad, en saknad som numera bor i varje andetag jag andas.

Tiden går och det har blivit påsk igen. Det är så tyst och tomt och ensamt. Jag vill men orkar inte riktigt ta itu med påskhelgen. Tänkte att jag skulle ha bjudit in familjen till en fin påskmiddag med sill och snaps och ägghalvor och gula porslinskycklingar på bordet men lusten finns inte där. Eller jo, lusten finns där men inte kraften. Det får väl vara så då, tänker jag. Men det känns vemodigt. Igår kväll läste jag lite i pappas dagbok. Lars, Lasse, som han hette, hade en sådan där 10-årsdagbok där han skrev ett par tre rader om dagen och noterade vädret och små och stora händelser. Jag bläddrade tillbaka genom åren till tidigare påskhelger för att se vad vi gjorde då, i ett försök att hålla minnena vid liv.
Långfredagen 2015: Kokar saft, 8 flaskor. Behövde plats i frysen. L strök handdukar + dammsög.
Påskafton 2014: Melodikrysset. J på kortspel och påskmiddag. Konstigt lamm.
Skärtorsdag 2012: R jobbade ½ dag. Vi sågs i TC. Köpte påskmat rabatt 12 % = 250 kr. Köpte böcker till 4 flickor.
Påskdagen 2010: Flugor och fjärilar – VÅR. En promenad med Jenny.

Under pappas sista levnadsår blir det allt glesare mellan noteringarna. Raderna under påsken 2017 lyser tomma. Pappa låg då på sjukhus och jag var där med ett enormt påskägg åt honom med saker jag hoppades skulle liva upp tillvaron lite. Jag tog några bilder på honom medan han satt på sängkanten och öppnade påskägget och jag tittar på den där bilden. Han är orakad och vildvuxen i håret, ser tunn ut i den blå landstingströjan. Men jag kan ändå se ett ljus i hans ögon – det var ju trots allt påsk.

Så idag kommer jag att minnas pappa just så, med ett ljus i ögonen. Och jag kommer att ägna dagen till att göra lite vad jag har lust med, kanske sillbord och påsklamm, kanske kortspel, kanske påskäggsjakt, kanske en promenad eller en golfrunda, och definitivt fika på bänken framför köket med ansiktet vänt mot solen.

 

Keeping it simple

Skjorta Cos Stores // Jeans Massimo Dutti // Skor Rizzo

 

Foto: Emma Grann / Studio Femme

 

Skärtorsdagsinspo – takterrasserna som snart öppnar

Glad påsk guys!

Snart blir det fri lek hela helgen. Om ni som jag blir kvar i stan så kommer här några tips på härliga takterrasserna där man kan lapa sol, dricka drinkar och se solen gå ner över se horisonten.

Önskar er härliga stunder och en massa påskkyssar.

SUS – Stockholm under stjärnorna

Fem hus, fyra gator och två torg formar Stockholms mest spännande citykvarter Urban Escape. Högst upp breder ett enormt taklandskap ut sig, SUS, kort för Stockholm Under Stjärnorna. Den 1 200 kvadratmeter stora terrassen öppnade i somras och här, 47 meter upp i luften, samsas restauranger, barer, utomhusbio, träning och aktiviteter. Den 26 april öppnar SUS för säsongen – inte en dag för tidigt!

www.sthlmunderstjarnorna.com

Foto: AMF Fastigheter

Scandic Anglais Terrassen – ovanför Stureplan

Mitt ”go to”-ställe för skön stämning, bra musik och goda drinkar. Och med toppenläge intill Stureplan och vacker vy över Humlegården fortsätter Scandic Anglais takterrass att hålla fanan högt som en av stans bästa. Våning 7, tack!

www.scandichotels.se

Foto: Jimmy Eriksson

The Winery Hotel – vin, mat, pool, musik

Vin, vyer och vass musik. Skippa city och ta er ut till Solna; på Winery Hotels härliga takterrass kopplar man av med ett glas hantverksvin och italienska charkuterier medan solen går ner över Friends Arena. Hotellet öppnade 2016 och blev snabbt omtalat för sin helgjutna satsning på vin och allt därtill. Winery Rooftop är deras takbar inredd i industriell stil och med bekväma solstolar för skönt kvällshäng medan DJ:s spelar grym musik. Köper man ett dagspass får man även tillgång till takpoolen och ett rum för ombyte och avkoppling.

www.thewineryhotel.se

ARC – nykomlingen

Den 26 april slår nya designhotellet Blique by Nobis upp portarna. Beläget på Gävlegatan 18 leder portalen in på en grönskande gård. Tanken är att hotellet ska kännas som ett helt eget kvarter i gränslandet mellan Vasastan och Hagastaden, ett kreativt community med stora sociala ytor där arkitektur möter konst möter konst möter design, musik och mat. Högst upp i huset ligger Arc med restaurang och utebar med milsvid utsikt 360 °. Takterrassen kommer garanterat att bli sommarens hetaste ”go to”-ställe.

www.nobis.se

Urban Deli – takpark mitt i stan

Takpark by Urban Deli är numera en institution bland Stockholms mäktigaste uteserveringar med utsikt. Högst upp i huset på Sveavägen 44 har man ett panorama över takåsarna och inför säsongen har terrassen fått en make-over och fått ett italienskt torg och en sydfransk apelsinlund där man kan gotta sig med sydamerikanska paraplydrinkar. Dessutom kommer underbara modeprofilen Fredrik Robertsson  att fylla takparken med underhållning och aktiviteter hela sommaren.

www.urbandeli.org/takpark

 

Till hela bloggen